Damsadel.

Av Lars Åke Krantz

 

Äntligen var dagen inne. Fordonet som två tidigare syskon ridit på längs Gussjös sluttningar stod åter startklart på garageuppfarten. Det var dags för unge tre att sluta dadda med mjölkkåsan och istället kliva in i Novemberkåsan. Ni vet den där motocrosstävlingen där hundratals galningar sitter till midjan i lera på sina maskiner. Större delen av tävlingen sticker bara styret upp ur vällingen och man undrar om de har någon motorcykel där nere någonstans. Liknande videofilmningar på storasyster och storebror där de flimrar förbi linsen med vettskrämda leenden hade gjort intryck på den lille. Följden hade blivit täta besök till logen och provsittningar av det gistna fordonet som inte brukats på fem år. I sommar har uppfräschning och reparation företagits. Förra veckan var det dags för det tredje kapitlet i berättelsen med titeln, Ya-ma-ha.

Första kapitlet, "Ya", stod storebror för. Han sade tidigt "ya" till crossmotorcykeln och for omkring bland plastmöbler och parasoller under det att övriga populationen på gräsmattan monterade hörselkåpor på varandra. Andra kapitlet "ma" innefattade lillasysters närmande av tvåhjulingen. Namnet kommer från det läte som utsöndrades när hon släppte kopplingen och brände ut på sina ofrivilliga bakhjulsfärder. Härvid ropade hon alltid "ma-ma" men endast första stavelsen kom med på videobandet då hon hade för vana att avlägsna sig med ljudets hastighet. ”Ma” alltså. Tredje kapitlet "ha" har fått sitt namn av orsaker jag nu kommer att belysa. 

Maskinen hade blivit sur. Efter ivrigt kickande där den lille trodde att den startade varje gång och började hoppa inne i sin hjälm, började fadren bli överhettad. År av videovisning, månader av mekning och nu detta eviga kickande i det avgörande ögonblicket tärde på tålamodet. Den lille glade stridspilotens förväntansfulla ögon gjorde inte saken bättre. Omringad av barnaskaran såg husbonden sig föranlåten att göra något kraftfullt.
-Flytta på er, kommenderade han. 
Överkursen från Ullångers mopedtid skulle plockas fram. Det var bara det att forna tiders tjyvstarter, där han sprungit 60 meter på sex sekunder fösande en Puch Dakota framför sig och som följts av ett luftigt upphopp med grenslande nedslag på limpan samtidigt som kopplingen släppts och full gas givits, bara fanns i hans förkalkade minne. Nu hade han inte kondition till det, inte timing till det och inte skor till det. Men han hade mage till det. Stor mage.

De tre första startstegen gav honom insikt. 
-Hu, vad tungt! Jag får bara en chans, tänkte han och accelererade skrotet längs vägen. 

Han kände liksom inte igen benen. Skulle dessa sladdriga saker som pinnade på där nere vara hans? Snavande, låglyftande, brännande, viljelösa pistonger likt sugrör djupt inne i de fladdrande jeansen? Han oroade sig en aning för upphoppet. Han litade inte på sugrören. Samtidigt hade topphastighet nåtts. Det skulle inte bli fortare än så här. Om 0,2 sekunder skulle hans krafter vara uttömda. Han måste upp på sadeln NU. Den såg ut att ligga i axelhöjd. Det får bli damsadel tänkte han. 

Med uppbringade av sina sista krafter slog han ner som en val på dynan och släppte kopplingen. Fjädringen sjönk ner å det grövsta. Däcket pressades mot marken. Motorn som var full med bensin vaknade med ett vrål och spratt ur sig mer energi än den gjort sammanlagt på fem år. 
-MA..!! skrek gubben sittande med båda benen på ena sidan åkande damsadel på bakhjulet i ljudets hastighet. 

Han blev hängande i styret med gasen på fullt. På den sidan han hade fötterna fanns bara växelpedalen och han hade ingen lust att lägga i trean. På andra sidan satt den efterlängtade bromsen. Gasen hade hängt sig på något vis. Han drog in handbromsen lagom till framhjulet slog ner i marken. Det var dumt gjort. Nu fick han själv slå ner i marken. Med fotpinnen i stjärten företogs landningen via 10 meter grusväg och 20 meter åker. 

Arvingarna kom springande. 
Efter att unghögen förvissat sig om att stabben utsöndrade livstecken kom så i rikt mått de stötvisa utandningar som givit kapitel tre dess namn och som ofta skrivs: 
-Ha-ha-ha. 
Motorcykeln är såld. Unge tre fick en trumpet istället. 
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Kan köpas i Krantz Bokshop eller här på Usabil.nu s shop