Inkörning

Av Lars Åke Krantz

Sängen är dålig. Ja alltså det är inget jag kommit på själv eller ens märkt av. Min äkta hälft lät bara meddela det en dag liksom. Jo, den var näst intill värdelös sa hon. Det var nåt vingel med dynorna. Det var huggarn, tänkte jag.  Och jag som sovit så gott under alla år. 
-Otroligt, fortsatte min kära och röck i ena hörnet av min dyna. Rena skrotet. Jag började känna mig som på bilbesiktningen. Ni vet man kommer in med bilen som man tycker funkar bra och inom loppet av tio minuter begåvas man med sex tvåor och en reparation på fyra tusen spänn. Sängen belades med körförbud. Orsak: Fjädringen uttjänt.

Nu följde en tid av katalogbläddrande. Det var hästtagel och handmonterade fjädrar. Resårer och ortopediska kuddar. Vatten och konstfibrer och ännu mera hästtagel. Jag sade, att om vi lade ut alla katalogerna bredvid varandra och sammanfogade dom med kardborrband, så skulle det bli en utmärkt dubbelsängsmaddrass. Det var dumt sagt. Jag blev bestraffad med en eftermiddag på MIO möbler.

Det är nånting onaturligt med att prova sängar. Man strosar fram och känner på sargen. Sen trycker man med böjda fingrar på stoppningen två gånger...pump, pump. Så går man vidare. Efter kommer nästa par...pump, pump.  Plötsligt lägger sig gumman ner på en säng. Hon gungar lite och ropar att jag skall komma. Jag tvekar och hon skrattar åt mig och klappar med handen på dynan bredvid.

 -Vad tycker du? säger hon glatt och provar studsen en gång till.

-Mjaa..säger jag. Svetten tränger fram i pannan.

Här ligger jag till sängs med min kvinna i en jätteupplyst aula där främlingar passerar i en aldrig sinande ström. Det är 22 grader varmt och jag har vinterjacka och boots på mig uppe i sängen. Vid sängen mitt emot står ett äldre par..pump, pump.  Vad tycker jag??  I mitt överhettade tillstånd säger jag:

-Klarar min deo det här skriver jag på för fem år.

Sen minns jag inget mer och plötsligt var vi ute i bilen igen. Jag försökte rätta till ett och annat som blev lite konstigt inne på sängavdelningen under det vi åkte hemåt. Det gick inget vidare.  
Hur som helst, nu har det gått en vecka och idag kommer dynorna. Myran förbereder det hela med en ordentlig översyn av hela sovrummet. Full fart framåt. Precis som vid julstädningen. Fast då gick det nästan lite för fort under stundom.

Vid en hastig manöver i ett överskåp råkade hon söla ut ungarnas tänder på golvet. Vilket liv det blev. Inte nog med att trettio gaddar spreds över sex kvadratmeter. Dom blev till på köpet ihopblandade. Jag fick gå in och medla när flickan insisterade på att storebror tagit hennes högra kindtand. Till slut hade vi rett ut allt så när som på en av lillflickans mjölkisar.  Alla sökte och sökte. Utom han på fyra månader. Jag förstår honom. Han hade inget att vinna eller förlora om man säger... Nåväl, till slut hittade vi den. Verkligen lurigt ställe. Den satt fortfarande kvar inne i munnen. Nej, måste sluta nu. Om förra dynan fick körförbud kan jag inte förstå annat än att den här nya måste köras in.

Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Ladda ner hela reportaget som PDF fil