Börna. Kapitel 2.

Av Kenny Åkerberg

 

Väl hemma ropade morsan från köket !
- Du lilla vännen, det finns smörgåsar i kylen, jag måste ner till kyrkan och städa.
- Du Bengan vännen min, hon sa aldrig Börna !
- Du kan väl komma ner och ge mor din en hjälpande hand, sa hon i sin allra mjukaste tonläge och blinkade med sina stora blå ögon.
- Ok, jag kommer, svarade Börna.
- Ska bara fixa en sak först.
- Go du är min lille ponke, svarade Inga som hon hette, och strök sin lille lintott över den vildvuxna kalufsen.
- Glöm inte att låsa innan du går.
- Näe då, svarade Börna.
- Och inget bus nu Bengan lille, jag orkar inte med att grannarna håller på och klagar på min lille solstråle hela tiden.

Börna slängde snabbt i sig de färdigbredda mackorna som bestod av skinka och ost, och sköljde ner dom med ett stort glas Oboy.
Han såg att det låg en fem kronors sedel i en skål som stod på bänken intill diskbänken när han diskade av glaset under rinnande kranen.
Han visste att det var mors surt förvärvade slantar och gömde sedeln under mjölpåsen i skafferiet.
Det fanns nämligen en annan korp i familjen som inte hade samma känsla för vilket som var mitt eller ditt.
För när törsten satte åt, visste Börna att pappan inte var att lita på i alla väder.

Snabbt på med dojorna som hade ett hål i gummisulan på högerfoten , och åkte kana på räcket nerför trapporna, för de bodde på tredje våningen och en spark på entrédörren som kärvade lite.
Utanför stod redan Tage som väntade på sin polare.
- Du , sa Tage lite finurligt, och kisade mot eftermiddags solen.
- Jag vet hur vi fixar biran till Sverre!
- Ok, svarade Börna lite häpet, annars vad det ju han själv som brukade komma med de flesta förslagen!
- Låt höra då, svarade han samtidigt som de slängde sig på sina cyklar och trampade iväg på den knastrande grusgången som ledde ut från hyreskasernen.
- Jo, ser du, jag såg att handlarn hade ställd ut tombackar med tomflaskor i bakom affärn när jag cyklade förbi.
- Vi tar och nallar ett par backar och går in å pantar dom mot ett par pilsner.
- Bra va, skrattade Tage.
- Faen, du är ju smart fisen, skrattade Börna och dunkade sin kompis i ryggen samtidigt som han lyfte upp högerfoten på styret för att pilla bort en sten som hade kilat in sig i hålet på dojan.

Väl framme smög de runt till baksidan och nöp varsin back med tomflaskor, och gick helt sonika in till handlarn, lyfte upp de båda tombackarna på disken och sa.
- Farsan vill ha pilsner !
- Hmmn Bengt lille, svarade handlarn lite barskt !
- Det blir fem stycken klass tre då !
- För jag antar att far din inte vill ha Lyckholms etta ?
- Näe, skulle inte tro det, svarade Börna lite rodnad.

Glada i hågen cyklade de båda kumpanerna iväg med biran hängandes på styret klirrande i en kasse, till Sverres verkstad, äntligen skulle de kunna starta Rödmyran för första gången
När de cyklade upp sista backen och trampade för fulla segel nerför och sladdade in på Sverres asfalts plan med skrikande backdäck, var det ett rent under att inte biran slogs sönder mot styret.
Sverre höll på med ett hemma bygge av en enorm traktor till en lokal storbonde, som ville ha en stark dragare till sina gärden.

- Tjäna Sverre, sa Börna lite tufft och satte ner den klirrande kassen på marken.
- Tjäna grabben, svarade Sverre utan att lyfta blicken från traktorn.
- Vi tog med några bira, inflikade Tage.
- Gött grabben, öppna en och ställ in resten i kylen , svarade Sverre.
- Ok , sa Börna och öppnade ölen med van hand mot den vassa kanten på verktygsbänken och den skummade över lite grann som en lager skall göra.
- Du Sverre, vi tänkte försöka starta Rödmyran idag, har du lite soppa, frågade Tage lite försynt.
Sverre som precis halsat färdigt ölen , gav upp en lång rap och pekade mot ett oljefat längre in i verkstan.
- Ta sugpumpen från det andra oljefatet och pumpa upp några droppar, jag hinner inte hjälpa er nu grabbar.
- Ok, vi fixar det, no problema, svarade Tage.

Sagt och gjort så pumpade de upp ett par liter av en sörja bestående av olja, bensin och diesel i en hink.
Tage hittade en tratt som passade i bensintanken påfyllningshål, tanklocket fattades men det var en mindre bagatell tyckte grabbarna, det gick lika bra med en trasselsudd i hålet.
När soppan var påfylld, så rullade de ut Rödmyran som för första gången på årtionde såg dagens ljus.

Den var lite skamfilad i lacken, rosten hade satt lite patina över den, och den breda sadel som hade varit klätt med svart skinn, var det inte mycket kvar av, fjädrarna stack upp ur stoppningen men grabbarna hade virat några varv silvertejp så det blev lite behagligare att sitta.
Men grabbarna hade ändå gjort ett gott arbete med att få Rödmyran i körbart skick, med lite hjälp av Sverre naturligtvis.
Det är bättre att ni är här och lär er ett och annat, än att springa ner på byn och hitta på jävelskap, tyckte Sverre.
Och tanken var väl god, men de fick nog lära sig ett och annat med som inte var riktigt rumsrent.

Ville som hade fått punka på sin cykel kom springande med andan i halsen frågade ivrigt.
- Fick ni tag på soppa, startar den, gick den fort ?
- Lugn, svarade Börna samtidigt som han gasade för att fylla förgasaren med bensin.
Den gick lite trögt gashandtaget, ville inte riktigt gå tillbaka till tomgångsläget, men va faen, det fixar vi sen tänkte Börna stilla för sig själv.

Jag sitter på och gasar så får ni skjuta på, sa Börna.
För de hade inte hittat någon startkick bland Sverres prylar i verkstan.
- Ok, svarade Tage och Ville i mun på varandra.
De började putta hojen runt verkstan, men det gick trögt och de fick inte upp någon vidare fart, så motorn kunde tända riktigt, utan det bolmade mest svart rök ur avgasröret som saknade ljuddämpare.

Faen, sa Börna ! Vi får försöka i nerförsbacken för att få upp lite fart på åbäket.
- Du Ville som är lättast får sitta på, så puttar jag å Tage på, så var det väl faen om den inte ska starta.
- Ok, svarade Ville flämtande.
- Men vi vilar lite först, sa Tage med svetten pärlande under den tjocka luggen.

Sverre kom runt till baksidan, där grabbarna satt i skuggan på några gamla fälgar, för att slå en stråle i gröngräset.
- Hur går det grabbar, frågade Sverre när han stoppade in sitt smutsiga pekfinger i innanför läppen för att slänga ut snuset.
- Nja, svarade Börna, den är lite trög men vi ska nog få igång den.
Sverre satte sig ner på huk och tittade lite samtidigt som han la in en ny prilla.
- Hmmn, grymtade han lite för sig själv !
- Du Börna, spring in å hämta 3/8 ringnyckel, det verkar som tändningen står lite fel.
- Ok, svarade Börna som redan var på språng.
Sverre justerade upp tändningen ett par snäpp och kollade så gapet på tändstiftet var rätt och sa.
- Nu grabbar, ska den nog gå igång.

Glada i hågen med nya krafter hjälptes de tre vännerna åt att dra den ganska tunga hojen ut på landvägen och upp på krönet.
Väl uppe krönet så satte sig Ville på det som fanns kvar av sadeln och Börna instruerade honom hur skulle göra.
- Släpp upp kopplingen och gasa när motorn tänder Ville !
- och släpp på gasen när den startar å rulla in till kanten för bromsarna tar lite dåligt. men Sverre säger att dom sliter in sig när vi börjar köra med den, ok !
- Ok Börna, svarade Ville i bästa samförstånd!

Med den ännu varma eftermiddags solen i ryggen började dom putta Rödmyran allt fortare och fortare nerför backen och Börna ropade högt.
- Släpp kopplingen Ville å gasa !
Ville släppte upp kopplingen och bakhjulet nöp tag i gruset och gasade för allt han var värd, när motorn vaknade till liv och vrålade med fullt ställ nerför backen.
Ville blev panikslagen när gashandtaget inte gick tillbaka och med full fart nere i kurvan rände han rakt in i Börjesson vedskjul.

Börna och Tage såg med förskräckelse halvvägs nerför backen hur Ville formligen flög över den låga fallfärdiga gamla vedbon, och Rödmyran fortsatte rakt in genom väggen så att spån och plankor flög.
- Jävlar, fick Tage ur sig !
- Helvetes jävla skit, skrek Börna och började springa allt vad han orkade där han fick se Ville ligga blodig och i en konstig ställning med ena benet under sig, bakom det halvt rasade skjulet.
Börjesson som hade hört oväsendet och smällen från motorcykeln där han och frugan satt på verandan och drack kaffe, kom springande och undrande var i allt världen som stod på.
Ville satte sig upp med blodet rinnande från ett otäckt sår i pannan, stönande och jämrade sig över högerbenet som var brutit på två ställen visade det sig senare.
- Rutan, ropade Börjesson och vände sig om till sin fru som hade kommit fram till olyckplatsen.
- Ring efter en ambulans, grabben har nog brutit benet, fort, snabba på för tusan kärring.
-Faen, det här blir inget roligt för er grabbar, sa Börjesson samtidigt som han fick upp sin snusnäsduk ur ficka och torkade som rann i panna på Ville.
Ville blev gipsad och sydd med sju stygn i pannan och fick stanna kvar en vecka på lasarettet för observation.
Polisen blev inkopplad och en utredning gjorde att Sverres affärer granskades och det slutade med att han fick stänga verkstan för att avtjäna ett par månader i finkan.

Kenny Åkerberg