Vem behöver Ernst?

Av Lars Åke Krantz

 

Nu är jag duktigt trött på Ernst. Som en alla dagars Jultomte har han systematiskt förvridit huvudena på våra fruntimmer hela hösten.
Gullar han inte med dagisbarn och bygger lekrum med sjörövarsängar så målar han om kök, lägger tegelstensgolv och fjantar på. Med sitt trivsamma leende förändrar han trista vardagsrum till mysiga miljöer, gerar fram romantiska spegelväggar och målar 1700-talsmotiv på fri hand. Sedan tänder han ljus och småpratar från en myssoffa där halva Sveriges befolkning ser sig sitta bredvid honom. Jag tycker Ernst kan ta sin MDF-board och paddla vidare nu. Riktiga karlar som betalat för sin TV-licens vill inte bli systematiskt överkörda av en sörländsk klatersnickar' med radioröst.

Är det detaljhandeln som ligger bakom månne? Får de sälja för lite listvirke? Just när handlingskraftiga svenska män har byggt färdigt. Kåkarna är isolerade. De står stadigt, har hela tak och är rejält målade. Snickarbältena har hängts upp på spiken av valkiga händer. Familjen är skyddad. Alla mår bra i sina stugor.
-Nähä, då kommer Ernst..!
Vips blir alla pappor fyrkantiga urdjur som byggt en tråkig låda till sin familj. Nu skall gubbarna bli sensibla, historiskt medvetna och söka samklang med elementen. De skall leta upp en gammal cykel i något brännässelsnår och hänga i trappen. Gärna med indraget baklyse som blinkar när barnen går förbi. De skall gå i kloster, företrädesvis under älgjakten, och helst hitta en italiensk urna som de målar hjärtan på med fingerfärg. Väl hemma ska de skruva sönder kylskåpet och flytta kylslingorna till urnan så margarinet och ketchupen får en mer trivsam inramning.
Helst ska de sälja villan och flytta in i gamla macken. Ungarna skall stå och sova i varsin mysigt inredd bensinpump. Äter gör man från myntfacken stående runt den käcka kassa-apparaten från 1952. Duschning och manikyr sker förstås i spolhallen och skulle svärmor komma på besök så finns en säng i smörjgraven.
Allt för Ernsts skull.

-Ja. Men ni karlar har ju Tina Nordström, hör jag.
-Men hör nu. Kan det finnas något mer riskfritt TV program att göra än ett matlagningsprogram?
Har du någonsin hört om ett matlagningprogram som blivit fält i radionämnden, prövats i tingsrätten eller ens varit i närheten av en ynka anmälan till JO?
Medan kollegorna i nyhetsprogrammen kapas som korvskivor och väderuppläsare förses med munkavle så ångar kockarna på i grytorna. De rör och rabblar, smular och smetar, hackar och hurrar. Mest för sig själva. I slutet av varje program. Då smackas och mmm:as det i 50 sekunder medan receptet rullar förbi i racerfart. Ingen vet hur det luktar, inget vet hur det smakar, ingen vet hur segt, ojämnt varmt eller benigt det blev. Den tillagade rätten existerar bakom glas och ram 100 mil bort i 50 sekunder utan att någon får smaka.
-Vilken fantastisk programidé.
De har det nästan enklare än Ernst vars färdiga bårder och stuckatur blixtrar förbi i rockvideotempo innan det är dags för myssoffan.
Vi gjorde en sån där Tina rätt en gång.
Läpparna böjdes inåt och munnen skrövlade ihop sig till en liten dammig öken under näsan. Man fick pilla in ett sugrör och så smått börja fukta gomhålan med vatten innan läpparna åter hamnade på utsidan om tänderna.
Citronpaj kallade hon den upplevelsen.

I programmet efter skojade den pliriga skeunska pigan med sig själv och sade att det råkat bli dubbelt så mycket citron i förra programmet. Och varför skulle hon vara ett undantag i kocksoppan? Det enda som går att syna via TV är det visuella. Även där haltar det. Den nakne kocken till exempel.
-Är han naken?

 
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Kan köpas i Krantz Bokshop eller här på Usabil.nu s shop