| |
Åkes rapport
Ny crew 2011.
av Åke Tjernell
Krantz Challenge säsongen 2010 hade avslutats. En fantastisk tid men nu
gjorde sig kylan och snön påmind. Plötsligt pinglade det i mobilen. Det var
Krantz ljuva stämma.
-Hej! I morgon sticker jag till USA kvittrade han, Ville bara höra om ni hänger
med som crew nästa sommar!
-Crew, svarade jag …vad då???
-Jo Bertan och Maarit gör ett depåstopp så jag behöver en controller och en
right hand till sommaren!
-Jaså… jaha…. men… Hur har du tänkt dej då - då?
-Jo Mona och du skulle passa till de uppgifterna! Vad tror ni? Hänger ni på en
säsong till eller är ni less? Jag förstår om ni lessnat, vill ni inte så är det okey!
-NÄÄÄ! Självklart hänger vi på!
- Och er dotter Jennie kanske vill fortsätta med försäljningen av böcker och
kläder? Det blir bälten och cd också!
-Jaa, det är jag helt säker på att hon vill!
-Vad bra! Då säger vi så! Syns till sommaren! Hej.
-Klick (!)
Vad hade jag nu ställt till med? Förarmöten, stå mitt i smeten när tävlingen
pågår, och en massa folk som tittar! Hur friden ska vi klara det här? Å jag som
helst vill gömma mej och vara liten som ”ena te-ske” när det blir fler än en som
ser på. När jag kom in berättade jag vad jag ställt till med. Jennie och sonen
Emil studsade mellan golv och tak av förtjusning.
-Oj vad kul, sade frugan Mona.
Under de mörka vinterkvällarna klippte vi ut startslipar och galgsiffror i papp
som vi tränade med tillsammans med ett dataprogram som Krantzen skickat
oss.
Vi turades om att vara right hand vid galgen och controller vid scenen.
Galgen var en köksstol och köksbordet fick vara scenen där vi placerade en
avlagd nalle som Krantz (!)
Barnen var domare. Titt som tätt röstade de olika och då blev det snurrigt i
omräkningarna! När det började våras och blommorna knoppades hörde
Krantzen av sej igen men då med ett tråkigt besked!Mr. Hoss var tvungen att
kliva av på grund av ryggproblem.
-Vem skall kunna axla den manteln, frågade Krantz.
Vi funderade och funderade. Till slut kom jag på att vi hade ju ett fjärde litet
hjul i vår familj som inte var så tungt belastat vid våra övningar, Emil.
Emil blev förstås stolt över förtroendet. Han antog utmaningen samtidigt som
han lovade Krantzen att göra sitt allra bästa och vi lovade att hjälpa Emil då
man inte fyller Hoss kostym i ett nafs, kanske aldrig men det kan kanske funka
på Emils vis. Den nionde juli var det dags för premiären i Ö-vik och när dagen
var över konstaterade vi att det hade funkat.
-Mot Haparanda.
Åke Tjernell
Norrhassel.
|
