Bröllopsgåvan

Av Lars Åke Krantz

Myran och jag har firat 25-årig förlovning. 
Den 20 februari 1980 bytte vi ringar vid ett litet bord för två i Härnösand. Frampå sommaren gifte vi oss närmare bestämt 28 juni. 
Hon önskade ”Där björkarna susa” från läktaren. Jag önskade vita boots, vit cowboyhatt och en vit Cadillac cab. Hatten var svårast. Cadillacen köptes i Kungens kurva med en Camaro som inbyte, Sko Uno sålde på mig bootsen men en vit cowboyhatt fanns bara inte att uppbringa på den tiden.
Till slut hittade vi en hos en modist i Stockholm. En tjejhatt! Jag fick blöta den och trä den över en gasoltub för att kunna lägga på den på skallen med ett däcksjärn till vigseln. Efter att ”Där björkarna susa” susat klev vi nygängade ut i den svenska sommaren. Cadillacen stod nercabbad i ösregnet.

På den repiga 8 millimetersfilmen försvinner de nygifta sittande på cabställningen hukande under ett paraply. 
Utpumpade efter bröllopet med 150 gäster, stela boots och en skalle som en för liten fälg svängde vi in vid vårt boende mitt i stan. Dagen efter hade jag planerat en bröllopsresa till dragracingtävlingar i Sollefteå. Bröllopsnatten, med några timmars sex ..öh jag menar sömn, skulle nu göra oss gott. Då såg vi den!!!

Bröllopsgåvan från mina kompisar. Parkerad på Brunnshusgatan i Härnösand mot körriktningen. En Ford. En Ford Fairlane från 1955. Årsmodellen syntes på den runda parkeringslampan, för övrigt den enda kvarvarande armaturen på bilen. Först trodde vi att de hade lövat den men en hastig titt inuti avslöjade att rotsystemet fanns intakt vid kardantunneln. Säten och sånt följde inte med och där ratten suttit satt en fastsvetsad skiftnyckel. Bilens låga profil berodde inte bara på att mossan låg tung över tak och bagagelucka utan också på frånvaro av bakaxel. Den nylagda motivlacken bestod av ordet ”Nygifta” i silverspray.

Motorn gick kanske bra men i så fall i någon annan bil för under huven var det huvudsakliga intrycket att det var tomt och framvagnsbalken var en smula av. Det blev en annan dragracing påföljande dag än jag tänkt mig. Släpvagnsdragracing.  
Dollyslalom med en illa fastsatt Ford, baklänges på lealösa framhjul i fem mil. Bilen kom i tidningen naturligtvis efter mina vänners innovativa parkering mitt i stan. En placering som ofrivilligt (jag svär) matchades av undertecknad vid återlämnandet. 
Den parkeringen skedde nattetid hos en förmodad upphovsman boende mitt i Ullånger.

Forden backades in, kedjades loss och släpptes snabbt ner i mörkret en bit från huset, tyvärr på fel sida om tomtgränsen. När gryningen kom och en ny arbetsdag började låg den dästa Forden i gräset … på polisstationens mark!

- Ibland är hämnden ännu ljuvare än ljuv.

Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Ladda ner hela reportaget som PDF fil