Chevrolet Impala 1958

Av Ulf Boström

En Chevrolet Impala -58 till salu för en spottstyver, vem kan stå emot en sådan frestelse?
Michael Karlsson i Österfärnebo kunde det inte. Han slog till och fick ett par års hårt arbete på köpet.

Äldre renovering

Annonsen i Gefle Dagblad sommaren 1979 verkade för bra för att vara sann.
Chevrolets toppmodell för året till salu för endast 6.500 kronor.

Visserligen är det många år sedan, men priset var ändå snudd på gratis.
Men det fanns naturligtvis en hund begraven. Det som skulle säljas var bara en sönderkapad Impala -58 som till råga på allt förlorat både sin identitet och sitt innehåll. Kvar att sälja var en tom kaross på en rostig ram, och en 327:a som sett sina bästa dagar.
Som vanligt får man vad man betalar för.

Mikael tog sig an utmaningen och har gjort ett riktigt hästjobb som på bara två år fick ut Impalan på vägarna igen. Återregistrerad den 9 juni 1981, och i trafik allt sedan dess.

Vandringspokal

Bilen är svensksåld och levererades till Ljusdal den 16/4 -58. Då utrustad med en V8:a på 283 cui och Powerglide automatlåda. En tvåports förgasare därtill gav 185 hästar. Bilen byter ägare i snabb takt och efter många turer hamnar den så småningom i Norrbotten. Vid det laget har bilen få ta så mycket stryk att den anses förbrukad och trillar ur registret den 9 juli 1971. Där kunde det hela tagit slut, men icke. För trots att bilen är utan papper fortsätter den att byta ägare, där varje ny gör sin insats för att klä av Impalan. Efter många år hamnar den i Storvik där ett försök till ”renovering” påbörjas. För att lättare komma åt ställs bilen på högkant och lutas mot det nedlagda tegelbruket i Storvik. Det upprostade golvet kapas ur, rosten i skuffen likaså. Efter den manövern säckar karossen ihop så dörrarna inte längre går att stänga. Då verkar inspirationen tryta och bilen kommer ut på salumarknaden igen. Det är förutsättningarna när Mikael kliver in i handlingen. Priset lyckas han pruta ner med 500 spänn för kommande sveda och värk, Impalan ställs på rätt köl igen och släpas hem till Österfärnebo.

Tre baklampor på var sida och ventilationsgallret ovanför bakrutan
talar om att det är en Bel Air med tillvals paketet Impala.
Från och med 1959 blev Impalan en egen modell serie
Utsikt från framsätet.

Registreringsproblem

Nu följer ett par hektiska år där Mikael mer eller mindre vänder på dygnet. Han sköter sitt ordinarie jobb i den egna firman på kvällarna, och renoverar på dagtid.
Nya nummerplåtar beställs eftersom dom gamla ’kommit bort’. Att bilen är skrotad sedan många år får Mikael reda på först nu. Och 1979 innebar en återregistrering problem. Hela ägar-kedjan då bilen varit ute ur registret måste redas ut. Mikael kontaktar samtliga ägare med en ’katten på råttan’ teknik.
Av säljaren får han uppgifter om ägare två, som kan hänvisa till nästa, som kan hänvisa till nästa, osv. Kedjan bryts någonstans i mitten och där kunde det hela ha spruckit. En av ägarna har emigrerat till USA sedan några år tillbaka och går inte att spåra, men genom att söka från sitt håll kommer Mikael så småningom tillbaka till emigranten och cirkeln är sluten. SBP blir nöjda och bilen kommer in i rullorna igen. Jakten på delar kan börja.
 

En mini får åka med på hatthyllan Klassiskt ratt som ofta använt till kustom bilar genom åren.

350 som Mikael köpte av Tingbrands Inköpskvittot från 1979

Saknade delar

På åttiotalet var det inte speciellt svårt att få ihop det som saknas. Bromssystemet köps av Ekmans bilskrot i Hedesunda. De har även en bakaxel liggande som kommer väl till pass. En komplett inredning hittar Mikael på annons i Västervik. Sätena skulle vara i bra skick men får domen hos sadelmakaren Marcus Ohlson på Ohlsons Sadelmakeri som menar att de är ”de sämsta jag någonsin sett”. Trots det kommer dom till användning och Marcus gör ett bra jobb med eländet.

327:an som ingick i affären repareras och säljs. Mikael väljer i stället att köpa en renoverad 350:a av firma Tingbrand i Uppsala. Den kompletteras med en 4ports Holley 650 CFM förgasare och en TH350 låda.

Det äldre reg.beviset med noteringen, Avförd ur registret! 1981 är bilen så klar igen för återföring i registret och besiktning

Rost å’ sånt

Med i stort sett alla delar hemma plockas svetsen fram. Den anfrätta karossen blir först ut, ca 6 kvm plåt går åt innan Mikael är nöjd. Då har till och med både
A-stolpen och en del av taket lagats. Karossen lyfts av och näst i tur är ram och chassi.
Framvagnen är skapligt komplett och behöver bara en lättare översyn. Ramen repareras och målas med en metalliclack, en röd Ford kulör. Resultatet blir i Mikaels ögon inte helt lyckat, så när det blir dags att spruta karossen bryter Mikael om färgen till en något ljusare nyans.

Återmonteringen av resterande delar går utan större problem, listverket som är betydande på en Impala poleras innan det hamnar på plats. Kromet som är i bruksskick får duga och våren 1981 är bilen är klar för vägarna igen.


Dags att njuta frukterna


Premiärturen går till en träff i Jönköping, en resa som inte blir bekymmersfri. Motorn går bara en mil i taget sedan är det stopp. Förgasaren beckar ihop och behöver göras ren stup i kvarten, en del av tegelbruket ligger troligen kvar i tanken och skvalpar. Problemet fixas med ett bränslefilter och resan går att genomföra.

Men strulet fortsätter under sommaren. Lådan ger ifrån sig ett mysko ljud och demonteras både en och två gånger utan att Mikael kan hitta något fel.

Det visar sig till slut att det bara är startmotordrevet som ligger och skaver mot startkransen. Till råga på allt går motorn varm, kylaren byts och samtidigt monteras två el-fläktar.

Blankt papper!

Men utan förbättring. Den ena fläkten har kopplats fel och roterar åt fel håll. Kablarna kopplas rätt, värmeproblemet är fixat och sedan dess har Impalan fungerat utan större problem.


Till dags dato

Prata pengar är ofta kontroversiellt men en liten ekonomisk summering kan kanske vara av intresse och det bjuder Mikael på. Så här i efterhand inser man att han lyckats förvalta sina pengar väl. Med allt ifrån inköpskostnaden, delarna och övrigt, slutade notan 1981 på ca 45 000. Så det är en riktig spargris han åker i.

Bilen har dessutom varit till salu, men det var ingen som nappade så den blev kvar, och ska så förbli. För under alla år med marknadsbesök har Mikael samlat på sig mycket NOS delar, och han umgås med funderingar på att renovera bilen en gång till. I så fall till strikt originalskick. Förutsättningar finns med både kunskaper och delar på hemmaplan, bara inspirationen infinner sig så…
 

Chevrolet Bel Air Impala från 1958 är i mitt tycke en av de snyggaste modeller som tillverkats