Eddie Cochran

Av Håkan Johansson

Jag har ofta undrat vad det skulle ha blivit av Eddie Cochran om han inte dött vid 21 års ålder i den tragiska bilolyckan 1960.
Eddie var en duktig låtskrivare och producent, han medverkade även i några filmer, så frågan man kan ställa sig är om Eddie skulle ha anpassat sig till den nya musiken som var i antågande.

 Det hade nog inte varit omöjligt att vi skulle ha fått se honom på revivelscenerna i slutet på sjuttiotalet för han var en äkta rocker som delade med sig av det han älskade mest av allt, musiken. 

Eddie var en kille som hällre åkte en tur till drivinbion och käkade hamburgare än att vara ute på sena nattklubbsbesök. Han satte familj och vänner främst och det skulle säkert ha gjort att han tagit sej igenom alla faror med showbiz.

Eddie Cochrans historia började i Oklahoma City den 3 oktober 1938, han föddes sist i en barnaskara av sex ungar. Pappan och mamman hette Frank och Alice Cochrane. Edward Ray Cochrane blev födelsenamnet. 
Familjen flyttade senare till en liten stad som hette Albert Lea i Minnesota men som så många familjer vid tiden kring 1952 så flyttade dom vidare till möjligheternas stat, Kalifornien.

Familjen bosatte sig i en liten stad som hette Bell Gardens syd öst om Los Angeles där vintern var betydligt skönare än i Minnesota.
Eddie började med att spela trombon i skolan men insåg att han inte hade den rätta talangen. Så med hjälp av sin äldre bror Bob började Eddie spela gitarr genom att plocka ut ackord ur ett häfte som hette Nick Manloff´s ”Complete cord and harmony manual”
När Eddie börjat på Bell Garden Junior High School så blev han kompis med Connie ”Guybo” Smith dessa båda delade samma intressen men framförallt så var det musik som upptog största delen av grabbarnas fritid. Tillsammans med ytterligare en skolkamrat så bildade dom en trio som fick lite spelningar runt om i stan där dom bodde.
Vid denna tid var det country som gällde och influenserna var duktiga country gitarrister som Chet Atkins och Joe Maphis.
Eddie hade tidigt förmågan att genast kunna plocka ut gitarrsolon efter han hört något intressant riff spelas.
När Eddie kommit upp i 15års åldern så träffade han en kille som hette Hank Cochran (dom hade ingen släktrelation), här började Eddie tjäna sina första kronor på musik och ett år senare fick han även möjlighet att uppträda på ”California Hayride” under namnet The Cochran Brothers. 


Ett år senare så fick han för första gången se insidan av en inspelningsstudio, det måste ha varit spännande för en kille i 16års åldern att få tillgång till allt detta.

Vi är nu framme vid sent 1954 och Elvis gör sina första inspelningar för Sun Records i Memphis. 
Samtidigt som Elvis startar rockabillyn så är The Cochran Brothers repertoar fortfarande hillbilly med låtar som ”Mr Fiddle” och ”Two Blue Singing Stars”.

Om Eddie inte hade hört Elvis sjunga innan 1955 så fick han i alla fall se Elvis i action på en gala i Dallas Texas. Ryktet säger att Eddie mer eller mindre släpade sin kollega till Sunstudion i Mempis för en provspelning men det blev aldrig någon Eddie Cochran på märket Sun Records.
Inspirerad av Elvis så blev nästa singel ”Fool´s Paradise/Tired & Sleepy” här kunde man höra Eddie imitera Elvis sätt att sjunga, det blev än mer tydligt när Eddie spelade in Pink Pegged Slacks, låten var skriven av både Eddie och Hank. Här kunde man höra början till humorn i framtida låtar även Eddies gitarrspel som skulle bli hans adelsmärke.

Cochran brothers

Eddie och Guybo Smith ( med glasögon)

 

Sent 1955 så mötte Eddie en låtskrivare som hette Jerry Capehart, Jerry letade efter ett samarbete med en kille som kunde sjunga och skriva låtar.
Det stod med en gång ganska klart att Eddie och Jerry var på samma våglängd och detta ledde till bildandet av ett legendariskt låtskrivarpar. Samtidigt så tog av naturliga orsaker samarbetet med Hank Cochran slut, Hank var i grunden en countrymusik kille så han tog sig till Nashville och lyckades hyggligt där som låtskrivare.

I september 1956 när rockmusiken börjat ta sig in på nationella listor så spelade Eddie in sin första singel i eget namn ”Skinny Jim/Half Loved” på Crest label.
”Skinny Jim” var en Cochran/Capehart produktion som visade tydligt vilken väg Eddie skulle ta.
Låten blev kanske inte den framgång man hoppats på men nu fanns det nånting att visa upp för dom stora skivbolagen. Det bolag som visade störst intresse var Liberty Records. 

 


Skivbolaget bildades 1955 av Simon Waronker och låg i Hollywood Kalifornien. Man ville ge sig in i rock & roll branschen och här såg man möjligheter i en ung man med talang som både skrev låtar och lärt sig en del om studioinspelning.
Något senare efter det att kontraktet med Liberty var klart så fick Eddie chansen att spela sig själv i en film som hette ”The Girl Can’t Help It” Låten som Eddie framförde var” Twenty Flight Rock,” som trots att den klipptes ned till en filmversion blev en riktig rockabillypärla. 

Den förtjänade ett bättre öde då Liberty passade på att lansera en annan låt istället som hette ”Sittin In The Balcony”.
Kompisen Gene Vincent medverkade även han i filmen med sin ”Be-Bop-A-Lula .

Under en stor del av 1957 så gjorde Eddie en hel del låtar men ingen av dessa tog sej till övre delen av listorna, han passade på att turnera och spelade även in sin första LP ”Singin To My Baby” 


I Mars 1958 så gick Eddie in i Goldstar studios och gjorde mästerverket som för alltid skulle förknippas med Eddie Cochran ”Summertime Blues” den kopieras över hela världen än idag.
Låten blev den succé som Eddie hoppats på, singlen lyckades ta sig in på topp tio i Usa och blev sången alla lyssnade på sommaren 1958.

Efter succén med ”Summertime Blues så lyckades Eddie även göra en efterföljare som blev om än en ännu större hit ”C´mon Everybody” låten kom högt upp på listor både i Usa och England i slutet av 58 början av 1959.

Nu när Engelsmännen visat sin uppskattning av Eddies musik så började en UK turné planeras.
Eddie och Gene Vincent

 

 

Den 10 januari 1960 kom så äntligen Eddie till England han hade just släppt låtar som ”Tree Steps To Heaven” ”Cut Across Chorty” och ”Cherished Memories”, ännu en gång så mötte Gene Vincent upp för att medverka på turnén.
Några av de Engelsmän som hade turen att få se Eddie och Gene uppträda på bland annat Liverpool Empire vittnar om fantastiska uppträden.

Det många inte känner till är att Eddies gitarrspel skulle komma att förändra musiken lite senare i England.
Med på turnén fanns en kille från England som även denne spelade gitarr han hette Jim Sullivan, (medlem i Marty Wilds Wildcats) han lär ha sagt att det var Eddie som lärde honom en massa trix om att byta till olika grovlek på vissa strängar och en speciell spelteknik. Jim blev senare gitarrlärare och fick elever som Jimmy Page, Jeff Beck och Ritchie Blackmore och dessa herrar var för sig förändrade ju musiken på sitt sätt. 
Eddie tillsammasn med sin flickvän Sharon Sheeley

 

Efter en show i Bristol den 16 april 1960 så åkte Eddie Cochran hans flickvän Sharon Sheeley och Gene Vincent i en taxi på väg till flygplatsen då plötsligt bilen fick punktering och sladdade in i en lyktstolpe. 

Eddie skadades svårt och dog på sjukhuset dagen efter. 
Gene var mörbultad och hans redan dåliga ben än sämre, även Sharon klarade livhanken men världen hade förlorat en av rockens största talanger någonsin.
Tänk att vid 21 års ålder vara gitarrist sångare låtskrivare producent och filmstjärna.
Som tur är så lever arvet av Eddie Cochran vidare. Efter hans död så gick ”Three Steps To Heaven” upp på Första plats på Englanslistan och Eddie fick låtar på listorna fram till 1963.
1968 så kom ”Summertime Blues” igen på listorna och hans album “The Eddie Cochran Singels Album” gick upp på Lp listan i England 1979.

Taxibilen som Eddie, Gene och Sharon åkte i.



”The years have neither dimmed Cochran’s memory nor diminished the importance of his contribution to rock n roll music. 
Had Cochran lived and never recorded another note, he’d have done quite enough already.”
William Bush Guitar Player magazine

Ett stort tack till
Roger Nunn

ZEIN EDDIN M.Y

Many thanks to Antoon van Olderen, Bill Beard, didier delcourt, Runne Timo, Med Edwards, Alain Garros, Chris Rees, Bill Thompson, Paul Clark, Michel Salmon, Morten Vindberg, Tapio Vaisanen, Bob Timmers, Steve Bythwayt, martin emery and Jean-Philippe Mas. 

1959, Los Angeles, CA ~ Rockabilly singer Eddie Cochran and his fiancee, songwriter Sharon Sheeley, shop for records in a Los Angeles music store in the late 1950s. ~ Image by © Douglas Kirkland