Hank Williams

Av Håkan Johansson

Den här gången skall vi titta på en av länkarna mellan countryn och rockabilly. Visst har man suttit i timmar och druckit öl och diskuterat vem som gjorde den första rocklåten. 
Utan att vara helt säker så kan man väl i alla fall säga att Elvis drog igång det hela med sina inspelningar på Sun Records.
Låtar som Rocket 88 med Ike Turner från 1951 och Dust My Broom med Elmore James från 1952 är sånger som alltid nämns i diskussionen men om någon frågar mig så vill jag nog nämna två låtar, ”Move It On Over” med Hank Williams från 1947 och om man kollar texten på ”Hey Good Lookin” från 1951 så började nog Rockabillyn här någonstans. Sen kan man väl säga att spelar det någon roll vilken låt som var först, men det är intressant att se var olika artister hämtade inspiration.

Words and music by Hank Williams, Sr. år 1951
Hey, Hey, Good Lookin', whatcha got cookin'
How's about cookin' somethin' up with me ... 
Hey, sweet baby, don't you think maybe
We could find us a brand new recipe. ...

I got a hot rod Ford and a two dollar bill
And I know a spot right over the hill
There's soda pop and the dancin's free
So if you wanna have fun come a- long with me.

Say Hey, Good Lookin', whatcha got cookin'
How's about cookin' somethin' up with me.

I'm free and ready so we can go steady
How's about savin' all your time for me
No more lookin', I know I've been (*tooken)
How's about keepin' steady company.

I'm gonna throw my date book over the fence
And find me one for five or ten cents.
I'll keep it 'til it's covered with age
'Cause I'm writin' your name down on ev'ry page.

Say Hey, Good Lookin', whatcha got cookin'
How's about cookin' somethin' up with me.

De första åren

Hiram ”Hank” King Williams föddes den 17 september 1923 i Mount Olive Alabama.
Namnet Hiram kom från bibeln, så det var något av ett ödets ironi när det många år senare upptäcktes att prästen som döpte honom hade skrivit ”Hiriam” istället i doppappren. Han föddes dessvärre med en sjukdom i ryggraden som gav honom konstant smärta, vilket skulle visa sig ödesdigert då han senare i livet började missbruka alkohol och smärtstillande tabletter mot värken. Familjen var en typisk amerikansk familj, fadern Lonnie Williams jobbade på järnväg och han hade som så många av sin generation deltagit i första världskriget. Mamman Lillie var hemmafru och förutom de två föräldrarna fanns ett äldre syskon, systern Irene. 

Familjen flyttade mycket då faderns jobb krävde detta, så under den tidigaste delen av sin barndom bytte Hirams familj bostadsort till olika städer i södra Alabama. Fadern var under långa perioder frånvarande under Hanks tio första levnadsår sedan han drabbats av en hjärnblödning och för det mesta var inlagd på veteransjukhus. 1933 Lämnade Hank Georgiana Alabama och flyttade hem till en moster och morbror som bodde i Fountain. Här lärde mostern, Alice McNeil, honom att spela gitarr och hans kusin, Opal McNeil, lärde honom att dricka whiskey, två förmågor han vidareutvecklade under resten av sitt liv. Efter bara ett år återvände han till Georgiana där han lärde känna Rufus Payne, en bluesmusiker från den närliggande staden Greenville. Payne reste mycket runt om i Alabama för att framföra sin musik på gator och på allmänna platser och detta gjorde att han ofta hade vägarna förbi Georgiana. Därför blev han snart Hanks musikaliska mentor och lärde honom att spela blues. Han kom därmed att betyda en hel del för Hanks gitarrstil som blev en av hörnstenarna under Hanks karriär.

Musiken

När familjen senare flyttade till Montgomery gav det Hank Williams en chans att framföra musik. Efter skolan och på helgerna passade han på att ta sin gitarr och ställa sig nere på South Perry Street och framföra låtar. På denna gata låg den lokala radiostationen WSFA och många gånger passerade en av producenterna den plats där Hank stod. Snart hade Hank fått en inbjudan att framföra låtar och under öknamnet ”The Singing Kid” som radiolyssnarna senare gav honom, framförde han låtar som snabbt blev populära. Snart var hans musik så populär att han erbjöds en egen show som sändes två gånger i veckan och som varade 15 minuter varje gång.
På detta sätt kunde han också bistå med pengar till familjens försörjning som fortfarande var ansträngd på grund av faderns sjukhusräkningar. En mycket ung Hiriam

Hank Williams - Hey Good Lookin
Pengarna gjorde inte honom rik, men det räckte, förutom att hjälpa till med familjens försörjning, till att starta ett eget band – The Drifting Cowboys. Gitarristen Braxton Schuffert, fiolspelaren Freddie Beach och variete-artisten Smith ”Hezzy” Adair blev basen för Hanks vidare karriär som nu tog dem runt Alabama till spelningar på klubbar och privata fester. 1939 Slutade Hank skolan för gott och karriären inom musiken ägnades nu all tid. Lillie William blev deras första manager och hon började genast ett ihärdigt arbete med att boka spelningar, förhandla priser och köra dem till de olika ställen där de var inbokade. Ryktet om Hank Williams & The Drifting Cowboys och deras storhet, hade nu nått utanför delstatsgränserna och spelningarna tog dom till stater som Georgia. 1941 Gick USA med i andra världskriget och flertalet medlemmar i bandet blev inkallade. 

Hank själv försökte sätta ihop The Drifting Cowboys med tillfälliga ersättare men det gick inget vidare då ingen stod ut med hans alltmer tilltagande alkoholism. Roy Acuff en stor artist inom countryn vid tiden och en förebild för Hank, försökte varna honom genom att påtala spritens avigsidor. Trots de goda råden och ökat motstånd från Hanks omgivning, fortsatte han att uppträda berusad. Nästa katastrof kom därför redan 1942 när WSAF kickade honom sedan han uppträtt full på deras radioshower.

Trots dessa motgångar gick allt i övrigt i dur trots spriten. Han gav ut skivor som blev mer än framgångsrika, Hank prickade in 11 landsomfattande nummer ettplaceringar på listor för country. Lovesick Blues, Long Gone Lonesome Blues, Why Don’t You Love Me?, Moanin’ The Blues, Cold Cold Heart, Hey Good Lookin’, Jambalaya (On The Bayou), I’ll Never Get Out Of This World Alive, Kaw-Liga, Your Cheatin’ Heart, Take These Chains From My Heart piskade alla all konkurrens åt fanders. Förutom dessa hade han ett antal låtar som länge låg topp tio. 1943 Gifte sig Hank Williams med Audrey Shepard och redan året efter var hon också hans nya manager.

 

                                    Hank med sitt band on stage
1946 skrev han på kontrakt för två releaser med bolaget Sterling Records, Never Again (1946) och Honky Tonkin’ (1947) som båda blev framgångsrika, men redan 1947 hade han vuxit ur den kostymen och det var dags att skriva på för ett större bolag. 
MGM blev de lyckligt lottade att få räkna in denna nu synnerligen framgångsrika artist i sitt stall. På den nya etiketten släppte han Move It On Over som blev en fullständig monsterhit. 1948 Började han sin andra radiokarriär när han anslöt sig till Lousiana Hayride, en radioshow som sändes från Shreveport Lousiana. Lovesick Blues kom 1949 och sopade mattan med alla andra artister. Hank Williams var nu STOR. Låten nådde fler lyssnare än de traditionella grupperna som lyssnade på country, en så kallad cross over. Samma år inbjöds Hank Williams att sjunga och framföra sina låtar i Grand Ole Opry, en radioshow för countrymusik som var extremt stor vid tidpunkten Väl där blev han den första att bli inropad sex gånger eftersom showen framfördes inför publik, ett svårslaget rekord. Lagom till showen satte han samman en ny upplaga av The Drifting Cowboys som också blev den mest omtalade av de olika sättningarna. Bandet bestod av Bob McNett på gitarr, Hillous Butrum spelade bas, Jerry Rivers trakterade fiolen och Don Helms på steel guitar.
1949 var året då nästan allt föll på plats för Hank Williams. Audrey Shepard födde parets son Randall Hank Williams som under senare delen av sitt liv när han själv blev countryartist, gick under namnet Hank Williams Jr. Radioframträdandet på Grand Ole Opry och framgångarna med skivan Lovesick Blues födde fler framgångar. Wedding Bells, Mind Your Own Business, You’re Gonna Change (Or I’m Gonna Leave), My Bucket’s Got A Hole In It blev alla uppföljande hittar under året.

Året efter inledde Hank Williams inspelningen av uppföljaren 
till Lovesick Blues. Luke The Drifter uppvisade en allvarligare och mer moralisk sida av Hank Williams som var mycket nervös inför releasen. Anledningen var att han var rädd för att skivans många gånger allvarliga och dystra ton skulle skrämma bort radiodiscjockeys och därmed försvåra en framgång med skivan. Därför prövade han en ny strategi där förhandsexemplar av den kommande skivan tilläts cirkulera på amerikanska radiostationer men inte med namnet Hank Williams som upphovsmakare, utan under namnet Luke The Drifter prövades hur låtarna fungerade på både publik och discjockeys. 
Soundet avslöjade dock honom snabbt, då det var få som över huvud taget kom i närheten att låta som Hank Williams under den här perioden.

Håkans ex. av Move it on over
My Son Calls Another Man Daddy, They Never Take Her Love Away From Me, Why Should We Try Anymore?, Nobody’s Lonesome for Me, Long Gone Lonesome Blues, Why Don’t You Love Me?, Moanin’ The Blues, I Just Don’t Like This Kind of Living var några av de låtar som kom ut av detta projekt.
1951 Blev han en av de första som rodde ett nytt fenomen i land, att få en skivas b-sida att bli lika stor som a-sidan. Dear John hette a-sidan och b-sidan Cold Cold Heart kom att bli en lika stor hit men inte med Hank Williams utan med Tony Bennett. Bennet gjorde nämligen om låten 1951 och den blev en stor pop-framgång.
Om karriären gick spikrakt upp, gick dessvärre privatlivet åt rakt motsatt håll. 1952 Separerade Audrey Shepard och Hank Williams på grund av Hanks alltmer tilltagande alkoholism. Inte nog med att drickandet tilltagit i galopperande proportioner, han hade dessutom skaffat sig en ny kärlek i form av morfin. Hank flyttade hem till mamma men fortsatte att ge ut skivor. Half as Much, Jambalya (On the Bayou), Settin’ the Woods on Fire, You Win Again, I’ll Never Get Out of This World Alive var några av låtarna som trots turbulent leverne kom ut till omvärlden. Ungefär samtidigt flyttade han till Nashville och samtidigt gick skilsmässan från Audrey igenom. Bobby Jett blev genast den nya kärleken och med henne fick han dottern Jett Williams. Det mest tragiska var att nu spann dödsdansen så fort, att dottern föddes först efter Hank Williams död.

Slutet

Den 1 januari 1953 skulle Hank Williams spela i Canton Ohio. På grund av väderproblem gick det inte att flyga dit, istället hyrde Hank en chaufför som skulle köra honom dit från The Old Andrew Johnsons Hotel i Knoxville Tennessee där han hade tagit in. 
Innan resan på-börjades pumpade han upp en blandning av B12-vitamin och morfin i armvecket, all sprit lämnade han däremot hemma trots att ett rykte hade gjorde gällande att han haft whiskey med sig. Vid en senare undersökning avslöjades att fem burkar öl hade hittats i baksätet samt utkastet till en än i denna dag oinspelad sång nerplitad på ett papper, men ingen whiskey. Låtens namn var förebådande nog Then Came That Fateful Day. 
Han kämpade för vid tidpunkten med att få tillbaka sin karriär på rätt köl, då många promotorer och branschfolk dragit öronen åt sig på grund av hans alltmer tilltagande alkoholmissbruk. Han ville bevisa att han kunde städa upp sitt liv och bli ett bättre föredöme.

Hanks Cadillac 

I Oak Hill, West Virginia stannade chauffören bilen vid en nattöppen bensinstation. Till sin stora förskräckelse upptäckte han att Hank Williams inte svarade på tilltal och var stel, polis och rättsläkare kund konstatera att han redan var död och hade troligen dött redan när bilen lämnade Knoxville. Ytterligare en ironisk detalj var att fem dagar efter hans död kom singeln I’ll Never Get Out of This World Alive ut.

Hank William begravdes i Montgomery Alabama som aldrig sett en större begravning. Arvet efter Hank Williams är inte bara en nyskapande musikskatt som berörde sin samtid och fortsätter att beröra än i dag, han byggde dessutom ett familjeimperium. Sonen Hank Williams Jr blev själv countryartist och hans son Hank Williams III likaså. Den sistnämnda släppte en mycket uppmärksammad skiva betitlad ”Straight To Hell”. Också dottern Jett Williams blev countryartist och sondöttrarna Hillary Williams och Holly Williams valde samma bana. Stadens store son hedrades med en staty, så vill man se en staty i naturlig storlek ska man åka till Montgomery Alabama. Han har efter sin död vunnit priser bland annat grammy och CMT (Country Music Television). Smickrande nog röstas hans musik fortfarande fram som bland det bästa countryn har producerat. Vid ett tillfälle röstades han fram som den nästviktigaste artisten genom tiderna inom genren. Så trots ett självförbrännande liv och trots att han inte blev mer än 29 år, så var hans liv allt annat än bortkastat. Få kan skryta om att uppnå ens en bråkdel av vad Hank Williams hann med under sin korta livstid.

Den som känner för att åka över till Amerika och följa Hanks spår så finns det hjälp att få på ”Alabama Bureau of Tourism & travel” dom hjälper till med adresser till graven, museum, och kyrkor m.m.

Hank blir film

Jag fann en uppmaning från filmbolaget om statister. 
-Fan va coolt att stå och hänga i en lada och tjäna $75.

“hey friends....need extras, see below, please pass the word!
MOVIE EXTRAS NEEDED FOR FEATURE FILM.

The Last Ride, based on a true story of a famous country western legend, will be filming scenes in Central Arkansas through the end of February.
We are not at liberty to announce the lead actors yet, however they are well known ,and you might get to work with them!
We need several extras, stand-ins and photo doubles to work various days beginning Tuesday, February 16th.
Seeking: Older men and women, males and females, middle age, younger and a few teens. All scenes are in rural areas of the south, thus we are seeking REAL faces - farmers, honky tonk folk, plate lunch diners, coal miners, etc......
Rate of pay varies, with a 75.00 minimum. Some of the cast may be needed more than one day.
NO EXPERIENCE NECESSARY”



”Hank´s Last Ride” är namnet på en film om Hank Williams den beräknas vara på biograferna tidigt 2011. Huvudrollen gick till en skådespelare som är välkänd i Sverige, Henry Thomas (den lilla killen i E.T.) Filmen spelas in till 90 % i Arkansas. En scen spelas in i en nedlagd bensinstation som blivit kulturminnesmärkt Den tjänade som bensinstation åt Pierce Oil och öppnade 1936. När den stängdes 1972 så hade den tjänat bilister mellan Little Rock och St. Louis i decennier. En rolig händelse var att när man satt ut pumpen vid sidan av den gamla macken så stannade flera bilister till för att tanka.


Hank Williams III
              Hank Williams Jr

Nu får det räcka med country för ett tag men redan i 
nästa artikel kan det komma lite hö och lador, då skall vi titta närmare på ”The Last Man Standing” Mr Jerry Lee Lewis.

Ha det gott!

Håkan Johansson

Tack till
“Blaskan” en tidning på nätet
Arkansas leader
Alabama Bureau of Tourism
Kate Brumback
Dave Martin

Många snygga bilder i detta klipp

Sök på Youtube om ni vill kolla in fler klipp med Hank.