Turbo

Av Kenny Åkerberg

Kenny Åkerberg är en kille som skrivit ett par uppskattade kåseri på Anslagstavlan. De var så bra så jag kontaktade honom och undrade om han inte hade fler som vi kunde publicera här bland kåserierna.
Här har vi det första, kommer förhoppningsvis flera...
Mycket nöje.

 

 

Ett av mina första jobb var på byn brädgård som snickarlärling, han som ägde den hade också en byggfirma. På firman fanns en snubbe som de kallade för Turbo, en galning som aldrig satt still eller rullade med tummarna på fikarasten. Innan vi andra han få upp termos med kaffe och korvmackorna hade han redan käkat klart och ville spela mutter, en typ av stötpoker. Men jag lärde mig aldrig riktigt vad det gick ut på för turbo ändrade alltid reglerna när han gick back. Men det fanns ingen som slog honom med hammare och spik, fast oftast gick det väl fort, millimeter blev gärna centimeter i Turbos värld.

Turbo körde en väl använd Cheva -55 4 dörrars neger som man sa på den tiden, det var innan Mandela inte ville kallas annat än för färgad. Trimmad 283 på Turbos vis han sa aldrig hur han trimmade, men den gick som ett skållad troll. Det var sämre ställt med rostlagning här och där.
På förargolvet låg ett par plankbitar ihop spikad med en bit trasmatta över.
Fläktar gott på sommaren sa Turbo.
Han berätta att han hade blivit stoppad en gång på väg hem  en varm sommardag av bylingen. Bylingen som kände till Turbos bilar stack in huvudet genom sidodörren och utbrast ”vafalls är det ”och pekade på hålet i golvet stort som ett mindre bombhål efter en bazooka.

-Ja, sa Turbo, helt oförstående och tittade ner mellan benen, det är väl landsvägen hem om jag inte har kört helt fel, konstapeln,

-Bonntölp väste byling ur sig, vad kör du på för bränsle? Skorven till fordon ryker ju som den värsta reaplan.

-Ja ,sa Turbo jag kör faktiskt på flygfotogen, får man inte det? Jag fällde precis ut landningsställen när jag blev stoppad

Sån var han den gode Turbo. En dag sa chefen att han hade fått jobbet att bygga byns enda advokats nya hus nere vid sjön. Det hade varit lite skriverier i blaskan om att det var strandskyddat och att det visst växte några sällsynta träd på tomten som härstammade från Linnes resa genom Sverige , och då pratar vi sent 1700 tal.

Men advokaten flinka tunga hade pratat omkull byns byggnadsnämnd att han på heder och samvete skulle värna om träden och att det inte fick göras några ändringar, så långt frid och fröjd.

-Inga problem sa Turbo och var redan på väg ut till Chevan, och vad ska ni göra när ni kommer dit då, sa chefen .

-Ööö  hostade Turbo. Gör nu bara som jag säger, och inget annat för fan Turbo, manade chefen.

-Ok boss.

-Jo ni ska bara lägga i avloppsrören, och dra dagvattensledningarna och fylla tillbaka singel, lastbilen med virket kommer klockan tre och då ska ni vara klara. Är det uppfattat och slängde ett förmanade öga på mig som ett kvitto på att håll ett öga på Turbo.

Det gick i 110 med den gamla Chevan, full lastad med rör, böjar och spadar. Han hade slängt ut baksätet för länge sedan. Det var som han sa ändå ingen som vågar åka med.

Väl ut på byggarbetsplatsen han jag knappt ur bilen innan Turbo var igång med kapa rör hit och dit. Någon matrast eller tupplur efter maten var det aldrig tal om. Klockan 11,23 var vi klara och jag förslog för Turbo att vi kan ju ta ett dopp i det blå under tiden. Bada du grabben sa Turbo, så skyfflar jag lite jordhögar här under tiden. Sagt och gjort hävde jag mig i det blå och såg Turbo harva runt med spaden som den värsta bulldoser.

När jag kom upp såg jag att lastbilen redan var på väg upp med virket, Turbo slängde spaden och sa att det var på tiden. Tur var väl det annars hade han väl grävt sönder hela tomten tänkte jag i mitt stilla sinne. Det hade ju trots allt gott efter chefen plan hittills.

Chauffören stannade en bit innan tomten och sa att här kommer jag inte fram. Inga problem sa Turbo och fick fram bågasågen ur Chevan. Sågade ner träden som hindrade vägen  och sa nu är det klart!

De tre veckorna jag arbetade kvar på brädgårn var det ingen som såg till Turbo.

 
Ladda ner hela reportaget som PDF fil