Back to basic

Av Magnus Karlsson  text o foto, Bilsport Classic

Hos familjen Forslind på Spärringe Södergård har tiden stannat på cirka 1959. Huset är från 1700-talet,
döttrarnas kläder andas 1950-tal och bilarna är inte av senaste årsmodell precis.

Spärringe Södergård ligger på den östgötska slätten, inte långt från Mantorp Park.
Mangårdsbyggnaden har cirka 300 år på nacken och stället omgärdas av olika förrådsbyggnader som gjorda för en familj med ett brinnande motorintresse.
– Här trivs vi utmärkt, säger Jan Forslind samtidigt som han backar ut Ford-kupan ur en av byggnaderna på gården.
Hot rodden har han ägt i 23 år men det är först på senare tid som den varit någorlunda körbar.
 

– Projektet började med en 32- kaross i glasfiber och ett par ramskenor från Erik Hansson. Men i dag är det inte många prylar som är kvar sedan starten, erkänner Jan.
 
Det är alltid full fart på Spärringe Södergård.  Jan och Anna Forslind förbereder en säljturné
med 57:an. Döttrarna Agnes, Ellen och Klara är lika bilintresserade som föräldrarna

5-växlad

Jan berättar om hot rod-bygget han samlat delar till, som han har ändrat inriktning på och som legat nere under en period då en Cheva -55 och en
H-D var roligare att hålla på med.
– Forden har vuxit fram under åren. Att det sitter en Cheva 283-maskin mellan rambenen beror på att jag trivs med motortypen.
Även 9-tummaren i aktern och den 5-växlade T5-lådan är beprövade prylar som jag vet fungerar.
Han förklarar att växellådan är hämtad från en Cheva S10 eftersom han på köpet fick växelspaken på rätt ställe inne i kupén.

Den har i sin tur förbättrats med en 11-tumskoppling för att palla trycket från V8-maskinen.
– Den diffade bakaxeln kommer från en T-bird. Har monterat specialtillverkade Buick-trummor utanpå Ford-originalet för att få ett klassiskt utseende, förklarar Jan.
Framvagnen består av en tre tum droppad I-axel från Sanderson som är försedd med skivor och ok från Amazon.

Den klassiska Pip-ratten i flakevinyl hittade Jan på Osby-skroten. Bakljusen är av märket Yankee och idag omöjliga att få tag på.

Plåtkaross

I dag är glasfiberskalet ersatt med en plåtkaross från en A-Ford.
– Det gick ju inte att svetsa i den andra så jag sålde iväg den. Köpte istället den här 29-karossen av en kompis, säger Forslind och tillägger att han sålde sin Cheva 55:a för att få mer tid och pengar över till rodden.
För 25.000 kronor fick Jan en gammal racekaross som rullat på tävlingsbanor under 60-talet men sedan ställts undan.
– Den var inte vacker precis.
Karossen var i två delar och delvis sönderkapad för att störtbur och racehjul skulle få plats. I stort sett en hög med plåtdelar. Det var bara kulhålen som saknades, säger Jan med ett skratt.
I samband med ihopsvetsningen av de olika plåtbitarna passade han på att sänka taket 3,5 tum. Även soffan härstammar från Texas-fyndet men är än så länge oklädd.
– Vi ska ge oss på inredningen vilket år som helst, säger han och sneglar på hustrun Anna som är den som sitter inne med sykunskaperna.
Ett steg på vägen är den gamla Pip-ratten i flakevinyl som Jan hittade på Osby-skroten för några år sedan.
– Gav bara ett par hundra lappar för kultkringlan som dessutom var i fint skick.

En Chevrolet 283- motor har försetts med tre stycken 2-portare
av märket Rochester. Insuget är ett Edelbrock och delarna inhandlades för 15 år sedan. Det tar tid att bygga rod!


 
El Presidente
Just det här med flakevinyl är något som är poppis hemma hos familjen Forslind. Anna har en egen syverkstad och sedan ett år tillbaka driver man företaget El Presidente. (www.elpresidente.se)

– Jag tillverkar handväskor, verktygsfodral och lite av varje, säger Anna och visar olika rullar med vinylflake. Hon berättar att det även blivit
en del specialuppdrag som mopedsadlar och 50-talskläder.

– Vi försöker åka runt på så många bilträffar vi kan för att visa upp vårt sortiment, inflikar Jan. Men då tar vi 57:an så att alla får plats.
Chevan inhandlades i samma veva som Ford-kupan var färdig och man upptäckte att familjen blivit större under åren som Jan byggt hot rod.
Kromad I-axel försedd med skivor och bromsok från Amazon.
Mantorp Park
Chevroleten från 1957 hittades utan motor hos en kompis.
– Anna bestämde direkt att den skulle vi ha. Eftersom jag hade en 283:a liggande var det inte mycket att tveka på, säger Jan som senare även monterat en 4-stegsautomat i den annars orörda 57:an.

Det är inte bara på fritiden som Forslind ägnar sig åt motorer och bilar. Till vardags arbetar han som evenemangskoordinator på Mantorp Park som ligger ett par kilometer från Spärringe Södergård.
– Jo, det är ingen risk att man försover sig när det är dragracing borta på motorbanan, säger han och flinar.
Sedan några år tillbaka är han även president i hot rod-klubben Flatlanders som huserar i Östergötland.

– Jo, det faller sig ganska naturligt att Flatlanders och Mantorp Park har en del affärer ihop. Klubben
brukar hålla i den årliga hot rod-paraden i samband med Veidec Festival. I år har vi även ansvaret för den nya träffen Back to Basic som arrangeras dagarna före Veidec.
Rodbygget startade för 23 år sedan med ett par ramskenor och en 32:ans glasfiberkaross. Numera är det plåt från 1929 som gäller. Anna Forslind i sin syverkstad där hon
mestadels arbetar med flakevinyl.
Sommarturné
Chevan står välpackad framför mangårdsbyggnaden på Spärringe Södergård. Allting är förberett med gräsklippning (med lie givetvis)
blomvattning med mera. Agnes, Ellen och Klara sitter redan i bilen medan Anna och Jan stuvar in de sista flakevinylprylarna.
Familjen Forslind är redo för nästa evenemang någonstans i Sverige.
Håll ögonen öppna i sommar! Du kommer med all sannolikhet att träffa på dem.
Jan Forslind är även president i rod-klubben Flatlanders som håller till ute på ”slätta”. Östergötland med andra ord.