Plymouth AAR CUDA 1970

Text och Foto Johan Nilsson  Foto Andy Hägglund

DETALJSTUDERAD AAR CUDA 1970


Andy Hägglund som växte upp i Burträsk, såg mycket Moparmuskler under sin uppväxt.
V8-muller från Terventos industriområde hördes ända till villaområdet. 
Tillsammans med kompisarna trampade han iväg med crosshojen för att titta och samla däcksgummirester. Monica Öberg, Thomas Uddberg, Tomas Lundström eller Per "Plobben" Vidmark var säkert de skyldiga till skådespelet.

Kanske var det då, eller några senare då Johan och Mattias Lindgren i sin -70 Cuda, Mats Lindqvist i Challenger-caben eller Robert Wallmark i sin Nova, som fick den stora drömmen att gnaga under ytan.
Efter att ha renoverat en Volvo PV i personlig stil, var det så dags för en muskelbil. Under sommaren 1995 bar det iväg till Karlskoga för att titta på en Cuda från en tidningsannons. Nu blev det dock inte den annonserade bilen som fick följa med utan en likadan som fanns på samma ort.
Kärran var dock ombyggd för race vilket hade satt sina spår i bl.a. motorrummet som saknade vissa vitala delar. Renoveringen startades först 1999 och skulle således fortgå i 9 år framåt. Denna mastodontrenovering alternerades med universitetsstudier till civilingenjör, vilket imponerar stort då ribban sattes högt i båda fallen.

340-motorn renoverades och återkröntes med de korrekta vacuumstyrda Holleyförgasarna. 3st 2-ports förgasare döptes på Plymouthspråk till six barrel, då Dodge använde sig av uttrycket six pack.

Som fender tagen skvallrar om var denna bil utrustad med 4vxl manuell växellåda. Keisler Automotive Engineering i USA levererade nu en 5 växlad låda med 0,68 i utväxling som lämpar sig bättre vid landsvägsfart, då femman fungerar som överväxel.
Där bak finner vi en 8 ¾ bakaxel med 4,10 i utväxling.
Karossen krävde även den en stor arbetsinsats. Skärmkanterna bak är rostbenägna på dessa modeller. Golvbrunnar samt koffert golv är också utbytta med ny plåt ifrån Year One.
Resultatet blev som synes perfekt, även om reproplåtarna ibland inte höll toppkvalitet.
Oturligt nog fick taket sig en smäll av en lyftbom vid transporten till Stockholm (där Andy numera bor). Bilen är försäkrad i Bilsport & Mc specialförsäkringar, så det var inga problem när skadeersättningen kom på tal.


Nu är det inte alltid så lätt att finna fina reprodelar till dessa modeller.
Motorhuven är ett undantag, tillverkad av Proform i Kusmark. För övrigt har det handlats friskt ifrån bl.a. tidigare nämnda Year One, Manciniracing, Summitracing, Mopars by Crane, BEA-parts, Jacks Autoparts, RT Specialities, A M Hightech, Restorick, Roger Gibson
samt auktionssighten ebay. Andy har även försökt att rädda så mycket av originaldelarna som möjligt. 2007 lades en epoxigrund samt sättlack, som mattades ner i oktober för slutmålning i juni 2008 i originalkulören In Violet (att jämföras med Dodges Plum Crazy).

Den erfarne lackeraren Thomas "Totte" Landberg i Örebro höll i sprutan.

Underredet hade då fått sin "Mopar Dip Gray" färg samt hjulhusen sin underredsbehandling.
Totte var även noga med att få till "overspray" på underredet likt original.
Därefter lackades kylarram och cowlen exakt som original. Slutligen lades den karaktäristiska mattsvarta färgen på huven och framskärmarnas ovansidor.
Efter att listerna polerats och riktats kunde de monteras. Sambon Veronica stod bland annat för hjälp vid omklädning av säten samt montering.

Original Rallye Wheels blev slutligen skodda med tidstypiska Polyglas däck.
En uppsättning svarta plåtfälgar med BF Goodrichdäck finns att montera om det är långfärd på gång. Andy har läst på ordenligt om var kritmarkeringar samt stämplar skall finnas, och när det var avklarat var det bara att hålla tungan rätt i mun då Strobestripsen skulle läggas på skärmarna.  

Ett stort tack vill framföras till RT Bil & Maskin vars lokaler slutmonteringen kunde ske i. Även kompisarna i Garaget Stockholm förtjänar ett tack. Brorsan Neil som fungerat som kurir i USA för alla delar är värd att nämna. Veronica som både stått vid blästern, klätt om stolar och fixat bra priser på swap meet-fynd inte att förglömma.  
Bilen hade varit klar i 3 veckor när jag hade turen att stöta på det trevliga paret för en intervju på Mopars at the strip i Orsa.

På frågan om det blir någon ny superrenovering framöver skrattade Veronica och sa, I sådana fall min gamla moped.
Tja, varför inte. Det borde ju inte ta mer än 9 månader i sådana fall.

Faktaruta
Plymouth AAR (All American Racers) Cuda togs fram för den Amerikanska banracingserien, Trans-Am. Plymouth hade insett att bantävlingarna var utmärkta marknadsföringsverktyg. För att kvalificera sig till serien krävdes att ett visst antal av en fabriksmodell byggdes. Siffran 2500 har angetts som minsta antal. Dan Gurney och lagkompisen Swede Savage delade på ansvaret att ratta tävlingsCudorna i Trans-Am serien. Tävlingsbilarna blev i själva verket ganska olika de bilar som såldes till allmänheten. Framgångarna uteblev dock, en tredjeplats var bästa resultat.

AAR Cudan utmärker sig framförallt genom den mattsvarta huven och den längsgående stroboskop-stripen. Avgasutblås framför bakhjulen och den lilla vingen på bakluckan var också typiska. Som första amerikanska serietillverkade bil var bakhjulen större än framhjulen.
De 2724 exemplaren tillverkades under våren 1970. 1604 bilar försågs med automat samt 1120 med 4vxl man växellåda. Endast V8:an på 340cu med 3st 2-portsförgasare var tillgänglig. Effekten angavs till 290 hk som troligtvis var i underkant.

Ladda ner reportaget som PDF fil