Låser du bilen?

Av Lars Åke Krantz
På sommar´n kommer dom. Sörlänninga. I gula shorts med tryckta pingviner, brottarlinne och solglasögon kliver de ur bilen efter att ha sträckkört från Malung, Örebro eller Aneby. Avlägsna kusiner, mostrar, kompisar och annan  släkt parkerar i våra byar. 
Lätt igenkännbara på att de låser bilen. I bilen har de en låst väska och i väskan en telefon med tangentlås. 
Ganska värdelöst i Gussjö.

Jag har en god vän. Han tar aldrig ur nycklarna ur bilen.
-Men du måste ju ta ur bilnycklarna när du lämnar bilen, sade någon en dag på klingande ickenorrländska.

-Men varför det, frågade min vän. De passar ingen annanstans.

Jag ger honom jublande rätt. Jag låser aldrig bilen och lämnar nycklarna i. Jag vill dessutom hävda att det är omöjligt att få bilen stulen i Gussjö, vilket jag nu ämnar bevisa. En kompis som är polis i Stockholm hälsade på i förra veckan. Hans bil är en bedagad historia. Lacken har yta som en persika och man behöver inte öppna bakluckan för att se in i bagageutrymmet. 
Det går bra att titta in från hjulhuset. Efter några trevliga timmar på altanen skulle han åka hem. Jag följde med runt huset för att ta farväl. Då sätter han nyckeln i persikan och låser upp.

-Har du låst bilen, säger jag.
Han ursäktar sig och skruvar på sin stora kropp.

-Ja, du vet man blir litet miljöskadad av Stockholmslivet.
Han hänvisar till statistik från sitt arbete som talar om 300 bilinbrott varje dygn.

-Jaha säger jag och överför, siffran till Gussjö.

Vi vet att det nu bor 1,5 miljoner människor i Stockholm. Bland så mycket folk motsvarar 300 bilinbrott således en risk på två tiondels promille att få bilen norpad. Jag skulle vilja säga att det är hart när omöjligt att få bilen stulen i Stockholm. 
Antag att jag åkte in med min bil till huvudstaden för att få den stulen. Jag ställer den olåst på Sveavägen och går och sätter mig på McDonald’s och väntar. Min chans är då 1 på 20 000 att någon skall befria mig från den. En på tjugotusen !!! 
Och då vet vi alla hur svårt det är att vinna en julduk på Röda Korset där de har tio vinster på en lottring om hundra.

Vi måste ta med en annan faktor också. Exponering. Låt oss säga att det passerar 2000 personer en kväll på Sveavägen. 
Jag måste alltså ha bilen där tio kvällar för att överhuvudtaget 20 000 personer skall exponeras för bilen. Låt oss nu anta att Gussjö har samma invånarsammansättning, anonymitet, ungdomsbild och drogproblem som huvudstaden (vilket bara det är en omöjlighet). Vi tar siffrorna rakt av. 1 chans på 20 000 att någon knycker bilen. I Gussjö bor det 200 personer ???  Nu blir det knivigt. 

Jag ställer alltså bilen utanför hästhagen i centrala Gussjö. Sedan sätter jag mig på Wallbloms logbrygga och väntar. Nu skall det passera 20 000 pers. Och då har jag en enda chans! Undrar vem som tar bilen? Först kommer farbror Holger. Han hejar och ser glad ut. Han är det nog inte.  Sedan kommer ingen. Sedan kommer Erika cyklande. Hon är bara 11 år och når inte ner till kopplingen. Hon är det nog inte heller. Sedan är det tomt igen. Efter 20 minuter kommer en bil, fast han har ju redan en bil. Det blir ju marigt om han skall ta en till liksom. Under kvällen passerar totalt 20 personer. Jag får alltså sitta på logbryggan i 1000 dagar. 
Tre år. Och då har jag bara en enda chans att det inträffar. Kan det bli mer omöjligt än så?

Jag har provat min teori på badstranden i byn. Jag fick mothugg från en filt som hävdade att bilar visst stulits från Gussjö. 
I färskt minne fanns den ogärningsman som skändat byn med att tillgripa ett fordon. Vi började bena ut historien. Jo, en rymling från en ungdomsanstalt gästade Gussjö och roffade minsann en bil så sant som det är sagt. Tillgreppet skedde någon gång på sjuttiotalet.

-Sedan dess har det alltså varit lugnt - i trettio år. 
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Ladda ner hela reportaget som PDF fil