Reseberättelse USA 2017

 

Av Sören Fjellstedt



Sören är ute och åker i USA med sina polare.
Följ hans resa här på Usabil.nu via dagboken.
Uppdateras var dag de närmaste dagarna.

Bara på Usabil.nu!
 

Dag 19
Fakta:
Fakta flygplan Airbus A330
Antalet platser: 250 st kan ta ända upp till 440 personer
Max. startvikt: 233,0 ton
Max. last: 43,0 ton
Längd: 63,69 m
Vingbredd: 60,3 m
Marschfart: 875 km/h
Räckvidd: mer än tusen mil
Bränsleförbrukning: 0,034 liter per plats/km
Motorer: 2 x Rolls royce Trent 772B


Vårt flygplan heter Helge Viking och är samma namn som SAS första flyplan som flög till Los Angeles från Skandinavien redan 1954. Vår flygkapten heter idag Olle Sjöberg han och hans besättning gjorde ett ypperligt arbete på vår väg mot Sverige

Jag sover alltid mycket lite natten innan långflygningar över tidzoner för att kunna sova några timmar på flyget med detta brukar jag ha lättare att komma in i den tidzon man åker. Det brukar funka för mig men bäst när man flyger västerut.
Så tidigt på morgonen efter två timmars sömn går jag ut till bilen och åker till Vons för att köpa min ranson alkohol inför hemresan plus lite grejor som man inte hittar hemma i Sverige allt stoppas i resväskan och kollar vår hyrbil och ser att vi kört 730 mil vi har rest genom tre delstater och sett några av de fräckaste ställena som finns i USA.
Vi har träffat människor vi inte ens vågat drömma om och livet känns onödigt bra vi kramar Oves Kjersti adjö och kör till Viking Motor. Om Oves plan går i lås så kommer inte Viking Motors finnas kvar i nuvarande utformning om ett år så kaffe med gubbarna å kram å adjö och då vi lämnat navigeringen till Ove så är det alltid lite pirrigt att köra exakt rätt……
Vi lämnar bilen på hyrbilsfirman Alamos och de är mer förvånad över de miltal vi kört än att bilen är krockad, vår normala hyrbilsförsäkring täcker detta helt utan självrisk vilket känns oerhört bra och skönt vi slipper bry oss om det i efterhand.
Vi äter Kina mat och sätter oss och väntar på vårt flyg och vi är allt lite sura och ledsna att vi nu har allt det här roliga bakom oss. Vi är glada och positiva till att även du och du följt med oss på vår resa hemifrån din soffa eller kontorsstol, det var kul!

På planet kolla på kortet inne i planet till höger ser ni en instängd del, här är det sex flygvärdinnor som turas om sova middag på långflygningarna, men en annan sak är att en massa bilfolk är med på flyget bl.a. Anders på Westside i Kungälv, Herr och Fru Göran Ambell, vårt gäng och säkert många fler som vi inte såg men också Adam Alsing… men hallå va har han gjort i USA…
På Arlanda sätter sig Bernt å Stefan ner i fåtölj och man kan på deras ansiktsuttryck se att det inte är roligt att komma hem till svetsarns Sverige!
Tack och alla kom ihåg det är bara att beställa flyg å ge er ut USA och andra platser står där hela tiden och väntar på att vi ska Komma!

Tack för detta härliga som hänt!

SÖREN FJELLSTEDT
Dag 18
Fakta:
American Roadster Show kallas även Grand National Roadster Show.

Startade första gången I San Fransisco California 1949 och är idag världens äldsta inomhusutställningar för fordon man har hållit showen på olika ställen i Kalifornien och nu år 2017 hålls den för gång 68 i ordningen i Pomona Los Angeles här visas 500 bilar/MC upp inomhus och 3 till 800 till utomhus under tre dagar.

Pigga Glada kliver vi upp lite sent idag, klockan är strax efter sju när Ove serverar macka å kaffe. Vi åker denna sista dag i USA National Roadster Show som i år hålls i Utställningshallarna i Pomona. Väl på plats förundras man först över utsikten sedan över hur enormt stort det är.


 


Det är sex olika hallar fyllda med allehanda godis där första hallen innehåller bara Chevrolet 55-57 för att fira 60 års jubileumet av tri Chevy klubben som bildades 1957. Här fanns allt man kunde drömma och tänka sig om dessa Chevor helt original till totalt custom. Bilarna hade strömmat in från hela USA, Såg tom bilar från Alaska och Hawaii. Men alla hallar innehöll intressanta fordon och vi trampa runt här i ca sex timmar innan vi på eftermiddagen kände att vi fått nog.

Vi körde nu upp till Hollywood och körde några vändor på Hollywood Blvd för att låtsas vara vanliga turister sen körde vi på en affär som heter 99 cent för det känns fint att komma hem med presenter där man kan berätta att man köpt dom i Hollywood………

Fyra trötta Gubbar styr sedan hem till Ove för några timmars sömn inför hemresan imorgon.

Tack USA för denna dag!
Dag 17
Fakta:
Kalifornien har ca 40 miljoner innevånare
Ca 17 miljoner bor i Los Angeles området
Ca 9 miljoner bor i San Fransisco området
Ca ½ miljon bor i Californiens Huvudstad Sacramento
I Turlock bor det ca 70000 personer
Till Turlock har man i avstånd kilometer från följande orter
Sacramento 160km
San Francisco 150 km
Los Angeles 480 km
Turlock Swaap meet sista fulla helgen I Januari är en av de bästa Swaap Meeten på USA:s västkust och här har lokala A Ford klubben hållit träff alla år sedan 1965. Hit kommer ungefär
600 försäljare av delar
700 veteranbilar som i de flesta fall är till salu
Alla hotell inom en radie av 8 mil är fullbokade
Är ungefär 150000 besökare dessa två dagar!
Någon vaknar först och väcker de andra världen måste ha krympt för nånting pressar sig runt huvudet och gör det jätte jobbigt att tänka. Bäst tänker han som drack minst igår nämligen Bernt för han räknar med att om han kör de tre milen vi har upp till Turlock idag så är det inte han som kör de 45 ner till Los Angeles ikväll. Tysta trötta åker vi mot ett Swaap Meet där i princip allt finns bara man hittar åt det…..

Bland säljarna hittar man flera lokala Hillbillys som rensat garaget och som säljer nummerskyltar och navkapslar för nån ynka dollar men också stora kromfirmor, däckfirmor mm från hela USA men också ca 700 bilar som är till salu.
Är magiskt vara här ca 4 minus på morgonen med frost på rutorna på bilarna som ställt upp för försäljning redan på Fredagskvällen men sedan ca 18 grader å sol fram på eftermiddagen. Vi går runt å kollar in allt som hittar allt vi både drömt om och inte. Marknaden öppnar klockan sex och vi var där vid 8:30 så vid tre var vi mer än nöjda så vår bil ställdes så mot Los Angeles igen där nya äventyr väntade och på väg ner mot LA stannade vi å tog en matbit för sista gången denna resan på vårt favvo ställe Dennys denna gången i Fresno där det finns massor av intressanta ting att se på gatan utanför restaurangen.

Sen tanka och köra hela vägen ner till Oves hus i Los Angeles där husfolket serverar kaffedrinkar och varmkorv, livets bästa dagar är nu!! Hittar sen i kameran bilder som de vuxna pojkarna Bernt, Stefan och Ove tagit och det är nog en av orsakerna till att dessa gubbar gillar varandra vi är extremt vuxna å barnsliga i ett paket.

Tack för ännu en lång händelserik dag imorgon är det sista äventyrsdagen för denna gång! Tack för idag!
Dag 16

Vi kliver upp till ännu en solig varm dag och vi städar ur garaget och fyller bil nummer 3 som ska hem en Chevrolet Camaro RS/SS convertible 1968 fylls till bredden med godsaker.
Vi njuter av att kunna fylla den ända upp med prylar sen lastar vi resten i vår minibuss å åker till Classic Industries en sista gång för att fylla på förrådet med lite mera bra att ha prylar. Vi åker sedan till Terminalen där vi lämnar allt överblivet på en pall som fint plastas in av arbetarna där och jag går in på kontoret där Thomas Platthof tar emot.
Han har varit flera gånger i Sverige och kan några svenska ord. Han har en Volvo Duett som entusiastbil som han är mycket stolt över som han visar bilder av.

 

Vi skyndar och efter att allt säkerställts åker vi upp till Viking Motor där vi hämtar Ove.  Rolando superkillen tar hand om verkstaden medans vi glider norrut!
Nu drar Ove, Bernt, Stefan och Jag norrut mot lördagens bilmarknad i Turlock. Vi har bokat rum på ett Hotell i staden Merced och vi har 45 mil framför oss, tråkigt nog kommer vi iväg någon timme för sent varför vi får köa oss ut ur Los Angeles.
 
Vi provar kaffe och macka på Subway och konstaterar att vi inte en enda gång under denna resa ätit på Mc Donalds vilket är väldigt förvånande då de praktiskt taget finns överallt.
Vi tar några öl på vägen och väl framme på hotellet vid nio tiden på kvällen åker jag till den lokala spritbutiken och här köper vi en hyggligt stor flaska Fireball Whiskey vilket gör gubbarna extra pigga och pratiga, de glada fyra farbröderna pratar diskuterar och äter chips lyssnar på musik.

Vid två tiden på natten när gubbarna som tillsammans är drygt 216 år tömt alla buteljer går ut på utebalkongen för att tjyvröka så för vi sådant oväsen att ordningsvakten på hotellet kommer och skriker åt oss att vi ska hålla käft. Stolta över att vi klockan två på natten kan föra sånt oväsen att nattvakten får kallas in gör oss stolta! Än kan Gubbarna röja lite…… Nöjda somnar vi hårt med ett flin på läpparna!
Dag 15

Gubbarna (Sören, Stefan & Bernt) stannar några dagar till men grabbarna (Zacke & Jesper) åker imorgon hem till Sverige då de har samhällsviktiga arbetsuppgifter nästa vecka!

Trötta kliver vi upp och känner inte för frukost idag så vi tar en kopp kaffe och trots denna drog vaknar inte pojkarna förrän dom fått frisk luft sol och värme i ungefär en timme men då inser de att det ju de facto är sista dagen i Amerika för dom så de tycker vi ska köra dagen pojktempo och inte som vi tidigare gjort i gubbtempo.
 
Vi kämpar på och hittar bakom några buskar några Air Stream husvagnar för ca 400 000 svenska kronor så vi låtsas shoppar och får en säljare runt halsen som verkligen tror vi är riktiga intressenter, han var inte lätt att bli av med. Men vi lyckades glida förbi och komma till granngaraget där en Cadillac Eldorado Biarritz 1959 och detta är bil nummer 1285 av 1320 tillverkade. Då som nu i färgen Olympic White med Ivory Top och Red Leather interior, Ägaren sa allt är till salu men denna har inget pris. Förstår ändå att ett eventuellt pris kommer alltid vara lite för högt för farbros budget.

Man blir hungrig av dyra bilar så vi kör ner till korsningen Lincoln Blvd/Venice Blvd och finner där en riktigt trevlig Kina restaurang som vi alltid besöker på vår resa hit, bra riktig mat och riktigt gott och visst smakar det automatiskt lite bättre om det är prisvärt.
 
Mätta åker vi till närmaste bilaffär www.chequeredflag.com/   och här hittar vi extremt fin Corvette, El Camino SS BB 1969, en GTO 1967, Cadillac 1967 plus en massa andra roliga bilar men också en Ferrari köpt i Tyskland som nyligen flugits över för en kostnad på 12000 USD men den Ferrarin fråga vi inte om priset på då den redan var såld……….

Ägaren till firman var extremt lättsam och oerhört trevlig hit kommer vi igen!
Detta besök var som en perfekt efterätt, Söt, Prisvärd å Trevligt!

 

Vi glider ned till Venice Beach eller Muscle Beach eller bara Beachen här ser vi en gitarrist som fortfarande producerar, jag såg honom här första gången för 29 år sedan så hans intäkter lär vara goda när han plingat på här i så många år. Här köper vi så klart solglasögon & T- tröjor & drömfångare & glass å kaffe som de utan problem serveras ute på parkbänken om man ber om det. Dock avböjer vi vänligen men bestämt medical marijuana.

Vi tittar ut över Stilla Havet och vi försöker se Japan, Alaska eller Hawaii men ser bara PCH som ringlar sig norrut genom Malibu. Vi är trötta så vi åker hem till Ove och grillar korv å dricker några kaffedrinkar. Gubbarna tackar grabbarna för en fantastisk trevlig resa och vi konstaterar att gubbarna lärt sig massor av dessa småpojkar och kanske har dom lärt sig lite också.
Men tack å hej Zacke och Jesper.
Hälsa Sverige!!
Dag 14
Alcatraz Fakta:
Alcatraz är namnet på en stenbetäckt ö inne i viken vid sidan av staden San Fransisco. Ön är ca 9 hektar stor och fick namnet Alcatraz då det var ett populärt tillhåll för fiskmåsar (Alcatraz är en fiskmås)
I mitten av 1800 talet byggdes här en militäranläggning där militären skulle bo och skydda inloppet till bay area.
1854 tändes lampan på ön i västkustens första fyr. Under 1920 talet började ett önskemål växa fram om att ha ett fängelse skulle byggas för att rymma USA:s värsta brottslingar. Man ansåg då att med vissa förändringar skulle man kunna göra Alcatraz byggnaden till Fängelset Alcatraz.

Fängelset kom att invigas Lördagen den 11 Augusti 1934 här fanns plats för 600 fångar men det kom att vara normalt ungefär 250 fångar här varje dag de 29 år fängelset var i drift. Kallades för ”The Rock” (Stenen) och sas vara världens rymningssäkraste fängelse.
Genom åren kom 36 män försöka undkomma rättvisan genom att rymma. Av dessa 36 fångades 23, åtta män sköts eller drunkna. Fem män rymde och försvann och har aldrig setts någonstans……. Man antar det är en omöjlighet att de kunnat simma de 2400 meter som är sträckan till närmsta land i det starka strömmar som är runt ön.

Men det sista rymningsförsöket där två män lyckades försvinna Lördagsmorgonen den 11 Juni 1962 kom att bli slutet för detta fängelse som kostade mängder med dollar att hålla i drift.
Här på fängelset hölls under de 29 år många kända fångar men kändast av dem alla var Al Capone som under tiden i fängelset lärde sig spela banjo där han uppträdde för medfångarna varje Söndag i bandet ”Rock Islanders” Här kom han att sitta fram till Torsdagen den 16 November 1939, då han benådades.

Men prestigekatastrofen från 1962 gjorde att fängelset slutligen stängdes Torsdagen den 21 Mars 1963. Den sista inskrivna fången: nummer 1576 Frank Wheatherman berättar att de på morgonen sista dagen väcktes tidigt för att duschas och sedan blev de hänvisade till matsalen för frukost (frukostmenyn den dagen finns än idag kvar i matsalen) Sen fick de hämta sina tillhörigheter innan de iförda fot och handbojor blir förda till båten som tog dom in till San Fransisco.

Klockan ringer klockan sex och för enda gången under resan har alla gubbar sovit i samma rum men med sängar extra sängar hade alla någonstans att sova och alkoholen från igår gjorde att alla sov gott trots att några snarka mer än andra vi hade fått ladda batterierna och vi sover mitt i San Fransisco på Lombard Street.

Vi tar oss en mycket bra frukost och vi kör upp till högsta punkten på Lombard Street för att två gånger köra nerför den enkelriktade gatan som är världens krokigaste gata! Varför vi gjorde det? Jo vi gjorde det för vi kunde och om framtiden kommer ta oss till denna plats igen vet vi inte så vi gjorde det två gånger!

Livet e Gött!

 
Vi hittar en parkering nära till Pier 34 därifrån Alcatraz båten seglar ut och vi åker några minuter före åtta ut mot denna mytomspunna ö.
Här på ön finner vi historier och blir guidade i och runt nästan varje cell vilket gör besöket till en riktig höjdare.

Vi är tillbaka i San Fransisco redan halv 12 och vi kollar och får bekräftat att PCH (Pacific Coast Highway) mellan San Fransisco och Los Angeles har rasat och är avstängd 20 mil ner. Vi hade planer att köra den men då raset skett flyttar vi in vår resväg några mil från kusten men här visar sig USA från en tråkig sida då det är köer och bilar överallt de första 10 milen så vi sitter timmar i kö.
Vi kör ungefär halvägs till Los Angeles och viker ner till PCH där vi får titta på sjölejon och även ser hur solen går ner i Stilla Havet. Vi åker en bit efter PCH för att sen ta oss på mindre motorvägar till Los Angeles. Vid ett tillfälle på okänd mark blinkar varningslampan för bensin ilsket rött men med lite tur hjälper oss navigeringen oss till en bensinstation där Jesper och Zacke får visa leg för å köpa cigaretter (21 år).
I sena kvällen kör vi så ner till Los Angeles där vi kommer några timmar sent men skönt att somna i ett lugnt hem hos Ove å Kjerstin!
Dag 13
I går kväll bestämde vi oss för att åka till San Fransisco och för att slippa morgonrusningen var vi uppe klockan fem ännu en morgon och järnet ut på bensinmacken och köpa fem stora kaffe och några muffins.
Nästan folktomma motorvägar tar oss ut ur stan och upp i bergen på lite drygt en timme och innan vi nått toppen av berget är det minus tre grader och marken var helt klädd med vitt kallt pulver som kallas snö……. Brrrrrrr här är verkligen tråkig så vi kör 40 mil sen pissar och  fortsätter 20 mil till så är vi framme i den vackra staden San Fransisco 60 mil går fort om man slipper stå i kö.

Klockan är strax efter 12 när vi glider över Baybridge in mot stadens centrum vi kör världens krokigaste väg Lombard Street och ser Alcatraz, dit har jag inte varit på 25 år så vi åker ner till Pier 39 parkerar bilen och fixar biljetter för imorgon.

Sen kör vi till Mels Drive In på Lombard Street och drömmer oss bort till American Graffiti medans Chuck Berry sjunger för oss vi är glada nöjda och åker för att se Golden Gate som varje gång förbryllar och överraskar betraktaren med sin skönhet. Mäktig Märklig och sagolikt vacker!

Vi köper lite godis på dricka affären och åker runt och ser hur kväll blir till natt och att bara cruisa runt i San Fransisco är helt okej även i en Dodge familjebuss…..
Dag 12
I Los Angeles blir det idag shopping å kolla grejer dag så efter en stadig frukost känner åker vi mätta glada ut och det är nya spännande upptäckter vi möter som till exempel att lista ut hur en parkeringsautomat fungerar. Innan alla pengar stoppats i är Bernt och Stefan åter i bilen men ladda p-automt de kan pojka nu!

Vi kollar på några lite för stora Pickups som stod och väntade på sina nya ägare men onödigt stora bilar kostar onödigt mycket att frakta hem men kul å kolla.
Vi kör ner till Original Parts Group www.opgi.com/  här finns massor av delar och det mesta får vi bara rakt över disk är otroligt vilket lager med delar de besitter och det är hög kvalitet riktigt hög kvalitet och sen i lagrets yttersta hall står ett gäng bilar som företaget renoverat genom åren med sina produkter COOL…..

Man blir hungrig av att shoppa och vi svänger in på Dennys för att fylla på matförrådet och mätta belåtna på vägen ut möter ser vi två trevliga bekanta ansikten från Lidköping nämligen Thomas Karlsson och Mats Gustavsson som också är och kör runt kollar efter bilar delar och bilprylar. Fränt att se bekanta ansikten här!
Vi åkte förbi Shippingen och ser hur den första av de tre bilarna lämnas för transport i vår container till Sverige, den första av de tre bilarna är en Pontiac Bonneville 1965 som köptes innan vi åkte från Sverige. Bil nummer två är en Buick 1957 från Montana som också köpts innan och den fick vi bara se bakljusen på så visar en bild från vackra Montana innan den gick på lastbil till Los Angeles. Tredje fordonet i containern är en Ski-Doo Mach 1 1992 är ett märkligt fordon ta hem……
Vi drar ett djupt andetag drar vidare till nästa mega stora biltillbehörsbutik Classic industries www.classicindustries.com/ 
Här köps det en motor en kylare plus en massa annat kul som vi inte visste om att vi måste ha! Shopping när det är som roligast! Vi glider vidare på räkmackan och kommer in på ”Locally World Famous” Performance Plus www.performanceplustire.com/   Här blir det veteran däck och bling bling fälgar till Bernts Camaro allt går upp till fraktfirman. Det håller på att mörkna och vi måste vidare till en kille som har en lågmilad krockad Dodge Charger 1969 vi kör över stora långa broar i Los Angeles hamn i Long Beachmen väl på plats konstaterar Charger 1969 experten Stefan att det nog är lite för mycket jobb och för högt pris på denna bil så vi åker hem till Ove och kollar in hans bil, han har ett ”Barn Find” en 1968 Camaro R/S-SS som från fabrik kom ut i färgen Matador Red med vit cabb och röd option inredning den ska nu hem till Sverige för att där få ett nytt öde.
Bilen har rullat i Los Angeles åtminstone på 80 talet sen blev den bortställd men inte glömd i den lastas nu lite av varje och allt kommer få möta våren i Sverige.
Vi tar en macka och en kaffe för imorgon börjar nya tidiga äventyr!
Dag 11

Svårt å komma igång idag då vi egentligen inte har några stora aktiviteter utan ska bara transportera oss från Mesa i Arizona till Los Angeles i California en sju timmars transportsträcka på 65 mil.

I dag är alla före mig till bilen efter frukosten och vi åker direkt till ett av Jens garage där han förvarar lite bra å ha prylar. Dit har några paket anlänt som vi får stuva in i bilen. Vi tänkte först lasta på taket men bestämde snart att dela upp försändelserna inne i bilen och det blev fullt och på gränsen lite trångt när allt detta skulle in tillsammans med sex gubbar resväskor plus lite annat.

Märkligt hur mycket som ryms i en rejäl skåp bil. Vi åker upp till Jens familj kramar alla och kanske ses vi till sommaren i Sverige. Annars om ett år på exakt samma ställe.
Trötta gubbar i bilen tung last och den 65 mil långa vägen är i princip motorväg med två filer västerut och två filer österut vi åker Interstate 10 West i vänsterfilen jag kör och då det är mycket trafik ligger bilarna tätt och i ca 120 km/H.
Plötsligt kör bilen framför över något och det flyger upp i luften utan att jag hinner agera flyger den söndersprängda däcksresten rakt in i fronten på vår bil.
 

Turligt läste inga krockkuddar ut så det var bara å fortsätta i samma fart, inte mycket man kan göra när det är två mil mellan motorvägsafarterna. Men vi stannar på nästa bensinmack och konstaterar surt att vi tryckt den fina nästan nya hyrbilen rejält i stötfångaren. Då det är första gången något sådant sker skall det bli spännande se vad hyrbilsföretaget säger………….
 

Vi kör över Colorado River och lämnar nu Arizona och deras nästan sju miljoner innevånare och efter att vi passerat den Californiska fruktkontrollen välkomnar Californias 39 miljoner registrerade innevånare med ett rejält regn som piskar på så hårt att det känns som det regnar in och vi pratar om ”turen” att vi inte lastade kartongerna på taket….. Vi är riktiga lyckopojkar idag känns det som. Målet är Oves hus i Los Angeles County med 10,2 miljoner innevånare och han har säkert varit saknad.
Väl hemma dricker vi kaffe äter en korv å njuter av att vi fortfarande har några dar kvar att stöka runt i Kalifornien.

Vi kollar lite på internet men hittar inget som suger så där jättemycket….. Sängen känns bäst. Tack för Idag Slut för idag!
 
Dag 10

Vi drar på och ger järnet sen ökar vi.
Ingen minns en fegis och det är inte vilan vi är ute efter utan äventyret under någorlunda kontrollerade former.

Vi diskuterar under hotell frukosten och vi känner oss väldigt nöjda med resan så långt och vi hoppas att även ni som får följa med hemifrån tycker det är kul och att ni njuter med oss för vi är glada att dela med oss. Ove har flugit upp från Los Angeles till Jens så de kommer med grabbarna Drew och Kristoffer så vi är ett stort gäng på två bilar som i ilfart åker till Barret Jackson Auktionerna i Scottsdale.
Det är världens största bilauktion kolla in på www.barrett-jackson.com/ 
Denna auktionsvecka håller dom öppet nio dagar och här kommer det att säljas ungefär 1500 bilar och 1400 automobila prylar och miljoner besökare från hela världen
Vi upptäckte att många originalbilar från 40 talet och början av 50 såldes för hyggliga pengar medans alla med moderna motorer och moderna chassin såldes för stora pengar.

Här är några priser på bilar som såldes på denna den 46e gången de är i Scottsdale ALLA PRISER I USD
1969 427 COPO Camaro 132.000
1968 Dart GTS $82.500
1970 Superbird $216.700
1970 HemiCuda $302.500
1959 Cadillac S62 Conv $104.500
1956 Eldorado Biarritz $84.700

Men den mest omtalade var en något custombyggd VW Buss 21 fönsters från 1965 som såldes för $302.500

Och någon bil måste vara dyrast och det var en Aston Martin DB5 1964 som såldes för $ 1.485.000 omräknat i SEK landar vi på nästan 15 miljoner för en enda bil som är 53 år gammal.
Detta år såldes det prylar för 102,5 miljoner USD på dessa nio dagar runt denna auktionscirkus så kan man köra dragracing under ordnade former och åka banracing samt provköra många värstingbilar för här blandas fattiga bönder med multimiljonärer och ingen vet vem som är den rikaste. Detta gör oss svenska bondpojkar glada för så fort man visar intresse för något kommer det någon som vill visa och berätta hur fantastiskt fin bil man kollar på sen när bilen är utauktionerad å såld så rullas den åter till sin plats så att den kan kollas in under hela veckan. Många gånger under dagen nyper man sig i armen det känns som om det inte är på riktigt…..
Men det är det.


Vi avslutar besöket och åker hem till Jens familj i Mesa där Julie bjuder oss på en fantastisk middag och många skratt sätter sig i hjärnans hård disk som man kan plocka fram igen när det behövs.
Vi tar några drinkar och ett av barnen Jesper tar den Amerikanska Gustavsbergsbussen för att köra en tom buss i natten. Men efter ett tag somnar alla gott och strax hörs rejäla snarkningar!

GOOD NIGHT AMERICA!!
Dag 9
Vi vaknar utan väckareklocka redan vid 7 och vi går ner i motellets matrum och hittar ett bord där vi öser i oss dagens frukost samtidigt som vi tittar på nyheter och diskuterar vilken lycka att vi får och kan göra en sådan här resa. Vi är mitt uppe i Arizona med bilskrotar där bilar stått i 30 år utan att rosta med goa människor åt nästan alla håll vi tittar. Vår vän i Mesa, Jens Malmborg hämtar Zacke så att han kan hjälpa till med att reparera laddningen på Jens flygplan.

Zacke fick en heldag med nya upplevelser om hur man meckar flygplan å hur man åker till flygshoppen å köper lite prylar till planet och sen när allt funkar så drar de upp en sväng i luften och kör en sväng över Phoenix, Han var mycket imponerad och glad över nya upptäckten.
Tack Jens, Drew och Kristoffer,  Zacke är sig inte lik efter den dagen.


Vi andra tar sikte på skroten Dessert Valley Auto Parts South här har man bilar främst 1960 och äldre.
Här hittar både Stefan, Bernt å Jesper fantastiska delar till sina bilar. Själv vandrar jag runt bland tusentals bilar men hittar flera Cadillacs, Pontiacs, Edsel, Corvair, Ford, Oldsmobile och allt där mellan här är paradiset om man gillar gammalt skrot.
Bland annat står här 750 rostfria dörrar av alla fabrikat på träpallar kompletta med rutor mm. När man hittat det man vill ha går man ner till entrén pratar med folket bakom disken där man kommer överens om ett pris sen får man en mekaniker som i en gammal skrotbil kör ut till den bil som man vill ha delar från. Man pekar tittar och ser till att allt kommer med av det man köpt även bultar stag mm.
Man får verkligen allt komplett, riktigt trevligt då några av grejorna Bernt köpt tog tid åker vi ut tar en lunch å hinner in på Pep Boys för å kolla efter nått speciellt verktyg som kan behövas hemma….. och likt ett fruntimmer på mellandagsrea kom gossarna ut med små å stora bra å ha pryttlar som i bästa fall kommer att packas upp i Sverige men troligt aldrig nyttjas till sitt ursprungliga ändamål.
Efter att ha hämtat ut delarna på skroten åker vi mot auktionerna i och runt Scottsdale. Vi ser att vi har ungefär tre timmar så vi väljer Silver Auctions.
 Här är i vårt tycke den auktion som är bäst lämpad för Svenska bilentusiaster,
www.silverauctions.com/auction_show.php
Bilintresserade i USA utan alltför dyra bilar tar dom till denna auktion där många verkar sälja en bil och sen köpa en annan innan de åker hem. Se på hemsidan, det är lätt att registrera sig både för försäljning och köp av bilar man håller till på parkeringen till ett trevligt hotell/casino, www.fortmcdowellcasino.com/

Fy fan va fränt att gå runt bland ca 300 bilar som strax skall auktioneras ut och som sedan i en efter en körs in i ett tält där auktion hålls och bilarna ropas ut i snabb takt är fränt kul och enormt inspirerande men även om priserna är relativt humana ser jag ingen svensk som är med å bjuder men helt säkert finns de där för på vårkanten brukar det rulla in en och annan auktionsbil till Sverige. Kolla vilka bilar en Lincoln Zephyr V12 Coupe 1940 (kanske världens vackraste bilmodell?) sen en Mustang Mach 1 428 1969 följt av en Riviera 1965 på väg för att auktioneras ut även extremmuskler som en Corvette med 427a rustad med tre två ports förgasare en Mäktig Saab 95 V4a följt av en RoadRunner 1969 som efter 426 hemimotorn har 4vxl manuell och dana 60 för å hålla hjulen kvar i hjulhusen å kolla en GTO 1970 så mycket fräna bilar där där å där!
Väl inne i auktionstältet går följande under klubban, först en 1955 Chevrolet Sedan sen rullar Corvetten med 427a igenom och slutligen Burt Reynolds Svarta Trans Am 77a som ska vara finbilen från filmen ”Smokey and the Bandit” Burt har ägt bilen sedan filminspelningen 1977 och den gick för 480000 USA Dollar vilket motsvarar runt fyra miljoner. Men det var också en av de dyraste bilarna när vi var där. Vilken härlig miljö och vilka bilar och man märkte knappt det ösregna då det fanns så många fina bilar.

Det har varit en härlig dag och vi åker till Mesa där vi äter middag med Jens och hans familj på en lokal pub. Vi uppmärksammar att denna dag har Donald Trump tillträtt som president och vi hoppas att han skall göra landet ännu bättre för oss som gillar bilar.
Vi förstår att det kan diskuteras om vad som är bra och bäst men en folkvald president, i USA får nästan alltid folkets stöd oavsett vad de röstat på och det är väl klokt kan man tycka.
Efter avslutad middag tas några goa drinkar och innan avfärd mot hotellet tjyvröks det på parkeringen ett litet bloss kan ju inte skada……….
Glada somnar vi glada över att vi fått vara med om även denna dag!
Dag 8
Fakta;
Vi nästan i centrum av Arizona som är den sjätte största delstaten i USA med sina 3 miljoner kvadratkilometer markområde, blev delstat nummer 48 (av 50) den 14 Februari 1912, här bor 6,8 miljoner människor och mestadels bor de i och runt världsstaden Phoenix här lyser solen 85% av året vilket är mest i hela USA tom mer än både Hawaii och Florida. Man har sedan snödjup började mätas två gånger mätt snötäckt över 25mm i Phoenix området första gången 1933 och sista gången 1937. Här är det Sol och Varmt alla dagar om året nästan…….
Men vi är i Cave Creek (yta 75 kvadratkilometer lite norr om Phoenix här bor 95% vita i 1271 hushåll och tillsammans är de ca 5500 människor Alla städer med aktning har en slogan och i Cave Creek är den ”Where the Wild West Lives”
Klockan ringer strax efter sex och jag vaknar upp i Bo och Margarethas gäststuga som på ett intelligent sätt är i samma byggnad som deras hus tar en kopp kaffe tittar ut över bergen och ser strax hur solen börjar rulla ner över bergens slutningar.
Jag går ut på altan vid polen ställer ner koppen på bordet sätter mig och de är tyst helt tyst men när ljuset blir för starkt i dalgångarna börjar prärie vargarna yla och vi vet att ännu en dag har grytt! Smuttar på kaffet och känner hur det blir varmare jämfört med den lite kallare morgon brisen.
När värmen når marken nås av värmen hör man också hur det skallrar i buskarna det är någon av Arizonas 13 olika skallerormar som försöker hitta sig ett skrovmål till frukost men känner ingen oro då det bara är ca 15 st människor som blir bitna per år i Arizona. Själva bjuds vi in i salongen där det dukats med mjölk, flingor, kaffe, te, ost och smör som Bo ordnat från Sverige och rostade frallor men så även den magiska marmeladen som Margaretha gjort av citroner som de plockat på sonens tomt som bor i närheten. Stopp Stanna låt tiden stå stilla ibland vill man ju drömma sig bort till paradiset och för mig är detta ett Paradis………..
TACK ALLA SOM GJORT DET MÖJLIGT ATT JAG KAN VAR HÄR NU!!
Efter en lång frukost som är alldeles för kort vinkar vi så adjö till Bo och Margaretha och vem vet kanske är det sista gången vi hälsar på hemma hos dem då de har planer på att sälja huset och flyttar till något mindre men en dag i taget och säkert kommer vi möta dom igen kanske på ett matställe någonstans till dess ha det bra!

Vi lämnar grå kråkans farm för denna gång och söker oss till närliggande Dessert Valley Parts en bilskrot som till största delen har bilar från 1960 till 1980 här finns många rostfria golv, skärmar och andra bra å ha delar.
Vi träffar några lycksökare från Vänersborgstrakten och världens mest berömde Torsby bo, Arne Nilsson är på samma skrot och letar delar och lapar sol.
Vi hittar alla lite delar och kollar in deras for sale bilar men lämnar stället efter ett par timmar.
 
Vi i vårt sällskap styr till Bo Målefors (Arizona Classic Phoenix) för han har alltid ett gäng bilar och roliga historier från förr och nu han har många roliga bilar i olika renoveringsstadier där vi speciellt uppmärksamar en:
Dodge Polara 1960 Four-Door Hardtop Sedan en bil som vad jag minns aldrig sett i Sverige, enorm ovanligt med bakljusen både i vingen och i bakstammen snyggt ovanligt.
 
Bo sätter sig vid ett bord i inredningsrummet och han säger att de bästa åren i USA har nog flugit förbi, det är tuffare att hitta billiga bra bilar, tuffare att hitta köpare utanför USA på grund av den högt värderade dollarn men än hänger man med flinar han.

Visst det är enkelt att vara 20 år jobba 70 timmar i veckan men när man passerat 50 och några till blir det lite jobbigare. Vi är glada över det Bo visat och åker vi mot staden Mesa som också är en del av Phoenix här har vi tagit in på ett motell. Väl framme där tvättas det kläder och duschas och vi åker ner på nästan världskända Waldos BBQ här serveras magiska grillrätter i en gammal lada och en av traktens traktorraggare har hittat dit före oss då hans sex cylindriga Massey Ferguson 44 Hästkrafter 1950 redan parkerat utanför ingången.
Inne på Waldos är det betonggolv och fullt med sågspån för att dölja värsta resterna från den tid det var boskap i ladan och ljust denna kväll var alla nya på jobbet (det stod på serveringströjan) men så serverade dom också drycken i gamla syltburkar och alla bestick och tallrikar var gammalt, troligen 50 år å äldre vi fick också sitta vid typ målarbord med skyddspapper som duk.

Frågade efter kollat i menyn om det fanns något riktigt prisvärt då priserna var lite höga, då visar mig en ur personalen bordet som står mellan Herr och Dam toaletten om man satt där lämnades 20% på priserna. Nu hade vi ju tänkt slå på med lite bättre så vi valde sitta kvar i ladan.

Maten kommer in och det är magiska aromer som kommer i ens mun, det är sagolikt gott och efter en stund känns pinnstolen riktigt bekväm och efter några drinkar i syltburken är livet på topp igen och en av de godaste grillkvällar är strax ett minne blott Waldos lämnar en inte oberörd Grillat när det är som bäst! Tack Mr Waldo! Väl vid motellet somnar alla på en kvart, Good Night America where ever you are……….
Dag 7
Frukost på Motell/Hotell var i USA i slutet av åttiotalet i bästa fall en muffins å en kopp kaffe men med åren blivit mer och mer påkostade och idag har de flesta riktigt bra frukostar.

Vi intar våran redan vid åtta för att få ge oss ut på upptäcktsfärd i kanske det vackraste av de vackra områden som finns i USA, Grand Canyon.
När vi kommer körandes norrut från Williams så ser det inte så speciellt ut, lite berg, skog och ganska platt. Så betalar man inträde till parken och vi kör in och ställer oss närmast första utsiktspunkten sen får man gå 100 meter sen ligger Canyon under oss och det är som extra dos energi sätter sig i kroppen det är magiskt vackert.
Vi åker österut i parken och stannar på alla utsiktspunkter och är svårt att beskriva det vi ser men är väl värt besväret att ta sig dig för att om än för några timmar njuta av det magiska.
Jesper å Zacke är som barn är i allmänhet busiga och fulla av upptåg så bland avspärrningar som de passerar så utlöser de snöbollskrig och de hinner även slå en båge över kanten, de skratta och sa – de va fan de längsta jag nånsin pissat sen gapskratta de och dela på kall Coors.

Vi lämnar parken och kör några timmar i riktning mot Phoenix men innan hinner vi in i ett nytt sagolandskap Red Rocks i Sedona, (Arizona) är enormt stora Röda berg som ser ut att vara dit lagda av en jätte, dom bara är där och hittar ingen speciell information om området men det är sagolikt vackert.

Vi kör som vi lever livet inte i Slow motion så vi blåser genom Sedona ut på motorvägen mot Phoenix stannar kastar i oss en burgare innan vi styr kosan mot dagens huvudmål i Cave Creek några mil norr om Phoenix. Här bor Bo och Margaretha Crabo som lämnade Sverige redan 1969 och de har inte ångrat sitt livsval utan njuter i den Arizoniska värmen året runt. Boendet i USA har gjort dem gott så vi får höra historier som de varit med om och som alla är helt sann. Ikväll hör vi dom på den bästa av de bästa restaurangen i Cave Creek. Här äts och skålas det samt visas saker vi inte hade en aning om att det fanns. Kvällen avslutas i Bosses garage där han försöker sälja sin Mercedes cab till Zacke men han avstod tog en öl och somna för imorgon är en ny dag!
 

Dag 6
Vi vaknar upp i syndens stad och kisar ut mot ännu en solig dag i Las Vegas här regnar det ungefär 125 millimeter per år och normalt har de ca 355 soldagar per år så vår morgon är snarare regel än undantag. Vi är uppe klockan tio och hjärnan känns väldigt tung denna morgon och vi avnjuter en enklare frukost på närmaste
Mc Donalds sen fortsätter resan österut och vi låtsas vi aldrig varit i staden vi just lämnade.

Vi kör till Hoover dammen och får där veta att den i bilvärlden inte helt okände Henry J. Kaiser var en av de två som designade dammen som kom att byggas under åren 1931 - 1936. Under dessa år jobbade 16 000st olika med att bygga gjuta och färdigställa detta gigantiska dammprojekt som kostade drygt 100 personer livet.
Dammen är 360 meter lång och 222 meter hög, det gick åt ca 3.330,000 kubikmeter betong och kostade då ca 50 miljoner dollar. Dammen som ligger efter Colorado River på gränsen mellan Nevada och Arizona byggdes främst för att ordna med säker bevattning till de södra delarna av Arizona och Kalifornien. Att Hooverdammen sedan även producerade ström var en bara en god konsekvens av det primära användningsområdet.
Vi är djupt imponerade men huvudvärken påminner oss om glädjen från igår varför vi idag mår sådär så vi skippar guidade turer och längre promenader. Vi körde vidare ner till staden Kingman där vi åkte österut efter Route 66 så vi körde ca 12 mil efter vägen som kallas Mother Road. Vår färd gick i östlig riktning från Kingman till Williams en liten tråkig transportsträcka men på några ställen ser vi rester av vad som en gång i tiden var en blomstrande Business utmed Mother Road Route 66.

Om vi kört vägen för 80 år sedan skulle vi mött massor med T Fords och några nya A Fords lastade med allt vad passagerarna ägde på sin väg mot lyckan och ännu grönare gräs. Vi försöker nyktra till och dämpar fylleångesten med diverse sånger. Livet leker och fem friska gossar från Sverige är på väg från en höjdpunkt i livet till en annan. Tack för att Ni var med och kul att ljust Du läser och följer vår resa som faktiskt kanske kan vara den sista!!!!!
 
Kuriosa:
Under 1700 och 1800 talet emigrerade massor med folk med båt från Europa främst till USAs östkust där man kunde med relativt enkla medel bosätta sig i USA.
De allra flesta kom till området runt New York och ganska snabbt sökte man sig västerut för att få tillgång till bördig mark och andra naturtillgångar. Många kom att stanna runt Detroit och Chicago. Samtidigt växte städerna på västkusten i California främst med folk från Japan, Ryssland, Kina mm. Pacific Railway kom att knyta ihop handeln med dessa två områden och allt mellan i mitten av 1800 talet.
I början av 1900 talet växte bilindustrin upp och fler och fler fick det bättre och blev med bil och som vanligt fortsatte folk söka sig till bättre ställen och vägen gick västerut för det påstods att Kalifornien var bästa varmaste stället att vara på så 1926 knöts massor av småvägar ihop mellan Chicago i Illinois och vägen som kom att heta Route 66 öppnades så officiellt Torsdagen den 11 November 1926 och togs bort ur vägnätet Onsdagen den 26 Juni 1985. Vägen kördes från början främst av de som drömde om en ljus varm lycklig framtid i California och många lyckades där borta i väst en slogan som några hade var ”Go West Young Man”. Även om vägen gick åt två håll var den största trafiken i västlig riktning! Vägen går genom sju delstater och från Chicago, Illinois är det 3933 kilometer till Santa Monica, California där Route 66 slutar mot stranden av Stilla Havet.

 

Vi kommer in till Williams strax efter sju på kvällen så vi söker oss till en god middag på Jessicas Grekiska restaurang som har utsökt god kvällsmat så här får vi oss ett skrovmål som vi kan smälta på hotellet dit vi strax anländer. Zacke och Jesper somnar i princip stående men till min förvåning ser jag att grabben Zacke är utan strumpor?? Jag väcker honom och frågar va fan hände igår egentligen, han tittar upp flinar säger ”Whats happens in Vegas stays in Vegas” han vänder sig om och somnar om, imorgon är en annan dag med nya äventyr!

Dag 5
Vi är i USA Landet dit människor med stora och små Drömmar söker sig och vi är 5 av dessa drömmare. USA har 50 delstater och i dessa bor det idag ca 325.500.000 människor och vi är på väg till Las Vegas i delstaten Nevada. Där finns staden dit de verkliga drömmarna söker sig Las Vegas med en befolkning på drygt 550.000 innevånare. Hit kommer mer än 4 miljoner besökare per år för att prova lyckan på en av stadens mer än 200 000 enarmade banditer. Staden kallas Sin City och detta beror givetvis på all galenskap som sker hör bland 150544 hotellrum fördelat på 355 olika hotell, med sprit, spel och någon av stadens ca 30000 prostituerade (sälja sex är olagligt i Las Vegas men ingen bryr sig)
Inför dagens resa gör vi oss redo tidigt på morgonen och redan strax efter åtta är allt lastat i bilen och vi glider österut från Los Angeles och kör ca 50 mil för att komma till Las Vegas. Vi anländer strax efter lunch och dagtid är staden grå lite tråkig och ganska ljum, det är när lamporna tänds som allt börjar hända.
I Las Vegas började man spela redan i slutet av 1800 talet och 1931 legaliserades första Casinot. 1941 tio år senare öppnade ett av de idag äldsta hotellen El Cortez på Fremont Street och det är dit vår resa styr idag. Vi blir positivt överraskade över hur modernt och snyggt här var och i ingången stod en Cadillac 1941 och hälsade oss välkomna, detta gladde speciellt Bernt och Stefan som ju har en viss kärlek för märket.
Då eder skribent delade rum med ynglingarna Zacke och Jesper fick man vara med under förberedelserna för en fest i Las Vegas på rummet här bjöds på Öl, shot och något som gjorde farbror vimsig i knoppen och stegen svajade extra mycket. Grabbarna tvätta sig och Jesper gillade hotellet så han tänkte tatuera in hotellnamnet på magen. För att hjälpa tatueraren ritade Zacke in ett lämpligt underlag på magen sen fördelade grabbarna pengar mellan varandra efter diskussion om hur mycket de kunde bränna i syndens stad. Några av Zackes regler för fest i okänd stad

1. Alltid ha en budget med kontanter
3. Lämna kreditkortet på rummet
11. Alltid ha 200 kronor (20 USD) i sockan
12. Oavsett vad som händer ta ALDRIG av dig sockan)
Hur Bernt och Stefan förberedde sig är oklart men det var fyra glada gossar som gled ut i vimlet på Fremont Street där festen var i full gång redan vid sju.
Vid ingången till den kupoltäckta gatan fick vi se att det var hissar från Skellefteå som användes till att ta upp människor till nån sorts karusell. Väl inne under det tak som sägs vara världens största bildskärm fick vi på nära håll se uteliggare, luffare, tiggare, gatuförsäljare hundar, katter, öl/sprit försäljning, prostituerade, glädjeflickor blandade med vanligt och ovanligt folk från hela världen där bland annat Elvis uppträder på en utescen och Michael Jackson på en annan. Här är staden alla lever för evigt fnissar Bernt innan han beställer in två öl som han delar med mig och Stefan. Småpojkarna har sedan länge sedan försvunnit ut i staden för att prova det staden har att erbjuda och vi ser Trump Tower innan vi kommer hem till vårt hotell.
Tidigt på morgonkvisten kommer grabbarna bus till vårt hotellrum och de hade gjort staden och på frågan vad de gjort skratta båda och sa ”Whats happend in Las Vegas stays in Las Vegas” men jag förstår att när de använt den sista 20 dollars sedeln till taxin hem så fråga taxichaffisen
-Where you going?
-To the Hotel!
-What Hotel?
- The Big Hotel!! In that direction
Taxichaffisen blev inte klok på dem men turligt nog så kom de på att adressen fans på Jespers mage och de kunde säkert utan pengar åka hem och sova några timmar.
Goder Natt!!!
Dag 4
Idag Pustar vi ut……… ingen klocka som ringer utan vi bara softar och tar det lugnt. Det behövs efter de dagar vi haft och för de dagar som kommer men efter att vad 10 tiden fått i oss lite frukost åker vi runt å bara glor runt i västra delarna av Los Angeles vi får oss en kopp kaffe på Viking Motor och hinner kolla in reservdelslagret på Original Parts Group tom köpa lite prylar till våra raggarbilar hemma i Sverige.
Vi kollar också in en Cadillac Specialist innan vi åker upp i bergen för att kolla in en superhemlig bilskrot med massor av gamla bilar där vi inte får fota varken utifrån eller inifrån så det här stället var vi tvungen att glömma redan när vi lämnade men ett smygkort tog jag innan vi åkte hem till vår bas på Admiral Avenue här berättar Ove att han vill ha hem sin Camaro till Sverige så vi kollar att allt sitter där det ska.
Rolig bil. som kommer i Containern.

Sen middag och isäng den här dagen var inte mycket händelser men är inte fel att åka runt bland palmer 24 grader varmt å solsken, Mina Vänner Livet Leker å vi laddar Batterier!!
 
Dag 3
Förvånat hör jag klockan ringa 05:30 även denna morgon och likt kattor på jakt smyger vi runt i Oves hus där fler sover och på 15 minuter är alla ute i bilen trötta, glada och pigga på upptåg som börjar på Pomona swap Meet www.pomonaswapmeet.com/ här slår man upp insläppet redan 4 på morgonen vi är där strax efter halv sju precis innan solen går upp. Det innebär att de som jagar efter fynd redan haft flera timmar på sig att hitta de bästa bitarna.

För oss är ju detta besök bara för skojs skull men så fort vi parkerat travar Bernt Å Stefan iväg i högsta fart, inte för att hitta de delar som de vill ha utan bara för att vara på plats om det där fyndet som de inte letar skulle ligga framlagt till skamligt lågt pris. Vi andra masar oss ut kisar mot mörkret och tar oss sakta in för att se hur träffområdet fortsätter fyllas på med säljare och köpare. De första säljarna kom redan körandes in på Lördagseftermiddagen.
 
Magiskt vara på plats på Pomona Swap Meet innan solen går upp är en gåva som är
något som etsar sig fast länge och som kommer ge mig glädje igen och igen!
Har en kompis i Vilhelmina Anders Hansson som har sjukdomen MS
han sa att jag skulle hålla utkik efter en Buick Electra 225 Limited 4dr HT 1971 för han drömmer om en sådan och här är bildbeviset för att
vi kolla men detta var ju en 1972 så den var för ny för Anders smak.
Vi käkar frukost och dricker en extra stor kopp kaffe som på gränsen till överhettar dessa nordbor på besök i Solens California. Och efter en timme stod solen högt och kommersen var i full gång, visst finns här prisvärda bilar och delar till rimliga och bra priser men de flesta verkar ändå göra som oss bara glida runt och prata skit med varandra, Bilarna, Människorna, Delarna som inramas av vacker natur och solsken är mumma för vinterskälen som nu kommer vara varm ända till raggarbilen startas upp i Maj, jaa vi njuter i detta nuet och Livet är Gött!!
 
Några av bilarna som var till Salu denna Söndag, men bara ett fåtal bytte ägare vilket kan bero
på den lite höga dollarkursen, det var dyrt här för alla utomamerikanska spekulanter
Här körde man in en bil som skrotades ned under dagen fränt och något som nog bara kan
ske här med så många intressenter på olika bildelar, här fanns också fynden du inte visste fanns i morse,

Efter vi gått runt i sex timmar stämmer vi träff på en av de uppställda mattälten och vi äter en trevlig Lunch med hamburgare, solsken och en öl.

Nöjda ställer vi kosan mot ett Peterson Automotive museum inne i Los Angeles https://petersen.org/  vilket är ett spektakulär samling med massor av trevliga fordon och historier, men det är som alla bilmuseum en historisk blick bakåt i bilhistorien genom fordon som nästan aldrig körs men imponerande och oerhört Trevlig.

Man har även ett förvaringsutrymme i källaren där man förvarar bilar som inte ställs ut nu men vi nöjer oss med själva utställningen och källaren får vi ta en annan gång.

Vi kör sedan lite i cirklar innan vi hittar en Pizzeria som fick förmånen att serva detta svensgäng med god Pizza, trötta nöjda och glada kom vi vid åtta tiden på kvällen till Oves hus och de första dagarnas springande hade nu tagit ut sin rätt på en halvtimme sov alla och nöjt drömde vi om vad vi varit med om!

 

Här vårt Svenskgäng som precis ätit lunch och som nu
var hungriga på nya äventyr. Klockan var ju bara två…….

Robert E Petersen grundade Hot Rod Magazine http://www.hotrod.com/ 1948 och bildade sedemera Petersen Publishing och han öppnade så Petersen Automotive museum 11 Juni 1994 är man i Los Angeles är detta museum väl värd ett besök här finns många skönheter från Amerikas bilhistoria

Våra resor kallas för vissa för Matresan och så också denna
dag fick vi avnjuta något gott från det Amerikanska köket.

Dag 2
Gårdagens sena kväll följs av dagens tidiga morgon redan 05:30 ringer klockan i Oves hus och vi blaskar av ansiktet och smyger ut i bilen som i kolsvart mörker tar oss mot dagens första aktivitet nämligen Adams Donuts i Huntington Beach som är ett Donut ställe inte större än korvkiosken i Vilhelmina men utanför Adams Donut samlas traktens bilfolk varje lördagsmorgon från ca 5 på morgonen till klockan nio på den stora köpcenter parkeringen utanför Adams.
Här har man träffats varje Lördagsmorgon sedan början av åttiotalet och sägs vara den bästa gratis bilshowen i USA.
Några bilder på cycklarna/mopederna som ungdomarna gled in på strax efter kl 6 på Lördagsmorgonen
I trötthet, tysthet närmar vi oss målet och någon kilometer från själva träffen hör vi ett surrande ljud som påminner om trimmade mopeder vilket hjärnan sorterar bort som skräpljud men plötsligt ligger vi bakom ett tiotal mopeder med och utan avgasrör som kör utan ljus, utan hjälm och i full fart mot Adams Donuts. De glider in före oss och tar den bästa parkeringen och av stiger ett gäng riktigt pigga 14 åringar som direkt börjar samtala med den äldre publiken som anlänt tidigare. Vi hittar en parkering och går in på Adams och köper ett par Donuts å en kaffe vid 06:50 ser vi hur Solen kryper upp och in genom fönstret för att värma oss kylslagna nordbor i Los Angeles för ungefär 10 timmar.

Adams Donut på hörnet säljer massor med fika från klockan 5 på morgonen till 9 på förmiddagen och det är massor med bilar i alla stilar Och en Tuff Hot Rod starta inte så vi i Svenskgänget var snabbt framme och puttade med Svenska muskler igång bilen.
Fränast denna lördagsmorgonen var denna luftkuddeförsedda Ford 1936 som ägaren fick färdig redan
2003 och sedan dess har han cruisat med den minst ett par gånger i månaden


Mätta med sött i munnen går vi runt och kollar in veckans fräcka bilar i några timmar och vid nio ser vi Moppegänget skruva till bitarna, kasta skruvmejseln mellan varandra kicka igång och dra ut i trafiken för att snart somna i den egna sängen, men för oss fortsätter äventyret.

Vi ringer på några bilar vi kollat in på Craigslist tidigare men ingen är hemma så vi ringer vår vän från Norrland Börje Forslund som bor i närliggande Yorba Linda och frågar om vi får tidigarelägga vårt besök. Han skrattar och säger kom så fort ni kan. Mannen med hatten välkomnar oss och vi snackar om allt mellan matlagning, blomsterplantering, politik men främst om gamla bilar och biltrender. Hans historier går på intet sätt återberätta här men det är glöd ös och tryck i dom och han skrattar gott nästan s hatten ramlar av. Börje är en god representant för Sverige i Los Angeles men han är också en av de mest amerikaniserade svenskar jag träffat i USA.

Efter en fantastisk tour i garaget lite historier över en kopp kaffe drar vi ut till ett matställe där vi käkar lunch innan våra vägar skiljs för denna gången.

Vi drar till http://www.backinthedayclassics.com/   där vi tittar på ett 50 tal salubilar och ett tusental salu prylar allt från svunna tider. Vi får även trevliga berättelser av killen som driver allt Tony Martinez. Han säger allt från förr var bättre och roligare men roligast är att leva i nuet och njuta av det vi har kvar från förr. Efter denna historielektion drar vi oss åter till Oves högkvarter och plockar ihop lite från de första 24 timmarna i USA för att sedan i månens sken få en härligt grillad korv med Bröd och det är häftigt att vid midnatt på Lördagskvällen stå å grilla Korv över öppen eld i Los Angeles. Efter dessa korvar lämnar vi denna dag bakom oss och utan att blinka somnar man för att få vila till morgondagens äventyr.
 
Hos Börje eller ”han med hatten” är det lika mycket historier som bilar som fängslar oss kvar i timmar, Stort tack för proffs underhållning.
Back in the Days i Carson har så mycket att titta på men man blir så glad att någon samlat så mycket prylar så vi fick komma och titta idag! Thanks again

I Oves hus i Los Angeles ”Lilla Huset på stora Stan” Grillades det korv över öppen eld och med historier från dagens upplevelser Tack

DAG 1


Det här är en reseberättelse som jag gör av många anledningar:

1. För dom som är med på resan och för dom vi möter

2. För dom som drömmer om en sådan här resa men som av olika anledningar aldrig kommer iväg, Nu är ni också med!

3. För att själv kunna läsa om de öden och möten som inträffat detta år, igen och igen och igen.

4. För att just denna resan kan vara den sista på just detta sätt.

Reseberättelsen skrivs ca tre veckor efter den börjar av den enkla anledningen att resan ska bara vara en resa och inget stress med att hinna få iväg bilder och så vidare, Inget har heller skrivits på Facebook då jag tycker det dar död på just denna berättelse!
Just Du som läser detta ska känna att Du är först i raden att läsa det och kom ihåg det är skrivet just för dig och ingen annan, Vi kommer färdas genom tre delstater och upptäcka nya och gamla bekanta. Träffa människor vi aldrig kommer träffa igen. Träffa människor vi aldrig sett förut, Vi gör det i liten grupp som vi efter denna resan kommet känna väl.

Vi som reser är
1:Bernt Björk på Bernts Autorep i Piteå som är en av eliten av bilrenoverare i Sverige och han har med sina bilar genom åren vunnit både Sveriges Snyggaste bil och på Power Meet
2: Stefan Wargh Skellefteå/Luleå som är en av ägarna/säljarna på TA motor i Luleå och därmed en av de med mest kunnande på Cadillacdelar i vårt Land
3: Jesper Strindberg Orust en kille som sysslar med allt som inte är värt att veta och på det är han dessutom jävligt duktig
4: Zackarias Fjellstedt Orust en kille som på ett företag med signumet ” Vi lagar allt utom mat” Vilket han kommer få bevisa under resans gång.
5: Är undertecknad Sören Fjellstedt som älskar allt i och runt gamla fordon. Jobbar sedan 34 år med besiktningar och värderingar veteranfordon

Resan börjar redan på Torsdagskvällen när Zacke och Jesper anländer till mig i Göteborg då de med resväskor och massor av frågor anländer mitt hem. De säger att de ska hålla sig vaken hela natten för att kunna sova på flyget men när klockan passerat två sover båda gossarna i varsitt hörn i soffan.
Strax efter klockan 4 väcker jag dom och efter en kopp kaffe åker vi till Landvetter där vi byter bil mot flygmaskin som tar oss upp till Stockholm och Arlanda. Här möter vi Bernt och Stefan och vi tar genast upp snacket om vad vi ska göra, hur och när och vi är alla fulla av tankar och funderingar. Någon av oss reser till USA för första gången och någon har rest dussintals gånger,

Jesper och Zacke har laster, den första visar sig på Arlanda dit dom
smög sig med cigaretter för att fylla på nikotinbehovet inför
den 12 timmar långa atlantflygningen
Viss besvikelse visade de svenska pumorna på Arlanda då Bernt
och Stefan mest intresserade sig för Stefans mobiltelefon och
inte var det Internetfunktionen och Facebook utan de kollade
dollarkurs och hur mycket man skulle få för en US dollar.
Tjejerna tittade länge efter dem när de mumlande på
norrländska lommade iväg mot flygplanet.
Här hjälpte inte långa naglar och läppstift långt!
Vi känner alla glädje över åldersspridningen i gruppen och förstår snart att vi delas in i två grupper en ungdomsgrupp och en gubbgrupp som ska till stora landet i väst och åtnjuta allt vad som kan erbjudas.

Vi flyger direkt från Arlanda till Los Angeles så vi är framme redan strax efter klockan 12 på dagen och äventyret kan dra igång så fort vi tagit mark.
Snabbt in i hyrbilsbussen som tar oss till den förbokade hyrbilen på Alamos, efter att alla skrivit på kontraktet går vi och kontrollerar rad tre där alla miniVans står. Det är ca 20 bilar vi fritt kan välja medan och vi väljer en Dodge Grand Caravan R/T 2017 som endast hade 2678,5 mil på mätaren och kändes vara i det närmaste i nyskick. Vi glider ut i det amerikanska vägnätet med skrikande däck då vi tidigt bestämt att gå ut hårt å sen öka! Första sträckan blir till Viking Motors i Santa Monica där min kompis Ove Stenlund väntar. Vi åkte epa traktor tillsammans på sjuttiotalet och han har jobbat i USA sedan nittiotalet. Hans verkstad är en bra utgångspunkt för resan då vi redan sänt hit paket, delar och dokument inför den planerade containern till Sverige.

Strax innan tre på eftermiddagen landar vi med vår hyrbil på
Viking Motor i Santa Monica här får vi delta i företagets obligatoriska trekaffe mot att vi tagit med sötsaker från Sverige.
Denna verksamhet upphör 1 Juni i nuvarande form så detta är snart ett minne blott och det är bara att acceptera att genom förändringar
nås också nya framgångar men är svårt för oss nostalgiker att
inse att vi måste ta vårt trekaffe vid ankomst någon annanstans.
Så för sista gången TACK FÖR KAFFET!-

Första måltiden i USA är givetvis Hamburgare och pommes på
Big Boys Big Burger i Burbank och vi har även fått med oss Ove
som kan hjälpa oss när vi hamnar i konstiga situationer
med det amerikanska folket.


Efter det obligatoriska tre kaffet på Viking Motors gör vi oss redo för kvällens äventyr och kosan styr nu mot Burbank för resans första bilträff på Bobs Big Boys Burgers och deras Friday Night Car Show mellan klockan fyra på eftermiddagen fram till midnatt. Hit åker lokalbefolkningen som är bilintresserad och det är bra drag varje fredag sedan femtiotalet när de bilburna började samlas där varje Fredagskväll. Vi kollade bilar åt en burgare och tog oss sakta hem till vårt högkvarter hemma hos Ove där vi landade strax efter , midnatt och trött konstaterade vi att det varit en lång dag som började vid fyratiden i Luleå och Göteborg,

Nu Sova imorgon är en ny dag!

Big bobs Big Burger i Burbank en av de mörkaste fredagarna denna vinter samlade trots allt ett 40 tal olika bilar
som parkerades nån timme för allmän beskådning medans ägarna tog en Fredagsburgare.
Är kul att träffa jänkarna på sina egna bilträffar och snacka med dom om deras häftiga åk trötta efter en lång dag åkte vi hemåt runt midnatt!