Cadillac Eldorado Biarritz 1960

Av Johan Nilsson för usabil.nu

Johan Nilsson äger en av landets finaste Eldorados.
Han har hämtat den i USA och renoverat den till ett mycket mycket fint skick.

Här följer Johans egen berättelse om Eldoradon samt om andra bilar han haft genom åren. 

 

Jag tror jag var 8-10 år. Besökte mormor och morfar, och hittade på deras vind försäljningsbrochyrer på Cadillac -56 och Chevrolet -57. Vi hade en Opel Rekord ifrån 1972 och det var ju inte riktigt samma sak. Jag minns även när vi några år senare besökte släktingar i stan. Det var kväll och helgraggen gick nedanför deras balkong. Det måste ha varit en Fairlane-59 och jag hade aldrig sett så imponerande bakljus. Och ljudet, detta gudomliga V8 bludder ifrån avgaspiporna. Det är klart att sådant måste sätta spår i en pojkspolings själ.

Vid denna tid bleknade det mesta i jämförelse med 1959 års Cadillac, med sina imponerande fenor. Då som nu fanns dessa raketinspirerade baklyktor avbildade i tid och otid.

Olds 59 ägde jag 1989-95. CH trim chop levererade ny inredning även till denna bil. 
Fotograf Erik Stigsson

En tidningsbild på en -59 års Oldsmobile Ninety Eight bakifrån utanför ett cafe, fick utgöra riktlinjen för mitt framtida bilinnehav. En sådan skulle jag bara ha, men fick börja ifrån grunden som de flesta. Det blev en Dodge Dart med V-8 och jag var 16 år.

Ninety Eight -59an rullar idag i Norrland efter 10 år i Värmland, fortfarande i samma skick som när jag sålde den -95.

Det var mer på vinst och förlust jag följde med min vän Lasse till USA -98, efter att ha sålt en -50 Mercury customsläde. Några suddiga kort på en dammig Biarritz i en mörk lokal, var allt jag hade att gå på. Väl framme irriterade jag mig på att det var fel motor i bilen (ej matching numbers) Men bilen var orörd och helt komplett, bortsett ifrån luftfjädringen. Läs gärna reportaget i Power nr1 -99.

Ett par dagar senare hittade jag originalmotorn under en massa bråte, som naturligtvis fick följa med hem. Jag bestämde mig tidigt för en rullande renovering, då känslan att möta sommaren utan en Amerikansk bil obönhörligen får mig att må väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt. Känns detta dilemma igen av någon?

Avrinningskanalen var felkonstruerad original. Efter några timmar med krymp och 
sträckmaskinen var resultatet ett annat
Bilen slipades plåtren in och utvändigt 
med scotch brite trissor

På väg till garaget efter besök hos mästerlackerare Lasse på ML Bil . 2 veckor kvar till Big Meet
På grund av detta fenomen blev bilen besiktigad 2 månader efter hemkomsten, strax före Power Big Meet iVästerås.
Första vintern ägnades åt att få bilen plåtren in och utvändigt. Projekt nedplockning startades under mellandagarna. Den rost som fanns var snart avklarad, förtenningarna byttes och bilen kunde i juni lackeras i delar i originalkulören Cararra Green. Det var tidigare nämnda Lasse som höll i sprutan. Observera att vi nu befinner oss mitt i må dåligt perioden. Bilen skruvades således ihop på 2 veckor och blev klar kvällen innan Power Big Meet.

Att alla skruvar och clips låg nyförzinkade i uppmärkta äggkartonger gjorde ihopmonteringen enkel. Äggkartonger är en jättebra uppfinning.

Underramen är väldigt klen original på 
sidorutorna och ryker med tiden av. 
Efter renovering monterade jag en 
egentillverkad förstärkning.
Sätesstommarna lättblästrade och nymålade. Underdelen till instrumentbrädan som skymtar till vänster gick samma öde till mötes

Mattias och Håkan har varit till stor 
hjälp med renoveringen
En av bilderna som fick mig att åka 
till USA och handla bil.
Alla vintrar har ägnats åt delrenovering för att avslutas mitt i må dåligt perioden strax innan Västerås träffen. En sommar tog det stopp. Det beställda inredningsmaterialet kom aldrig ifrån USA, paniken infann sig. 3 veckor till ”Hjulafton”( och ingen Jänk). Räddningen fanns 3 km hemifrån i form av en Pontiac Bonneville Cab ifrån -66 .

En bil jag knappt visste existerade, då ägaren aldrig körde med den. Men ett tips av en bekant ändrade på detta och jag kom till Västerås i tid.

Bonnevillen fick tyvärr säljas vidare, men jag kom i samma veva över ett airride chassi med nya luftbälgar. Delarna renoverades och monterades på cabben. Det var ganska vanligt att systemet strejkade, och GM ersatte då bilarna med traditionell fjädring

Den beställda Canvascabben ville inte dyka upp pga. hamnstrejk. CH trim shop i Bodafors ställde i likhet med inredningen upp och monterade den 2 dagar innan Big Meet i värsta må dåligt period. Detta har följts upp med omkromning av i princip allt. Det mesta på Chroma i Danmark, renovering av original motorn samt renoverad instrumentbräda ifrån Tony på RD Autoline.  

Så här ser en Airride kompressor ut. En tvåcylindrig trycksmörjd rackare vars vevaxel 
även driver styrservopumpen

Tobba Olsson på Chevy Power Import i Vetlanda blev räddaren i nöden då bilen fick syraetsande grundfärgsstänk på sig. Detta blev en försäkringsfråga som slutade med en omlackering i Motala. Tobba är en supertrevlig perfektionist som stod för demontering och montering. Han släppte ändå in mig i garaget för omlack av innerskärmar och småpill. Bilen kunde köras hem strax innan, Ja vilken helg kan jag mena.

De flesta som renoverar sina bilar stöter förr eller senare på ”patrull”, men är inte detta en del av själva tjusningen. Jag hade lovat mig själv att aldrig mer lägga så mycket blod, svett och tårar i en bil. Jag har ändå ägt styvt 20 stycken. Har jag lärt mig av min läxa? Icke sa Nicke. De Soto -57or är ju bara såå snygga, och ett totalobjekt är redan inköpt i San Fransisco.

Det är just nu långt till sommaren, och jag har 18 Power Big Meet ”skyltar” i följd.

                                                       Heja Kjelle Power.

Utanför Tobbas garage
Sätesknapparna  tillverkade jag själv. Helgjutna i mässing.
Efter polering och cromning håller de för evigt
Airride i toppläge. Om bilen ligger på backen betyder det att systemet läcker (något jag hittills inte fått uppleva)
Den okända Bonnevillen
Bonneville 66 såldes till Kalmar trakten
Mercury 50 ägde jag 95-98. Den var mattsvart med flammor vid köpet och rullar idag i Norge. The Wizzard ifrån Finland ställde upp med randning av flammorna på Big Meet 97(lacken var 2 veckor gammal)

Johans Biarritz tillsammans med Lasses Seville i Rättvik
Coupe modellen fick detta namn då Eldoradon fram till 
1956 bara funnits i öppet utförande

Nytt projekt

Faktaruta
Cadillac Eldorado Biarritz 1960
Antal tillverkade:  1285 st
Grundpris:    $ 7,401
Motor:    V8 390 på 345hk 
Den mesta utrustningen var standard på Eldoradon 
El-hissar, el-soffa (alt bucketseats) el-skuff, vacumtyrt centrallås, 3ggr 2portsförgasare samt luftfjädring
Ladda ner hela reportaget som PDF fil