Brevlådan

Av Lars Åke Krantz

 

Tidningen Ångermanland har blivit portad hos oss. Den är inte rumsren längre. Myran släpper den inte över tröskeln. Man får smygläsa den i sladdlampans sken i garaget. Orsak: Den barrar. Eller den fjällar eller nåt. När man läst den ligger det en liten fyndighet av bärlager på bordet och då menar jag inte blåbär, hallon och sånt. Själv har jag inte märkt något. Det är min lagvigda som uppmärksammat det hela. Inte så konstigt. Hon kan spåra ett damm på 40 meter. En gång tvättade hon mina pengar. Selmorna låg blöta och knollriga på bänken i tvättstugan. 

-De var skräpiga, sa hon, så jag torkade av dem. 
Hon tvättar pengar tänkte jag. Mamma Mia! Får man göra det? Eller är det bara svarta pengar man inte får tvätta? Ibland blir jag inte klok alls. 

Åter till Tidningen. 
-Ut med den sade hon. Det rasar ju ur den. 
-Det är sosseledarna, sade jag. De är så hala så de måste sanda dem. 
Skämtet borde ha gått hem på KD-bruden men nu gällde det nedskräpning av egna hem och då blir hon … skall vi säga, … resistent.

Jag åkte ut med tidning och allt innan jag kommit till serien Hälge. När dammsugaren tystnat gläntade jag på dörren. Hon log sitt varmaste leende, kaffet var nykokat och svärmors russinkakor var framdukade. Hon vet att jag älskar russinkakor. Jag möxade in mig bland godsakerna, drack kokkaffet och njöt. Jag borde ha sett ugglorna i mössan, begravt hundarna i garderoben och varnat orådet. Russinkakor – på en tisdag? Mitt i kaka två sade hon: 
-Till veckan får du städa brevlådan. 
-Visst, visst lilla gumman, sade jag och tog en slurk kaffe till.

I förra veckan var det till veckan. Sanningens timme. Jag försov mig naturligtvis. Har aldrig sett att ni läsare städat brevlådorna på dagtid så jag antar att ni gör det efter mörkrets inbrott. Inga rader av gubbar i Sprängsviken har jag uppmärksammat som fejat lådorna och sjungit arbetarsånger i stämmor. Inga datum i almanackan har knutits till evenemanget. Postrännshelgen och sånt. Det verkar vara något man inte talar om. Aldrig har jag hört er säga:
-Nä, då skall jag städa brevlådan, eller:
-I går var det postlådestädning på Sockenvägen. Vilket drag. 

Det finns inga verktyg typ, brevlådetorken Skava och vinterskrapan Postis. Inga kemikalier eller reservdelar som glasputs för fönsterbrev eller fjäderspännaren Returnera. Ingen eftermarknadsproduktion som spoliern Stamp för flärpande lock, brevlådelanternan Pålyset, skyddshuvan Postsäcken eller postlockspackningen Ryskaposten med sugpassning för dammiga grusvägar. 

Slutsats: Ingen gör det. Redan på vägen dit kände jag mig larvig med löddrande skurhink och rotborste i bakfickan. Dammsugaren ville inte rulla på Gussjövägen, stålullen stack genom fickan in i ljumsken och städschalettens knut hade glidit ner i pannan och in i ena ögat. Tårarna rann, hinken kom i självsvängning och Ajaxvattnet for in i träskorna. Innan jag kom fram var jag sur. Genomsur. Höll på att vädra namnetiketten när första bilen körde förbi. Den körde nästan i diket när den väjde för dammsugarslangen. Ställde upp locket med skurkäppen och vädrade hela lådan. Övergick under tiden till den luriga baksidan där det är riktigt svårt att få in dammtrasan mellan lådan och brädan den är skruvad i. Vattenfyllde lådan. Stack ner handen med stålull och polerade skruvskallarna från insidan. 
-Då kom posten!
Jag vill inte prata mer om det. 
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Kan köpas i Krantz Bokshop eller här på Usabil.nu s shop