Sotarn´s Pontiac.

Av Lars Åke Krantz Kåseriet har ett par år på nacken.

 

Tidigt på våren kom han. Han förebådades inte av utlagda palmblad som en annan känd person men väl av utlagda tidningar. Med ett knippe järnskrot på ryggen vaggade han gemytligt fram till torpet i den lilla byn, kraftigt byggd med en förskjutning mot stigande trivselvikt. Läderbältet kring midjan syntes hålla ihop allting. Enklaste sättet att beskriva ansiktet är att fylla en tio-liters hink med spillolja, lägga två pingisbollar på ytan och beskåda det hela från ovan. Så såg han ut - sotar´n. Han plirade med pingisbollarna och ställde ner järnskrotet med musikalisk finess. Sproing, pling, och tjabonk sade det. Glad och fryntlig, alltid med några minuter över för småprat, stod han i hallen.
För tolvåringen var det en stor händelse när sotar´n kom till byn. Mor i huset utfärdade den årliga varningen för den rangliga stegen varvid yrkesmannen skrattade så man såg vart läpparna bytte färg från svart till rött. Vid det här laget hade den lille redan tagit på täckjackan. Nu gläntade han på ytterdörren och smet ut. Vårdagen var hög och klar. Luften som mötte hade tillbringat natten över Nordsjön och svepte nu ren och kall in för att komma till ro bland gläntor och mossar och värmas av solen. Han stegade upp till den lilla kullen där husets gäster parkerade när årstid och väglag inte tillät körning på gården. Gårdagens spår var fortfarande cementerade på den frusna grusvägen. Det var tyst så när som på en hackspett som trotsigt bearbetade telegrafverkets arsenikbehandlade stolpe.

Den unge frös om händerna. Det hade varit bråttom att komma iväg. Han visste vad som väntade på kullen. Sotar´n hade en Pontiac. Av hundratalet gubbar i samhället, kom några att stå ut ur den grå massan och ha större betydelse för den lille, än andra. Det var de som hade en amerikansk bil. Möbelhandlaren hade en blå Impala från 1963. Flyttfirmans ägare hade en kopparfärgad Impala från 1959 och  sotaren hade en guldfärgad Pontiac från 1965. –59 Impalan stod alltid garagerad utan ärende till den lilla byn som låg uppflugen på en av Höga Kustens sydsidor och några möbelinköp, som skulle renderat i ett besök från den blå Impalan, gjordes knappast till det enkla torpet.
Endast en gång om året kom det en amerikanare till gården. Den lille drog igen täckjackan och stirrade på den mäktiga fronten. Dubbla strålkastare. Två mäktiga fördjupningar i grillen avdelat av en sirlig noskon i mitten inneslutet av en muskulös kofångare. Allt badande i krom. Framdäckets svarta gummi hade en vit rand, fäljen hade samma färg som bilen och allt kröntes av en navkapsel så vackert utformad att man inte förstod hur det hade gått till. Det var utbuktningar och ränder, spjälor och fasningar, emblem och bokstäver i en obeskrivbar harmoni. Inte alls som på husets Kadett. Pojken satt nersjunken vid framhjulet och bara tittade. Det var vackert så det gjorde ont. Över framskärmen såg han sotaren uppe på hustaket avslutande skorstensfejningen. Nu hade den svarte bara pannrummet kvar.

Grabben ställde sig på tå och tittade in i Pontiacens salong. Spännande vred och pinaler stack ut från instrumentbrädan. Växelväljaren på rattstången var omgiven av mystik. "P" och "D" och sånt stod det. På helsoffan låg en rödrutig filt där föraren satt under arbetspassen. Inpressat i golvmattan syntes en indian i profil. Så obeskrivligt fränt så det värkte igen. Den lille pojken med frusna händer var så fylld till bristningsgränsen med överväldigande intryck att han rös. Ändå var det bästa kvar. Sotaren kom, log, lastade bagaget och satte sig i bilen. Startmotorn fnittrade till och sedan blev det alldeles tyst. Ett stilla moln ur avgasröret förkunnade att motorn gick. Backlamporna blixtrade till när växelläget passerades och bilen gungade makligt. Fortfarande stillastående vreds de breda hjulen ut ur hjulhuset medan servon väste tyst under den väldiga huven. Sotaren släppte bromsen och bilen bara gled iväg i den svaga utförsbacken. Pojken såg bilen försvinna bakom kurvan vid Edholms mjölkbord. Han stod länge kvar. Han frös inte längre.         






 

 

Köp Krantz bok här

Kan köpas i Krantz Bokshop eller här på Usabil.nu s shop