Sörens USA Dagbok

 

 
Av Sören Fjellstedt

Dag 19


Vi har nu kommit till morgonen som är den sista i USA för denna gång och efter att kört bil och druckit Redbull genom natten så stannar jag å Zacke utanför vårt värdpars hus.
Vi ser hur solen går upp i väster över Stilla Havet. Klockan är runt sex och det är 11 grader varmt och fram på dagen när
solen står som högst och temperaturen nått 23 grader så lyfter vårt plan mot Sverige. Lite nedstämda så inser vi att för oss just nu är Sverige bäst och vi är tacksamma att vi fått göra denna underbart härliga resa.
Jag ser alltid den resa som jag gör för den bästa för vi vet aldrig om ödet kommer tillåta mig göra fler resor och detta är inte unikt för mig utan gäller alla.

Vi går in i huset och får liv i värdparet och berättar inte att vi smygsovit en timme på en bensinmacksparkering, vi berättar hellre om alla ställen vi besökt och de hus och bilar vi sett som t.ex. den där Cadillac cabben som såg så fin ut för 5000 usd……

Ett känslosamt ögonblick när man ser solen gå upp med sitt
vackraste rödrosa skimmer. Sådana här solar får vi vänta på nästan
fem månader hemma i Sverige……..Hjälp ta mig inte härifrån inte nu!!

De är imponerade om att vi varit vaken och kört runt hela natten vi städar undan så mycket vi kan och konstaterar att det blir svårt att lämna åter nyckeln och stänga dörren för sista gången 2014.
Vi åker upp till Viking motors och stoppar in de sista delarna som kommit dit i resväskan och Bernt kollar i min tomma resväska och säger avundsjukt ”fan din väska är ju tom?” Jag lastar in mina paket och har fortfarande lite utrymme kvar. Känner att det var tur att jag igår stoppade mina smutskläder och toaprylar i min Chevrolet Caprice så det blir att köra tvättmaskin på 90 grader om en månad för att få bort den ingrodda smutsen från mina kläder.

Vi tar adjö av gänget inne på Viking Motor och kör sakta mot flygplatsen, stannar å fyller på bensin i hyrbilen då vi i kontraktet skrivit på att bilen skall lämnas i samma skick som när vi hämtat ut den…… Lite oroligt med tanke på hur vi behandlat bilen på vår resa.
Sista stoppet blir Viking Motors, vi dricker kaffe och lovar
komma åter nästa år men det känns långt borta nu! HEJ DÅ
Här i skuggan under ett skärmtak ställer vi vår trogna kamrat som
tagit oss genom tre delstater, upp och ner för backar och på vägar
som inte ens är byggda än är byggda än. Vi har druckit öl, vin sprit i
den och Bernt har rökt cigarr. Delar stora och små har körts ja till och
med ett stort nytt gengasaggregat. Vi lämnar nycklarna och tar fort fort
ut väskorna ser hur kontrollanten från hyrbilsbolaget går runt bilen,
troligen ser han vår nervositet så han kollar både bilens tak och
underrede. Men inget invändigt….. Hurra vi får vårt kvitto att vi
återlämnat en felfri bil…. puh…… men det var ju inga
skador invändigt bara lite rostflager säger Zacke!
Jo Tjena säger Bernt å Peter nu går vi å checkar in vårt bagage
Trots att vi verkligen bara glider fram och verkligen inte gör oss någon brådska är vi mer än en timme tidigare än normalt vid incheckningen men det gör att vi kan både äta och kolla på vackra turister innan planet lyfter över stilla havet för att svänga österut hem mot Europa.
På grund av natten till idag utan sömn sover jag nästan hela vägen och det tror jag hjälper mig med tidsomställningen när man väl är hemma.

Dygnet blev långt men vi kom hem tryggt till ett regnigt Göteborg och det sista jag hör på flygplatsen i Göteborg är Bernt å Peter som lite irriterat säger
” Nog skulle dom väl kunna ha direktflyg från Piteå till Los Angeles”
Ja vem vet vad framtiden har för överraskningar åt oss men för denna gång tack alla som gjort denna resa möjlig och vi ses snart igen!!
Som ”tur” är hittade flygkapten ner genom dimman, fogen, diset i Paris. Man känner sig redan hemma. Suck flera månader till riktig värme
men bara en månad till containern kommer…. tjoohoo
Då jag oftast varit några steg bakom mina reskamrater så är heller inte Landvetters flygplats inget undantag och grabben och gubbarna
instämmer smackande att det nog vore roligt komma hem med en överraskning till sin käresta. Joo jag har hört BRA SAKER om Viktoria Sekret säger Bernt och är först in genom dörren, och efter ett tag kom
de till väskutlämningen med ett smile på läpparna och varsitt
Sekret paket. Och mina vänner det ska vara skönt att sova i
sin egen säng inatt Tro Mig!! Det är kul att komma hem också!

Dag 18


Alla dagar är bra i ens liv och det blir vad man gör det till. I går var det lätt att
ha en bra dag med god mat, mycket att se både på bilträff och efter vägen ner till Los Angeles som vi körde i sakta mak. Idag blir det lite mer bråttom.

Under ett års tid har vi beställt små och stora prylar för att lämna till Nordtrafiks Containerplats i Los Angeles USA. Dessutom har vi i dryga två veckor köpt alla möjliga bildelar ja till och med amerikanska sockerkaksmixar och popcorn maskiner som nu mellanlagrats i ett stort garage i Los Angeles.

Vi kliver därför upp före fem och lastar fem bilar smockfull med alla dessa fynd
och kör ner allt till Containern där snälla arbetare lovar stuva in allt i en eller två containers slå igen containern låsa och sätta dit vår adress i Göteborg Sverige sen sätta jättefrimärke och sända till Sverige.

Nu är det snart väntans tider och det är jobbigt
 

God Morgon klockan är 05:15 vi väntar på tallrikar och sirap inför morgonens amerikanska pannkaksfrukost Peter undrar om allt
kommer rymmas i bilarna vi ska ha ned till hamnen…
Ove njuter av att snart få vara herre i sitt eget hus!

Här står tre av våra fyra bilar som ska hem och som vanligt är huven
öppen på min Cheva? Men den här gången för att kolla glykolhalten
inget allvarligt och startmotorn har börjat funka varm som kall,
det mesta brukar börja funka när det börjar användas kontinuerligt.
Oldsen ska till Norge, Chevan till Danmark och Porschebilarna till Australien…. Härifrån går bilar till hela världen men de som
 jobbar här säger att de flesta bilarna går till SVERIGE……!
Vi har klivit upp klockan fem innan det är ljust ute och vi tar en snabb morgon fika med nått som liknar jättepannkakor men vi blir snabbt mätta och redan klockan sju är allt lastat och klart och strax är vi på väg mot Containerlastningsplatsen.
Här nere träffar vi folk från Sibirien? Scottland, men också några svenskar och alla hade vi samma önskemål att skicka ut grejer och bilar till våra hemländer.
En del bor här permanent och en del bara här på tillfälligt besök men alla njuter vi av att se alla bilar, motorcyklar och prylar som nu sett ljuset stiga över Amerika för sista gången och nästa gång de ser ljuset är när det hörs dåliga Kal å Ada historier och containerdörren öppnas i Göteborg.
Vi hade massor av mat efter att hungriga handlat på affären och smaken
av den otroligt goda korven kommer stanna kvar tills detta kort bleknar bort….. Mina vänner detta är mina vänner när vi är i USA och lite
tragiskt känns det när vi konstaterar att det är sista riktiga måltiden i USA…. Jag flinar och säger men vänta inatt blir det sista natten me gänget……
Såja när de normala människorna lagt sig tar jag hyrbilen och får
med mig alla tre resenärer för Los Angeles by night sight seeing tour.
Här vid ett tiden på natten passerar vi China Theater och Hard Rock Cafe
i Hollywood och ungefär här fick jag skjutsa hem Peter och Bernt
men Zacke och jag gled runt hela natten och kollade in allt vi
inte hunnit kolla tidigare, detta för att kunna sova på planet mot Paris!
Vi tillbringar största delen av dagen här och kontaktar våra vänner Ove och Kjersti, vi berättar att vi gärna vill laga middag till dom denna sista kväll, åker till www.vons.com/IFL/Grocery/Home  Vons och här blir det fyra viljor som bestämmer att grillat är bäst så det blev massor av kött och lite korv.
Ove ville inte vi skulle förstöra hans grill och maten så han skötte grillen medans vi flamsa runt och försökte städa upp allt vi strött omkring oss.
Vi samlas runt bordet och njuter i fulla drag av gemenskapen och utan att tydligt säga det helt tydligt så märker nog ändå värdfamiljen hur tacksamma vi är över att få komma in och stöka till det i deras Vardag. TACK!!

Dag 17

Delar passande bilar främst årsmodeller mellan 1900 och 1942 fanns i massor o detta försäljningsstånd hos detta par och bland annat fanns fotogen parklyktor med vitt eller rött glas, lyktor fram i många olika utföranden och stilar både drivna av fotogen, karbid och el sen roliga vägskyltar vevar,
Coca Cola automater med mera. Men köpte inget hos dessa, men säkert står de även här nästa år så kommer man på nått får man slå till.

Idag mjukstartar vi genom att stiga upp klockan sju och när vi packat ihop oss och städat undan från gårdagskvällen går vi ner för att äta frukost Men just detta
Motell är det enda som inte serverar frukost och därmed står vi lite bakfulla och funderar på hur vi ska stilla hungern. Då vi vet att det har bra mat inne på träffen väljer vi ta en sen frukost och tidig lunch på ett av matställena.

Vi åker till bilträffen och trots vi bara är någon kilometer får han som tagit in förarstolen köra nästan en mil innan vi är framme så nu programmeras turlock bilträffen in så vi hittar nästa år. Väl inne på träffen och i restaurangen så förstår vi att det blir en ganska lugn dag då det trots den sena morgonen helt tomt och vi får riktigt snabb service och slipper köerna som var igår.

Tanken är nog för de flesta att åka dit på första dagen fynda prylar och åka
hem på den andra dagen. Men då vi är flera i sällskapet som har udda smak och som hoppas hitta nått roligt på det här stället så stannar vi till en bit efter två.
Visst fick vi ihop några grejor även idag och vi går mot bilen nöjda och belåtna för bilträffarna i USA är nästan bara swaap meet. Cruising och fylla förekommer inte på de träffar jag varit på.
Nu har vi gjort de bilauktioner, bilskrotar och bilträffar vi tänkt oss besöka denna gång så nu tackar vi för oss och drar söderut för att sen flyga hem.
Tack Turlock ni har ännu ett år levererat det bästa av gamla delar.

Chevrolet Bel Air Two-Door Sedan 1960 en skitfrän bil som har renoverats på många punkter. Bland annat en helrenoverad Chevrolet small block med gött avgasljud och en fyrstegs automat. Nytt AC system med både värme
och kyla, modern bromsservo med skivor fram. En bil att bara att tuta å
köra med. Prislappen är 20 000 USD men givetvis redo att diskuteras då det är köparens marknad. Snygg tuff bil! Dessutom två dörrars stolpe som
är såå fränt. Kontakta usabil.nu om du vill ha tfn nummer
för fler bilder och se om den finns kvar!

Den här killen (med 26 dollar i vänster hand och mina 396 emblem i den högra) sålde nytillverkade emblem och visst hade han 396 Turbo-Jet
emblem till min nya Caprice 1965. Dessa emblem ska monteras på så snart som möjligt så att min bil får 425 vilda fabrikshästar då kommer Zacke veta att pappas bil är vassare. Han begärde 25 dollar för emblemen men jag vill inte köpa billigt skit så jag betala honom 26 dollar.
Jag vet att kvalitetsgrejer är lite dyrare….
De här vännerna är från Lidköping och de gillade vad de såg i Turlock. Varför de flinar och är så glada? Det är därför att de fått tag på en
snygg Pontiac Catalina 1965 Convertible som de inte ville berätta om var den var eller va den kosta. De vet mitt sjuka intresse för denna bil så därför mina vänner är det ni ser skär och sann skadeglädje….
Tre timmar senare kom ett kort på en snygg röd 65:a på min telefon…..
Med sådana vänner behöver man inga ovänner.
Vi styr söderut och efter ungefär en timme glider vi in på en restaurangkedja som startades 1953.
1959 hade de vuxit till 20 st och idag 2014 finns det mer än 1650 st främst i USA. Vi besöker givetvis Dennýs, www.dennys.com  stället som verkligen är populärt och det ställe som vi ätit flest gånger på under resa 2014.
Alla beställer in och mest av allt beställer Peter och Bernt som ger big dubbel ost burgare en ny bild av stort. Vi njuter av sällskap utsikt och mat det är ett glatt gäng som är på väg mot Los Angeles.
Sen viker vi in till Kingsburg, www.cityofkingsburg-ca.gov  där de utanför McDonalds har världens största dalahäst (utanför Sverige) och den för oss välkända dalahästen återfinns även i stadsvapnet och sitter som klistermärke på alla polisbilar.


John och Marlowe från Bakersfield grundade föreningen ”SELOHSSA”
1996 och de sysslar med det mesta och deras stadgar skrevs på en toarulle. De berättade att de har underföreningar i många länder och att vi skulle passa bra för att representera Sverige. Vi får se om det blir så när vi läst deras stadgar som de skulle sända över (digitalt får vi hoppas….) När de åker ut till bilträffar för att sälja gamla delar åker gänget gärna i Marlowe Kleins Ford Truck från 1939 som Marlowe stoppat i en preppad Chevrolet 454. Dessa gubbar gillar att leka och 3 Juni 1991 på Antique Nationals Drag Race Show på strippen hemma i Bakersfield körde dom strippen mot en
sex cylindrig Chevrolet Coupe 1952. De vann med en sluthastighet på 110,27km/h med tiden 19,765 sekunder. Cheva Coupen körde direkt
hem och har aldrig setts sedan det racet berättar John skrattande.
Här är en skitfrän Chevrolet Impala Convertible 1964 som
fått riktiga hydraler till fjädring och extra stora fälgar.
Brunt är en ovanlig färg men passar riktigt bra på denna.

Staden City of Kingsburg grundades 1908 och är en relativt sakta växande småstad där det idag bor ca 12500 personer.
Hur många som har svenskt ursprung är osäkert men 1921 med en radie av
5 kilometer var de boende till 94% svensk Amerikaner. Man har behållit svensk arkitektur så många hus påminner om Sverige och kvartersnamnen är trevliga som Nordbotten, Småland osv. Utanför stadshuset vajar den svenska flaggan sida vid sida med den amerikanska….. United we stand!

En timme drygt till söderut efter Interstate 99 och vi hamnar i Bakersfield för en kopp kaffe och vi behöver många stopp för att orka köra ner till Los Angeles.
Här i Bakersfield har man verkligen fått leva med att bli kallade kusinerna från landet och såvitt jag vet är här ett paradis för dragracingälskare och här är nog trevligt bo men vi växlar ned åker över det höga bergsmassivet som skiljer Bakersfields slätter med Los Angeles bergiga norra förorts städer.
Ännu en dag till ända och vi hinner knappt in genom dörren hos Ove å Kjersti förrän innan vi sover djupt!!

Middan på Dennys i Fresno tog Peter och Bernt på fullt allvar och
här en bild på deras mirakulöst stora dubbel ostburgare
och jo dom åt upp allt och blev mätta.

När vi glider ut ur Bakersfield passerar vi en motorvägspåfart och upp från denna förbi oss på hägersidan kommer denna Hotrod på fulla varv på ettan? Och strax efter den passerat oss går nästa växel i och tvåan skjuter iväg den över till vänster filen och sekunderna efter är den borta och det enda vi har kvar dånet från bilens öppna headers som fortfarande sjunger i våra öron. Detta är att leva livet fullt ut i Nuet, i Baersfield är man bra på detta!

Dag 16

Efter gårdagens riktigt stora dag som verkligen klaffa på alla punkter och vi var mycket nöjda när vi satt och summerade dagen i sätet på en hyrbil på väg drygt
40 mil norrut till staden Turlock www.turlock.ca.us/  som just den här helgen hade sin årliga vintermarknad.
I Turlock bor det ungefär 70 000 människor här finns ett stort marknadsområde som oftast används för att sälja kreatur men här finns också lokala klubbar som nyttjar det för sina aktiviteter. Denna dag var det A Ford klubben som höll sitt årliga jätte swaap meet. Hit får man köa i åratal för att komma in som säljare. www.turlockswapmeet.com/ 

Vi är där tidigt och letar i många olika stånd efter bildelar men här finns också bilar men inga i närheten av så bra/prisvärda som vi redan köpt, vilket självklart gör oss extra glada.
Det är massor med människor denna dag och det pratas om rekord trots att ingen ropar ut det i några högtalare.

Klockan är 7:30 och vi trängs med andra morgonpigga som vill in till
Swaap Metet och finna den där prylen som vi måste ha men som
vi innan vi ser den inte visste vi behövde…..

På säljområdet finns allt att köpa till gamla bilar och det är till 90 % bilprylar och delar och väldigt få som säljer krims krams. Vi njuter
handlar och umgås med bilentusiaster från många
delar av världen som letat sig hit.
Här finns tom en läktare där vi kan sitta och smälta dagens lunch
i nästan 25 gradig värme. Här ser vi ut över en del av de bilar som
säljs här. Någonstans mellan 80 och 100 bilar bjudes ut till försäljning.

Varför det är så mycket folk beror på att många stora städer ligger på hyggligt nära avstånd, Som San Fransisco, Fresno, Modesto, Sacramento mfl.
Vi trampar runt och blir oerhört torra i strupen varför vi med lätthet både kan dricka några öl både innan maten och under maten samt några efter maten ute på verandan vid vårt Motel för natten klassiska Motel 6. Här berättade Bernt historien om den bussresenären som rökte cigarr och ölen hade nog hjälpt oss
för nu förstod alla och vi skratta så vi nästan föll över räcket.

Peter som fått in Norrbottens när radio på surfplattan lät oss höra Norrbottens historier när de är som bäst. Zacke hade läst ur några originalbroschyrer att hans Impala 64 hade 55 mer hästkrafter än pappas 65:a. Givetvis skålade vi för detta och tog en öl till! Sen somna vi för att vara pigga inför söndagens avslutande bilträff
 
Gillar skarpt bakljusen på Charger 1968 och då främst för de
trekantiga backljusen och här fanns dom till salu för 50 USD.
Då började jag fundera om jag skulle köpa nått jag inte behövde
bara för att jag vill ha det. Så blev de kvar men nästa gång
då tar jag med mig 50 dollar till dessa bakljus
Här lastar vi in våra grejor på Motel 6, ett motell som nog minns
oss bättre än vad vi minns motellet….. Vi har haft några hektiska
dagar igen och det hjälpte nog oss till kvällens fulländade party på
en låda öl delat på 4…….. Nästan alla hotell/motell har gratis wifi.
Mycket smidigt att hålla kontakt med omvärlden när man är ute och reser. Även alla McDonalds och många resturanger har wifi Tack Go Natt!!

Dag 15

Lånad bild från nätet av Jay Lenos Buick Roadmaster 1955 som Jay köpte för 800 usd när han flyttade från New York till Los Angeles i början av sjuttiotalet. Jay jobbade hårt som stå upp komiker på olika ställen och inkomsten var låg så ofta fick han bädda ner sig i baksätet för att kunna vila till nästa morgon med en dröm om att lyckas och han visste det inte då men han kom att lyckas och bli den mest omtyckta programledaren
genom tiderna och Jay glömmer inte så Buicken renoverades för några år sedan och är en av de många juveler i Jay Lenos Garage.
Många gånger frågar folk vilken av alla mina USA resor som är den bästa och svaret är att just denna resa är den bästa. Svaret är enkelt för alla resor är bäst när man gör dom om man kan nyttja förmågan att leva i nuet.
Men på denna USA resa 2014 så är dag 15 den som man mest drömt om och planerat för idag kommer det hända saker utöver det vanliga och det blir spännande att se hur det frodas det som idag sås.

Vi har redan kvällen innan gjort iordning en kylväska för att ha frukosten redo till morgonen. Klockan 06:00 ringer väckaren och vi hoppar direkt i bilen och ut till Mc Donalds där vi endast köper kaffe sen stoppar vi i oss mackor och yoghurt å dricker kaffe i farten för exakt 07:30 så öppnas grindarna och vi är där 07:29 för att se hur de sakta öppnas och vi kör in till den ganska okända adressen.

Vi är nu på www.jaylenosgarage.com  och några av oss har varit här för men det är så häftigt att se det i verkliga livet. Precis som porr tidningar är det en djävulsk skillnad mellan att se det på en bildskärm eller i en tidning och se det live! VI ÄR HÄR NUUUU HUUURRAAA!
Jays gode vän och guide Bob står redo för att börja den gigantiska turen i de enorma hallarna. Innan vi åker iväg diskuterar vi hur många bilar och motorcyklar som Jay har,  Bob avslöjar inga exakta uppgifter men säger:

Bernt, Zacke och Peter väntar spänt i hyrbilen på det äventyr som nu ska upplevas på riktigt i verkligheten idag! Inifrån bussen hörs röster om ”
kom nu för fan så åk vi……..” Hoppar in och strax är vi på väg

Idag kommer ni få se ungefär 180 fordon och av dessa är ungefär 40 motorcyklar, men sen har han ju några som ni inte kan se idag och fråga mig inte hur många det är säger han med ett brett flin.  Alla kan gissa och fundera men Jay är säkert den fränaste bilsamlaren av alla.
Bobs Corvette Coupe som jag tror var en 65:a har allt perfekt och
är till salu. Jag har lovat sätta ihop en annons som kommer hamna
här på usabil.nu. Då kommer uppgifter finnas om allt om denna
perfekta bil. Bob låter oss stanna och titta extra länge då han skulle
gilla om den hamnar i Sverige. Bob säger ”Chefen är hygglig så jag
har fått låna en plats i en hörna i hans garage” Sånna chefer skulle det
finnas fler av. Då det i princip är förbud att fota i Jays garage finns
bara denna bilden att visa men tänk er världens 50 fränaste bilar
och 50 näst fränaste bilar i samma garage då vet ni exakt hur vi har det…..
Alla kan nå sina drömmål. Per Blixt från Arvika hade jobbat som
korvkiosk ägare i Åmål innan han släckte ner grillen och för 25 år sen
drog till USA. Han är femjävlig på lackering och detta gav resultat för ungefär 12 år sedan fick han jobb hos Jay Leno Garage och här
kommer han stanna åtminstone under åtminstone detta livet och hur
det blir i nästa får vi se…..
Och ibland syns Pers bilar i Jay Leno:s TV show.
Här nedanför är ett exempel……

Jay's Garage Surprise - The Tonight Show with Jay Leno

Här har vi fått ut grejorna som www.nordtrafik.se  kickat från Sverige. Möbler som Jens tagit från sitt föräldrahem i Malgomaj till sin familjs i Phoenix på en pall och ett gengasaggregat till vår hjälte Jay Leno. Tror inte det här går säger en…… tror det går säger en annan……
Vi förstör ju hyrbilen säger den tredje…. In med skiten säger den fjärde…
Vi lyckas efter en stund stuva in all skit i de två kombibilarna som
vi kört ner och det var både med hjälp av tur, skicklighet och våld……
Fordonen Jay har samlat här har alla nummerskyltar med giltigt skattekvitto och full laddat batteri och nycklarna sitter i tändningslåset. Förutom att guida de som lyckas nästla sig in här så sköter Bob laddningen av bilarna och klistrar skattekvitton och med detta har han full sysselsättning och gör sina dagar sen många många år.

Vilken bil Jay tar när han åker ut på jobb varje morgon är ofta en överraskning så det gäller att alla är i ordning redo att användas Han har en handfull människor anställda för att sköta sitt garage.
Men tänk att ha hur stort garage som helst och i det kunna fylla det med alla bilar du kan drömma om det är ju en sak men att sen göra sig besväret att åka förbi garaget varje dag och hämta nån frän vagn att köra skiten ur är banne mig något han borde få monument för!

Att få gå runt och titta i dessa tempererade lokaler utan fönster äro något som inte kan liknas med annat. Bob som har superkoll på de flesta bilarna berättar historier om motorer renoveringar ja tom miltal och en bil som Peter är extra nyfiken på så frågar han på Norrbottensengelska hur långt har den där röda gått och Bob säger gå och titta själv.
Är just detta allt är framför ens ögon och man kan känna dofter från skinninredningar och olja från motorutrymmen.
Om jag under mitt liv gjort så många goda gärningar att jag hamnar i himmeln så skulle jag inte vara förvånad om jag vaknade här och med rätten att köra vad jag ville när jag ville……….drömmar bara drömmar suck!!

Vi hyrde bilen hos Hertz, en fabriksny Chrysler som rullat ca 200 mil.
Vi kommer nog få lämna den åter hos Rent a wreck när den rullat
nästan 1000 mil. Oavsett vad så ger den oss valuta för pengarna,
saneringen lär kosta mer än vi betalt i hyra…….. och titta på bilden
i den här bilen åkte även tre vuxna personer i tre mil
innan vi fick börja tömma ur

I slutet av Touren tar svenska Per Blixt över och han visar oss delar av verkstaden och lackeringsavdelningen och det är lika trevligt som allt annat.
Per är en annan kille som jobbat länge hos Jay. Har man fått jobb här så behöver man inte söka nått nytt.
Zacke tittar på motordynon där en gammal Chrysler hemimotor är upphängd och den hade inte ens kallnat när vi gick förbi.
Han säger till Per: ” Att ni inte har en rullande landsväg istället?” Per flinar och säger ” Visst har vi det men det är i en annan avdelning. Den som tror sig sett allt här har troligen inte ens sett hälften….. men hälften är mer än tillräckligt för oss!!
Timmarna går fort och vi tar adjö, vi åker till LAX och hämtar upp Jens och vi försöker tömma hjärnorna från bilar.

 Vidare till Tullkontoret i Long Beach där vi förtullar några äldre möbler till Jens och ett gengasaggregat till Jay Leno Garage. Sen fort iväg till terminalen med de stämplade papperna för att hämta ut godset, Vi får ut det på två pallar och vi lastar allt i bilarna men allt emballage togs bort för att det skulle få plats i bilarna och det är en rejäl hög med plank å plast vi lämnar kvar.

 
Ena bilen åker till Oves Garage där Jens kommer förvara prylarna innan han kör upp dom till sitt hem i Phoenix, i andra bilen åker jag och Zacke upp till Jay Leno Garage och trots det är sent väntar Per på oss och ännu en gång denna lyckodag öppnas grindarna till Jay Leno Garage och vi glider in skitiga lyckliga och känner oss som hjältar då vi släpar in och ställer upp ännu en ny byggnad ett New old Stock IMBERT gengasaggregat som stått oanvänt i 59 år…….
 

En dröm som blivit verklighet och förutom min drivkraft att skapa
Swedish Car Nuts har även följande varit delaktig i att gengasaggregat
till Jay Leno Garage blir verklighet Tack till www.usabil.nu och www.nordtrafik.se Per Blixt och Gösta ”gnist” Eliasson.
Nu står allt i garaget hos Jay Leno och nu är det upp till det gänget
att hitta en bil att montera detta på.
Lycka till Jay, Bob, Per, Bernard och alla andra!



Efter en lång dag i garaget tar Per sin Hemiförsedda Chrysler 1958 stationsvagn och kör hem och visar oss samtidigt till Motorvägen. När han kommer hem, kokar han potatis och äter potatis och sill som vi tagit med från Sverige. Sen läser han Bilsport Classic och Power Magazine som han lånat hem från garaget. I telefon berättar han senare att det han ibland saknar från Sverige är Sillen och biltidningarna men den saknaden var ju lätt att ordna, Just Ikväll är Per extra nöjd med livet. Givetvis får vi stanna och äta på väg norrut och här briljerar grabben genom att fånga två nallar på en peng. Peter och Bernt är imponerad över hans färdighet

De som är kvar på garaget denna sena dag ler och säger Jay kommer älska att pilla med denna anläggning och frågan är nu kommer han montera det på någon av bilarna eller blir det till å köpa en ny??

Vi tittar ut i lokalen som vi just ställt in gengasaggregatet i men får hasta ut, har vi tur får vi kolla på bilarna i den lokalen nästa gång vi gjort nått roligt i Los Angeles endast framtiden vet….
Per visar oss ut genom grindarna och guidar oss ut till Interstate 5 North här möter vi Ove, Bernt och Peter så nu är vi fem i bilen på väg 50 mil norrut för att göra en sen kväll för en tidig morgon med bilträff och inget av detta är något att berätta om så vi säger goder natt!!
 

Dag 14

Nu är det slut på att vara soffpotatisar nu jävlar ska saker och ting hända för dagarna blir färre och färre så vi kliver upp sju äter ännu en härlig hemmafrukost. Går ut i garaget och kollar lite i paketen som innehåller godis vi beställt till våra bilar hemma i Sverige

Sen har jag å Zacke bestämt att lägga på nya däck på bilarna så vi kör bort till en bra däckfirma som slår på fyra nya däck på min bil och detsamma på Zackes men då hans framvagn har alla bussningar okej så ställer han in framvagn också.

Vi åker in mot Venice Beach och stannar i de lite skummare områdena för lite
Kina mat en restaurang liten som en korvkiosk i Pajala men mat god så att man pratar om den redan när planet lyfter från Sverige.

Efter utsökt Lunch glider vi sakta genom kvarteren för att vara lite turister och det är kul att strosa omkring med bil i Los Angeles det är i princip bara Venice Beach och strandpromenaden där som är någorlunda bil fri.
 
Venice Beach är makalöst och här finns handel med alla sorters droger och alla sorters prylar blandat med människor som förlorat allt hopp och de som vunnit allt, fula, vackra, roliga, tråkiga ja kort sagt alla sorter och alla med en gemensam önskan att bara ha en jävla bra dag!!!!
Timmarna rullar iväg och när vi är klara här åker vi till däckfirman betalar och hämtar upp våra bilar. Vi kör ner dom till vårt värdpar och Zacke tom tvättar
sin bil. Vi blir bjudna på mat och efter den går vi och lägger oss för imorgon
är den kanske mest intensiva dagen av alla på vår resa. God Natt!

Bernt, Zacke och Peter äter en stadig lunch på en för oss världskänd
kina matställe. Efter ett par veckor tillsammans börjar man veta hur
ens medresenärer tänker och beter sig i vissa situationer och det är
mysigt och riktigt trevligt. Zacke har börjat kalla Bernt för pappa och vi låtsas alla att han är Bernts adoptivson. Kul å vara fånig och dra roliga skämt om just ingenting men alla skrattar. Det är viktigt för snart är vi
åter i den grå vardagen när vi måste föra oss som vanliga människor
 precis som du, du och du………

I ett lite skumt kvarter pågår filminspelning då ett filmgäng från
Hollywood tagit sina prylar och dragit ut på inspelning. Till vår stora
glädje var en av deras inspelningsbilar en Bugatti som vi fotade.
Vi stannade och kolla men när de backade upp bilen på trottoarkanten
så att kolfibern skrapa då åkte vi. Inte ens på film får man göra så
med en häftig Bugatti värd xxxx kronor god för 400 km plus…..
Såja Både Impalan och Impalan är klädda med nya däck redo
för Sverige om några dagar är de i container på väg hem mot
landet med alla gamla usa bilar……
Vi måste ha lite extra kontanter imorgon så vi åker förbi en
bankomat och visst är det smart att ha en drive through bankomat,
dels för att man bekvämt kan få ut sina pengar men också
för att slippa trängas med eventuella rånare………..
Vi letar bara de goda sakerna i USA och vi finner dom……
Stilla Havet, långt där borta är Ryssland och lite närmare Hawaii öarna
men rakt framför oss folk som badar. Till vänster syns en surfare som
surfar med hjälp av ett segel. Lite längre ut en seglare på väg mot
Catalina öarna. En polishelikopter som jagar tjuvfiskare och ett
stort flygplan som precis lämnat LAX för att korsa ett annat stort
hav Atlanten. Ej i bild fyra svenska gringos som spanar in
de snygga brudarna på Venice Beach……

Dag 13


Pigga och glada redan klockan sju vi gör en egen frukost i värdparets kök som består av mycket gott från det Amerikanska köket som inhandlats på gigantiska matvarubutiken www.vons.com/IFL/Grocery/Home
Vi hade svårt att få i oss allt det goda….

Att fyra gossar tillbringar all tid tillsammans under två veckor har börjat slita lite i relationerna så vi bestämmer oss för att göra olika saker idag. Bernt och Peter tar hyrbilen och åker upp till bergen för att kolla in olika bilskrotar.

Jag och Zacke ringer på några bilar.

Får efter några samtal tag på en kille som haft en Impala 1964 4dr sedan
till salu och efter ett par långa samtal bestämmer vi oss för att åka ner
till Huntington Beach. Det är inte stranden som lockar mest utan bilen.

När vi åker för att kolla Impala 64:an stannar vi på en Arco bensinmack
och tankar. I den högra tvätthallen har det under de senaste 15 åren
stått en Mercury 1949 tvådörrars Coupe och jag smyger mig runt hörnet tittar in och nyper mig i armen ”aj” men jag är vaken det är ingen dröm. Helt oförståeligt så står den faktiskt kvar och ägaren säger det är min sons och när han kommer hem från sina studier ska han renovera den…..
Man förundras över de fantastiska objekt man hittar och som INTE
är till salu. Men jag vet 2015 kommer vi tanka på samma mack och fråga mackägaren samma fråga och vad svaret är som han kommer ge vet ni ju redan, men nån gång kommer det hända så visst kommer jag fråga!

Vi måste vara pigga när vi kollar bil så vi svänger in på Starbucks http://www.starbucks.com/ drive Thru nära Impalan och beställer två
iskaffe genom luckan och bilden får symbolisera att allt inte går fortare
bara för man kör Drive Thru……. Men gott var det och vi blev jättepigga.
Upp med dörrar huv och skuff, framför mig ser jag en 20 årig
grabb som plötsligt pratar flytande engelska och säljaren blir
överöst av tusen frågor. Zacke nöjer sig med att analysera ungefär
hälften av svaren innan han är redo för affär.
Säljaren visar oss åket och vi blir mycket nöjda av det vi ser och efter provkörning är det bara förhandlingen av priset. Zacke är ivrig och går in i förhandling.
Jag får bromsa honom och efter en halvtimmes förhandling är vi överens. Vi lägger en handpenning på bilen och åker till vårt boende där Norrbottensbanken väntar. Låna några dollar och fort ner och betala få alla papper underskrivna.
Vi fyller upp senaste tillskottet med bensin och det är en nöjd Zackarias som åker till uppställningsplatsen och visslande konstaterar han att bilen är fin överallt där man tittar och han sätter sig i baksätet vevar ner rutan och säger glatt ”Vilken jävla pärla, när är den hemma i Sverige??
 
Vi möter upp Bernt och Peter hos vårt värdpar och de är snälla
farbröder så visst lånar de ut några dollar till en grabb som skall
köpa bil på sin USA resa. Pengarna ska rulla…..
20 år och för egna ihopslitna pengar har han nu gjort sin livs första
bilaffär i USA och han är just nu världens lyckligaste Impala ägare.
Kul att det kommer en generation till som tycks älska 50 och 60 tals bilar. Lova att vinka om ni ser han på Wheels & Wings i Falkenberg i sommar!
Vår värdfamilj tittar också, klämmer och provkör och även dom gillar hans nyförvärv och Ove försöker tom köpa bilen av Zacke för $ 1000  mer än han betalt men finns inga pengar i världen som gör att jag släpper denna flinar Zacke!

Vi blir rekommenderade en restaurang som heter Jerrys www.jerrysfamousdeli.com  kolla in deras meny den är gigantisk och det tog oss lika lång tid att gå igenom allt som erbjöds som att äta upp den sagolika husmanskosten. Mätt belåtna åker vi upp för att lägga oss att sova och dagens fynd glädjer oss alla god natt!

Kvällen avslutas på Jerrys där den rejält tilltagna menyn gör oss nästan vimmelkantiga men vi är nöjda och belåtna efter dagens jakt på bildelar och bil.

Dag 12

Vi vaknar upp hemma i våra sängar hos vårt värdpar tillsammans med mer än 18 miljoner människor som det faktiskt bor här i Los Angeles. För varje dag blir det fler och fler som vill vakna upp till strålande sol och massor av underhållning. Om du tänker dig allt i underhållningsväg, dubbla det och sen gånger tre så har du ett litet hum om vad man kan göra i denna gigantiska stad. Filmen nedan visar lite av vad som finns att göra.
Till den stora flygplatsen LAX har det under senaste året kommit och åkt 154019 personer per dag. Helt otroliga siffror med det är en stad med puls och tryck och trots detta så finns det utrymme att växa och nästan oavsett vars du är i staden känns det som en småstad då endast ett par områden har höghus.
Detta på grund av den jordbävningsrisk som ingen pratar om……..

När solen ligger på och diset blåst bort är detta en underbart vacker syn av Downtown Los Angeles. I höghusen bor ingen utan här är det bara kontorskomplex och några av de lägre höghusen är hotell. Normalt är en våning i Los Angeles och ibland två men
nästan aldrig tre våningar som måste ha specialtillstånd för att få bygglov för tre våningar. Vackert speciellt otroligt!!
På Viking motors möter vi dessa två göteborgare som varit i Los Angeles
och köpt en gammal raggar bil som nu är på väg till Sverige.
Bilden visar att de nog inte förstod det roliga i den roliga historia
som Bernt drog på riktigt l å n g s a m Norrbottniska som handlar
om en cigarr rökande bussresenär……….
Vi kommer till ”Locally World Famous” Performance plus www.performanceplustire.com/ i solsken och åker iväg i mörker trots
att vi bara gjorde ett kort besök. Solen går mycket fort både upp
och ner på de här bredgraderna. Här har Bernt köpt några breddäck
till sina projekt plus att han fått påfyllning i garderoben
Vi låter allt detta vara och knallar runt i strumporna tar en kaffe, en dusch å en kaffe till sen väljer vi att sitta i trädgården och ta en kaffe till, en del dagar är så jädra skönt att bara göra ingenting och det är skönt att idag fått vila ut och enda kraftansträngningen har varit att gå in i skuggan när solen värmt för mycket, vilket är ett angenämt problem.

Vid två tiden åker vi upp till våra vänner på verkstan och hämtar litet paket som kommit med bildelar. Sen lunch på Pizzeria och vi beställer in vad vi tror är en normal portion men herre jävlar vi fick pizza för en vecka. Efter någon timmes ätande åker vi proppmätta mot Long Beach för att besöka några firmor som säljer bildelar och det var lärorikt och vi fick med oss någon katalog med nya bildelar.
Hos Original Parts Group www.opgi.com/ så stod en jättefin Buick som renoverats totalt med delar från OPG.
Dom här lirarna har mycket och mycket är av väldigt hög kvalitet, Vi handla ett nytt snyggt flakskydd till Bernts Camino och åkte vidare
På Väg att titta på 1963 Impalan så togs oss navigeringen genom
down towns rusningstrafik och det här är enda bilden jag tog vill
visa hur mäktigt det är med 12 filers motorväg som denna.
Det är 6 filer i norrgående rikting och 6 filer söderut efter denna
bild kommer vi passera Downtown LA, Hollywood, North Hollywood, Burbank för att hitta Impala ägaren i Van Nuys.
Allt i en snitthastighet av 16km/H
Zacke har skruvat upp förväntningarna och han är riktigt sugen,
det blir koll under över och inuti samt en tio minuters provkörning,
men hela denna Impala Sport Sedan 1963 är halvbra/halvdålig
på alla punkter så Zacke säger det är bättre att vänta.
”Jag är hellre utan än ta för mig av nått Dåligt” säger han och att inte
köpa bil är också en bilaffär och den här blev nog bra att inte göra….
Zackarias har blivit bränd av resan och vill nu köpa en bil han hittat på nätet och han gillar en Impala 63 Speciellt så vi ringer och bestämmer träff med ägaren och trots det bara är 45 kilometer tar det 2,5 timme att komma till säljaren. Sen tog det 5 minuter att kolla och inse att detta var inte hans bil.
Det är så att det finns tio dåliga bilar på en bra och det gäller hitta rätt från början men den här bilen var en av de tio……
Så i princip har en dag gått när vi haft världens bästa underhållning runt hörnet men vi valde göra ingenting och vi avslutar dagen med en kopp kaffe hos vårt värdpar i deras trädgård, Go Natt!

Dag 11


Vi fick bo på ett enklare hotell/motell i San Fransisco men vi sov gott och det är fanimig en speciell känsla att vara i den stad jag tycket är världens vackraste www.youtube.com/watch?v=aGiDy_R5mlU 


I San Fransisco och i området runt omkring bor det mer än 8 miljoner människor som vi denna dag är en del av och årets korta visit kommer bli längre nästa gång det kan jag lova!

Efter lite flingor och mjölk och en söt donut och kaffe startar vi upp våra bilar och glider söderut utmed Pacific Coast Highway som räknas till en av världens finaste vägar om jänkarna får säga det själv förstås…… här är en film som kört PCH i slowmotion, vårt tempo var betydligt högre!!

 

Vi gubbar kollar in Caminon och smågnäller över den lite snåla frukosten och standarden på rummen för att slippa höra oss har Zacke satt sig lite vid sidan för att gå in på Facebook. Jag ropar ”Hur är det?” han svarar ” Dåliga fruntimmer å hotell är inte det sämsta. Men sega gubbar är svåra å förstå.

Utsikten är magisk och är magiskt att få åka på broar som nästan är hundra år och man förstår hur enormt många bilar som passerat på denna väg och idag är vi en av dessa som drömmer oss bort i vardagen samtidigt som vi blickar ut över något så vackert att det nästan gör ont i ögon.
Parkerad vid sidan av Pacific Coast Highway med stilla havet i
bakgrunden lutandes mot sin nya kärlek ser Bernt Björk nästan
onödigt glad ut och här står och nyper sig i armen för att se om det
är på riktigt för normalt skulle han nog skottat snö från
nått tak hemma i Roknäs denna dag!
Californiska sjölejon har tagit den plats som vi tänkte sola å bada på ;-)
 så vi hastar vidare mot nästa utflyktsmål.

El Caminon tuffar på bra men efter att vi tankat kom klagomål från bilen att det luktar bensin och vi fann att tanklocket var otätt men med hjälp av internet fann vi snabbt typ Biltema ställe och efter det lilla problemet tuffa den på utan problem men utan att droppa bensin där bak.

Vi stanna givetvis till vid de annorlunda Californiska Sjölejonen som gav oss en förevisning om hur man solar på en strand. Inget action men naturnära!

Under mina tidigare resor har jag tänkt svänga in för att se ett utomordentligt slott som verkligen byggts från drömmar hos en man och hans kvinna Hearst Castle.

 
Vi kom in och var precis på vippen att köpa en rundtur när sista visningen för dagen gick iväg så anländ inte senare än klockan tolv till Hearst Castle  och vi var verkligen sugna på att se hur detta såg ut i verkligheten men vi missa detta än en gång och får nöja oss med filmer.

Hearst Castle har för många varit en dröm så och för mig och det även denna gång blev det inget av utan vi fick stå vid sidan av å se det på avstånd å njuta. Men nästa gång måste man upp till det ställe där Charlie Chaplin festat och där man idag kan ha sin egen fest för den nätta summan av 60.000 USD. Den som varit på en sådan fest lär inte glömma den i första taget.

Peter å Bernt fyller upp bensin i Caminon och det är nog sista gången som den tankas i USA för nästa gång blir det nog några liter
ur en dunk i Göteborg för att kunna köra den till besiktningen och då får vi hoppas att Bernts nya Tanklock sitter kvar!!
Vi kör bara halvvägs PCH mellan San Fransisco och Los Angeles efter Hearst Castle viker vi ut på den snabbare motorvägen som ligger några mil österut för att hinna ner till våra vänner i Los Angeles innan de lägger sig. Motorvägen är snabb men känns oerhört fattig i jämförelse med de vyer vi sett tidigare, men som flickan sa:
” i mörker är alla grabbar vackra ”…..
Då vi i Los Angeles har våra sängar som vi redan sovit i ett par nätter känns det som att komma hem när vi anländer våra kära värdar i Los Angeles, Tack å Gonatt.!!

Dag 10

Vaknar helt utvilad på sjunde våningen i staden Reno i nordvästra Nevada en stad med ca 220000 innevånare www.youtube.com/user/visitrenotahoe 
Utsikten är enorm och man ser de stora höga bergen i väster som vi idag ska passera med bil, Jag njuter i fulla drag och ropar till min rumskamrat:
 ”Hallå kolla bergen så jädra vackert!” Men jag får inget svar. Bernt, Peter och Zacke har redan tagit hissen ner till restaurangen som hotellets portier skröt
om igår kväll. Finner dom väntandes på den frukost som de beställt in till oss alla.

Vi åtnjuter den bästa köpefrukosten hitintills under resan. Alla är mätta nöjda och nu ska vi nog kunna bestiga www.sierranevada.com/  och då det finns många utsiktspunkter och mycket att göra för turister här så bestämmer vi oss
för att köra så fort vi kan till San Fransisco.

Vägen slingrar sig upp upp upp och strax efter toppen passerar vi gränsen till California och det bär utför och vi ringer på en El Camino som verkar fin som Bernt vill kolla in utefter vägen, Vi får en adress som vi knappat in i navigeringen och strax kommer vi till adressen där bilen finns.

Vi möts av Shannon som tillsammans med sin make säljer sin fars bil som hon ärvt. Bilen är extremt fin och det är mycket känslor då bilen varit Pappas ögonsten

Bernt, Zacke och Peter njuter av en fantastisk frukost som serveras
av två damer med humor. Skratt god mat och lite skämt
är en perfekt start på dagen.

fram till sin bortgång. Vi för en försiktig dialog och diskuterar oss fram till att Bernt är en värdig man nog god att överta Raymonds El Camino 1970.
Bernt lovar att Piteå har lika bra vägar som här i Fair Oaks och efter överlämnande av nycklar och pengar är affären ett faktum.
Det är kraftig lutning när vi bestiger berget som skiljer California och Nevada. Vi möter snö men vet att vi snart kommer till sol och värme
så vi bara njuter av utsikten, och tycker att
bergsbestigning är ju rätt så intressant.
Alla stora vägar in i California har en gränskontroll där man
snabbt kollar vem som kommer in och att de inte har med sig
växter som kan skada floran i California
Shannon sålde sitt arv efter sin far en superfin El Camino 1970 som
han ägde intill sin bortgång och hon berättar att sista åren var far
inte så stark men varje söndagsmorgon dukade hon frukost i
trädgården ut mot gatan till sin far och under tiden backade hennes
make ut bilen ur garaget och tvättade den. När bilen var tvättad och frukosten uppäten så tog far bilen på en åktur säger Shannon med tårar i ögonen. En bil kan betyda så mycket för en person, det är med
försiktighet som vi åker från Fair Oaks i Östra Sacramento för färd mot Roknäs i Västra Piteå. Bilar och Människors öden äro intressanta!!
San Fransisco är för många människor världens vackraste stad
och inte skämmer den sig på natten heller.
Här faller månen sken över Alcatraz www.nps.gov/alca/index.htm 
Bron i mitten är nyrenoverade Bay Bridge och till höger ser ni
staden som inte kan växa, San Fransisco.
Vattnet sätter helt enkelt stopp för utbyggnad!

Vi åker nu med två bilar mot San Fransisco och passerar Napa Valley ett vindistrikt som har gjort stort intryck på mig främst då man såg många avsnitt av TV serien Falcon Crest under åttiotalet.


Vi åker och parkerar El Caminon på hotellet och kör in till San Fransisco där vi äter sen middag på Mels Drive in

Här pratar vi om filmen ”Sista Natten Med Gänget”  Och vi bestämmer oss för att kolla runt lite i San Fransisco innan vi somnar på ett hyggligt hotell i södra delen av San Fransisco

Dag 9

Efter en natt i Las Vegas lämnar vi kvar på hotellrummet, pengar, minnen och en oförglömlig natt som ingen minns.

Vi är hyggligt tidigt på banan och trots att larmet på hyrbilen jävlas lite är vi
snart på väg norrut mot kvällens mål Reno. Vi stannar vid en Mc Donalds och tar oss en rejäl frukost som vi äter under tystnad. Vi har svårt att glömma allt som hänt de senaste 12 timmarna men som det sägs ”What Happens in Vegas stays in Vegas” Vi tittar på varandra ler och kära läsare fråga inte för vi har raderat hårddisken och tur är det!

Vi åker nu den tråkigaste sträckan och efter ungefär två timmar kommer vi in i det som en gång varit Nevadas största stad, Goldfield grundat 1902.
Här grävdes guld av massor med folk som gjorde några riktigt rika. 1904 red Wyatt Earp in här med brorsan Virgil och här blev de kvar i nästan två år. Virgil dog 1905 och Wyatt red vidare men under den riktiga storhetstiden var det här mer än 20.000 innevånare och av alla så stannade INGEN kvar det blev en spökstad som plundrades på innevånare och värdesaker.
Kvar blev tomma gapande hus.
Idag lever här ett fåtal som av olika anledningar verkligen hamnat i samhällets utkant och några av dessa letar fortfarande efter guld i den gruva som en gång gav miljoners dollar i vinst per år. Det räcker med att hitta en stor guldklimp för att trygga ekonomin för sin ekonomi under sin livstid och visst finns klimpen där men du måste själv hitta den.

Goldfield Hotel byggdes av människor som gjorts sig rika på guld och lämnades av samma människor när guldet tog slut för att söka lyckan på annan ort. Monumentet står kvar och tittar man in genom fönstret står det stora kassaskåpet kvar bakom receptionen med dörren på vid gavel som för att markera att allt av värde är borta. Spooky så det tom gnisslar i hyrbilen

Inne i centrala Goldfield ser alla hus ungefär så här och det var
inte bara husen som lämnades när lycksökarna lämnade stan även
bilarna som inte startade blev kvar! Känns kallt trots solens strålar.
Kolla på vägen raka i fyra mil och då är det banne mig inte lätt och
hålla 90 km/h. Här är det någon som gasat på alldeles för mycket!!
Då vi inte känner oss manade att söka lyckan här fortsätter vi norrut mil efter mil och det som får en och hicka till är en polisbil som tagit en fortkörare men sen ett par timmar utan nått igen.
Vi är flera som mer eller mindre sovit oss genom dagens resa och när det vankas kvällsmat åker vi in i en stad som heter Hawthorneen på gränsen till spökstad med 3269 innevånare och vi bestämmer oss för att äta gott. Men efter besök hos tre olika flotta restauranger som inte tilltalade sällskapet blev det ännu ett säkert kort, middag på Mc Donalds.
Här avnjuter vi middag och får samtidigt berättat för oss att Hawthorne har troligen världens största vapenreserv det är totalt 59000 hektar och på denna yta ryms totalt 2427 vapenbunkrar som i sin tur är på tillsammans 56000 kvadratmeter.

Inte utan man förundras över hur detta så kallade världens största vapenförråd kan ha ett Mc Donalds mitt i byn och hur vi suspekta svenskar bara kan gå in och ta en burgare….. Vi är nog inte ett hot för någon annan än oss själva flinar Bernt!

Vi svänger ut på vägen och har två timmar till kvällens hotell i Reno efter en kort bit ringer telefonen och en kille boende i Norsjö Sverige ringer och vill skicka med en 4 hjuling till Sverige. Har väl inte varit så konstigt om inte grabben pratar klockren amerikanska och heter Shan samt att han är född och uppvuxen i Reno. Både han och jag förundrades hur liten världen är och hur långt borta ibland är så nära. Shan har emigrerat till Sverige främst för naturen och jaktens skull och givetvis hälsade han mig välkommen till Reno och hans barndomsstad. Till slut äntligen Reno nu SOVA!!
 
Middag i Hawthorne på MC Donalds som i vanlig ordning serverar.
Vi får veta om Hawtornes betydelse i världen men Las Vegas är ändå
det vi pratar om och Bernt säger : ”Fan nått sånt som Las Vegas det
finns då int i Piteå” Peter nickar å säg: ”Int ens på Logen i
Skrovelträsk på midsommar är ju i närheten…..
” Tack för maten säger Zacke med ett flin!
Ramada i Reno, här sovs det ovaggat och Reno som är Nevadas andra spelstad är för oss bilnördar mest känt för www.hotaugustnights.net/
en bilträff som är utöver det vanliga med upplevelser som är rejält omskrivna. Kanske får man förmånen att åka dit någon gång
men va f-n de e ju mitt i sommaren. Reno kallas också
Worlds Biggest Little City in the world!
 

Dag 8


Det är sista morgonen i Phoenixområdet och vi tittar på kartan över vilka vägar vi ska välja mot kvällens resmål Las Vegas. Efter lite snack bestämmer vi oss än en gång att köra över det sagolikt vackra området Redrocks med staden Sedona i centrum. www.visitsedona.com/ 
eller www.youtube.com/watchv=36CiM1pLPOk 
kolla in bilderna på dessa sidor det är enormt vackert. Jens tittar på vår planering och skrattar…..”Jag brukar åka mer rakt på Las Vegas”

Under tiden vi kramar Julie och Drew adjö har Jens tagit fram en ny pryl han tillverkat hemma och som helt säkert är den bästa Chinchilla Coolern någonsin
och vi håller med Jens och tar adjö efter den för denna gång.

Vi lämnar Arizonas huvudstad och är mätta på mat, bilauktioner och tekniska prylar samt rostfria bilskrotar, humöret är på topp och från baksätet hörs ibland visslingar och sång som periodvis låter som norrbottens jojk. Det är nöjda gossar som åter färdas på de Amerikanska vägarna.

Norrut över Sedona sen västerut strax söder om grand Canyon som vi valt bort detta år för att komma till Las Vegas någorlunda i tid.

Vi har också under långa perioder gamla härliga Route 66 vid vår sida men vi
följer huvudvägarna för att få köra i 110 på motorväg istället för 80 på en
dålig väg. Men i Kingman AZ viker vi in på Route 66 och kör genom staden och får här syn på en ursnygg El Camino 1970 som vi jagar men den försvinner lika plötsligt som den kom så vi åker förbi några historiska Route 66 platser i
Kingman och fortsätter Route 66 mot gruvstaden Oatman.

Jens som växte upp i Vilhelminas vildmarker bestämde sig tidigt att
jobba sig till att bli flygkapten. Och efter utbildning i USA blev
hans hemstad Phoenix och han njuter i fulla drag. Han säger att alla
kan allt bara man ger sig fan på det. Han slår igång sin
hemgjorda Chinchilla Cooler och vi får på en digital display se hur temperaturen sjunker på den varma stenplattan.
Jens fnissar och säger stolt ” Yes I Can” Vi lämnar dom
och hör när vi stänger dörren hur de letar Chinchillan,
troligen för att få den prova den nya perfekta prylen!

Norr om Sedona stannar vi till hos ett Indianreservats
försäljningsställe och några T-tröjor, pilbåge och en
drömfångare lastas in i vår hyrbil innan fortsatt färd
Strax efter Kingmabn efter Route 66 stannar vi och köper kaffe på
ett ställe som har omsättning exakt så det räcker att betala ström och vattenräkningen. En av resenärerna hade ätit något olämpligt och var tvungen att låna toan här blev han sittande dryga halvtimmen och
som tur var skuggade planket den heta solen.Vi avnjuter Arizona på
olika vis och på olika ställen.
Här är en av de få delar av Route 66 som fortfarande går exakt efter den ursprungliga vägen som var klar 1926 http://sv.wikipedia.org/wiki/U.S._Route_66 
Vägen slingrar sig från Kingman uppför berg och känns häftigt att åka över handbyggda stenbroar som är 80 år gamla.

Högst upp på berget är utsikten milslång och vägen är smal så hastigheten är låg men vi njuter av det natur skådespel som utspelar sig framför oss. En liten bit utför berget passerar vi några guldgruvor som helt säkert har det bästa bakom sig. Vi kommer in i Oatman här var det mer än 3500 innevånare under de bästa åren med Route 66 gående rakt genom stan. Kvar efter guldåren finns alla hus, Route 66 som går mitt i är inte ens asfalterad helt och hållet, kvar är även hundra åsnor som blivit kvar efter gruvtiden, samt turister och de sista 128 bofasta innevånarna.

Vi köper några morötter som ges till åsnorna och åker sen vidare mot sovplatsen i Las Vegas.
Färden går via små städer och ställen ingen hört talas om och vi avnjuter bron över Hoover Dam i mörker för att i totalt mörker anlända Las Vegas, staden som gör sig bäst i mörker.

Vi har bokat rum i gamla Las Vegas http://inoldlasvegas.com/  eller http://www.youtube.com/watch?v=dgEWr0Lv5kI  vi tog inga bilder och ej heller finns härifrån inget att berätta för vi följer den gamla regeln: DET SOM HÄNDER I LAS VEGAS STANNAR I LAS VEGAS… så också denna gång God Natt!

 
Här exakt i centrum av Oatman ligger Oatman Hotel som nyss firat
att de hållt öppet i hundra år och det går nog hyggligt för det
strömmar en hel del turister förbi här och några stannar över natten,
men vi kollar in branstation och drar sen vidare mot väntande Vegas!
 
Det är strax midnatt och vi rullar in i Las Vegas, ljuset vimlet från
folket, musiken, de enorma tv skärmarna, glädje flickorna, spelborden.
Ja här finns massor som vi inte kan berätta om.
Åk hit upplev själv nått du int kan berätta om hemma vid frukostbordet.
 

Dag 7


Alla är uppe och med en flygkapten bakom ratten vet vi att om han sagt att bilen går 8:00 am, då får man banne mig vara i bilen med fastspända bälten och mobiltelefonen avslagen 07:59 annars blir man strandad.
8:04 erbjuds vi alla meny nummer ett ur Mc Donalds frukost meny som avnjutes i vänster fil på väg mot ett resmål Kaptenen sagt är ett måste ställe för biltokiga Sverige resenärer……

8:14 svänger vi in på parkeringen utanför Harbor Freight Tools www.harborfreight.com/ 

Här erbjuder kapten obegränsad tid för koll av alla prylar, vi misstänker Kapten har ett visst delägarskap i företaget. Här finns allt möjligt som man inte visste man behövde och vi gick alla ut med små och stora påsar med prylar,verktyg och till och med maskiner.

Vi Svenskar var väldigt nöjda med inköpen men nöjdast av oss alla var nog Flygkapten som sa nu får ni göra vad ni vill……

 
Vi hade fått span på ytterligare en bilskrot som ägs av www.dvap.com/ 
men nu den södra skroten i Phoenix området och dit åkte vi.

Här finns prylar och verktyg till enormt lågt pris kvalitet som duger
för en hobbymekaniker eller sådana grejer som man bara använder
ett fåtal gånger. Detta rekommenderas absolut både av Jens och
vi andra Sverigeresenärer

På dvap södra skroten fanns massor av bra femtiotals bilar här
ser ni en liten del av GM bilarna från 1959 som vi var och f
ingrade på, på den här skroten fann vi också mest delar,
kul med prylar i bagaget
Här på Silver Auction fann jag en otroligt fin Chevrolet Biscayne 2dr
sedan 1963 som hade alla dokument och dessutom som vid leverans
hade en 409 med tillhörande PG och diffad axel. Första ägaren var
så nöjd så de behöll bilen i 34 år. Och nu efter super renovering till
salu här i Arizona klubbades och såldes för 28000 USD vilket får
sägas vara ettok pris för en rakt igenom helt perfekt bil.
 
När vi kom fram var vi som barn i bollhavet på Mc Donalds, vi slängde oss över bilvraken. Här fann både Bernt och Peter grejer till sina 50 tals bilar hemma i Sverige. Jag och Zacke fann också prylar till våra projekt hemma i Sverige.

Alla utom Jens hade något med sig. Den södra skroten kändes mindre utplockad och med mer äldre bra ha grejer. Här i Phoenix området finns massor av skrotar och bilföretag och här i området finns även svensken Bo Målefors www.arizonaclassic.com/  som vi besökt tidigare år. Till Phoenix kan man flyga direkt påpekar Jens om man inte vill köra de lite jobbiga transportsträckorna och sen skicka hem grejor med till exempel Målefors som kontinuerligt sänder containers till Sverige.
 
Vi åker nu nordöst och kommer upp till ett av Arizonas indian reservat och här kan man köpa billiga cigaretter och billig sprit om man så önskar då reservaten inte har samma skatteregler. Här finns också en trevlig bilauktion som inte är så stor men med många fina bilar www.silverauctions.com/index.php 
Här fann vi flera bilar som vi tom skulle kunna köpa å ta hem men vi var här 4 dagar innan själva auktion så vi hastar vidare. Jens ringer sin fru och berättar att ett gäng hungriga svenskar anländer 5:00 pm sharp. I russningstrafik flyger vi fram mellan filerna och ett par minuter innan fem kommer vi in i Jens kvarter. Vi hinner åka runt och kolla in några Coola hus som Jens grannar äger.

Exakt klockan fem kliver vi in genom dörren och frun hänvisar oss till uteserveringen på baksidan huset och här får vi förrätt och en öl innan vi hänvisas in i matrummet för att äta hemgjorda hamburgare med potatis sallad OHH my god det är en himmelsk skillnad och trots att de var stora som en tallrik var vi flera som orkade två. Vi avslutar kvällen vid poolkanten där månen blir ett försök till foto objekt!
 

I trädgården där förrätten intas omges vi av världens minsta fågel kolibri som smuttar de speciellt byggda holkarna därifrån de kan dricka sötat vatten. Kolibrin har så snabba vingslag att du inte kan se vingarna de
slår 80 gånger per sekund eller 4800 gånger per minut en snabb
rackare som påminner lite om norrländska myggan tycker Peter.

Bernt kände tidigt doften från hamburgarna så han var först och sist
till/från matbordet och jag tror han klämde i sig tre burgare och fem öl,
efter maten satt han ute i månljuset och la en lång rap han sa fan va vi
måste tacka Jens, Julie och Drew så då gör vi det här och nu i denna bildext. TACK LIVET ÄR LÄTT MED SÅNNA VÄNNER UTE I VÄRLDEN

Dag 6

Vi är alla uppe tidigt då vi nu alla vet vilken frukost som väntar oss. Gårdagens frukost succé i Cave Creek återupprepas och vi ger oss tid att både berätta och lyssna på historier som hänt i nu eller dåtid, vi kramar vårt värdpar adjö och det är tyst i bilen när bilen ställs mot dagens utflyktsmål och idag känns det som inga ord finns som kan beskriva det vi ser och känner.

Dagens första mål är den näst största bil auktionen www.russoandsteele.com/ 
och här är mindre säljare av allt man inte visste man saknade. Det är mer bara
bilar men är ändå inte jämförbar med världens största bilauktion
www.barrett-jackson.com/scottsdale/ , mer folkligt och överblickbart.

I Phoenix området pågår under en vecka i januari varje år bilauktioner på
nästan tio olika ställen och ovan nämnda är de två största och de man MÅSTE besöka när man är här men alla auktionsställen har sin dragningskraft.
1933 Auburn 8-105 Boattail Speedster var min favorit på Rusell & Steele auktionen men det fanns mycket vackra bilar även här och alla
smakbehov torde varit tillfredställt efter några timmar här.
Angelique tog oss med ett gott humör och ett oförglömligt leende mellan entrén och auktionen och det var svårt att inte trivas i hennes sällskap,
kul när de inte bara kör en utan även ger lite underhållning!
På Cadillacskroten fanns det mer än 400 Cadillacs mer eller
mindre kompletta men här i Arizona är det omöjligt få en bil att
börja rosta så nästan alla delar vi hitta var i bra skick





Efter att ha kollat på auktion i ett par timmar vänder vi bilen mot bilskrotarna och besöker först en Cadillac skrot DÄR MER ÄN 400 gamla Cadillacs står uppställda. Inne på kontoret skakar de på huvet och skrattar.

-De delar ni söker har redan andra Svenskar varit här och köpt så kom åter nästa år så har vi nog fått in nya gamla Cadillacs och visst är det lite konstigt att vi blir snuvade på delarna vi söker av andra bilentusiaster från Sverige. Men visst blir det några grejor i hyrbilen och sen iväg till nästa Bilskrot.

www.dvap.com/  är en stor fin skrot som bara har bilar äldre än 1980 och även skådeplatsen från www.discovery.com/tv-shows/other-shows/videos/other-shows-desert-car-kings-videos.htm 
Se filmen den ger dig en vink över vad vi njöt av.

Vi har under dagen haft hjälp att hitta i området av en kompis som flyttade till Phoenixområdet från Vilhelmina för många år sedan. Han jobbar nu som
flygkapten hos South West Airlanes och hans intresse för bilar och prylar gör honom till den perfekta hjälpredan.
Vi får förmånen att gästa hans hem och familj och vi njuter av en ljummen kväll i ett varmt Arizona och allt känns overkligt… som en riktigt bra film fast på riktigt.





 

På Dessert Valley Auto Parts var det inte bar vi som var svenskar och
fotade de fina bilvraken. En smart Bilentusiast som vet var man skall
vara för att få de bästa bilderna till sitt SVT program är Bobo Ericzén Stokholm och han var i färd med att hitta bra fotobjekt till sitt program ”Biltokig” i SVT. Trevlig kille som nästan alla biltokar från Sverige!

Här är en film från skroten som Disqovery channel spelat in.

Zackarias och Peter försöker knäppa händerna inför kvällsbönen där förrätten besående av jordnötter och skumt öl intagits från Jens utomhusbar och visst finns det saker att be om tex att alla kvällar mitt i vintern var 18 grader varm och en stjärnklar himmel som tak och drömma kan man ju.

Dag 5


Ahhhhhh  Sovmorgon. Klockan ringer klockan sju så att man hinner tvätta sig och klä sig innan soluppgången 07:33.
Öppnar verandadörren och kliver ut i den ljumma Arizona morgonen,
vi är i Cave Creeks berg och har från vårt värdpar fått rejäl varning att inte gå utanför husets staket. Står och lyssnar hör på avstånd hur prärievargarna hälsar en ny dag välkommen och i riset vid min sida hörs ett rasslande när skallerormen kryper ner i sin håla efter nattens lyckade jakt.

Konstigt hur man kan njuta så trots att naturens farliga djur är så nära!

Himlen är helt svart men strax färgas den eldröd i öster när solen sakta kravlar sig upp för att ge värme ljus och glädje ännu en solig dag i Phoenix Arizona.

Svårt att inte njuta i fulla drag.
 
I köksfönstret kan man se värdparet göra den sagolika frukost som de alltid
bjuder på, speciellt en franska som man rostar och sedan fyller med smör och smakrik ost samt unik marmelad från lokalt odlade Apelsiner.
Med en sådan start på dagen kan det inte annat än bli helt perfekt.

Bara morgonljuset har kommit, solen ligger och lurar bakom en av
kullarna, Djurens skrik och rop från buskarna gör det hela till magiska ögonblick då man både känner enorm glädje och lite rädsla,
-går inte lätt att beskriva utan måste upplevas….. å allt behöver inte beskrivas….. säger Peter innan han tyst går in mot Värdparets frukostbord.

Efter man betalt 15 dollar i inträde så är det första man möter
Fords enorma exponering av Ford Mustang, inte samma succé
som för 50 år sedan men ändå en påminnelse om att nya bilar också
kan vara häftiga och nog svindlar tanken….. Med Guds vilja kanske
man om 50 år få uppleva Mustangs 100 års jubileum.
Och om jag får njuta av livet så länge så lovar jag fira det
jubileumet på Barrett Jackson i Scottsdale i Januari 2064.
Men först ska jag i April fira Mustangs 50 års Jubileum här
hemma i Sverige, mer om det här på usabil.nu framåt våren.
BMW Isetta 1959 något modifierad…… kom med detta utseende
först som leksak tillverkad av Hot Wheels. För några år sedan kom
en vuxen pojke på att han ville ha en exakt likadan bil som han lekt
med som liten. En BMW Isetta 1959 inhandlades och så börja han
bygga en exakt kopia fast i naturlig storlek så att säga och den drivs
av en 503 kubitun stor Chevrolet Big Block som både har dubbla
förgasare och kompressor och det garanteras en livsfarlig färd för
den som vill köpa. Måste nämna att ur alla åtta avgasrör så slår det
lågor på drygt 1,5 meter ur varje rör vid full gas. Mamma mia
vilken leksaksbil. Men vi får väl säga att det är tur att inte
alla pojkars drömmar går i uppfyllelse.
Dagen avslutas med en härlig föreläsning av värdparet som berättar
om sitt spännande liv i USA och då de både upplevt otroliga saker
och dessutom är fantastiska berättare så grips vi alla av deras
berättelse. Här sitter Bernt, Peter, Jens och Zackarias med varsin
drink och bara njuter av att vara!
Om vi varit i Miami Florida 1969 så hade Hertz kunnat erbjuda
oss denna -69 Ford Mustang Shelby GT 350.
Hertz hade ett koncept ”HERTZ-RENT-A-RACER”
Och jag kan lova att deras gasglada kunder gjorde det till
ett ekonomiskt fiasko men som reklam har det betalat
sig tusen gånger om……
Tänk om man ändå behövt hyra bil 1969……..
Vi åker in mot Scottsdale i norra Phoenix för att ta en buss in till kanske världens största Bilauktionsjippo nämligen Barrett Jackson: http://www.sportscardigest.com/barrett-jackson-scottsdale-2014-auction-results/
Här får man se några av världens finaste bilar som är till salu och säljs nu. Har man intresse av att se hur värdet på veteranfordon tenderar att bli är detta ett ställe man måste vara på!

Här träffar vi den flygande sonen Zacke och vår man från Soth west Airlanes och dom var inte lika imponerade av vår berättelse om motorvägen mellan Los Angeles och Phoenix som vi var av deras flygupplevelse på samma sträcka, deras berättelse innehöll fullgaskörning och omkörningar som vi blev väldigt imponerade av.

På Auktionen stötte vi ihop med nästan tio andra svenskar som trängdes i myllret av bilentusiaster från hela världen. Efter Avslutat Auktionsbesök åkte vi så alla ut till Cave Creek för att insupa om möjligt en ännu bättre middag än igår.

Kvällen blev sen och avslutades efter en stadig Whisky vid sidan av polkanten med en fet Cigarr i munnen. Imorgon väntar en ny dag!
 

Dag 4

Tidig morgon börjar bli rutin i USA och vi är uppe före sju för att ta oss till
Phoenix Arizona, där bilauktioner väntar. Men yngsta grabben i gänget Zackarias har fått en flygbiljett och ska få flyga inrikes med en kompis som jobbar för Southwest Airlanes så vi börjar med att dumpa grabben på flygplatsen i Burbank. Sen få gubbarna ställa in cruisen på 55 miles och sakta åka de 60 milen österut.

Under långa perioder är det helt tyst i bilen och vi har svårt att smälta det som hänt de senaste dagarna men det är ett glatt tyst gäng som åker österut och i normalt tempo kan insupa det amerikanska vägnätet.

Men jag lovar att det är relativt tråkigt åka bil i USA då vägarna är bra, ingen mötande trafik och raksträcker så långa att man hinner lyssna på fyra låtar från ände till ände. Men vi vet att vi åker mot nya äventyr och nya spännande dagar så vi passar på att vila ögon, öron och mun för att kunna nyttja det senare.

Men pojkarna från Norrbotten som jag nu reser med ser ut att njuta av tystnaden och när vi åker över några rejäla berg hörs följande konversation:

-Du Berra, dom här berga ser nästan ut som fjälla hem i Norrbotten…..

Det blir tyst i bilen i två minuter varpå jag hör:

-tjooooooooooooohh, fast de e mer snö hemma…………

Sen är det tyst en timme innan nästa ordväxling…… som sagt en ordfattig dag som passa norrbottninga perfekt….!!

Under den nästan tio timmar långa resan mot Phoenix ser vi inga
gamla jänkejärn utan vi får gläda oss åt fabriksnya Corvette och Mustang samt denna ilsket gröna Camaro som hängde på i
farbrors tempo på väg ut ur Los Angeles.
Man får glädja sig åt det som finns och inte sörja över
det som saknas….. det är ändå en vardagsmorgon..

Man ser ofta bara polisbilar en och en och då oftast ensampatrullerande men händer en olycka oavsett vars den händer så är det tre fyra
polisbilar där inom några minuter. Här hade det blivit en sammanstötning i den snabbgående mötande filen, nu var det spännande och
alla tre farbröder i bilen piggna till för en minut,action på låg nivå!

I Chiraco Summit fann vi ett inhägnat bostadsområde för husbilsägare
och under ett par presseningar skymtade vi ett par femtiotalsbilar
som vi blev väldigt intresserade av. Men på den taggtrådsförsedda
grinden kunde man läsa att det var skallerormar i buskarna.
Så vi sopa bort dammet från fötterna och drog vidare, är man inte
inbjuden till en gård skall man aldrig passera en grind för ibland
finns innanför en skjutglad husägare……
Det hann bli mörkt ute innan vi anlände det fantastiska svenska paret
som lämnade Sverige år 1969 till förmån för USA.
Bo och Margareta trivs bra i Cave Creek Arizona och de väntade med att plocka bort hjuldekorationerna tills vi kommit så vi skulle få se lite
av den Svensk/Amerikanska hjuldekorationen. Det är en gåva att få
träffa dessa människor i denna miljö om än bara för några timmar
per år. Vi kommer kunna tänka oss åter till detta fotoögonblick
och le länge av de fina minen och goda historier de gav oss.


Vi får samtal från vårt värdpar i Cave Creek som vill veta exakt när vi anländer så groggen är lagom kall och maten färdig och varm exakt när vi anländer och vi måste ange exakt position då värden Professor Bo vill kunna ha det för
att beräkna ankomsttid.

Vi anländer två minuter efter beräknad ankomsttid vilket inte förvånade Bo utan han sa

– Svenskarna är väl inte de mest tidsanpassade människorna och då speciellt inte de från norr…….

Vi nickar instämmande och får en fantastisk middag som verkligen piggar upp och tillsammans med några groggar uppstår tom lite skönsång frampå småtimmarna.

Livet är lätt och enkelt att leva när man har fantastiska människor runt omkring sig säger jag för mig själv när jag är på väg att somna i ett av de finaste gästrummen i Cave Creek.

Från det andra rummet hörs ett samstämmigt tjooooooo, ett ljud som liknar en förnöjd suck…. Tack för idag!

Under tiden farbröderna krypkörde till Phoenix flög sonen
Zackarias i cokpit på en Boeing 737-800 till samma plats.
Han tänkte nog på farbröderna som kröp fram där nere.
Kul att ungdomen får göra mer och fränare grejer än Farsgubben!
Riktigt Roligt!!

Dag 3


Andra morgonen i USA och vi är uppe redan 05:00 för att hinna med
dagens äventyr som börjar i Long Beach.
Denna dag är det Long Beach Swaap Meet vilket även denna gång
dragit bilar och delar i massor.

Jag upplevde att den mindre träffen i Long Beach är bättre då det
gäller bildelar för här fanns det nästan bara bildelar och massor av till salu bilar.

Här kan de flesta stilla sin hunger och det är märkligt men det märks
inget av USAs svaga ekonomi utan alla verkar ha pengar att köpa
och greja med.

Första gången jag var här är 26 år sedan och det är fortfarande lika kul!
Lennart från Storuman som hjälpte mig runt i Californien 1988 är en av de
svenskar som vi möter här på träffen.

Klockan fem på morgonen och likt barn stuttar vi ur bilen för att snabbt få äta en frukost men för dessa barn är det är inte bollhavet på
Mc Donalds som lockar utan bilarna och delarna på
Long Beach Swaap Meet. Såååå då springer vi!!

Klockan är inte ens 11:00 på förmiddagen och redan har denna kompressormatade Chevrolet 1957 gjort sitt denna bilträffsdag.
En av de trevligaste bilarna enligt min smak på denna träff!
En bit upp efter kusten i Ventura hade Bernt hittat denna bil som han var sugen på. Säljaren skulle sälja den då han var för lång för bilen?
Men det var inte på grund av utrymmet som Bernt valde bort denna fina El Camino 1970 utan istället var det
skick och pris som inte var i harmoni. Men det finns fler…….
 

Efter att ha kollat alla delar och till salubilar åker vi ut genom grindarna och konstaterar att det faktiskt är skönt att vara uppe kl fem för att kunna avsluta bilträffen klockan 12:00 och ändå ha hela dagen kvar!

Vi tar en lunch och åker 15 mil norrut för att spana in en El Camino som Bernt är sugen på men då det inte var exakt vad han tänkt sig blir det inga förhandlingar.

Vi åker åter till ledningscentralen där det för kvällen serveras korv och bröd som vi själv grillar i en plåt tunna och vårt tak är en natthimmel som visar vita stora stjärnor.

Det känns banne mig overkligt och det är det ju också!!!! Klockan är efter midnatt det är januari och vi grillar korv och dricker en öl ute!

Jag måste drömma snälla väck mig inte!!!!!

Historierna och skratten avlöser varandra det är HÖGT i tak och
vi börjar vänja oss med väder miljö och vänner. Livet är Härligt

Dag 2

Lördagsmorgon klockan ringer vid 04:00 och vi kastar oss i bilen och kör ned till en bilträff som redan startar 04:30 vid ett ställe där man säljer munkar kaffe och tillbehör. Stället heter Adams Donuts och vi anländer vid 05:00 och då är redan träffen i full gång och hela tiden rullar det in fler bilar

I vinterjacka och mössa går de runt bland bilarna dricker kaffe och låter solen som sakta kommer upp torka bort kondensen från bilarna. Här träffar vi nog många av de som byggde upp Amerika då snittåldern på ungdomarna som åker runt med kompressormatade Hot Rods och huvlösa Street Racers är uppskattningsvis 75+år.
Ungefär klockan nio så töms parkeringen på alla ca 250 bilar som kommit denna morgon och träffen är över, lika plötsligt som de kom lika plötsligt är de borta. Doften från nygräddade munkar blandas med gummi och avgasrök och snart är det en helt vanlig köpcentrums parkering. Märkligt men så har det varit i mer än 20 år och kommer nog så vara i många många år än. Varje lördagsmorgon året runt hos Adams Donuts i Huntington Beach.

Vi lastar in oss i hyrbilen och kör några mil bort där jag stämt träff med en kille som ska sälja en Caprice 1965 som jag vill köpa och efter lite snack och armbrytning är det affär och jag kan lycklig köra mitt fynd upp mot Santa Monica för att parkera den inför containerfrakten hem till Göteborg och Sverige.
Men det tar tid så sent på kvällen anländer vi vårt resmål och ännu en dag är till ända!
Även här på Adams Donuts var det fler bilar än ifjol och lyckliga människor kunde bara beskåda dessa underverk som tagits sig ut för en tidig morgonfika. Blandningen är jättestor Hot Rods, originalbilar från 30 talet och nyare, MC och mycket mer. Frukosten smakade härligt i den här miljön tro mig!
 
Efter vi är överens om pris och kvitto skrivits kan vi båda med ett leende fortsätta dagen. Säljaren med att gå in i huset å sätta in några dollar i kassaskåpet och köparen fnittrande körandes mot nya äventyr i livet.
Denna dag fick dessa äventyr bli en startmotor som bara funka när bilen är kall. Punktering utan reservhjul och motorstopp i rusningstrafik och en dörr som inte gick att stänga men förutom det var det en
helt perfekt Chevrolet Caprice 1965…..
Här sitter vi och äter kvällsmat på ett enkelt
hamburger hak då min nya bil inte tog oss så
snabbt vi tänkt oss från ställe till ställe.
Här med min Epatraktor kompis Ove som lyckligtvis bor i Los Angeles
När det gäller mat är det inga problem hitta bra billiga ställen

Dag 1

För gång nummer 28 skall jag sätta mig på planet till Los Angeles och möta solen, vänner, naturen men framförallt bilar och bilfolk. Jag känner igen upplägget från tidigare år och frågar mig varför göra det igen när nått nytt kan göras?
Sanningen är att för varje gång man åker så upptäcker man något nytt och det ger en möjlighet att finslipa nästa resa till om möjligt ännu häftigare. Men detta mina vänner är som att vara kär för första gången igen och igen och igen.

Vi är ju många som åker till Power meet också år efter år och för varje gång blir det bara bättre! Så ni som varit på Power Meet och gillat det vet vad jag menar.
Lyckoåret 2014 har resekamraterna ändrats lite det är Bernt och Peter från Piteå samt jag och Zackarias från Göteborg. Vi kommer åka runt i delstaterna California, Nevada och Arizona. Även om mycket är planerat så låter vi ödet styra våra resemål i största möjliga mån.

Kvällen innan vi åkte var vi alla och bakade en sockerkaka på Cafe Mary Ann i Olofstorp som sedan packades ner för att dagen efter kunna ätas på Svenskägda Viking Motors i Santa Monica vid deras tre kaffe dagen efter.

Redan 04:30 blir vi hämtade för transport till flygplatsen, vi är fyra glada som lämnar alla bekymmer hemma under ett par veckor på året för att bara njuta och ha kul. Planet lyfter kl 07:00 lokal tid och vi åker Air France via Paris för att redan klockan 13:00 lokal tid komma till Los Angeles Två timmar efter landning har man passerat alla hinder på flygplatsen och dessutom hämtat ut en hyrbil, vi kommer ungefär en timme för sent till Viking Motors tre fika men de brukar vänta en gång på året och det är när vi kommer i januari.

Efter fika så åker vi till en elektronikfirma i norra Los Angeles för att köpa kamera, telefonkort och annat nödvändigt för resan. Hungriga på mat, bilar och äventyr glider vi in på Bobs Big Boy Burgers i Burbank där det varje fredagskväll hålls en fika träff där lokala förmågor visar upp sina roliga bilar och samtidigt tar en burgare. Här träffar vi några andra svenskar som också valt besöka denna träff. Under denna fredagskväll ser vi ungefär 100 bilar vid och runt Bobs Burger. Blandningen var stor både på bilar och folk.
 
På grund av köerna in till matstället valde vi äta på ett annat ställe och vi kom till sängs ungefär klockan tolv på natten efter ett 33 timmar långt dygn.
Alla somnade ovaggade, glada över att äventyret äntligen börjat. Nu är vi här i bilens förlovade land.
Är en prövning att sitta 10004 meter upp i luften under den tolv timmar långa atlantflygningen men vi diskuterar och planerade resan. Bernt, Peter
och Zacke säger att det måste vara lättare att flyga dit än hem……..
Hem ja vi får se om vi vänder hem, många som vänt sina blickar mot Amerika har aldrig återvänt…..
Bernt å Peter fick välja hyrbil och de valde en 2014 Dodge Grand Caravan som har endast 175 svenska mil på mätaren och med skrikande däck lämnar vi hyrbilsfirman för att utforska intressanta bilar under några veckor.
Den här bilen kommer till mångt å mycket vara vårt hem och hjälpas oss genom både enkla och jobbiga strapatser.
Här inne kommer många olika frågor dryftas och många
problem som finns i världen kommer efter denna resa vara löst.
Första bilträffen en ljummen fredagskväll i Burbank California. Här radades bilarna upp och Firebird gänget lyckades samla sina bilar i en rad
där enda bilen som bröts sig in var en AC Cobra och en Mustang Mach 1. Men speglingen av människorna och bilarna är bred trevlig och
ja helt jävla underbar för att vara en fredagskväll i januari. Vad är väl en bal på slottet i jämförelse med detta.