Ford Plåtcab   1959

Av Olle Wilson

Femtiotalet. En tid av hängiven optimism - allt löste sig om man tryckte på en knapp.

1950-talets fascination för tekniska lösningar saknar motstycke i historien. En framtidsvärld då utvecklingen tog sjumilakliv med svindlande rymdfärder, atomkraft och television. 
Vad som helst kunde åstadkommas medmekaniska underverk och det 
fanns inget problem som var så litet att det slapp undan kluriga ingenjörer

Och aldrig har väl en epok presenterat så många meningslösa påfund för att förenkla tillvaron
Lollo Carlssons 1959 Skyliner kallas "Lilla hon" och är nästan 6 meter lång med sitt Continental Kit. 
Bilen är en av knappt 13 000 byggda.
Fords Skyliner Retractable måste nog anses vara ett av dem och modellen fanns bara i produktion under tre år. Första modellåret var 1957 men egentligen var det meningen att konceptet skulle användas på dyrare Lincoln året innan, 1956. 
Anledningen var att utvecklingskostnaderna blivit så höga att Ford inte fick ihop det ekonomiskt med en modell som sålde i mindre upplagor.
Taket åker ner med en knapptryckning och det vill till att ha kräm i batteriet när alla elmotorer och solenoider börjar jobba. Förutom det har denna Skyliner en mängd andra options, som elhissar, bromsservo och servostyrning. 
Det vill till när kolossen ska förflyttas.
Vrrrrr, klick, klonk, lät det från alla solenoider, kontakter och elmotorer när en tvådörrars kupé förvandlades till en öppen bil. 500 mekaniska komponenter samarbetade för att prestera det 60 sekunder långa trolleritricket.
Bilar med nedfällbara plåttak hade funnits långt tidigare. Amerikanen Ben B Ellerbeck byggde om sin Hudson kupé redan 1922 så att taket elegant kunde försvinna ner i bakluckan vid behov. Takanordningen sköttes manuellt men kunde skötas av en person. 
I Frankrike konstruerade Georges Paulin en elektriskt manövrerad takkonstruktion som Peugeot sedan använde till sin Éclipse på 30-talet.

Man kan kanske fråga sig vad det är för poäng med ett nedfällbart plåttak förutom möjlighet till spektakulära förvandlingnummer. I första hand är vitsen med avtagbar hardtop att slippa en dragig sufflett och många bilmodeller har använt sig av denna variant. Problemet är att det separata taket inte kan tas med på färden och det ställer onekligen höga krav på resvädret.

Fords version på temat var alltså ingen världssensation - även om marknadsföringen gav sken av det - utan snarare ett exempel på femtiotalets dyrkan av tekniska bedrifter. De tre stora bilkoncernerna tävlade med att erbjuda häpnadsväckande teknik. Allt som vi idag vant oss vid av finesser i en bil härstämmar från denna era. Servostyrning, servobromsar, elsäten, farthållare, centrallås, etcetera. Fastän flera av dem presenterats tidigare så var det nu som de erbjöds till vanliga konsumenter.

Över 77 000 Fairlane 500 Sunliners såldes första årgången 1957. Priset var 2 942 dollar och största motoralternativ var en 312 kubiks V8 på 245 hästar. En "vanlig" Sunliner med tygsufflett gick lös på 2 505 $, så det var ordentlig skillnad i pris.



Rymdestetik på femtiotalsvis präglar Skylinerns förarmiljö.

Även om Ford inte var först med retractable hardtop så måste biltillverkaren anses vara den första i världen som fick finessen att fungera i större produktionsskala. De bilar som funnits tidigare var i princip handbyggda och betydligt mer exklusiva. I förhållande till andra retractable-bilar var också Fords lösning mer funktionsduglig.

Lollo Carlsson i Ösmo köpte sin femtionia Skyliner 1998. Bilen fanns i Vancouver i Canada och det blev en lång och krokig resa innnan bilen stod hemma på gården. Just innan bilen skulle transporteras från Vancouver till hamn för frakt till Sverige kom århundradets värsta snöoväder och bilen försvann i drivorna. Det tog månader innan Skylinern tinat fram och kunde transporteras hit.

Bilens skick var emellertid bra och efter registreringsbesiktning blev det bara att tuffa ut med den blå och gräddvita farkosten.
- Vi kallar den Lilla Hon, ler Lollo.


Dottern Linn Carlsson och 
skeppshunden Nalle är uppvuxna 
med Ford, krom och Elvis.
 Skylinern är väl närmare 6 meter med sitt Continental Kit och dragkrok, så namnet är lite ironiskt. Men med tanke på att Lollo jobbat som lastbilschaufför tidigare så är Lilla Hons smeknamn inte helt omotiverat. Det märks inte minst när Lollo Carlsson vant baxar ut Forden i solljuset.

Dottern Linn och hunden Nalle skuttar in och vi tricksar oss ut på småvägarna kring samhället. Egentligen är det aningen kallt för att köra öppet men himlen är blå och då ska taket vara nere.

- Vi kör nästan alltid öppet, säger Lollo. På bilträffar brukar vi ta med en skylt med foton på när taket åker av. Annars får vi stå och köra upp och ner hela dagen för att visa...

Men självklart fungerar mekaniken. Lollo sköter hela processen med en enda knapp och det är lite tivolikänsla att sitta i bilen och uppleva hur plåtsjok och stag vrids och manövreras omkring en. Fords ingenjörer visste nog vad de höll på med när Skylinern konstruerades...

Trots sin förmåga att anpassa sig till olika väderförhållanden blev Ford Skyliner ingen försäljningssuccé. De tekniska finesserna tog så mycket plats att bagageutrymmet blev minimalt och köparna kände viss skepsis inför konstruktionens tillförlitlighet. Efter 3 år lades modellen ner.
För familjen Carlsson är fenomenet bekant. De har faktiskt ägt en plåtcab tidigare, en röd och svart -59:a.
- Den var inte lika utrustad som den här, inte lika mycket krom, säger Lollo.

1959 är också den mest sällsynta årgången av Retractable-modellerna och knappt 13 000 tillverkades. Redan nu är samlarvärdet högt och många anser att det är den optimala femtiotalsbilen. 
Forden har verkligen allt man kan begära av det som innebär amerikanskt femtiotal. Stor och svulstig, skönt V8-muller och hinkvis med finesser.
Ladda ner hela reportaget som PDF fil