Tankar i midsommartid.

Av Lars Åke Krantz

 

Arrgh. Jag gjorde det igen i morse. Jag hade lovat mig själv att sluta säkert femtioelva gånger.
Ibland kan jag låta bli i flera veckor. Sedan måste jag göra det två dagar i rad. I morse gjorde jag det igen. Det oförlåtliga. Jag läste på shampoflaskan. "VO5 Shampoo Plus". Sedan vrålade jag ut min smärta i kaklet. Den fysiska såväl som den emotionella. Jag hade misslyckats igen. Det är inte konstigt att folk blir ovänner på jobbet, att ras vänds mot ras, religion mot religion och länder mot länder. Vi besitter ju inte den minsta förmåga att styra våra handlingar. Vi skryter och skrävlar, hånar och hädar och läser på shampoflaskorna utan minsta självkontroll. Vi tror att vi är kalkylerande skapelser med förmåga att dra slutsatser och lära av misstag. Pytt. Vi är amöbor med toppluva. Med näsan i vädret går vi och sprätter i skapelsen med självutnämt veto och ögonen röda av shampo. Skrämmande.

Efter den inledande tvagningen med duschtvål ser man ut som en gräddtårta som exploderat i micron. En fradgande såpbubbla. Längst inne i löddret sitter det två ögon. Dom håller man stängda för man ska ingenstans. Man håller dom stängda av en annan anledning också. Smärtan. Sedan sprutar man vatten på hela rasket varvid löddret sjunker ihop och rinner in i alla håligheter. Ungefär vid det här laget sträcker man sig efter shampoflaskan. I tjugo år har den stått till vänster på golvet. Inga andra flaskor står där. Man tar upp den och känner genast igen dess form. Det litet mjuka höljet vittnar om att det är en shampoflaska. Den lustiga plippen längst upp förstärker vetskapen ytterligare om att allt är som det skall. Jag menar, ponera att det stod en annan flaska där vilket i sig är nära nog en omöjlighet. En gasolflaska till exempel. För det första är de så tunga att man skulle riva sig på knäna innan man fått upp järnbyttan i huvudhöjd. Den lilla plippen är dessutom en kran. Omöjligt att ta fel på. En Coca Cola flaska då? Enkelt. Av glas och med metallkork. Inte en chans att ta fel på den. Nappflaskor, svagdricksflaskor nä, nä. Jag skulle kunna lokalisera en shampoflaska på Zeunerts med förbundna ögon.

Men vad händer där i duschen?
-Jo, jag öppnar ögonen och LÄSER. "VO5 shampoo Plus."
Så kommer smärtan. Det är som att doppa ett tomtebloss i pupillen. Ändå är den känslomässiga smärtan större. Min sort, människan, är det smartaste som den här planeten kan uppbringa. Vi har satt oss över allt. Vi styr och ställer, bestämmer och slår fast. Några har tänkt ut hur allting har blivit till. Genom att slumpen har gjort allt finns inget utrymmet för att någon högre stående intelligens har tänkt nånting. På så vis blir vi alltså den högsta kända intelligensen. Detta har man tänkt ut med en hjärna som på vissa exemplar av arten inte kan hålla ögonen stängda i duschen. Det känns inget vidare tryggt om man säger.

Jag gick med min dotter i byn Fucke förra sommaren när 59 grodor plötsligt fick för sig att korsa vägen i kvällningen. Min tolvåriga flicka blev överförtjust. Hon lyfte upp en kväkis, strök honom på ryggen, pussade honom på munnen och satte ner honom igen.

Urrk, sade han, skruvade på ögonen och spratt iväg i ett anaboliskt bentag. Man kan ju undra vad han sade till kompisarna.
-Öhh Boll, varför hamnade du på efterkälken uppe vid vägen?
-Jag, ehh urrk, vet inte.

Han hade mött en intelligens 1000 gånger större än sin egen. En blond liten flicka med en hjärna som vägde lika mycket som han och alla hans benstarka polare tillsammans. En varelse så oändligt mer sofistikerad än han själv. Han hade fått en kyss av en Gudinna som delade hans tid och rum för ett ögonblick.
I dag är det midsommarafton. En afton som i alla tider satt vårt inre i rörelse. Låt dig inte begränsas att bara lita till intelligensnivåer som har svårt med den egna duschningen. Du är sedd av något mycket högre.
 
En Gudinna kanske korsar din väg i afton.
 

Köp Krantz bok här

Kan köpas i Krantz Bokshop eller här på Usabil.nu s shop