Under kjolen.

Av Lars Åke Krantz

 

Jag är bruten idag. Det känns som om man huggit ved till ett helt gengaslopp. Linedancen har dragit igång igen och Marie körde hårt med oss sist. Hela gänget gick in i väggen. Inte så konstigt. Fjolårets glesa själar har i år mångdubblats till att fylla en turistbuss fast danslokalen är stor som en SAAB. Då förstår ni själva. Vi gnids runt väggarna som mamelucker i en torktumlare. Det är så trångt så när vi ska dricka kaffe går det inte att pricka sin egen mugg utan att det spiller över i någon annans. Sticker man ut en mugg klockan åtta försöker alla fylla den i tron att det är deras egen. Ståltermos gäller. I går drack jag en blandning av Jannes och Ullis och någon tills kaffe. Det smakade Gevalbergs mellanlila kokbrygg.

Parkeringen utanför ser ut som en italiensk masskrock. Vi ber normala människor som bor i området om ursäkt. Nu har vi fått hjälp att finna på en lösning. Vi smetar ut bilarna längs intilliggande gator istället. Ny linedanceare som vill dricka gratiskaffe och knövla runt till musik göre sig icke besvär.
-Det är fullt i SAAB:en.
I så fall får ni steppa i handskfacket.

Till nästa säsong får vi skaffa en större lokal. Vi funderar på bussgaraget i Veda. Då kan man parkera inomhus också. Och Kramforsarna kan komma och vara med. Då bli det fler kaffesorter att välja på klockan åtta. 5000 kvadratmeter. Det tar en stund att fylla upp med damernas dyra deodoranter.

Igår lärde Marie oss en ny grej. Utan musik ser dansen ut som om man klivit i hundbajs och försöker skaka av sig den. Alltihop slutar med att man stryker bort det från klacken med handen och backar hem. Sånt tar plats. Fråga Björn. Han är arkitekt. Han vet. Ikväll är det dags igen.

Det har varit Cowboyvecka på skolorna har jag hört. Sånt fanns inte i Ullångers highschool. Skulle ha velat se hur magister Persson red in på Jolly Jumper, skrek ji-haa och kastade lasso på fluortanten. Men… sånt kunde man bara drömma om 1966. I Landgrenskolans matsal hade man saloondörrar och serverade bönor förra veckan. På Brunne stegade Leif omkring med hölster och drog Coca Cola från höften, enligt min tioåring. Det var definitivt inte bättre förr.

Jag har blivit inspirerad. Ikväll gäller full mundering i hästjazzen. Oljerocken jag fick av Larry Knowlton i Dallas åker på liksom hatten jag köpte i Fort Worth. Tar nog med lassot som har hängt på Sothfork, där TV-serien Dallas spelades in, också. Helst skulle jag velat ha med mig en häst som kunde stå och idissla men det är det där med utrymmet. Dessutom vet jag inte om en häst är så haj på att idissla och han skulle nog tycka att jag var dum som en åsna om jag till lejonparten ville att han skulle bete sig som en ko.

Men det var inte det den här krönikan skulle handla om. Den skulle handla om ”under kjolen”. Jag håller på att bli som en gammal resepastor. Det börjar bra med så far tankarna iväg åt alla håll och plötsligt har han glömt att han lämnat Jona i sticket och mötesbesökarna får gå hem med en mätt val.

-Inte bra.
Hur gör vi nu? Det började med dans och slutade med halva Junsele djurpark.

-Jag måste nog gå och lägga mig en stund.
Jag återkommer i ämnet.

Krantz.

 
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Kan köpas i Krantz Bokshop eller här på Usabil.nu s shop