Skepp Oboy

Av Lars Åke Krantz

 

Årets första picknick är gjord. 
Den nyinköpta båtens akter guppade i vattnet medan min egen akter tog in vatten genom den utbredda filten. 
Gussjönorets plaskvåta gräsmatta fick mig att avundas de som har en Libresse i kalsongerna. Solen sken från en klar himmel sånär som på ett minimoln som singlat in i kvällningen. Det täckte vår filt i bra precis 45 minuter. Vi värmde våra händer runt kaffemuggarna och försökte säga somriga fraser i stil med. 

-Åhh vad det luktar gott från skogen

-Tänk att sommaren är här och…

- det här är den bästa tiden på året. 

Jag tittade på Myran. Hon hade dragit in händer och fötter i klädselfodralet och fällt upp luvan på tröjan. Hon såg ut som Liemannen i mjukisverson. En veckotidning låg framför henne på filten. Hon log tappert medan nordanvinden automatbläddrade från sidan 3 till 56 på en sekund. Barnen satt tysta och stela där vi placerat ut dem på filten. Till och med den minste satt tyst. Han var upptagen med att blåsa en snorbubbla med näsan.

-Nu åker vi hem, kommenderade jag. Mot isbrytar´n! 
Ja, det är ingen riktig isbrytare jag köpt men familjen har gett den det namnet då jag envisades med att försöka sjösätta den 5 maj. Man var ju sugen att prova nyförvärvet. En påfrestande tid. Hela Långsjön, Stigsjön, och Gussjön glittrade isfri längs en tre mil lång ränna från Härnösand och upp till Uland. Därifrån blev det issörja och längst in, där jag har båtplats, packis. 

-Typiskt.
Det tog sex dagar 22 timmar och tre minuter längre innan våren kom till min vik! 
Fördelen är att man hinner planera. Jag har planerat en tur i Bottenviken. Det låter inget vidare måste jag säga. Varför måste man kalla ett vatten för Bottenviken? 

-Kan bara var ett fantasifoster från en Jantelagsskrivare.
Nåväl Östersjön då närmare bestämt de bräckta farvattnen utanför Ångermanälvens utlopp. Jag hade tänkt pluppa i båten i Härnösand för en svallande dagsritt upp till fäderneshemmet i Ullånger. 

Problemet är att OK-kartan är så otydlig i det blå fältet. I början tänkte jag att det gällde bara att ha land på samma sida så kommer man norrut. Det var innan jag pratade med en kille från Sandslån. 

-Tänker du så far du in i älven och får handla på ICA Trollet och övernatta på Risön i Sollefteå, sade han. 
Jag ventilerade problemet med några kontorister från Arkion i Härnösand. De jobbar med att sortera sjönödsincidenter från 1700-talet. 
En kvinna som höll på att utreda en storm från 16 april 1882 som sänkte 34 fartyg i Gävlebukten tyckte att jag skulle ta rygg på någon annan båt som for uppöver. Föga glamouröst måste jag säga. Sitta och slira i kölvattnet fem meter bakom en vilt främmande skuta. Och tänk om det är gäster från vår vänort Karleby på väg hem?
-Perkele

Man vet ju hur man frågar bilister om vägen men man kan ju undra hur styrmän och sjöbefäl säger när de ringer till varandra. 

-Öhh, jag har fått en körning till Medelhavet. Var svänger man enklast ut ur Danmark?

-Jo, du vet den bästa vägen är väster om Anholt. Inga köer alls och bara några snipor som ligger och plaskar. Sen är det raka spåret söderut. Jag brukar tanka på Shell i Belgien innan jag drar in i Engelska kanalen. Se upp med färjorna vid Dover-Calais för dom kör som båt-tjyvar. Sedan är det rakt fram i två dygn åsså vänster vid Portugal.

-Håll till vänster i Medelhavet så slipper du en massa missiler på kommandobryggan, dessutom passerar du ett bra matställe i Grekland. 

Det är annat än när man som liten satt i en gummijolle på Humpsjön och vinddraget från långtradarna på E-fyran piskade upp 3 cm höga vågor. Blev man osäker kunde man lyfta blicken mot barndomshemmet och se det blå ljuset från TV-rummet där mamma och pappa såg på Lars Orup, en fyr så god som någon. 
Jag får ringa min vän Tomas. Han är både sjökapten och chevastyrman. Han borde kunna förklara blötvägen till Ullånger för en propellerraggare. 
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här