Det var i min ungdoms fagrare vår

Av Kenny Åkerberg
Jag satt en dag och bläddrade i mitt gamla fotoalbum och fick se Svante som jag brukade hjälpa på hans bonna gård efter plugget och även Rudolfsson som hade skroten. 
Där en sprang fast man knappt lärt sig gå, dom var grannar Svante och Rudolfsson och de bodde en bit utan för byn.

Torrkörde en  Buick Eight som hade fått sin sista vila på skroten, nådde knappt upp till vindrutan som var stor som ett hus tyckte man då. Tog en hel kvart att gå runt bilen så stor tyckte man att den var. 
Fronten var  s å å å å å  lång. 
Vid närmare eftertanke undrade man varför den hade hamnat på skroten för den hade hel och fin inredning.
Visst var den lite skamfilad i lacken här och där men ändå.

Så över till Svante, han var allkonstnär den gode Svante. Hade väl inte så gott ställt  förstår man nu i vuxen ålder. 
Det var bättre att bygga själv än att köpa dyrt nytt, det var Svante motto i livet.

Pojkspoling som man var fick jag tidigt lära mig köra traktor hos Svante och ingen vanlig traktor heller nej det var en stor röd Case som Svante hade knåpat ihop på nåt sätt. 
I grunden en Case  men sen vete faen var det var. Allting han hade fått ihop. 
Men Svante var nog först i Sverige med dubbelmontage på bakhjulen i alla fall och en stor hemi motor från nån gammal Dodge som han köpt billigt hos Rudolfsson.  
Ingen störtbåge fanns det, servo var det heller inte tal om och ljuddämpare var också onödigt tyckte Svante, då hör man ju inte när 
motorn sackar resonerade han. 
Men den gick som ett skållat troll på vägen man skrämde ihjäl halva byn när man skulle ner till kvarnen  för att lämna säd.
Djävligt roligt var det i alla fall att skrämma slag på byns alla skvaller kärringar.

Svante hade även byggt ihop två st BM 20 Munktellare, han hade väl tröttnat på att harva runt med bara en harv efter Casen. 
Så sagt och gjort det skruvades ihop två stora harvar som täckte  nästan halv gärdet men då orkade inte Casen med riktigt. 
Den bara vråla och rök svart över halva byn och grannkärringen ringde brandkåren och polis, trodde ryssen var i antågande. Detta var under det kalla krigets dagar, det var då de två ihop byggda BM 20 kom till, de gick inte fort  men det var ett urstark monster han hade skapat” faenskapet” kallade han monster för.

En dag efter plugget sa morsan att Svante hade ringt och undrade om jag ville komma över och ringvälta lite på det han hade sått tidigare på dan. Han hade lite strul med monstret och var tvungen att fixa lite som han sa. Klart som korv spad sa jag och slängde mig på  Zundappen vältrimmad i Rudolfsson verkstad.

Det var en lång kurva innan man kom fram till Svantes gård och mitt i kurvan bodde kärringen Granlund, kurvan var perfekt doserad för att hålla full speed och då kom man ändå farligt nära Svantes mjölkbord. Men kärringen fick i alla fall allt vägdamm på sig där hon satt på sin veranda för att hålla koll på vad som förse gick. Gapa och skrek gjorde hon för jämnan så lite vägdamm gjorde varken mer eller mindre tyckte man. 
Svante stod på gårdsplanen  och viftade med sina stora armar att sakta ner för tusan, jag har nog med bekymmer ändå med tanten skrek han, och gapflina med hela sitt brunbrända ansikte.

Jag startade upp Casen med elmotorn från gröperkvarnen för nån startmotor hade liksom aldrig blivit monterad och det var väl en mindre lyx ändå med startmotor tyckte Svante. Ljudämpare likaså och hörselskydd existerade inte i Svantes värld så efter några timmar på 
Casen var man lomhörd resten av veckan.

Svante hade kylproblem med monstret eller ”Faenskapet ”som han alltid sa. Han vred igång maskin med bra låga på gasolen, man fick  förvärma  med gasol på kulan på toppen för det var en gammal maskin det här, inga nymodigheter inte. Så ett rejält spark på startveven  och med ens gav maskin ifrån sig ett grovt muller. Sedan i med en hink kaustiksoda i den stora kylaren, lagom var aldrig nåt som  hörde hemma i Svantes värld.

Så ut på gärdet för att köra ut skiten ur kylaren, jag såg på håll att han drog ner kepsen allt längre ner över pannan och det kokade och rök allt mer ur monstret som det värsta masugn. Det gjorde ju inte saken bättre att han körde med bar överkropp så han blev ju mer eller mindre kokt på överkroppen. Till slut så var han tvungen att försöka ta sig tillbaka upp på gårdsplanen halvt blind av all soda i ögonen hoppade han av i farten efter det han trodde sig fått ur växeln och slått av på gasen men faenskapet fortsatte rakt fram i samma fart rakt in genom ena lagårdsväggen  upp på forebordet  ut genom den andra lagårdsväggen  och rakt ner i dyngestan på baksidan där den äntligen blev stopp på maskin helvetet.

Ja jävla i min lilla låda sa Svante efter han hade svalkat av sig sodan i gårdsbrunnen. Jag hade ju ändå tänkte bygga om till lösdrift så det blev ju bra ändå och vad faenskapet anbelangar så kan den stå där det aset, jag kanske kan bygga om den till dyngspridare.

Svante är borta nu sen många år, likaså Rudolfsson men minnen lever kvar och när jag vänder blad i fotoalbumet får jag syn på min allra första jänkare, en Plymouth Plaza 1955 4 d med rak sidsexa, grön gått som Taxi i Falköping. Köpt för 600 spänn 1969  som man provkörde lite då och då när man kom hem från plugget vilket grannkärringen snart såg till att bylingen fick reda på och morsan gillade inte att bylingen strök omkring runt tomten men det är en helt annan historia.

Ladda ner hela reportaget som PDF fil