Påskris.

Av Kenny Åkerberg

 

En underbar story från Kenny fick vi här på Usabil.nu strax före påsk. Tyvärr var dagarna för korta för att hinna få in den innan påsk men historien är lika bra ändå. Tack Kenny!
Vi tar gärna emot olika historier från er. Maila det på mats@usabil.nu

Det var i min ungdoms fagraste vår fast man blott inte va mer än elva år så bodde min kusin Tony å jag i  metropolen Nossebro
och det var våren 1965.
Morsan jobbade extra på byns polisstation där konstaplarna väl kände till oss busungar och  farsan trampade däck på  MS Gripsholm på sin färd mot staterna.

-Faen,sa Tony en dag när vi stod storögda och läste på en uppklistrad affisch nere på torget,"  Välkommen till en internationel cirkus i världsklass", stod det med stora bokstäver.
-Shit, kostar ju fem bagis ju å gå, svarade jag .
-Men kolla, dom har en velodromförare ,faen va häftigt det hade varit å sett ,det är livsfarligt , dom kallas för dödryttare ju.
-Men Faen Kenny ,det är ju snart påsk , vi går iväg å snor lite björkrisk i grannens trädgård  å så knackar vi dörr å säljer risknippe för en 25 öring  styck.
-Du är ett geni  polarn.

Sagt å gjort så hoppade vi över planket till Tonys granne som hade två stora  ståtliga björkar på baksidan av trädgårn så det va lugnt som gatan.
Jag klättrade upp vig som en apunge och skar av stora fina grenar med min morakniv medan Tony höll utkik .
Hem till våran källare å knöt upp en lagom buntar ris å lånade lite blått garnband från morsan sy låda.
Väl klara så lastade vi buntarna på lillsyrrans träkärra å så in i varje hyreskåk å knackade på å tanterna som öppnade blev så glada över oss lintottar .
Sista bunten plingade vi på hos Tonys granne som hade försett oss med riset, Åå å, så fin påskris ni har pojkar ,sa tanten när hon öppnade dörrn, har ni inga fjädrar också,

- Jo för sjutton svarade jag snabbt men det koster två kronor extra.

 Men jag hade ju inga men det hade ju gått å fixat för två bagisar, kunde jag ilat hem å lånat några ur morsan gamla hatt -Oj då ,då nöjer jag mig med riset så länge ,tack snälla  pojkar.
Summa sumarum fick vi ihop 8,50 resten fick vi av morsan.
Väl inne på cirkusen en onsdagkväll fullt med folk och det luktade blött sågspån från manegen och höjdpunkten var när den svartklädde dödsföraren körde in på den silverfärgade JAP 250,VROOM VROOM.
Han körde minst 30 varv innan han svängde av ner i brunnen och tog i mot allas vår uppskattade applåder.Väl ute ur tältet när showen var över  smet jag i iväg från kön för att pinka ut sockerdrickan jag hade hällt i mig och kom fram till en svart stor bil som stod bakom en cirkusvagn.

-Harre jävlar vilken bil ,stor svart med en front full med kromribbor,och med en elvaåring steg var det minst tio steg från kofångaren tills man kom fram för att kika in i kupen och man fick stå på tå för att kika in i den blåklädda sofforna som såg ut som mormors bäst soffa i stora rummet.
-Jäklar anåda ,en sån ska jag ha när jag blir stor, sa jag till Tony när han också hade pinkat klart på andra sidan.

Precis när man hade dragit upp blixtlåset så öppnas en dörr till cirkusvagnen och en mörk stämma ropar, va håller ni på med ungjävlar...

-Öööö,vi bara kollar in bilen lite,för den är så stor,stammade jag fram å kände hur högröd nyllet blev med ens.
- What a hell, sa han samtidigt som han tog några steg ner för trappan.
-Jävla skit,sa Tony som stod på andra sidan av bilen å drog iväg som en kvast..

Jag kunde nästan hör hur mina smala ben skakade i kortbyxorna när han kom fram å la sin stora näve på min axel.

-Pojkjävel ,sa han barskt på nån utländskt brytning..
-Så du gillar min bil,pojkjävel..
-Ja a,svarade jag  med gråten i halsen.
-Nå, Så öppna dörrn då,  å hoppa in då pojkjävel ,så tar vi oss en runda.

Jag sjönk ner i den stora mjuka soffan i baksätet å Cirkusdirektören startade upp Buickens raka åtta som spann bättre än kattskrället hemmave Dirren svängde upp  på grusvägen  och körde förbi Tony som stod vid vägkanten med sin cykel som hade plastremsor i olika färger hängades från styret.
Jag vinkade glatt genom den grönfärgade sidorutan å Tony haka låg jämt med livremmen ungefär av häpnad.

-Va bor du någonstans pojkjävel sluddrade dirren när han kastade ett öga till mig.
-Ööö, Violen två heter kåken, svarade jag snabbt.
-Å du får visa mig vägen då pojkjävel, och under färden  visade han mig vad alla knappar och reglage va till och ur radion med det stora kromade gallret strömmade Beatles ut med Shout.

Väl framme tackade jag för liften å skakade hand med dirren som nog inte va så ondskefull i alla fall,  och när jag gick grusgången fram till entren öppnade morsan fönstret å ropade ,va har du hittat på nu då...
Det tog 49 år innan jag fick tag på en Buick super 2 doors sedanet 1948  och jag glömmer aldrig dirrens ord "pojkjävel" när jag vred om startnyckeln å trampade på gasen och hörde rakåttan mullra igång under den stora långa huven.

Glad Påsk på er