Upp i smöret

Av Lars Åke Krantz

 

2005.
 Måndagmorgon 31 oktober klockan åtta. Nio grader varmt. En mjuk fuktighet mötte mig när jag steg utanför dörren, klev ut på den tysta vägen och gick den välkända backen utför. Andningen öppnades och det väldiga, som finns där alltid, intog mig. Ett stilla ingenting och ändå allting. Borta var sommarens vulgära luktsensationer konvalj och viol. Blåfnatt, små gula luktisar och snavarhöet likaså. Borta var vrålfåglarna, pippisarna, surrhumlorna och kväkhopparna som alla pratar sönder sommarmornarna. Det var bara stilla. Vattnet i diket rann tyst. Det fuktiga gruset var tyst under mina fötter. Jag stannade och lät sinnena fyllas av det lilla, det lågmälda. Det smakade jord. Inget annat.

Jag vet att promenaden gör mina kärl gott men frågan är om inte huvudet mår ännu bättre. Efter en kvart är de molande tankarna på bilbesiktning, räntesubventionerade avgiftstak och att klockarmbandet ska lämnas in på torsdag borta. Man tänker på ingenting, tittar i ett dike och är lycklig.

Klockan förresten den tickar på i sommartid. Jag vill behålla drömmen någon vecka till. Låt oss få en varm november. Låt de tolv minusgrader som lamslog mitt inre och husets oigenskottade avlopp förra veckan få vara ett ensamt felskär i den varma hösten 2005. Låt mig få varma, fuktiga, stillastående novembermornar. Låt det regna i december och blåsa milt i Jul. Ge mig en grå januari och dubbfritt februari. Låt våren komma tidigt i mars och låsa upp en centimetertunn tjäle. Låt mig se snö på TV och tö breve. Ge mig en grön vinter.

Förändring. Är jag emot förändring? Håller jag på att bli gammal och gisten? Tål jag inte längre temperaturväxlingar? Är jag insnöad utan snö? Att vilja hålla kvar sommaren och inte inordna sig i naturens gång kan tyckas stelbent men frågan är om inte en önskan om en evig sommar och raderande av tre årstider är kvitto på motsatsen.


Är du snar till förändring? Testa dig själv.
Har du gummiben eller är du stelbent.

När du öppnar ett Lätt och Lagom. Slänger du bort skyddsfolien direkt? Drar du bort den och förpassar den till sopkorgen eller vill du pilla tillbaka den efter att ha tagit två klickar till din smörgås? Vill du behålla känslan av att äga ett nytt smörpaket fast du öppnat det? Flärpa upp och ner folien tills den är ett flottigt oläsbart skrövel. Gräver du inunder den med kniven till slut där folien hänger fast i ena hörnet som en sårskorpa?

Eller river du av den direkt. Lämnar den bakom dig. Möter förändringen oåterkalleligt. Ritsch bara, ner i soporna med det gamla och in i nya sammanhang. Vem behöver en kvadratdecimeter fet folie i maten? Inga backspeglar, ingen historia. Av med slagget, blicka framåt, här ska ätas smör.

Eller är du en neurotisk färghållare. Du vill egentligen kasta bort folien men tänker att den kanske är bra för något. Du ängslas när förpackningen är halv och dras med beslutet huruvida folien skall bort. Dagarna innan kämpar du med att behålla flärpen och dagarna efteråt har du dåligt samvete för att du drog bort den för tidigt.

När du kommer hem. Titta på ditt smörpaket. Eller varför inte ... låt oss samlas omkring dem. Låt oss ta med våra smörpaket och samlas till ett konvent. Vi kan hålla till i gamla Nynäsmacken i Skog. Vi tar upp 5000 förbeställningar a´ 200 kronor och ringer efter Dr.Phil. Smörodlarna är säkert pigga på att sponsra en lär-känna-dig-själv annons med sånt pålägg - jag menar upplägg.

”Lätt att Bre Lagom Och Gott med livets Lätta Flora.
Dr. Phil analyserar dina smörpaket.”

 
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Kan köpas i Krantz Bokshop eller här på Usabil.nu s shop