American Graffiti – bilkultur på vita duken
Where were you in ´62?

Av Magnus Karlsson, Bilsport Classic

Vem har inte sett filmen Sista Natten Med Gänget? Tappat räkningen till och med? Kultrullen som är lika självklar för USA-bilsentusiasten som Easy Rider för chopper-folket eller Fast & Furius för Japan-diggarna.
Nu är det faktiskt hela 35 år sedan det hela tog sin början. Bilsport Classic och Usabil.nu går tillbaka till sommaren 1972 då allting spelades in – under 28 hektiska nätter.


Aldrig har väl en film gett så mycket inspiration och glädje som just Sista Natten Med Gänget. 
Flera av er läsare satt säkert längst fram i biografen när det var premiär i Sverige hösten 1973. American Graffiti, som den heter på originalspråket, är nog en av mycket få filmer som kan ses flera gånger om året – år efter år dessutom.

Trots det enorma bilintresset i det här landet är vi svenskar inte ensamma om att gilla American Graffiti. Filmen blev faktisk en jätte succé över hela världen.

Detta trots att budgeten var lägsta möjliga i Hollywood-sammanhang och ingen inom filmindustrin trodde på upplägget. 
Utom skådespelarna själva – och så George Lucas förstås!

År 2000 samlades ”gänget” för ett reunion. De hade då inte träffats samtidigt sedan förhandstitten 1973 men nu var alla på plats. 
Från vänster: Paul Le Mat, George Lucas, MacKenzie Phillips, 
Bo Hopkins, Kathleen Quinlan, Charles Martin Smith, Candy Clark, Richard Dreyfuss, Suzanne Somers, Ron Howard, Cindy Williams samt Harrison Ford.                FOTO: ANNIE LEIBOVITZ
Dokumentär
I dag är Lucas världsberömd med filmer som Star Wars och Indiana Jones bakom sig. Men då 1972 var han helt okänd och hade endast gjort en svårbegriplig science fiction vid namn ”THX 1138” (kolla nummerplåten på John Milners Ford Coupé) som floppade totalt.
George som var uppvuxen i Modesto, Kalifornien hade upplevt de bekymmersfria dagarna i början av 1960-talet. Han gick då på college, cruisade på stan och lyssnade på rock’n’roll. Tio år senare hade allting försvunnit. Det var inte tillåtet att kryssa fram och tillbaka på huvudgatan. Ungdomarna diggade Jimi Hendrix och innegrejen hette ”Flower Power”. Lucas som hade fått smak på filmproduktion började skissa på en dokumentär om de glada åren med skoldanser, bilar och ”riktig” musik.


Den klassiska scenen när Bob Falfa utmanar John Milner på 
Paradise Road. Vid filmningen, som gjordes i gryningen, hade man bara en timme på sig innan solen gick upp. 
Cheva-57:an till höger i bild rullar numera i Sverige.
Paul Le Mat i rollen som John Milner. Han var vid den här tiden långhårig hippie men fick rollen tack vare att han tränade boxning, vilket kom till användning vid en sekvens i filmen.

Candy Clark (Debbie i filmen) besökte Sverige och påskshowen på 
Elmia i Jönköping 2000.
Skådespelaren Paul Le Mat som spelade John Milner i fi lmen och Rick Figaris hot rod var på Custom Motor Show 2003.
Filmbolagen sade nej
Det första manuset kastades i papperskorgen av de stora bolagen. Trots intensiva påstötningar fick Lucas beskedet:
”Vem vill se vad som hände för bara tio år sedan?”
Det var inte förrän han lurat med den kände producenten Francis Ford Coppola i projektet som Universal Studios gick med på distribuera filmen.
Coppola hade precis blivit klar med ”Gudfadern” och var av en händelse arbetslös. Man fick dock skriva om manuset ett antal gånger innan allt var godkänt.
I god tid före inspelningen annonserade man efter aktörer samt berättade om att handlingen skulle utspela sig 1962.
En som sökte jobb hos George Lucas var skådespelerskan Candy Clark som hade fått tipset om American Graffiti av gode vännen Jack Nicholson.
– Vi var flera hundra som stod i kö den där dagen, berättar Candy när Bilsport Classic ringer upp henne i Venice, Los Angeles.
Candy minns att konkurrensen var stentuff men att hon hade ett trumfkort gentemot de andra.
– Jag klädde upp mig i 50-talsmundering. Klänning, skor, frisyr och handväska var helt tidsenliga. Tricket gick hem och Candy fick rollen som ”Debbie”, tjejen som blir uppraggad i en vit Impala -58.

Bilarna

UNIVERSAL STUDIOS TRODDE ATT HELA PROJEKTET SKULLE BLI EN REJÄL FLOPP. GEORGE LUCAS BLEV RÄDD OCH SKYNDADE SIG EFTER PRODUKTIONEN ATT SÄLJA AV ALLA BILAR FÖR ATT PÅ SÅ VIS VINNA TILLBAKA EN DEL AV PENGARNA SOM LAGTS UT. NU VAR DET INTE SÅ MÅNGA FORDON DET HANDLADE OM. DE CIRKA 100 BILARNA SOM FIGURERAR I FILMEN HADE LÅNATS AV ENTUSIASTER RUNT OM I NORRA KALIFORNIEN.

Mercury 1951

Chevrolet Impala -58

The Pharaohs choppade Murkla var ett riktigt fuskbygge som man inte vågade visa i sin helhet i filmen. Efter premiären användes den en tid som reklampelare på Universal Studios i Los Angeles. Numera ägs bilen av den före detta Stray Cats-medlemmen Brian Setzer.
Eftersom den var i miserabelt skick lämnade Brian Mercuryn till Ed ”Big Daddy” Roth för renovering. I samband med lackeringen lade man dit texten ”Runaway Boy” på vänstra bakflygeln, vilket symboliserar en av Stray Cats mest berömda låtar. Idag står bilen bland många andra fräna byggen i Brian Setzers privata samling.
Den vita Chevan, som i filmen tillhörde Steve Bolander men som han lånade ut till Terry The Tiger, ägs idag av Mike Famalette i State Washington. Han köpte den redan 1972 av George Lucas filmbolag precis före premiären av American Graffiti.
Mike såg en annons i lokaltidningen om en bilauktion arrangerad av Lucas Productions och begav sig dit. Han var den ende som bjöd på den 348-utrustade Chevan och fick den för en spottstyver. Hans pappa var dock inte glad när han såg den halvrisiga bilen med bland annat trasiga bakljus. Mike hade även lyckats forcera en vägskylt på vägen hem eftersom Impalan saknade bromsar.
Den vita filmbilen stod sedan i Mikes garage mellan 1974 och 2002 innan den plockades fram igen. Den är dock i sämre skick än de kopior som byggts genom åren. Men är ändå ”The Real Thing”.

Skådespelaren Bo Hopkins i The Pharaohs och den choppade Mercuryn som numera ägs av Brian Setzer. Den vita Chevan i en sekvens som klipptes bort i bioversionen men som finns med på dvd och VHS.
Thunderbird 1956/Edsel -58
T-birden som i filmen rattas av den vackra blondinen (Suzanne Somers) ägdes aldrig av filmbolaget. Den
lånades in av May och Clay Daily i Petaluma. Paret, som förresten fortfarande äger bilen, hittade en dag en lapp på vindrutan.
– Vi blev tillfrågade om vi ville låna ut Thunderbirden till en filminspelning, berättar Clay för Bilsport Classic. Jag trodde det var någon som skojade men ringde upp efter några dagar och det var George Lucas som svarade …
Clay berättar att bilen var rödlackerad när han köpte den 1964 men att han tre år senare lackade den i sin vita originalkulör. 
Han passade samtidigt på att svetsa dit ett par extra sidomarkeringsljus i bakflyglarna.
– Såg dom på en ny T-bird och ville ha likadana på min, säger Clay och påpekar att sidoljusen inte finns på de kopior av filmbilen som figurerar lite här och var.

Paret Dailys Thunderbird -56 från en scén ur filmen Sista Natten Med Gänget. Edseln finns numera i Japan.
Chevrolet 1955 & Ford 1932
Båda bilarna ägs idag av Rick Figari i San Francisco. Den svarta 55:an fanns i tre exemplar. Den ena förstördes vid filminspelningen och den andra finns i dag i Los Angeles men är customiserad till oigenkännlighet.
Ford 32:an var efter filminspelningen till salu för 750 dollar men det var ingen som nappade. Den återanvändes istället 1977 då More American Graffiti spelades in. 
Inspelning nattetid
Den mest erfarne aktören var Harrison Ford. Han hade dock lagt av som skådespelare och försörjde sig som snickare. Om någon undrar varför han i rollen som Bob Falfa (med svart Chevy -55) hade en cowboyhatt på huvudet, var anledningen att han hade jättelångt hår på den tiden som han inte vill klippa av. Harrison fick därför tillåtelse att dölja sin hästsvans innanför hatten.
Ron Howard (Steve Bolander i filmen) var också erfaren skådis och hade varit med i flera tv-serier tidigare. Idag är han berömd regissör och hans senaste verk är filmen Da Vinci-koden. MacKenzie Phillips som spelar Carol (åker med John Milner) var yngst i gänget. Hon var bara tolv år vid inspelningen och dotter till John MacKenzie (Mamas & The Papas) som kände George Lucas, vilket underlättade vid uttagningen. Candy Clark berättar om de 28 nätterna som inspelningen ägde rum.
– Vi började vid nio på kvällen och höll på till gryningen. På dagarna skulle vi sova men det gick inte. Det var städpersonal som bankade på dörren och utanför var det ett himla oväsen. Hon minns att flera av skådisarna passade på att sova mellan tagningarna. 
Vid sekvensen där Ron Howard kör den gröna Edseln ligger Richard Dreyfuss (Curt) och sover i baksätet.

I dag finns en hel del kuriosa om filmen. Byggmodeller, dockor, metallbilar eller varför inte ett komplett Mel´s drive-in i tennformat?

Musiken var en viktig del i American Graffiti. Det blev dock en besvärlig och kostsam process att få loss de 41 låtarna.
Stoppad produktion
Candy Clark minns att Harrison Ford och Paul Le Mat (John Milner) var buspojkarna i gänget.
– De var inte så snälla alltid.
Vid ett tillfälle kastade de i Richard Dreyfuss i hotellpoolen varvid han slog huvudet i kanten. Vi fick lägga på en hel del smink dagen efter så inte hans blåöga skulle synas i kameran.
En udda sak med American Graffiti är att den spelades in i kronologisk ordning.
– Ja, allting filmades i samma tidsperspektiv som manuset. Så vid sista tagningen vid Paradise Road är vi helt utpumpade efter 28 arbetsnätter i följd, säger Candy Clark.
Den första natten höll hela projektet att gå i stöpet.
– Vi började filma i San Rafael men kvällen därpå blev vi utslängda ur stan. Borgmästaren hade fått klagomål på den störande bilkörningen.
George Lucas fick istället bege sig till den närliggande staden Petaluma där resten av inspelningen ägde rum utan problem.

Steve och Laurie vid Edseln som skådisen Richard Dreyfuss 
tog en tupplur i mitt under inspelningen.
Pappan bakom American Graffiti – George Lucas. 
Idag världsberömd producent med bland annat 
Star Wars-filmerna på sitt samvete.
Dyrköpt musik
Lucas hade fått en mycket låg budget tilldelad av Universal Studios. Allt som allt hade han 750.000 dollar att röra sig med. På den tiden var kostnaden för en produktion normalt över än en miljon.
Han lyckades emellertid att hålla i pengarna trots att enbart musikrättigheterna gick på 100.000 dollar. Det var även de 41 låtarna som gjorde att premiären blev ordentligt försenad.
Bland annat fick Lucas ta kontakt med Big Boppers mamma för att få tillåtelse att använda låten ”Chantilly Lace” eftersom rockstjärnan inte längre var i livet. Det tog även flera månader att klippa ned filmen från tre timmar till endast 100 minuter. Precis innan premiären fick Lucas korta ned det färdiga resultatet ytterligare några minuter innan allt var godkänt för biografvisning.
I videoversionen visas den näst sista och längre varianten. Där ser man sekvenserna när Terry The Tiger blir haffad av en bilhandlare, när Harrison Ford sjunger för fulla muggar i Cheva-55:an samt händelsen på skoldansen när Steve ber en lärare att fara åt fanders.
Godkända missar
Sista Natten Med Gänget är unik eftersom handlingen utspelar sig på fyra olika platser samtidigt.
Detta hade inte hänt i Hollywood innan men är idag en vedertagen teknik även i tv-serier.George Lucas hade även en annorlunda syn på vad som skulle vara med eller inte. Han valde gärna de tagningar där aktörerna missade en replik eller klantade sig. Bland annat är inledningen där Terry kör in i en soptunna med sin Vespa helt oplanerad. Alla tagningar utom en stannade parkerade han Vespan perfekt. Trots det valde Lucas ”soptunne grejen” i den färdigklippta versionen.
Candy berättar att även sekvensen vid spritbutiken var den minst lyckade tagningen.
– Terry fångade spritflaskan perfekt nio gånger av tio. Gissa vilken version som Lucas slutligen valde? Jag stammade: ”Did you, did, did, did you get it?” när jag sitter i Impalan utanför butiken. Repliken ville jag ta om men George vägrade, säger Candy Clark missmodigt.
Även scenen när en vattenballong kastas in i Milners Ford -32 var ett lyckat misstag. Ballongen var tänkt att träffa sidorutan vid sidan om MacKenzie Phillips (Carol). Den hamnar istället rakt i hennes ansikte vilket gör att hon inte kan hålla sig för skratt. Detta märks tydligt i filmen.

Trots flera timmars övning lyckades  Terry The Tiger  inte hantera Vespan vid inledningen av filmen.


Blondinen i T-birden

Det var Suzanne Somers som spelade blondinen i den vita Thunderbirden. 

Hon arbetade i början av 70-talet som fotomodell och hade turen att bli uttagen till American Graffiti i konkurrens med ett 30-tal blondiner. I olika intervjuer har hon berättat om filminspelningen och om hur ägarna av T-birden, May och Clay Daily, hela tiden bevakade henne när hon körde deras ögonsten.

Filmen blev ett genombrott för Somers och hon har medverkat i en mängd tv-shower. I Sverige minns vi henne från ”Dolda Kameran” där hon agerade programledare tillsammans med Peter Funt.

Ron Howard, Candy Clark och Charles Martin Smith tar en 
välbehövlig pilsner mellan tagningarna sommaren -72.

Richard Dreyfuss ”Curt” och Bo Hopkins ”Joe” vid scenen där polisbilen blir av med bakaxeln. 
Båda skådespelarna har efter Sista Natten Med Gänget arbetat med mängder av filmproduktioner.
Miljonsuccé
Nära ett år efter inspelningsnätterna samlades gänget för en förhandstitt på det färdiga resultatet.
– Det gick en rysning genom kroppen när jag fick höra låten Rock Around The Clock. Vi hade ju inte fattat att musiken skulle vara så dominerande, minns Candy Clark som genast kände att filmen skulle bli en hit.

Det alla trodde skulle bli ett jättefiasko (utom skådespelarna förstås) blev istället en braksuccé. American Graffiti spelade in hela 115 miljoner dollar och man fick in ytterligare 55 miljoner genom videoproduktion och uthyrning.
Flera av skådespelarna fick efter premiären nya kontrakt och fina utmärkelser. Filmen räddade även George Lucas framtida karriär. 
Det här var ju hans andra produktion efter att den första hade floppat rejält. Resultatet blev nog ändå inte riktigt som Lucas hade tänkt sig. Från början var den ju menad som en seriös och allvarlig dokumentation över en svunnen epok under hans tid på college.
Sista Natten Med Gänget blev istället, och är fortfarande, en hyllning till bilarna och rockmusiken från tiden då det begav sig. 
Where were you in ´62?
Mel’s drive-in
Företaget startades 1947 i San Francisco av Mel Weiss och Harold Dobbs.
Idén med en restaurang där kunderna serverades i bilarna kom från Los Angeles och blev snart en succé även i norra Kalifornien.
De båda kompanjonerna hade snart byggt upp en drive-in-kedja och affärerna gick bra ända tills begreppet ”serve yourself” blev modernt i USA.
Mels och Dobbs kedja köptes så småningom upp och namnet Mel’s drive in försvann. George Lucas hann emellertid med att föreviga företaget på film innan det var för sent. Restaurangen som figurerar i American Graffiti revs dock kort efter att filmen spelats in.
Vid mitten av 1980-talet startade Mels son Steven Weiss upp företaget igen och idag finns åter Mel’s drive-in på flera platser i Kalifornien.
Bilsport Classic besökte nyligen Mel’s drive-in på Geary Street i centrala San Francisco. 
Ett kanonställe med mycket filmnostalgi, bra musik och fint käk. www.melsdrive-in.com

Sista Natten Med Gänget blev en succé över hela världen. 
Filmen blev nominerad till fem Oscars, vann sju 
premieringar samt fick ytterligare fem utmärkelser.

Skådespelarna

RON HOWARD – ”STEVE BOLANDER”
PAUL LE MAT – ”JOHN MILNER”
CANDY CLARK – ”DEBBIE”
HARRISON FORD – ”BOB FALFA”
CINDY WILLIAMS – ”LAURIE HENDERSON”
RICHARD DREYFUSS – ”CURTIS HENDERSON”
SUZANNE SOMERS – ”BLONDIN I T-BIRD”
WOLFMAN JACK – ”WOLFMAN JACK”
CHARLES MARTIN SMITH – ”TERRY FIELDS”
MACKENZIE PHILLIPS – ”CAROL”
KATHLEEN QUINLAN – ”PEG”
BO HOPKINS – ”JOE” (LEDARE THE PHARAOHS)
Publicerad med tillstånd Av Förlags AB Albinsson & Sjöberg och Bilsport Classic