Listan

Av Lars Åke Krantz

 

Myran har ett riktigt jobb hon. Ett sånt där när man har en chef och en motorvärmarplats. Ett sånt där när man börjar och slutar. Mina jobb är lealösa. Ingen tid och ingen plats. Ibland är jag själv lealös. Då blir det ingan gjort, som man säger i Hälsingland. 
Tack alla glada läsare för kort, brev, mail och telesamtal. Tack Sundinskan i Sollefteå som rosade min son i tre minuter i telefonen i tron att jag var han innan han fick ur sig att pappan var lealös och utgången. Hoppas du får tillbaka din sömnbegåvning och slipper ligga vaken åt knaskrönikorna. Tack Öhman, Lundvist, Skytte, kicki@, mopedBerra, Svenne i Bjästa och alla andra... Nu till dagens ämne: Handlingslistan. 

Den har blivit mindre med åren. På slutet så liten att jag har svårt att se den. Ändå äter ungarna så de knakar. Det är något med ögonen. I veckan var jag lealös mitt på dagen och följaktligen vigd för inhandling av specerier. Jag fiskade upp listan. Den var stor som ett frimärke och författad i blyerts av Myrans sirliga hand. Så stod jag där innan grindarna igen och zoomade lappen fram och tillbaka för att få in skärpan. I innerfickan brände läsglasögonen men jag vägrar se ut som en förvirrad 45-plussare när jag är en vital yngling på fyrtiosex. Ibland går det, ibland inte. Som den där gången jag kom hem med fem kilo frysta havsräkor. Myran fick skotta ny plats i frysen och dörren bågnade av västkustdelikatess i tre månader. Då hade raderna flutit ihop. ”Köp mjöl, 5 kilo räcker”, stod det. Jag tyckte att det stod. ”Köp mjöl. 5 kilo räker.” 

Jag läste febrilt på lappen. Zoomade ut en armlängd. ”OBS handla på Matex eller Mat ex. på OBS” stod det absolut när bokstäverna hoppat färdigt. 
-Hjälp! Jag har fått galloperande dyslexi, tänkte jag, tvekade i grinden, fick fyra fel och längtade till hallen på Härnöhallen.
Jag tog sats, forcerade första hindret och kom in i maten. Fram med frimärket igen. Smög mig på bokstäverna från sidan i ögonvrån där vinkelfelet blir som minst, fortfarande med portot på rak arm. Jag fick sluta med det där. Folk trodde jag stod och speglade mig i nacken och började se sig omkring efter annalkande faror. Då såg jag den! Listan! På botten i vagnen låg en stor fin lista skriven med tuschstift. ”Lactasyd” stod det. 
-Jag kunde läsa! 
Varligt tog jag upp den. Vilken tydlig lista! Jag visste inte vad Lactacyd var men fick hjälp av en expedit som skulle dit. 
Stolt lade jag tvålen i vagnen. Champinjoner, riskvick, lim, barntandkräm, spiralkrok och avocado. Det gick som en dans. 
Popcorn, saft, cola, messmör, gosse det här var en bra lista!! Jag stoppade ner frimärket och fortsatte. Bröd tortillas, ägg, mjölk, honung, bitsocker, kattmat . . . 
-Kattmat, tänkte jag. Vi har ingen katt?

Myran var redan hemmanär jag svängde upp på gården. Hon stod som vanligt redo att ta emot handeln. Upp på bänken med kassarna och in med mjölken. Det gick bra ända till Lactacyden. 
-Har du blivit tokig, sade hon. Lactacyd är dyrt.
-Jo, men mina händer har blivit så känsliga, sade jag. 
-Dumheter, du tvättar ju dej i avfettning, sade hon. 
-Honung grymtade hon … och messmör??
-Lars-Åke!! 
Hon använder mitt förnamn bara när hon är mycket irriterad. Hon spände ögonen i mej med arg-Schwartsenegger-utan-nåd-minen. Jag sade som det var. 
-Har du mist förståndet!! skrek hon och kastade två avocado på mej.
-Vad ska vi nu äta?! 
-Räkor, föreslog jag. 
Då gick hon. 
När hon någon timme senare ropade familjen till matbordet hade hon löst det i alla fall. På min tallrik stod kattmatsburken. 
-Mjau, sade jag.
Hon log inte. 
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här