Blinn

Av Lars Åke Krantz Kåseriet har ett par år på nacken.

 

Tidningen räcker länge numera. Borta är den tid när man stående bläddrade igenom den på köksbordet och likt en rovfågel sköt ner näbben i de spalter som fångade intresset. Efter fyra minuter övergavs en hårt bläddrad bulletin upp och ner på bordet med trött rygg och glappande sidor. Sållad, kategoriserad och tömd på sitt innehåll. Korpgluggarna var stora som ladugårdsportar och flödade av ljus. Informationen sprutade in på näthinnan. I dag är det som om synintrycken kommer in genom springan man ger katta när det är minus 18.

Tidningen läses nu flera gånger med bibehållet intresse. Första kontakten sker vid brevlådan klockan åtta på morgonen. Då är allt geggigt. Sömndrucken vet jag att om jag går 102 steg med solen på höger sida stöter jag in i ett gäng brevlådor. Den första är min. Där ligger Tidningen. Den ser inplastad ut som vanligt. Bara en vit klump i mina händer. På vägen tillbaka lösgör sig bokstäver på framsidan och åter vid huset har jag fått ordning på rubrikerna. Under kaffet tokstirrar jag på ingresserna och läser fel i brödtexten. Färgbilderna knastrar men bildtexterna ser ut som järnvägsräls. Frampå dagen ljusnar det och man kan kisa sig till ett par spalter här och där. På kvällen är tidningen ny genom läsglasögonen vid sängen.

Det är bara att inse att inte se. Får gå omkring som en docent resten av livet med bensinstationsbrillor på magen, färdiga att ryckas upp så fort någonting mindre än OBS-skylten skall läsas. Skruvade ihop en lampsladd nyligen. Det tog tid. Visste ni att de nya kontakterna har skruvar utan spår? Mejseln far omkring på måfå. Och märkningarna på kontakterna bakom TV:n! Vilken tortyr. Med huvudet inne i TV-skåpet blev det natt mitt på dagen. Höll inte på att hitta ut. Jag fick tillkalla sexåringen. Han ser som en katt. Problemet är att han inte kan läsa engelska den klanten. O-ut sade han. O -ut ?? Alltså IN tänkte jag. Fast det var fel. I England säger man O-ut när man menar ut.

Mycket klarar man på rutinen. Man behöver inte se. Man VET.
Tjock rad långt ner på papperet = plats för underskrift.
Streckad rad mitt på papperet = klipp här (gäller ej om papperet är en karta)
Näst sista bladet i en meny = Varmrätter.
Kaklat rum med takrännan mitt på väggen = herrtoalett.
Fönsterkuvert i posten = räkning.
Röd text = inkasso.
Liten lapp under vindrutetorkaren = hälsning.
Stor lapp = p-böter.
Ännu större lapp bittida = filt.
Bara vindrutetorkaren = Bilen stulen.
Röd knapp på bandspelaren = Inspelning.
Röd knapp i J35 Draken = Katapultstol.
Gult i Cornflaksen = Leksak
Annars = Färja.
Silverblå tub i badrummet = Tandkräm
Annars = X2000

Rutinen fixar det mesta för skumögda 50-åringar. Fast inte allt. Blev ombedd att köpa ketchup på väg hem. Svängde in till ett varuhus och tog en välkänd röd flaska. Kom hem med batterivatten. Ungarna skrek.
–Det där batterivattnet är inget att ha på makaroner kan jag säga. Smakar ingenting.

Jag får väl gå till min trogne kurir på det optiska området, Mr Banell. Som 17-åring tittade jag in i butiken första gången och beställde linser. De skulle komma dagarna före midsommar. När jag hämtade dem hade jag inga pengar. Med den trolska midsommaren i sikte fick jag ut dem ändå.
-Men du får bara ha dem 4 timmar om dan i början, löd optikerns bud.
Jag kom tillbaka med betalningen efter helgen och fick omedelbart smeknamnet Rödöga. Linserna hade jag parkerat i ögonen. Fattar ni väl. Midsommar och allt. Jag kunde ju inte byta utseende mitt i partajandet. Sedan dess har det blivit många linser och många förmaningar. Nu skall jag gå dit och beställa linser med infällda "läsglas". Då får han slå i katalogerna. Då åker läsglasögonen på. Undrar om han använder bensinstationsbrillor?

 
 

Köp Krantz bok här

Kan köpas i Krantz Bokshop eller här på Usabil.nu s shop