Bilhistoria.

Av Lars Åke Krantz

Hittade en lista här om dan på alla bilar som passerat revy genom åren. 
Den upprättades nån gång i mitten av åttiotalet och innehåller efter uppdatering numera nittiotvå stycken. 
Nr 1 var en Kapitän -65 som inhandlades vid sjutton års ålder. 
Den delades med en kompis. Guldbrun med 4 växlar framåt men tyvärr ingen back. Pris 500kr. 
Man blir liksom sittande. Varje bil har sin historia. Admiralen som såldes till Ö-vik med en spik i växellådan. 
Renaulten som föll sönder av rost och som blev båtvagn.  

VW- 51an som köptes av en pensionerad barberare som spikat in bilen i ett skjul utan dörrar. Extrapilar till körriktningsvisarna låg infettade i brunt smörpapper.Jag fick med en svängbar barberarstol på köpet och en egenhändigt tillverkad ventilfjäderpress i trä.
Eller Kadett Caravanen som en slaktare från Hälsingland ägt. Hela lastutrymmet var rött av grisblod. Lukten gick aldrig ur. Mustangen var en sorglig historia. Killen hade köpt den efter att ha erhållit en större engångssumma. Gul, trimmad, mycket krom och breda däck. 
Första dagen han skall ta den till skolan kommer han utanför asfaltkanten med ena hjulparet. Bilen skär ner i diket och totalkvaddas. Motor och låda såldes och karossen blev sedermera min. Jag tycker fortfarande synd om killen.
Vissa bilar är helt enkelt omöjliga att erinra sig.  ”Ascona-73 orange” står på listan. Kan omöjligt komma ihåg den.

–Den måste jag ha förträngt.
Några av bilarna har dock lämnat outplånliga hjulspår i mitt minnes lervälling.
Camaron mullrar på fyran i motljuset. Kisande manövrerar jag mot Härnösand. Plötsligt slår det mig att jag glömt en grej. 
Jag gör en snabb 180 gradare. Lite väl snabb, skulle det visa sig.  Precis när jag kommit runt virvlar det till av damm och grus på min högra sida. En Folkvagn 1500 studsar förbi mig nere i diket och blir liggande på sidan. Jag stannar och kliver ur. En irriterad grabb tittar upp ur sidorutan. Det ser lustigt ut. Som ur en ubåt ungefär. På ett ögonblick har han förklarat grunderna i automobilens framförande och låter mig förstå att jag orsakat detta genom min U-sväng. En prekär situation. Jag har ju inte en skråma på Camaron men killen snackar i 180 om att vi liksom..krockat..och att det är mitt fel. Han vill ta dit polisen, ringa försäkringsbolaget och inkalla militären. Detta var innan mobiltelefonernas tid så innan han hinner springa och ringa säger jag:

 –Jag köper din bil.
Han blir vit i ansiktet.
 –Va??, säger han.
 –Javisst, säger jag.
–Vad skall du ha för Bubblan?

Jag går fram och tittar på inredningen. Han lommar efter.
–Är den rostig, frågar jag och tittar på underredet som står rakt upp som en vägg.

 –Njaäe, säger han. Inte så värst. Den är nybesiktad och drar ingen olja.
Situationen är helt absurd. Vi tjavar omkring i diket. Det vanliga gnabbet mellan spekulant och kund infinner sig. Bilen ligger på sidan och han slår med pennan på de röda stötdämparna som lyser i solen.

 –Nybytta, säger han.
 –Jo, jag ser det.
Ena lyktan hänger ut ur framskärmen och jag påpekar olägenheten.
 –Gick den igenom besiktningen med den här ljusinställningen, skrockar jag.
Han skrattar inte.

Köpet görs upp på stället och killen liftar därifrån. Nu har jag en Bubbla. Traktor anlitas och det visar sig att framvagnen är sned. En kätting runt hjulet till en stabil gran och full back gör susen. Framvagnen är hädanefter att betrakta som ny. Något är ändå snett för på vägen hem blåser huven upp och lägger sig över taket. Ånyå får bilen uppsöka terrängen eftersom sikten plötsligt blivit negativ. Men först liksom flyger den. När den landar åker bägge dörrarna upp och det blir ett veck tvärs över taket. Två padding och fem sprayburkar senare säljer jag den till en äldre man. Det sista jag hörde från bilen var att gubben kört ner i en sjö i Nordingrå. 
Det var visst nåt med styrningen.

Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Ladda ner hela reportaget som PDF fil