Biltokig

Av Kenny Åkerberg

Är nog född biltokig ,redan när jag var ett litet embroy och låg och skvalpade i morsan livmoder tycktes hon höra brumm brumm från sitt inre , hon vet inte om det var hennes egna gaser eller mitt växande intresse för motorljud som förde det oväsendet.
Hur som helst hade hon svårt att vara med på kafferepen ,kärringarna undrade hela tiden vad är det som låter ,Inga lilla?
Sen att jag har begåvats med livlig fantasi gör ju inte saken bättre, drömmer ju alltid varje natt om alla möjliga konstiga saker om fordon i alla dess skepnader, vaknar många gånger med kallsvetten drypande i sänghalmen och frugan bara skakar på sitt lilla söta hjärnkontor.

Ok nu kör vi.
Packade som vanligt in ungar och frugan i den nytvättade svarta Cadillacen och fällde ner cabben när vi efter en stund skön crusing runda svängde ner till sjön för vår dagliga utflykt med polarna Solen strålar lekte i kromet och lacken glänste ikapp med glittret från vågorna i sjön.
Allt dukades fram i gröngräset, grillen med självtändning var redan varm och det saftiga biffarna låg där och gottade till sig tillsammans med majskolvarna insmorda med smör.
Öppnade precis dagens första kalla bira, när polare Pär svängde upp jämsides i sin nyss uthämtade Buick Electra conv 59 från vår lokala dealer, en skönhet i rosa mist metallic och långa svepande fenor som avslutades med kromad list.

Han hade lämnat sin två år gamla Dodge 2d Coronet 57 till återvindningen och fick 10 000 nya poäng att handla för i byn.
Alla barnen och vi vuxna samlades runt om för att njuta av pärlan som var springans ny för året, hade bara sett den på reklamen i vår 200 tums Wide screen TV som automatiskt startade när det kom bilreklam och slocknade när Ernst började och Ikea var inte ens uppfunnen.
Grannens lille fimp på sex år böjde sig fram för att även han åtnjuta lystert från den klarröda skinninredningen då hans gräddglass stort som ett hus sakta rann ner i framsätet och flöt ut i sömmarna av silvertråd, såg att polare Pär ansikte sakta antog samma nyans  
 - Nej ungar, ropade jag! Sist i är en kruka.

Tittar ut genom den flera centimeter tjocka glasvägg som omger hela vår stad, och ser att det är full snöstorm utanför och minst 20 minus grader! Men här inne är det ständigt sommar, 25 plus, fågelkvitter blå himmel inga moln och allt i grönskande färger.

Vad är det lilla gubben frågar frugan, drömmer du nu igen och putter på mig.
POFF, Spärrar yrvaket upp de två blå.
Tittar ut genom sovrums fönstret, lika vitt vitt vitt, kallt å jävligt som när jag släckte dom små blå ingår kväll, Shit.

Jävla Krantz, måste vara en förlängning av din story om framtiden i senaste Classic, varför kan inte drömmar bli verklighet, suck!

Kenny Åkerberg
Hjo