Blomman

Av Lars Åke Krantz

Här kommer en text som är hämtad ur en ny
bok, den tredje i ordningen. Den är under tryckning just nu och beräknas komma under oktober månad. Vill du vara säker på att få ett ex kan du beställa den via mail.

Du kan också få den signerad enligt önskemål.
-Kul Farsdagspresent eller julklapp.
Pris 180 kronor + frakt 40:- 
 info@krantzen.se
Senaste nytt. Den blå boken, som varit slutsåld, kommer att tryckas i en andra upplaga. Även den klar i oktober.

 

-Det var en väldigt trevlig blomma du hade i fönstret.
Ibland ramlar det ur saker ur munnen som gör mig helt oförstående. Vad hade jag nu sagt? Meningen var lika malplacerad som ett hår på en brax. Vi satt tysta och bara glodde på varandra. Jag och min son besökte Hasse. Vi pratade som vanligt högtalare, mikrofoner, sladdar och säkringar. Stämningen var på topp. Vi frågade som vanligt om allting och Hasse gestikulerade och visade. 
Hans spänstiga kropp for längs hela långsidan på köksbordet som nu inte var ett köksbord längre utan ett mixerbord. Han spakade, låtsasdrog i ljudrattarna och flyttade sig på stolen som i direktsändning. Min son glodde storögt och skrattade medan Hasse toppade stämningen genom att ta om den där sista grejen en gång till baklänges. Det var då jag stötte ur mig den makabra ordalydelsen "det-var- en-väldigt-trevlig-blomma-du-hade-i-fönstret".

Ja, jag vet inte hur det gick till egentligen. Jag har precis aldrig kommenterat, sett åt eller ens tänkt på en krukväxt tidigare i mitt 42-åriga liv. Men grönsaken stod väl ut ur fönstret, luktade eller nåt, inte vet jag. Meningen var i alla fall levererad och hade landat som en glädjeförstörande bombmatta i humorns prunkande grönsaksland. Allting dog på fläcken. Min son såg på mig med öppen mun. Själv satt jag tillintetgjord och försökte rekonstruera händelsen. Hasse satt ihopsjunken på andra sidan bordet och blinkade. Han som nyss var ett rytande lejon såg nu ut som en åldrad katt som förlagt sina löständer.

Han flyttade bort till köksfläkten, tände en kort cigg och tittade på klockan.

-Nä, vi ska väl gå, sade jag tyst.

-Mmm, sa Hasse.

-Vill du ha ett skott, sade han lågt.

Jag trodde först han pratade om nackskott så jag kände mig lättad när han pekade på blomman.

-V-visst.

Med två blad i en påse åkte vi hem.

-Du får väl komma och se hur den tar sig, sade jag innan vi skildes?!

Inte heller den meningen begrep jag.

Jag måste ha glömt någon pistill eller något för när vi kom hem hade blomman svimmat. Den låg som en spinkig dill på diskbänken. Min son och jag tittade på varandra. Vad skulle vi nu göra? Myran jobbade och vi tänkte inte ringa och prata blomskott med henne halv elva på kvällen. 
Då skulle hon bara skicka över grannen för att kolla tillståndet i huset. Vi fyllde ett glas med vatten, försökte få ner armbågen för att kolla temperaturen och hällde därefter ner hugskottet i blötan. Sedan letade vi Blomstra och somnade utmattade i våra sängar.

Nu följde en hektisk period i våra liv. Växten slukade mer tid än modemkonfigurationerna i Windows 98. 

-Den gillar sol, hade Hasse sagt.

Varje heltimme fick vi byta fönster. Det spröda livet kom ju i skuggan hela tiden. Solen går som bekant runt huset på ett dygn. Nu gjorde vi det också. Ett sölgöra. Rötterna nådde nämligen inte ner till vattnet om inte glaset var proppfullt. En kväll hade vi missat att tanka. Då hängde höet över kanten som ett skrumpet cocktailbär morgonen därpå.

Efter fjorton dagar i vatten var det så dags för montering. Babyblomman skulle hamna på grön kvist. Jag letade febrilt bland Myrans krukor men de var trasiga allihopa. Hål i botten. Inte visste jag att hon körde med så undermåliga grejer. Till slut fick jag ta en centrumkopp från en Camaro -76 som jag hade i garaget. Men det som skulle bli en triumfens dag liknade mest en jordfästning. Vi hade slarvat med vattennivån igen. Min sköra buske ville inte stå. Det blev vatten och mera spring i fönstren. Svaga livstecken kunde skönjas efter ett tag. Men något stolt lövverk som reser sig mot skyn har det inte blivit. Barret hänger över krukkanten och ser ut att vilja spy hela tiden.

Myran tycker att blomman är så ful så jag får ha den på vinden. Vinden är ett projekt som löpt under många månader. Jag är ingen snickare men en vindslya har långsamt inretts alltjämt med varierande placering av tummen. Från mitt i handen till mitt under hammaren. Faktum är att färdigställandet av övervåningen var en barnlek jämte blomuppfödningen. Nu skall i alla fall den veliga växten pryda mitt nya rum. Jag vet inte ens vad det är för ras på’n. Jag har döpt den till Sjukvårdspartiet eftersom den vill ha mycket vård och omsorg.    
Läs Krantz kåseri i Bilsport Classic som kommer ut en gång i månaden.

Köp Krantz bok här

Ladda ner hela reportaget som PDF fil