Tokbygget

Av Lars Åke Krantz

Ibland kliar det i fingrarna. Svetsen går igång och skrotlådorna berövas på sina innehåll. Problem blir det om det bara är i fingrarna det kliar. Nån gång kan det vara bra om det kliar i huvudet också så man får anledning att stanna upp. 
Det gjorde det inte den där gången för elva år sedan. Bygget blev belagd med 200-årigt startförbud. Garaget var tillfälligt tomt. Det hade blivit ett glapp i mullret. Veåttan hade sålts och ersatts av en vedhög. Motivationen var noll. Det finns roligare saker än träd att meka med.

Stod i garaget och bröt i ett rundjärn. Plötsligt hade det fått formen av en sittbrunn. Ropade in min sexårige son och satte honom på ett vedkubb, höll rundjärnet bakom ryggen och lätt det passera framåt vid hans sida. Då lade han upp armbågen!! Det var tecknet jag behövde.

-Vill du ha en hotrod, väste jag som ormen Kaa i Mowglis öra.

-Jaa, vad är det för något, svarade den lille. Nu gick allting väldigt fort.

Fyrkantrör inhandlades. Breddäcken som köpts på en marknad bara utifall kom fram. Kadetten vändes upp och ner och befriades från sin bakaxel. Tjopp, tjopp sade det fast inte på vedbacken. Klådan i fingrarna fick plåt och kapskivor att spruta. En lämplig motor inhandlades och plötsligt hade jag glömt att grabbens jämlikar sade "örn örn" i trampbilar. Det kliade i fingrarna när jag monterade Zundappmotorn. För säkerhets skull hade en större cylinder monterats (i fall det skulle gå trögt i någon uppförsbacke.) Framför fötterna på min sexåring satt nu en niohästare. Dags för provsittning.

-Vad är det där för grej, sade junior och pekade på kopplingspedalen.

Men jag kliade mig aldrig i huvudet. Medan veden ruttnade valsade jag i färgdimmor i garaget. Härdare och Thinner. Eldsflammor och klarlack. En sen kväll blev klarlacken dammtorr. Ut med junior. Två stamp på kicken och motorn vrålade igång. Tomgången var kanske litet hög.

- 10 000 varv ungefär. Sittbrunnen rymde bara sexåringar. Testpiloten tittade sig ängsligt omkring. Det var litet svårt att få i ettan. 
Pappan rörde om i lådan. Det fick bli tvåan. 
Så kom ordern. -Släpp den där kopplings- grejen på golvet och gasa !! Motorn snarkade 
till och plötsligt färdades den lille i 50 blås 
bort från fäderneshemmet.
 Mamman hade kommit ut vid det här laget och sade något till pappan. Han verkade höra illa för hon skrek väldigt högt. Efter ett tag började han klia sig i huvudet. Den lille hade vid det här laget passerat de närmsta grannarnas grannar och skulle just fråga pappan om en grej fast det gick ju inte. Det gällde pedalen i mitten. Han hade tryckt på den och den gjorde varken till eller ifrån.

Bilen stannade av sig själv efter ett tag. Den lille undrade var han var. Han kunde inte se några familjemedlemmar. Annars var det mycket folk. Jo, där kom pappan. Han såg kul ut efter att ha sprungit en kilometer i overall och träskor. En kort sträcka ändå jämfört med vad han förespeglats av modern. Hon hade målat upp ett perspektiv där han ombads lämna landet. Alternativt kunde villkorlig dom och verkställighet i hemmet utverkas med förbehållet att fordonet belades med 200-årigt startförbud. Pappan valde det senare. Fordonet fanns utställt till beskådande i avskräckande syfte. På Café 5:an i Härnösand. Nu är cafét borta.  Ny uppstart: Tidigast 1:a juni 2190.

 

Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Ladda ner hela reportaget som PDF fil