Krantz höstresa till USA 2009

 

Krantz daganteckningar från USA-resan - bara på Usabil.nu  

Fredagen 25 september  

Hej.
Av jetlagen känner jag ingenting. Det beror på att jag inte åkt än. Jag åker på måndag. Fick skäll på banken idag.
Jag hade beställt 15 000 dollar i fickpengar ifall jag skulle ramla på en hygglig Bonneville men i förrgår råkade jag klicka på "By it now knappen" på ebay. Pling så blev jag med Pontiac i Escondido.

-Jag har ångrat mig. Jag vill bara ha fem tusen sade jag på banken och Helga och Maggan i luckan blev arga.
-M-men ni kan väl sälja dom till någon annan som skall resa, sade jag.
-Ingen är så stendum att han beställer kontanter och har i fickan i den mängden, svarade dom.
-Det är bara du Krantz - i hela stan.

Så nu är jag dummast i stan.

-Well, so long Härnösand. I´m going west in 72 hours.  

Måndag den 28 september 2009
Whippany NJ

Första gången jag lyckats flyga hela vägen utan att söla på tröjan. Kom fram utan att se ut som en dagisunge. Det började bra men sedan pratade jag bredvid mun och hamnade i passkontrollens förhörsrum. Jag sade till han som kollar passen att detta var en sekasam historia. Onödigt långsam. Då tillkallade han en vakt och så fick jag gå till ett förhörsrum och vänta i 28 minuter innan en vakt kom och ropade mitt namn och sade att allt var grönt. Typisk smäll på fingrarna för att man klagade.

Tog airtrain till biluthyrningen fick bil 210, betalade och kom ut till plats 210 en Toyota. Jag bara låste in väskorna i den och gick tillbaka.
-Jag kan inte åka Toyota, sade jag
-Why not?
-Long story. Har ni ingen amerikansk bil i den storleken?
-Konstigt, alla frågar efter Toyotan men du vill ha en amerikanare, sade Holly White och nu hade vi blivit goda vänner. 

Hon hade ingen i den storleken inne och hon hade inte fått kaffe på flera timmar och chefen var som bortblåst. 
-Har du ingen Impala, frågade jag?
-Jo, men den blir dyrare.

Impalan pling-plongade glatt när jag öppnade dörren. Rattade in en countrykanal på radion, slängde in resväskorna i det dubbelt så stora bagaget och tittade på klockan. Hon var elva på kvällen hemma och jag hade rest sedan 05:30 Här var klockan fem på eftermiddagen. Jag var trött, hungrig , arg på det amerikanska passfjantet men mest lycklig. Styrde ut i skogen west på 78:an. Äventyret hade börjat. 
06:00 Gussjö efter en iskall natt

Vilka skapliga garagelokaler det skulle bli av Arlanda om de skulle bli till salu. 
Fint med Cadillacen och Bonnevillen på golvet och en fikahörna bakom glaset till höger.

En Toyota!

Jag är på semester i himmelriket. Jag är här för at njuta av livets goda och får en Toyota! -Give me a break Holly.
Det var bättre. 25 grader varmt, vindstilla och litet bök med de tomma väskorna day one. Livet är underbart.
Tisdag den 29 september 2009
Succasunna NJ

Åkte på småvägar och gled in i Morristown. En liten stad med amerikanska mått mätt. Man blir snabbt fartblind. Morristown känns om jag tänker efter stor som Örebro. Våfflan med lönnsirap från frukosten satt under bra och jag behövde en promenad. Gick en sväng och passade på att fixa T-mobil abonnemang så man ringer billigt. Köpte också ett prepay card på en mack också för fem dollar så man ringer hem för småpengar.

Snubblade på en GT-40 i ett skyltfönster där den trängdes med Lambo och Porsche. Körde bort till ett jätte-mall och kollade på billiga garageinredningar. Sears hade kompletta garage uppbyggda ungefär som Ikeas vardagsrum. Överskåp och underskåp och verktygsskåp och rullvagnar och ….. allt billigt. Vi är fruktansvärda tvåor i Sverige.

Smög upp i bergen med Impalan. Surade med folk efter vägen. Tröttheten från tidsomställningen lurade i bakgrunden. Slocknade åtta på kvällen i ett sjaskigt motellrum med femtiotalsinredning och en röklukt som föll ut som en kloss när man öppnade dörren. Vattenkranarna gick åt fel håll och jag hade glömt köpa tandkräm för andra dagen i rad.

Bakgata i Morristown

Krig är alltid närvarande i USA. Överallt står monumenten. Notera halvstång. Killen har varit död i 110 år.

Sömnig stad kan tyckas men det här var den andra GT-40:n jag såg idag.

Jänkarna är fena på entréer. 

Lät Impalan rida upp i bergen.

Ulp … Pontiac 66 . En GTO månne?

På en annan gata. Corvette på flatbed

Närsynt traktor vid infarten och blicken gled ner längs asfalten och …

…där stod en Imperial äh öhh sexti….två är det väl.

Körde in och försökte se så snäll ut som möjligt. Jänkarna är på sin vakt. Efter några artighetsfraser så ..welcome Stephen Pellegrino köpte Imperialen förra veckan. Den stod på en tomt under några träd och hade gjort så i åratal. Motorn gick med den laddade inte och instrumenteringen var död. Efter dågra dagar funkade det mesta och nyss fick han igång elhissarna. Bilen var otroligt nog inte rostig under. 413 funkade och lådan växlade. En bra bil för 800 dollar tyckte Stephen.

Sedan backade han ut en Cadillac 1958 också. Stephen brukar köra med bilen någon gång i veckan till vardags. Träffar finns varje vecka i området sommartid. Från Sverige…jaha. Konstigt. Ni svenskar verkar gilla våra bilar. Varför ??

Onsdag den 30 september 2009
Shartlesville
Började dagen på Wendys med en chicken special, coke, kaffe och glass. Jag var i Kenville, en stad som många andra som bara innehåller bilorienterade affärer. I Sverige en omöjlighet men här i bilarnas land återkommande. Tänk dig en 4 km lång gata med enbart Mekonomen, Biltema, Norrlands Custom, Hansen Racing, bensinstation sedan kylarservice, plåtslagare, broms- och framvagnverkstad plåtslagare igen och en till sedan ett nytt Mekonomen, däckfirma, billackering, McDonalds, Burger King, Chevrolet, begagnade bilar, bilverkstad, bilverkstad och bromspecialist på båda sidor om vägen … i 4 km!
Intressant. Finns överallt. 

Efter att ha handlat litet här och litet där åkte jag västerut och kom in i Pennsylvanias böljande landskap. Genast fler pickups, mera bilar till salu i trädgårdarna, mera sportbåtar på garageuppfarterna till salu. Pennsylvania är kul. Fler farmare, fler truckers. Mörkret föll och det blev dags att söka tak över huvudet. Skottish Inn lät billigt och var det också. 55 dollar för en natt. TV kylskåp micro, stor säng, rent och snyggt, Internet och en kompis på rummet ingick.
Kenville. En stad med bara bilverkstäder och bilbutiker.

Pennsylvanias småvägar är roliga.

Popcorn.

Dags att söka tak över huvudet. Hittade intill motellet en butik med krom bara för truckar.

Tre tum är löjligt bland dessa grabbar. 5 och 6 tum gäller.

Bara grejer till Peterbuilt, Kenworth och Mack

Kompisen på rummet fick sova ute .
Torsdagen den 1 oktober 2009
Strausstown PA
Behövde en ny cowboyhatt och gick in på en westernstore. Det fanns ingen som jag ville ha men kvällen var sen och jag skulle ingenstans så vi pratade en stund, gubben i butiken och jag. Det luktade skinn under det låga taket, utanför vrålade tradarna förbi i mörkret men här inne härskade lugnet. 
John James hade träffat Jimi. 1969 var John bartender och hans tjej drog med honom på en ny, hipp grej . En galen gitarrist hade kommit till stan och skulle spela på en skolaula. John som lirade blues, gick dit men backade från scenen av oväsendet fast tjejen drog honom backstage när det var över. Där bakom bytte han några ord med Jimi Hendrix.
-Jimi var trevlig och innan vi skildes skakade jag hand med Noel Redding, basisten.

John hade flyttat upp till Pennsylvania och hustrun Debbies föräldrahem sedan svärfar dött. Debbie hade jobbat åt staten i Washington D.C och John hade sålt rengöringsmedel.
-He had this ”thing” for cars, sade John om sin svärfar.
Jag tittade på klockan. Halv elva på kvällen. Ytterligare en heldag i bootsen kändes i benen och där ute i det svarta fanns ett en säng någonstans som väntade.
-Gubben hade en Studiebaker pickup med glasfiberskärmar och en Camaro 69 cab en sån där pacecar orange och vit med den har vi sålt och nu har vi en kvar till salu.
-Mm, svarade jag.
Han tittade på mig. Han såg naturligtvis bootsen, jeansen, frisyren, t-shirten och skinnjackan. Han såg att jag var en redneck, en sån där white trash carguy som ville köpa en vit cowboyhatt med fyratums brätte. Han visste att jag var intresserad. 
-Vad är det för bil då, frågade jag?

Han tog ett steg fram och liksom boxade in orden som uppercutslag mot mitt vänstra öra. Han levererade orden ett och ett med väl tilltagna mellanrum
-It´s a -- 19 -- 56 - - Studie -- baker -- Golden -- Hawk -- with ...
-The Packard engine, avbröt jag.
Han tog ett steg tillbaka. Så skrattade han och tog fram papper och penna.
Han ritade en karta. 
-Tomorrow morning , if you whant sir, sade han. I´ll have coffe ready for you.
Den knöliga vägen ledde in i en one-horse-town med träkåkar och 80-åriga tanter i baktunga Capricer. 
I det äldsta huset timmerhuset, byggt 1735, bodde John och Debbie.
House of the rising sun i köket. Debbie kokade kaffe och fotade
Slack key tuning. Ett sätt att stämma gitarren härstammande från Hawaii . Huvudsakligen ett öppet C. John hade fått en sadel i mässing som höjde strängarna monterad av sin förebild i boken på bordet, Jimmy Tarleton. John James fanns med i boken där han som ung besökte bluesmannen. 
Spelstålet var också ett tips från Jimmy Tarleton. En kolvbult från en 1934 Ford. 

Inne i ladan fanns en Saloon. Här samlades kvarterets gubbar och 
tittade på Indy 500 och grillade när svärfar härskade. 

Bakom skithuset, som svärmor körde över med åkgräsklipparen, fanns ett gammalt kalkon-föngs 

Där stod den. Golden Hawken från första året 1956 omgiven av noskartonger med reservdelar och med tre ägare på bilen inkusive Debbie som nu stod som ägare efter sin far som köpte den på 70-talet och åkte till ursprungsfabriken i Indiana med den och handlade delar. 4000 tillverkades. Packardmotorn på 275 hästar var en beast 1956 och Studiebakern körde ifrån allt på den tiden så länge det gick rakt fram. 0-100 på 7,2 sek. Bilen kritiserades för den tunga motorn som gjorde den understyrd och till 1957 satt Studiebakers 289 under huven ibland med Paxton kompressor. 
Utförligt säljreportage kommer i Classicbörsen framöver. 
Dagens roadsidefynd. 

Trucks till salu. Fanns 50 stycken att välja på.

Det går mot helg hemma. Ännu ett motell, ännu en pool, 
ännu en vinande highway utanför fönstret. Längtar efter min Myra.

Söndagen den 4 oktober 2009
Harrisburg PA
Alla pratar om det. Ekonomin som är körd i botten. Jättearbetslösheten och alla som fått gå ifrån sina hem. Jänkarna är skakade. Därför är det en paradox med bilpriserna. Har bilarna blivit billigare.? Nehej, dyrare. De dyraste och finaste bilarna verkar stå stilla men den stora skillnaden finns på ”åkbilarna” som vi säger i Sverige. Jänkarna försöker höja lägsta nivån. Allting startar på 15 000 dollar, 105 000 kronor. Bilar som förr fanns i regionen 5000 – 10 000 dollar kostar plötsligt 17 400. Litet löjligt eftersom de inte säljs.

Vi har hört tidigare att skillnaden mellan riktigt fina bilar och åkbilar är större i USA men här på Carlisle ville man pumpa upp lägsta nivån. Märkligt med tanke på det ekonomiska läget. Jag var där i tre dagar och såg första dagen endast två prisvärda bilar. Dagen efter var båda sålda. En Buick Riviera 1965 för 10 000 dollar, 70 000 kronor och en Cadillac Coupe 70 för 8000 dollar, 56 000 kronor. Mycket förblev osålt under de tre dagar jag var där. 

Det var mindre folk på marknaden än normalt och man hörde flera besökare grymta i korvköerna att det var alldeles för dyrt att handla. Säljare kroknade och åkte hem i förtid. Jag fiskar hellre än sitter här, sade en i telefonen medan han packade ihop. Ställningskrig alltså mellan köpare och säljare.

Solen var het och kvällen vacker. Tankade lill-impalan och körde ut på landet på de mest fantastiska asfaltvägar. Inte ett gupp, bara slät ringlande asfalt och träd som böjde sig över vägen. Kom i kvällningen till ett litet motell. 45 dollar natten. Ute på gården spelade pappan basketboll med barnen. Slängde in väskorna och satt en timme i den heta kvällssolen medan mor i huset gungade i en soffa i skuggan på frontporchen. Hon tittade år mitt håll ibland. Kanske undrade hon vad det var för en blek tok som satt i den brännande hettan.
Sliten 1960 Cadillac, sprucket säte, putsad men med många skavanker och ingen terasstakare som synes. 
Pris: Jajamen 15 000 dollar eller 105 000 kronor. Du får en i Sverige för 80 000. 
Chevrolet HGW 1966. Typisk åkbil visserligen med bigblock men …25 000 dollar , 175 000 nej tack. 
Du hittar en färdig på gatan i Sverige för 130 000. Löjliga priser.
Minipete. Ball minidragare troligen byggd på vanchassie. Hade turbomatad 454.
En renoverad Futureliner fanns på plats.
Dagens Waow. Jag vet inte om de köpt bilen eller bara flyttade den men de fick dagens spontanapplåd och publikens jubel. Split Window är grymt.
Du tror kanske det var en avslagen tillställning? Öhh näe. Detta är en tiondel av området.
4000 mil. Original reservhjul aldrig rört. Guldbrokad inuti i perfekt skick. Farthållare som funkade liksom klimatanläggning, Inte en skråma på bilen. Inget grenrörsflutter. Bara allt i orört originalskick. 56 000 kronor eller 8000 dollar. En av två jag såg med rätt pris. Bilen stod utanför området. Såldes direkt.
Tankade lill-impalan. Automaterna ser ut som enarmade banditer. 
De pratar, piper, blinkar och lyser och soppan är gratis.
Måndag den 5 oktober 2009
Hershey PA
Jag har nu varit här en vecka och nu har allt barkat åt skogen. Jag skulle cruisa runt i buskarna och sniffa fram locals som mixtrade med bilar. Nu skall man istället på Vip-supé i morgon kväll efter stängning i Hershey bilmuseum där inträdet är 1200 kronor för speciellt utvalda och jag skall åka tvärs över USA i en rod med den kände rodbyggaren Posies. Fast först skall jag på Hershey marknad, till Washington D.C och fota bilar och sedan till Ocean City på cruising och ….. vart tog min semester vägen. 

Kom hem sent i natt efter en mer eller mindre privat fest på museumet där gäster flugit in med anledning av den fullständigt unika Cadillacen som skall visas där fr.o.m. onsdag. Fast jag hade redan sett den. Jag känner killen som äger den och var med och lossade den i förrgår. Den är försäkrad till 35 miljoner kronor. 

Är USA ett äventyr?
-Svar ja.
Kommer jag att åka rod tvärs över staterna med Posies och hans rodkompisar i slutet av oktober?
-Svar nej. 
Jag skall hem och serva snöslungan.

Blir kort story idag. Posies bjuder på frukost på ett bikerhak . Sedan skall jag till hans rodshop och fota en skum Jagga med Chevrolet V8.
I går på museet. Speciellt inbjudna bilfolk från hela USA. 
Mat och dryck och samtal . I bakgrunden den unika Cadillacen som knappt fotats i USA 
eftersom ägaren haft den gömd i ett Warehouse i 25 år.
Fast jag var med när den lastades. Killen som står inne i buren heter Christer Johansson och har bott i 
USA sedan 16 års ålder. Jag blev presenterad för honom på Smöråkersträffen. En träff med 90 bilar. 
Tack vare Christer gled dörren upp till en värld ganska långt bortom Gussjös preferenser.
Scott äger bilen som GM vill köpa tillbaka eftersom det är den enda kvarvarande av 4 varav en gavs till Harley Earl. Den är knappt fotograferad i USA och rabaldret är stort. Scott tycker att vi är kompisar och jag tog 100 bilder på bilen speciellt för Bilsport Classic. Där kommer du att få alla data och hela den fantastiska historien om bilen. –Ganska bra att känna Scott om man skulle behöva låna en hundring. 
Det här är Holly Bedsole. Chef för Hershey bilmuseum som är tre våningar och har upp till 2000 besökare om dagen. Har tidigare varit ansvarig för konceptbilar på GM och varit chef för designavdelningen som bl.a. tagit fram Hummern. Holly har i många år varit chefsdomare på SEMA-showen. Skaplig bil-tjej om man säger så. Hershey bilmuseum ligger en kilometer från träffområdet. Mycket lätt att hitta. Ett måste för varje svensk besökare. Reportage kommer.
Måste sticka. Frukost med Posie väntar.
Tuesday den 6 oktober 2009 and Wednesday 7 th
Palmyra
Since there are some Americans reding my blog now we’ll proceed in English this time. 
Good day , bad dog.. I like dogs but this thing did not like me. He barked and I sat down and tryed to look like a pudel but I guess his eyes was malfunctioning ‘cause he took me for a steak. He zoomed in on my leg and .... then the owner came and I just missed a 1 million dollar law sue. Just my luck when I could have given a chunk of my small of the leg. Much easier than winning the Lottery. 

Then I ran into Posie. The great rod and sportscar builder. Man...that mother pulled my leg so hard I had to buy a new par of jeans. I jabbed back by jumping up on his back singing “Save a horse-ride a cowboy” but he shook me of like a bull on a rodeo. 
Did we have fun that afternoon! Yes indeed. It ended with a hystercial photo session with me in the back of a pick up truck and Posie in his testosteron-Jaguar chasing. 
-Go maximum 45 mph, I said but then he took the chance of getting even for the bullride.
I ended up riding backwards in 65 on a mountain road holding the “oh shit rail” on the pickup terrified and aiming my camera with one hand. 
-Dinner at 5:30, said Posie when we we’re done but I was NOT hungry.

This blog is two days in one and that’s exactly how it feels. Time flyes when you’re having fun. Tonight I could recognise my gut again and the invitation to that fancy party Night at the Museum was coming my way very convenient. That was a blast. 

If you haven’t seen a Walmart Supercenter you haven’t lived. These crazy Americans have put together a store open 24/7 with all from 235x70x15 tires to bass lure to head ace pills with extra iron tasteing blackberry. 36 registors in a row and one ile long as a Peterbuilt stuffed with different cereals. Another reason, apart från Walmart, why cross the Antlantic is the people. Polite, friendly and super easy ta get in touch with they try, in any way, to help a studdering Swede with third grade english that is totally messing up their language. This is the land of opportunitys. Like I said. First you’re dog food and then you get invited to a classy night supé and have food you can’t even pronounce. Buy a ticket and go swedes. . . 
Three feet from 1 million dollar but it was not my lucky day - or mabye it was.
Save a horse – ride a cowboy. I had a great time with the marvelous car artist Posie. 
More about his latest car in Bilsport Classic.
Riding backwards in 65 on snaky roads.
Dinner at 5:30. Forget it. 

Hershey market is a must if you’re into cars. Fordillack Oldsmobuick or mabye a freaked Jag. 
Look at rear wiew mirror. 
Awesome 56. Feature in Bilsport Classic or Classic Börsen coming up
Had to try after all American movies you have seen with these cuties.
Ellen took the picture. Thank’s Ellen. Nice to meet you.
Time for som free fun at Americas biggest food store / absoluteverything shop

Tires and also a desk were you kan order spareparts spare ribs or buy exhausts plus baby furniture, sports, clothes, a TV-set, medicin, fishing pole, jelly and not to be surprised fuel for the space shuttle and at the exit of course Mc Donalds in case you got hungry while shopping food. Dont miss that show.
Museum at night party with special car-icons from all over the states. 
300 people had a great time in Hershey Car Museum. A fantastic place to visit all days.
Lördag den 10 oktober 2009
Ocean City Maryland
Det regnade när jag vaknade i det skumma motellrummet. Hade bott här några dagar nu och upptäckt en sak. 
Jag skulle inte behöva gödsla med dollar på sängen som dricks till roomservice. Orsak: Det fanns ingen. Ingen bäddade min säng och ingen tömde papperskorgen . Öppnade dörren i kallingarna och tittade ot. VOV. Köttätaren stod där ute och siktade på mina smalben. Kopplad idag. Grannen tittade ut. En riktig hairball som man säger här. Otvättad, smetig, fet, håret på ända och så den där stanken. Jag hade känt den tidigare. Nu förstod jag var den kom ifrån. 

Han hade öppnat dörren på glänt. Jag stod ute på parkeringen nu. Ut från rummet sipprade en lukt av söt ost, värme, svett, hund, människa i en koncentration som fick mig att ta ett steg bakåt fast jag stod på väl fem meters avstånd. Han hade det bortersta rummet. Troligen en inneboende släkting till ägaren. Han visste att det var min sista dag. Hade alltså tillgång till liggaren. 
-Have a safe trip, sade han. 
-Mm, sade jag med munnen stängd. 
Jag är inte krösmagad eller bacillkänslig men den här fuktiga rullen av kroppsvätskor från djur och människa som rullats över mig fick mig att svara med munnen stängd. 

Drog iväg till AC. A very nice guy with a gentle and open mind big as the garage of his. 
-Har bara 7 bilar här ursäktade han sig. 
Jo, alltså, jag har hamnat i en liga där man inte pratar om att titta på varandras bilar längre. Man pratar om att titta på varandras bilcollection. AC hade sin egentliga bilkollektion i det andra huset han bodde i så han ursäktade sig. Han hade bara en 69 Corvette, En 1957 Chevy, En 1964 Corvett conv. Och en fabriksbyggd 427 AC Cobra på det här stället. 
-Välj vad du vill göra sade han och hämtade kaffe. 
Går Cobran sade jag? 
Han backade om sina bilar på gården , drog eld på 427:an och vi var iväg. Ettan hjulspinn, tvåan hjulspinn,. trean hjulspinn och nu var farten så hög att den lilla asfaltvägen mellan majsfälten inte tålde mera. Tremec-lådan lät vridmomentet fortplanta sig genom ryggstödet som en betongborr. När han öppnade förgasarspjällen var det som att ha en Hilti i stjärten. 
Den lågmälde mannen på 63 log bakom polariodglasen som blivit svarta av solen . Regnet var borta och värmen ångade. 

Tackade och for iväg till Target, en lågpriskedja ungefär som Hennes och Mauritz och Coop sammanslaget. Stannade till vid apoteket som finns i många varuhus. För 24 dollar fick man en svininfluensaspruta. Jag gick dit och fyllde i ett papper och drog betalkortet. Vips kom en snubbe med en verktygslåda i plast och gav mig ett skott i armen. Det måste ha varit bra grejer för jag blev pigg som en pig av grismedlet eller kanske det var grease-medel jag vet inte för jag kom plötsligt över en kulle med lill-Impalan och såg en Corvette sittande i gräset med en lapp i framrutan. Efter att ha köpt sex flaskor fel parfym förra vändan hade Myran instruerat mig att INTE försöka köpa presenter denna gång. 

Corvettens ägare kom ut. En kvinna som ägt den sedan ny. 16 000 mil på 20 år och hon skulle sälja den för att den bara stod i garaget numera och gubben skjutsade henne till jobbet. Originallack, all dokumentation och ja … . . jag vet inte om det var sprutan men ..
Nöff, sade jag köpte den till Myran. Lättare att handla än parfym. 
När kvällen kom drog jag söderut till Maryland, hookade up med Christer i Washington och så drog vi 2,5 timmar sydöst till Ocean City vid kusten. Kom fram tolv på natten. 74 farenheight och huvudgatan full med gamla jänkare. Ikväll är det lördagkväll och cruising och varmare än någonsin en svensk sommardag hemma.
Hyggligt läge.
AC Buck was a super guy. Nice to meet you sir. Awsome ride.
Sedan skulle jag till en far och son som hade roddar men GPS::en visade mig till grannhuset. 
Jag gick upp på garageplattan och mötte den här liraren. 
Han hade precis skruvat ihop en pulverlackerad Merlinmotor med 8:71 och alutoppar. 
Motorn hade kostat honom 40 000 dollar. 280 000 kronor. Han hade ingen bil att sätta den i. 
-Vad har du den till, sade jag? 
Jag startar den och låter den gå i 40 sekunder så grannarna vaknar till, sade han och tuggade på sitt kex.
Det var dessa jag skulle träffa egentligen. Far och son i deras lekstuga. 
–Vi går hit på fredagkväll, slår på TV:n och så skruvar vi hela helgen. 
Targets pilleravdelning
One-flue-shot coming up sir.
180 spänn. Avklarat i snabbköpet på 5 minuter.
Plev pigg av pig-viruset. Oj en vit Corvette!
Deborah hade köpt bilen ny, men nu stod den mest i garaget.
Hade litet greenbacks i fickan som Deborah lika väl kunde ta. 
Grattis på födelsedagen i förskott Myran.
Drog sedan vidare söderut och kom till Washington på kvällen. 80F = 26 grader på kvällen.
Måndag den 12 oktober 2009
Washington Md
Ocean city tog emot oss med en tryckande förmiddagsvärme. Atlantens uppvärmda vatten brusade in med surfare i våg efter våg. Med frukostkaffet i handen gick jag och Christer ner till beachen. En sträcka på 31 steg. 

Det var höstcruising här och karavaner med truckar med släp hade rullat in under dagen och natten innan. Jänkarna kör inte till cruisingarna. De trailar. Man blir helt sjuk. Deras superfina aluminiumvagnar koster 28 000 kronor spritt nya. De drar tre, fyra ton utan att blinka och dragkrokarna har hur många variationer som helst och allt går. Sverige är ett u-land. Så är det bara. Vi håller på och larvar runt med skitvagnar och 50 kilos kultryck när dessa drar släp som är 3 gånger så tunga som dragbilen utan att blinka. 
LYSSNA: U-haul, som är en uthyrningsfirma för flyttsläp lånar ut dragkrokar som fästs i kofångaren på din pickup med en kätting som spänns fast med en vev. 

Fundera på det en stund Transportstyrelsen. 
I Sverige fjollar man på med svetsintyg och 12:9 bult på en krok som sitter på en 2 tons truck och som får dra … 900 kilo. 
-Bara dragkrokarna är ensamt ett skäl att överväga emigration. 

Det kom en regnskur men här vill det gärna gå över i sol. I Sverige tvärtom. Det vill gärna gå över i regn. Kvällen var en dröm med palmer, sand, värme, åtta filer spikrak gata genom hela ön där kompressormatade sextiotalsbilar studsade fram på slicks och raka rör medan polisen satte ut plastkoner och dirigerade trafik . Läs igen. Slicks och RAKA RÖR. Tänk dig ljudet!! Det här var en helt annan upplevelse. Racingsoppa och palmer. Custombilar och ratrods. Het asfalt och kaffe - (!!) serveringar på hjul bland bilarna. Haja. Läs igen. Kaffe !! Ingen fylla. Absolut ingen onykter gick att uppbringa bland 400 bilar och en hel liten stad på fötter. Inget pissande i rabatterna, inga ölflak i bagagen, ingen som satt på asfalten och undrade var han var. Inte tre cabbar på macken med med åtta pers i varje och stereon på högsta volym med den runkande spårvagnskonduktören. 

Det här var inte svensk cruising. Det här var annorlunda. 
-Nå. Det ska va gött å leva och det är upp till var och en hur man utövar sin hobby. 
Jag lägger ingen värdering i det ena eller andra. Jag berättar det jag ser för er.
Till alla entusiaster som jobbar hårt för cruisingar i Sverige: Tack för att ni finns. Ni gör ett kanonjobb. 
Christer Johansson tog mig med på en fantastisk utflykt till beach, hav och en cruising american style. 
Sådana här släp har många många många bilentusiaster. 
Dessa omöjliga släp för oss i Sverige är billiga här och de är bara att hänga fast i bilen , 
lasta ett par fordon och dra iväg. Sverige är ett u-land.
Kolla den tandade höjdjusteringen. Det finns en annan sanning bortom SBP. 
Det finns lika många lösningar som vagnar. 
På dagen bilutställning nere vid havet. 600 bilar och klassen var enormt hög.
Kompressormatad murkla. En blysläde med ett tidkort från stripen på 12,8. Reportage kommer i Bilsport Classic. Prenumerera så missar du inget. 
Jeepen låg på backen. Här fanns mycket att grunna över. 
Kenworth 1977. Mums Per-Åke.
Trångt , festligt , musik, speakers, tryck, enorma bilar och kaffe att dricka.
Utanför Hooters.
Om man vill klaga kan man säga att det var för mycket vanliga bilar ute på streetan. Sveriges cruisingar med bara gamla bilar ger en vassare cruisingkänsla. På våren är dock koncentrationen av ”raggarbilar ” högre. Måste nog åka hit och titta då :o) Ocean City Md ligger 4-5 timmar söderut från Newarks flygplats. Ett semesterparadis. 
Tisdagen den 13 oktober 2009
Washington DC
Efter att åter ha fått bo i lägenheten jag höll på att sätta eld på under min förra resa var det dags att åka norrut igen. Men först tog jag en sväng förbi Obama. Washington har en helt annan karaktär än andra amerikanska storstäder jag sett. Här ser man ungdomar med skolväskor överallt. Flanörer. Här är gatorna mycket lugnare och kantas i centrum av enorma stenhus som inte inrymmer butiker. Det märks att här finns ämbetsverken, centralkommitéerna och makten. Bibliotek, museer, universitet ja ni fattar. 
Efter den grejen var det ut på vischan igen där jag trivs bäst. Bland bilverkstäder och junkfood känner man sig hemma. Din Jacka som säljer Krantzjackan har en motsvarighet i USA i Viking Customjackets. Jag åkte dit och morsade på George. 
Jänkarna vill inte handla overseas, de är bekväma och allt som inte har en zipcode uppfattar de som konstigt. Intresse finns så nu kan de också handla en paj och då via Viking Jackets i Pennsylvania. 

Myran ville ha parfym så jag drog in till New York där de har en hyfsad parfymgata på södra Manhattan. 
Köpte Blues Brothers-glasögon och en väska också till flyget hem. Solen brann men värmen var borta. Intressant. Detta är första gången jag känner kyla i USA. Höst. Blåst. Myran ringde när jag körde norrut på 9th avenue mot George Washington bridge. 
Jag ville ta den som omväxling till Lincolntunneln. Då såg jag polissaftblandarna i backspegeln. Det var bara att stanna. 
Två småkillar kom ur polisbilen. Den mörkhyade var bra med den vite 24 åringen var en osäker typ som vovvade som en knähund. 
Han ville se körkort och fattade ingenting när jag gav honom mitt. Han ville veta var jag varit och på vilket hotell jag bodde. 
Alltihop kändes löjligt så jag svarade att han mest troligt inte hade med det att göra. Då blev han ännu värre och skulle se registreringbevis vilket jag inte hade för att det var en hyrbil. Den mörke försökte balansera läget och bad om papper från hyrfirman. Den vite skitungen i uniform ställde snabba frågor och försökte komma ovanpå i samtalet precis som poliser alltid försöker göra. 
Det är något larv de lär sig på skolan tror jag. Till slut sade jag åt honom att ”det är vanligtvis inte är jag som skall säga åt dej som polis att lugna ner dig men ”ta och lugna ner dig grabben”. Han tog mitt körkort och gick till bilen medan jag tog en bild på dem där de satt. 

Den vite kom ut efter 8 minuter och sträckte över mina papper med rak arm. Liksom på avstånd. Jag såg att jag fått en böteslapp så jag frågade för vad ??? 
Han stod redan med ena benet inne i sin bil som om han vill dra därifrån direkt. Du pratade i telefon och körde, sade han. 
-Lägg av, sade jag men han satte sig snabbt i bilen, gjorde en olaglig 180 gradare och körde mot den 4 – filiga trafiken 40 meter till korsningen i hög fart. Liksom för att försvinna snabbt. Det var den räddaste polis jag sett. Kanske var det hans allra första ingripande. Jag hoppas det för min 13 årige Gottfrid hade skött det där snyggare. Det där var inte outbildat. Det där var ouppfostrat. 130 dollar i böter spelar naturligtvis ingen roll. Men sättet…

Jag har numret på polisbilen och klockslaget står på böteslappen så jag kommer att skriva detta och skicka till polisen i NY så får vi se vad de svarar. Solen skiner ute. Har haft stor frukostbuffe på Holliday Inn . I tidningen varnas det för regn hela helgen men idag svensk sommarvärme igen. Måste ut. Hej. 
Frukost i lägenheten i Silver Spring Washington.
”Tandpetaren” säger jänkarna om byggnadsverket i centrum av makten i huvudstaden.
Obama hade ordning på gräsmattan.
Stadsbild. Naturligtvis har Washington många ansikten men stan gav ett lugnt och samlat 
intryck med låg puls för en storstad och massor av sådana här byggnader i centrum. 
Ute på wischan igen. Din Jacka fast på amerikanska. 
George var en hyvens kille som kommer att distribuera i USA.
Hösten hade hunnit ikapp breddgraden.
Blev omkörd på highwayen av en paketbil utan dörrar.
Välkänd skyline.
Lincolntunneln går under Hudson River och binder samman Manhattans halvö med fastlandet. 
På väg mot …..
…Myrans favvobutik. Parfymnästet i korsningen Canal Street och Broadway.
Vov vov . Squad car 4770 spelar allan
George Washington bridge stod kvar och tog mej tillbaka till fastlandet igen. 
Torsdag den 15 oktober 2009
Parsippany NJ
Sista blogginlägget. Tack alla som följt mina förehavanden och jag hoppas ni haft glädje av ”resan”. Mats säger att över 3000 läser detta och det blir var tredje som besöker USA-bil.nu varje dag om jag räknar rätt. Imponerande. Du som funderat på att åka. Nu är det dags. Usa är vänligt, enkelt och bekvämt plus att de har det som vi kanske gillar mest. Bilar. 

Med vänlig hälsning
Lars-Åke Krantz 

Sista dagen har kommit. Det har varit en fantastisk resa. Som vanligt. Jag har tappat räkningen men jag har varit ”hem” till USA fler än tio gånger och varje gång är jag överraskad av de artiga och trevliga människorna här. Den varma generositeten. Här tittar man varandra i ögonen och säger good morning sir. Här tar man enorm hänsyn till varandra. Om du med din kropp signalerar att du tänker snedda över golvet så läser dessa amerikaner av dej och svänger undan 3 meter INNAN din väg skulle ha korsats. Studera hur de gör i frukostserveringen på hotell och motell. Jämför sedan med vårt puffande och knuffande och vägran att tilltala okända än mindre se varandra i ögonen och säga god morgon till främlingar. 

Sedan vädret, det bekväma livet och bilarna och bilden är komplett. Om man tittar på Sverige med svenska ögon är det perfekt. En kines som tittar på Kina tycker troligen detsamma liksom en taliban ser på Afganistan. MEN om man kliver ur ringen och tittar på Sverige från ett annat håll samt intar en ödmjuk hållning kan man se att det finns andra sätt att göra saker än på än det svenska sättet och det behöver inte vara sämre – bara annorlunda.

Vi är välkomna att ha de åsikter vi vill men ibland skulle det vara önskvärt om de som sågar USA reste hit ett par gånger innan man torgförde sina cementerade åsikter. USA är inte såsom våra medier framställer landet. Mamma undrar hur jag vågar åka dit där man blir skjuten på fläcken t.ex. Var kommer en sådan bild ifrån? Så kommer man hit och möter en repsekt för människan som är helt ny. 

Igår skulle jag leka vanlig turist och inte bry mig om bilar. Jag åkte till en trädgård och fotade några pumpor och sedan cruisade jag vidare på landet bland de vackra husen och så fick jag se …. en dragster och en Chev 59 på samma tomt och så trillade jag dit igen. 
Landet överraskade mig in till den sista dagen och jag packar med den molande frågan: 
-När får jag återse denna fantastiska kontinent?
Jaha, vanlige turisten Krantz fotar sånt han inte har en aaaning om.
Halloween närmar sig
Åkte i det vackra landskapet … men vänta vad var det där. 
Är det inte en ……
-----frontmotordragster och några gamla Chevor.
Joo men titta. Med Hemi. 
Oj Mickey Thompsons minidragster och Don Garlits chassiebänk uppe i taket. Vad var detta för snubbe? 
Rich gillade gassers och sextiotalsstuket på roddar, musik, kläder och frisyr. Åkturen i hans 32 rod med åtta kromade pipor direkt ut från motorn var ….. awesome. Den här liraren hade 2000 (tvåtusen) roddar på gården i våras. 32:an hade han byggt själv och den var till salu. Missa inte reportaget i Bilsport Classic framöver.
Tog en sista sväng på det fantastiska Pep Boys. Köp ett nytt däck för 200 kronor, köp två och få dem pålagda och balanserade, köp 4 och betala för tre. Hängde du med. Köp tre däck för 600 kronor och få fyra pålagda, balanserade och klara. Ännu ett exempel på hur de fått till här. Hur går det till? 
Ett sista försök att få med mig en bit av USA. Tiden är ute. Släpp taget Krantz. Dags att åka till minusgrader, snö och det lilla, lilla landet där allt som har med bilar att göra är svindyrt och miljövidrigt. 

Americans. Get your jacket at 

www.cjackets.com

Get Lars Krantz original 50:s style jacket. 
He got a jacket in 1985 from the 50:s from an old man and fell in love with it. 
Since then it has been his first choice going anyware, cruising, weddings, vinter or summer. In 2008 it fell apart and the firm, Din Jacka (=Your Jacket) made one free for that car-dude and car magazine editor Lars Krantz. The jacket is a exact clone of that ol´jacket of his in to the last stitch. It has the weigt, the style and feel from back then. They are all taylor made and have serial numers starting with Mr Krantz as number 1. 
Number 11 went to Germany and some of the jackets are in Denmark. They are not only taylor made but you can also get them customized. Put your car brand on, your club or your name. Special order is also aviable regarding measurement. Take a closer look and order online at www.dinjacka.se Get it shipped to your place for a total of $ 499. Hurry and you’ll get one of the last two-digit jackets. Number 84 is now beeing made.