Höstbestyr.

Av Lars Åke Krantz

Här kommer några rader från en ny bok.
Den är nummer tre i en serie
innehållande krönikor av Krantz. Den blå
kommer också att finnas i en andra upplaga.
Enklast beställer du böckerna genom
att maila   info@krantzen.se

Bryggan frös fast i år. Precis när jag böjde mig ner för att lyfta upp den kom en köldknäpp. Gnirk, sade det och hela Gussjön blev cementerad. Undrar hur många fritidsfiskare som blev av med sina mepsar samtidigt? De vek över haspeln, kisade mot vinden och kastde ut betet. Fridfullt stod de där, veva – veva och så … gnirk… Linan sträcktes och spinnaren satt fastgjuten i sjön tjugo meter bort. Skeden stod fortfarande rätt ut i glasisen och abbar´n som var på väg att hugga slog fiskskallen i taket medan vevaren ryckte av linan och halkade hem på tjäle och svordomar. Gussjön - en lömsk pöl att brinna ihop snabbt.

Jag har en amfibiebrygga. Egentligen vet jag inte om ordet finns men som krönikör har man alla friheter. Föresten är redan påhittade glosor i sammanhanget inte direkt lysande heller. Flytbrygga till exempel. Dumt ord. Det är väl klart att en brygga är till för att hålla sig ovanför blötan. Vem bygger en sjunkbrygga?  Båtbrygga är lika korkat det. Det är väl klart att den är till båten. Vem bygger en brygga till mopeden?  Min brygga är en amfibiebrygga. Andra bryggor är graciösa i vattnet men blir en sittande fisk på land. 
Gistet skaver de tungt på klumpiga flytfötter där de vickas upp på stränderna av hej-håande män i fuktiga skor.  
Min brygga gör 110 på motorvägen med rätt dragbil framför.

-Man är väl raggare.

Bryggan, som kom till för några augustisar sedan, består av en skrotad aluminiumlåda med måtten två gånger sex meter vilken vändes upp och ner och försågs med sedvanliga oljefat. Under alltsammans monterades sedan två axlar skodda med fyra Saab vinterdäck varpå ekipaget bogserades ner till sjön. Under hurrarop och tjim fick bryggan en sista knuff. Den rullade glatt ner mot det våta, plaskade i och flöt ut på vattnet som en examensfärdig simskoleelev. En amfibiebrygga. Någon månad senare tog jag upp den.. ensam. 
Ett snöre till Blazern och den stävade mot land, mötte bottnen, rullade upp ur vattnet och ställde sig bredbent intill de andra bryggorna som låg på magen i gräset. En ingenjörsmässig triumf.

Fast inte i år då. Gnirk, ni vet. Det kostar att missa sjörapporten. Där hade de säkert sagt:

-Utsikter till onsdag morgon: Skitkallt över hela Härnösand, Sundsvall och delar av Kramfors. Ingen kul kuling vridande till nordost. Klart till självklart att Lillgussjön fryser ihop 11:47. Mot kvällen måttligt roligt.

11.48 hackade jag som besatt runt bryggan. 11:50 var kroppskrafterna uttömda och jag satt hopsjunken som ett russin och höll i mig i ett tjockt vasstrå. Den låga vintersolen träffade sjöns spegelblanka betong, studsade mot densamma och målade min aluminiumlåda till en gigantisk guldbrygga som förvisso också satt fast som en sådan. Jag befann mig i en dental dröm och var ett missprydande russin på ett annars felfritt garnityr. 

11:58 drog jag som besatt med Chevan och litade till att bryggans vinterdäck skulle trivas mot under – förlåt överlaget. De gjorde dom inte. Saabdäcken dök som ett känt flygplansprojekt från samma division.  Bogserlinan sträcktes som fiskelinan men gick tyvärr inte av. Vad som sen hände är en mycket smärtsam historia. Bryggan bågnade, liksom tog sats. Jag backade med öppen mun och fyrhjulsdrift. Det knakade till i aluminiumen och sedan … Sjön släppte sitt grepp. Tyvärr släppte allting annat också. Däck, axlar, is, tunnor, plåt och snören spratt upp i luften, löste upp sig som en uppkastad kortlek och regnade ner likt vrakdelar från nämnda industriprojekt.

-JAS-så, sade jag lågt medan den sista tunnan singlade ner.

Det tog en timme att städa ihop. Nu ligger en hög järnskrot intill de andra magbryggorna. Minsann tyckte jag inte att en log litet där han låg med hakan i backen.

Nästa år bygger jag ihop alltsammans igen.  Sedan drar jag in golvvärme i skiten.  

Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Ladda ner hela reportaget som PDF fil