Börna No. 4

Av Kenny Åkerberg
Nu några år senare efter avslutad skolgång , med ändå hyfsade betyg, hade Börna fått jobb på den lokala bygghandel i byn. 
Han ville ju inget hellre än att jobba med Sverre på hans ännu existerande bilverkstad, men Mamma Inga hade förbjudit Börna att överhuvudtaget sätta sin fot på det stället efter allt vad som hade uppdagas . 
Och byns skvallertanter hade gottat sig i flera år på bekostnad av mamma Inga odrägliga son och pappans dagdriveri. 
Så det blev till att smyga dit på kvällar och helger när han var ledig. 

Tage och Ville gillade även dom att hänga där och lära sig ett och annat om livets hårda skola som Sverre hade varit med om. 
Fast grabbarna hade förstått med tiden att Sverre la nog till ett och annat, för dom veterligen hade han knappt lämnat byn någon längre tid, förutom tiden på anstalten några år tidigare. 
På brädgården jobbade även en annan kul figur som kallades Turbo. 
En galning som aldrig satt still eller rullade tummarna i onödan på fikarasterna. 

Nej, innan Börna och hans arbetskamrater ens hunnit få av skruvkorken på sina termosar och dukat upp sin medhavda limpmackor från Skogaholm med prickig korv som pålägg, då var Turbo redan klar 
Fast det gällde inte Börna, nej mamma Inga jobbade fortfarande kvar i bageriet, så det blev färskbakat källarfranska varje dag. 

- För tusan gubbar, snabba på lite nu då så vi kan börja spela mutter, vi har inte hela dan på oss för hundra gubbar, envisades Turbo. 
Mutter var en sorts stötpoker som Turbo hade hittat på, och Börna och de andra gubbarna förstod aldrig riktigt hur reglerna var upprättade. 
Förlorade Turbo för mycket och gick back, så ändrades reglerna hela tiden hans fördel. 
Men gubbarna lät honom hållas för det handlade ju bara om halvtums muttrar som insats, och det fanns det gott om i lagerhyllorna. 
Men när det gällde att hålla i såg och hammare, fanns det ingen som slog Turbo i snabbhet, fast ibland gick det lite väl fort och millimeter blev gärna centimeter i Turbos värld. 
Turbo körde en väl använd risig Chevrolet från 55,fyra dörrars “neger” som man sa på den tiden. 
Det var innan Mandela inte ville kallas annat än för färgad. 

Chevan hade Turbo köpt av Sverre som hade trimmat motorn, den gick som ett skållat troll. 
Börna drömde att när han äntligen fick sitt ”lämp” och kunde börja övningsköra, så hade Turbo lovat att ställa upp. 
Chevan var väl inte i bästa skick, rosten hade ätit lite här och där, men det brydde sig inte Turbo så mycket om, bara den gick som faen själv, som han brukade säga. 
På förargolvet låg ett par plankstumpar hopspikade med en bit trasmatta över, det fläktar gott varma sommardagar, enligt Turbo. 
Vintern körde han med dubbla raggsockar i graninge stövlarna. Turbo drog en rolig episod som han råkade ut för i förra veckan, medan spelet pågick och han fortfarande låg på plus i mutterspelet.
 
- Jo för faen gubbar, började Turbo och log över hela sitt orakade ansikte. 
- Jag kom körandes in till byn helt lagligt fart, tror jag ? 
- Och vad tror ni om inte bylingen kom ut mitt i körbanan med stoppspaden viftande som en jävla flugsmällare. 
- Jag ställde mig på hejdarna och la in till vägkanten 100 meter bort, å byling kom springande. 
- Å ja fråga han va e de som ha hänt, konstapeln ? 
- Hänt, svarade bylingen, du skulle stanna när jag markerade med stoppskylten. 
- Fungerar inte bromsarna, Andersson. 

Konstapeln kände till Turbos fordon sen tidigare ,och hade väl inga höga tankar om dom. 
- Detta blir en flygande besiktning på stående plats, Andersson ,var god och kliv ur bilen. 
-Å ja öppna dörrn å klev ur, då ramlade rutan i dörrn ner å höll på å klämma fingrarna på bylingen, ha ha. 
- Vågar man sätta sig i denna skrothög utan att ramla i backen , frågade konstapeln barsk i tonen. 
- Inga problem, konstapeln, den är god för minst 210 knyck. 
- Ja om man nu får köra så fort alltså, menar jag, alltså ! 
- Hmmn va falls är det här då! 
Gormade konstapeln när han sparkade undan trasmattan och plankbitarna som täckte hålet i förargolvet. 
- Ja ,sa jag lite fundersamt ! 
- Är det inte landsvägen mån tro, konstapeln 
- Genom hålet alltså ! 
- Vet hut bontölp, fräste konstapeln. 
- Vad kör du på för bränsle då, den ryker ju som värsta kolmila, vet ja ! 
- Ja, jag kör på flygfotogen, svarade jag artigt ! 
- Jag skulle precis fälla ut landningsställen, när konstapeln klev ut i vägen. 

Börna och de andra gubbarna skrattade gott, när chefen kom in i lunchrummet och undrade vad som stod på. 
- Äh ,de är bara Turbo som drar en skröna igen, svarade Elof en av gubbarna som hade jobbat längts i firman. 
- Kan tro det, svarade chefen kort. 
- Du Turbo, du tar med dig Börna och kör upp till Advokat Henningsson sommarbostad nere vid sjön, du vet . 
- Ni ska fylla upp med grus till husgrunden, det finns redan utkört och passa på att snygga till på tomten lite, för husleveransen kommer klockan tre, och då måste ni vara klara, ok. 


Bygghandeln hade fått i uppdrag att bygga Advokatens sommarbostad ner vid sjön. Det var naturskyddat område, men flink i mun som advokater är, så hade han pratat omkull byggnadsnämndens ordförande och fått bygglov med bästa strandtomt. 
Enda förbehåll var att dom träd som fanns på tomten, inte under några som helst fick fällas eller på nåt sätt skadas. De var visst planterade redan under Linnes resa genom Sverige, och då pratar vi sent 1700 tal, och var av en sällsynt sort i denna del av landet. 

- Fattar du Turbo, frågade chefen och spände blicken i hans skäggiga ansikte. 
- Inga problem, svarade Turbo och slurpade i sig det sista av det kaffet som hade kallnat i termoskoppen. 
- Faen Turbo det är viktigt, gör nu bara som jag har sagt och inget annat, förstått! 
- Ja ja, inga problem har jag ju sagt. 
- Kom nu Börna, så kör vi så det ryker, skrattade Turbo. 
Chefen la panna i djupa veck och gav mig en uppgiven blick och sa! 
- Se till så inget händer nu Börna ! 
- Ok, svarade jag hövligt. 

Det gick i 110 med den gamla Chevan som var fullastad med rörböjar, spadar och allehanda verktyg. Turbo hade slängt ut baksätet för länge sen, för det var ju ändå ingen som vågade åka med. Turbo hade full ställ i varje kurva och bakvagnen slickade den blomförsedda dikeskanten . Vägdammet virvlade som en dans på Brännö brygga bakom den framrusande bilen. 
En gubbe som hade sett damm molnet kom mot sig ,hade förpassat sig ner i diket i tid, och hötte med näven över huliganernas framfart på den så annars rofyllda idyllen. 
Väl framme på byggplatsen han Börna knappt ut ur Chevan, innan Turbo var igång med att kapa avloppsrören och skyffla grus. 
Matrasten var snart överstökad och nån tupplur efter maten var det inte tal om. 

Redan tjugo över tolv var vi klara och Börna föreslog att de kunde ta ett svalkande dopp i sjön. 
- Bada du grabben, svarade Turbo med svetten blänkande i pannan. 
- Ja tar å jämnar till jordhögarna här under tiden. 

Börna krängde av sig sin svettiga T-skirt och drog ur fötterna ur sina varma gummi stövlar och han kände en unken doft av svettiga tår. Han behöll kallingarna på och sprang ut och slängde sig i det svalkande lite bruna insjövattnet. 
Han tog några simtag under vattnet för att svalka av det ljusa långhåriga huvudet. 
När Börna låg och plaskade, såg han hur Turbo harvade runt med spaden som den värsta bulldozer. Att han bara orkar, tänkte Börna tyst för sig själv och spottade ut en stråle med vatten genom munnen där han låg och flöt på rygg. 
När Börna klev upp på stranden och torkade av sig på T-tröjan som hade torkat i solgasset, såg han att lastbilen med virket redan var på väg upp mot den avstyckade tomten. Turbo slängde spaden och ropade, att det var på tiden! 
Tur var väl det, annars hade han väl grävt sönder hela tomten den galningen, det hade ju trots allt gått som Chefen ville hittills, tänkte Börna tyst för sig själv. 

Chauffören stannade en bit bort och ropade,! 
- Här kommer jag inte fram. 
- Inga problem, ropade Turbo tillbaka och fick fram bågsågen ur Chevan och sågade ner dom träd som hindrade den stora lastbilen att köra ända fram till husgrunden. 
Innan Börna ens fick fram ett, NEEEEEJ, hade Turbo sågat ner träden. 
- Nu är det klart, ropade Turbo med ett triumferande blick. 
De tre veckorna Börna jobbade kvar på bygghandeln var det ingen som såg till Turbo.
Övriga historier om Börna hittar ni på dessa länkar.
Börna 1
Börna No.2
Börna No.3