Vedtvätt

Av Lars Åke Krantz

 

Det är kallt i Gussjö idag. Minus 20. En livsfarlig väderlek. Jag har skrivit det förr. Vi dör i minus 20. 
Ställ ut dej själv som moder natur skapat dig ett par timmar så får du se. Totalt livsfarligt. Sen att vi genom åren skapat skydd mot det där som gör att vi kan gå till postlådan utan att avlida är en annan sak. Miljön är dödlig där ute. Det sägs att vi skall vara rädda om miljön. Hur vore det om miljön vore rädd om oss.

Det livsfarliga läget gör att verksamhetsansvarig för klater på gården, d.v.s. undertecknad, oroligt går mellan termometern och väderleksrapporten allt medan sportlovslediga ungar funderar på nästa friluftsaktivitet att fördjupa sig i. 
–Vansinnigt! 
-Gå in och lägg er. Drick varm c-vitamin, spela dator och bed till Gud om nåd från detta arktiska raseri istället, säger jag.
Då frasar de på sig ännu en täckbyxa och försvinner ut. 

Motorvärmaren slutade fungera i går. Jag fick krypa under bilen och värma upp oljetråget med 4 marschaller samt nära nog el-chocka batteriet med trefas för att få igång den gamla Chevan. Allt medan Myran vankade påklädd i 24 graders värme i köket och tittade på klockan. Jag led med henne. Hon som älskar vintern får hålla till godo med sekunderna till och från bilen samt den korta stunden i motionsspåret någon gång i veckan. Jag däremot får vara ute i timmar när det vräker ner som värst och ligga i snödrivor och mecka när det är som allra kallast. Jag förstår om hon tycker det är orättvist. 

Och kylan håller i sig. Försvinner strömmen fryser familjen ihjäl inom 72 timmar tänkte jag och tittade på braskaminen. 
Jag har eldningsförbud. Sotar’ n hittade en rostflaga i borsten för fyra år sedan och dömde ut röret. Eldningsförbud eller inte, jag gick och hämtade ved och ställde in. Ved som legat torrt i flera år. Myran skrek rakt ut när hon kom hem. 

-Vem har tagit in den här dammiga veden.

-Dammig? pep jag. 

Hon drog med fingret på översta klabben. En mossgrej stor som en näsfräkne lossnade och trillade mot golvet. Myran hann få i kontakten till dammsugaren medan den föll. Halvvägs ner hade hon riktat in röret på fräknen. Hon sträckte ut benet i spagat och slog på dammsugaren med foten men för sent. Hon såg med fasa hur den slog i golvet. Hon tog den på studsen och tryckte av dammsugaren med en ny målvaktsparad. Det blev alldeles tyst. 

- Lilla gubben. Du måste ju tvätta veden, sade hon.
Jag tittade på henne och hon log det där pluttinuttleendet jag har så svårt att värja mig mot. 

-Visst, tänk alla spindlar som vävt på den i skogen och kanske har någon skogshuggare satt sin sko på den också i ett obetänksamt ögonblick. 
-Ja, just ja, svarade jag och lyfte ut vedlådan.

Idag blir det vedtvätt. Jag har inte tvättat ved förut. Hittar heller inga klädnypor för asp. Jag kan ju inte ställa pinnarna på tork på cementgolvet i garaget. Cementgolv luggar av sig säger Myran. Jag tror jag borrar hål i dem, blåser ren dem från borrspån med tryckluften, hänger upp dem på en tvättlina, laddar högtryckstvätten med Simoniz biltvättvax och blåser på ett par vändor. Om veden sedan inte brinner gör mindre. Jag har ju eldningsförbud. 
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här