Peggens Blogg
	2011-09-26
	Det var inte med någon större entusiasm jag styrde bil och släp mot Mantorp i torsdags kväll. Efter alla saker som hänt under säsongen hade bilen inte behagat att fungera en enda gång och ärligt talat så hade jag inga som helst förhoppningar att den behagade göra det nu heller. Och mycket riktigt så fick jag omgående problem med drivningen redan på testen.  När jag skulle gasa ut på den långa rakan stack motorvarvet upp utan att bilen ökade farten. Jag fick släppa gasen för att få bilen att börja dra men när farten ökade minskade problemet. Och inga som helst problem när jag åkte på fyrans växel.  Men känslan infinner sig direkt. Det känns riktigt bra att köra bilen och plötsligt är det roligt igen.
	Diffen! Det måste vara diffbromsen som inte griper in så att innerhjulet spinner när jag försöker dra på ut på den långa rakan.  Mellan den fria träningen och tidsträning var det inte så mycket tid att vi vågade oss på att byta bakaxeln. Så det bestämdes att jag skulle försöka få till en träningstid trots problemen med diffbromsen. Men en dålig diff. kan man hjälpa med lite bättre fäste. Hur får man bättre fäste? Jo med nya däck. Och jag har två till att ta ut på årsransonen av 14 st. Men nu när vi racar på slutet av årets budget är två däck till inget jag vill köpa. Eftersom jag satta på fyra nya i Danmark, som bara gått fem varv race, borde jag haft riktigt bra däck till förfogande.  Med en snygg 360-graders snurrning på kvalet hade förstört två av däcken som nu stoltserade med var sin bromsflata där man snudd på såg väven. Alltså hade jag två nästan nya däck och sedan de som jag kört Västkusloppet och Karlskoga-tävlingen på. Till slut bestämde jag mig för att två nya bakdäck var precis vad bilen behövde med den lite matta diffen. 36 bilar på väg ut till kvalet   Kval Kvalet flöt på bra. De var svårt att få upp farten ut på rakan men det kändes ändå gansak bra. På resten av banan var bilen helt otroligt bra. Jag kom ständigt ikapp bilar som var långsamma men slog då av och väntade lite för att sen ladda ytterligare ett varv. På så sätt blev det lite granna av ”vartannat varv-taktik” på kvalet. När jag kände att jag inte kunde bättre gick jag i depå. Det hade börjat komma ut grus och gräs på banan så den var ganska hal just i det skedet.  Jag kollade varvtiderna i dataloggingens display och såg tiden 1.20,94 och var inte riktigt säker på att jag så rätt. Det var 1,4 sekunder snabbare än jag kvalat på vårtävlingen och nu hade jag en slirande diff. som troligen kostade mej några tiondelar per varv. Nu kom depåintervjuaren fram och gratulerade till en bra tid. Så gubben kan än, var kommentaren. Femte tid räckte det till och till racet skulle vi monter i en ny bakaxel. Race 1 36 bilar tills start är imponerande. Nu fick jag äntligen starta på en plats jag inbillade mig att jag förtjänade. Risken för att bli påkörd, och vänd, som jag blivit i fyra av de fem senaste heaten jag kört, var också mindre.  Det slirade fortfarande när jag skulle ut på rakan. Det hade blivit värre! Fan, är denna diffen också kass var min första tanke.  Men jag hade kommit iväg från min femte startruta, kört jämsides med sexan Anders Brofalk i alla kurvor från starten från till chikanen innan rakan. I den var jag före och hade korn på Ted Björk som nu låg framför. Ted blev en enkel nöt att knäcka då jag gick ut tidigt för att markera att jag var på väg på insidan och han vågade aldrig stänga till ordentligt. Han hade ju dess utom totalvinsten i sikte och ville nog inte riskera någonting. Efter ett varv var det en krasch, med många bilar inblandade, längre bak i fältet blev det några varv efter säkerhetsbilen. När den gick i depå var det trevarv kvar av racet. Jag hade häng på Jesse Krohn, som vunnit den Finska Camaro Cupen, men han åkte ifrån flera billängder när vi gick ut på rakan medan jag åkte ikapp på resten av banan. I mål skilde det sju tiondelar. Race 2 Snabbaste varvtid i race 1 räknas som kval till race 2. Nu var inte hundradelarna riktigt på min sida.  Jan Magnussen var fyra på 1.21,422, Ted Björk femma med 1,21,4312 och jag fick sjätte tid med 1,21,49,7.  Nu började det slira på fler ställen runt banan. Motorvarvet ökade utan att bilen ökade farten och jag var tvungen att släppa gasen för att få den att greppa igen.  Jag plockade en placering i starten men fick släppa en efter något varv då Fredrik Magnusson enkelt accelererade ifrån mig ut på start rakan. Man känner sig maktlös när det inte bär iväg när man gasar.  Jag hängde ändå med gansak bra och när förut nämnda Krohn vände på Alexander Graff tjänade jag en placering. Femma i mål och en helg med TVÅ bra placeringar var till ända.   När jag satt i bilen, på väg hem, funderade jag på vad felet i bilen varit.  Eftersom det inte försvann när vi bytte bakaxel var det troligen inte där felet låg.  Nej, det var kopplingen som slirat. Men alla kopplingar som slirat hittills i mitt liv har gjort det på höga varav och mer ju högre växel man lagt i. Nu slirade det på låga varv på trean och inte alls på fyran. Förklaringen ligger i att en V8 har mycket mer moment på lägre varv än på högre. Den är helt enkelt starkare vid 3000 varv än vid 5500. Så en enkel kopplingsjustering hade troligen gjort att jag nått pallen den här helgen. Kanske inte bara en gång utan två. Å andra sida får jag vara glad för att inte kopplingen rasade helt vilket den gärna gör när den slirar. Och att jag äntligen fick visa vad vi kan göra när det mesta i bilen fungerar.  Keep On Racing Peggen
	2011-09-23
	På lördag körs det elfte och tolfte heatet i Camaro Cup på Mantorp Park.
	För min egen del hoppas jag på att bilen ska fungera klanderfritt, vilket den inte gjort på hela säsongen hittills.  Senast, i Danmark, var det en tändkabel som hoppade ur sitt läge i fördelarlocket i heat ett och i det andra heatet blev jag påkörd, och vänd, redan efter ett halvt varv.. Förra gången vi körde på Mantorp hade jag problem med motorn som inte ville gå riktigt. Lösningen på det bekymret hittade vi efter tävlingen i Falkenberg. Dess utom fick jag bryta innan vi körde ut till start i det andra heatet då svängningdämparen delat på sig vilket vi upptäckte några minuter innan det var dags att köra ut.  Så det skulle vara fantastiskt kul att avsluta säsongen med två heat där både jag och bilen kunde få visa sin rätta kapacitet. Förra året låg jag fyra i princip hela heat ett. På näst sista varvet bromsade jag mej om Fredrik ros i slutet av rakan och gled upp på en tredje plats. Den lyckan varade bara i några sekunder då farten var aningen för hör hög för att jag skulle kunna hålla bilen på rätt köl i den efterföljande kurvan. Dessvärre stannade bilen med bakhjulen i sandlådan medan framhjulen stod på banan. Men därifrån kom jag inte! Ros vann ett av heaten i våras så det är där uppe jag hör hemma. I heat två blev jag utsatt för ett överfall bakifrån och studsade runt i fältet tills jag stannade med bakhjulen ovanpå motorhuven på en konkurrent.  Så nu har jag en stilla önskan att bilen ska hålla och jag inte blir påkörd igen, vilket jag blivit i fyra heat av de fem senaste.
	2011-08-14
	Det vände för Peggen!
	Det vände för Peggen på Karlskoga, skulle rubriken varit. Det gjorde det också! Dessvärre inte åt rätt håll. ”From bad to worse” är snarare ett bättre utryck. För ett år sedan startade vi heat två från andra startposition på Gelleråsen strax norr om Karlskoga. Efter att ha erövrat förstaplatsen ledde vi inledningen av tävlingen tills jag blev infångad och omkörd Därefter höll vi oss stadigt i den absoluta toppen av Camaro Cup. Efter osedvanligt strulig säsong, 2011, var förhoppningen att det skulle vända på denna bana som tidigare varit så lyckosam för mig och teamet. Teamet hade sen tävlingen i Falken identifierat och åtgärdat problemen med bränsleblandningen som gjort bilen orkeslös under de tre inledande helgerna i Camaro Cup. Men Karlskoga skulle visa sig fån en betydligt bistrar sidan än när teamet sist var där. Det började med att oljetrycket i motorn blev väldigt dåligt redan på den inledande testen. Ett motorbyte var nödvändigt men skulle inte hinnas med innan kvalet vilket kördes några timmar efter testen. Med 32 bilar anmälda skulle inte alla få starta loppen som kördes på lördagen. Alltså var jag tvungen att köra ett varv med en tid bättre än de sista bilarna i startfältet med en motor som hade ett besvärande lågt oljetryck och röda varningslampor som lös på ett flertal ställen under varvet. Det var bara att bita ihop och hoppas på att motorn skull hålla ytterligare ett varv och därmed säkra en plats i tävlingen.  Motorn höll och vi skulle få starta från ruta 19 i första heatet. På lördagskvällen byttes motorn och det första racet startades med en bil som gick bättre än någonsin i år.  På de inledande varven avancerade den gulsvarta Camaron stadigt i fältet. På vägen åkte jag om den gamle mästaren Anders Brofalk. Fyra varv in i racet vände det för oss på ett mer brutalt sätt då nämnde Brofalk snubblade bland pedalerna och rammade den Sko-Boo-dekorerade Camaron bakifrån. Stående med nosen åt fel håll var det bara att vänta tills alla passerat för att sedan sätta fart efter det bortflyende fältet. Nu gällde det att sätta en snabb varvtid vilket skulle ge en bra startposition inför heat två som skulle köras senar under dagen. Med en bil som nu fungerad bättre än någonsin under årets säsong satte jag upp farten bara för att under nästa varv bli hindrad av en långsam förare. Vid passeringen av denna förare tappade han plötsligt bilen och min bakända fick en smäll som gjorde att bakaxeln blev defekt. Det var bra att rulla i depå och bryta.  En ny bakaxel monterades mellan heaten och nu var min startposition 13 vilket kändes en aning trevligare än att stå i tionde ledet. Med samma fart som i först heatet skulle det kunna bli riktigt roligt.  Dessvärre var ett fäste felaktigt monterat på bakaxeln, ett resultat av att axeln lånats ut till en konkurrent i början av säsongen. Det var bara att svänga in i depån i stället för att ta min plats i startuppställningen. Därmed begränsades min tävlingsinsats till fyra skarpa varv i race den här helgen. Konstigt nog var jag inte en besviken efteråt utan jag kunde bara konstatera att det tydligen är en sådan säsong när ingenting tycks fungera.  Heatet som jag sedan kunde följa från sidan av banan blev ett av de mer dramatiska i årets Camaro Cup. Min teamkamrat, Michael Granberg, som hade startplatsen bakom mig var sexa efter bara ett varv.  Han låg också sexa när han drogs in i en krasch mellan några bilar som låg framför honom . En krasch som orsakade stora skador på hans bil och som äventyrar vidare deltagande i årets serie.  Krockandet under hetat gjorde att vinnaren, Ted Björk, fick tidstillägg och oväntade namn dök upp på prispallen.  Så efterklokt kunde jag konstater att jag skulle kunna varit trea i dagens lopp men kanske mer troligt stått med en illa kraschad bil. Nu är det två veckor kvar till nästa tävlingshelg. Nu bär det iväg till Danmark och Jyllandsringen strax norr om Silkeborg. Alla möjligheter till en bra slutplacering är sedan länge bortblåsta men det skulle vara mycket roligt att under de två helger som är kvar av året säsong kunna visa att vi hör hemma bland bästa.
	2011-08-11
	Historien upprepar sig!
	Efter ett långt sommaruppehåll är det nu äntligen dags att åter damma av Camaron inför tävling sju och åtta.  Det är Gelleråsen i Karlskoga som är skådeplatsen för årets fjärde Camarohelg.  För vårt lilla team är det nu lite extra spännande då vi nu hittat det problem med motorn som gjort att vi inte kunnat hänga med den yttersta toppen av startfältet.  Förra säsongen blev de tre första tävlingarna spolierade på grund av en krånglande förgasare.  I år har problemet var mer diffust och det enda vi känt är att effekten i motorn inte finns i det lägra registret. Detta är mycket viktigt då man på flera ställen, på alla banor, åker på en hög växel och med låga varvtal. Ut ur dessa långsamma kurvor har konkurrenterna helt enkelt åkt ifrån väldigt enkelt.
	Efter en dag med bilen fastsatt i den rullande landsvägen hos Köhler Racing i Ullared hittade vi till slut orsaken till att motorn inte fungerade.  Vi visste att motorn fick för mycket etanol i förhållande till luftflödet men vi kunde inte förstå varför det blivit på det viset då motorn gick som en klocka förra året.  Det visade sig till slut att det var distansen mellan förgasaren och insugningsröret som bytts till ett annat utförande vilket totalt hade ändrat på blandningsförhållandet i bränsleblandningen. För andra året i rad har vi därmed fått halva säsongen förstörd på grund av problem med motorn och därför är det med stor nyfikenhet vi åker till Karlskoga. Efter förra årets problem hamnade vi på pallen direkt när vi löst dem.  Kommer historien att upprepas i år? Peggen
	2011-07-05
	Fortsatt motigt för Peggen i Camaro Cup.
	Camaro Cup avverkade lopp fem och sex på Falkenbergs Motorbana på lördagen.  För Peggen Andersson var det två lopp som inte avlöpte som han hoppats på. Peggen har haft en motig säsong hittills och vändningen kom inte heller på Falkenberg.  - Vi har haft fler olika tekniska problem av varierande slag under säsongen. Under de båda inledande helgerna har det handlat om problem med svängningsdämparen på motorn, felaktigt bränsle, väghållningsproblem och bromsproblem.  Grunden till att det blivit så mycket strul under de inledande tävlingarna har varit teamets obefintliga testande under försäsongen.
	- Vi var på tre banor för att testa, innan säsongen, men alla möjligheter att köra gick upp i rök på grund av ett problem med oljetrycket inte fungerade på ett bra sätt, beskriver Peggen. Det gör att sådana problem som man normalt upptäcker och åtgärdar under testerna nu dyker upp i tävlingarna i stället.  Till tävlingen i helgen var dock teamets förhoppning att allt skulle fungera på ett bra sätt och att en placering i topp fem skulle vara möjlig att nå.  Körningarna på fredagen började bra och Peggen var snabbast i den grupp som inledde . Det stora antalet anmälda bilar, en bit över trettio, gjorde att arrangören valt att dela upp startfältet i två grupper.  - Varvtiden jag hade då var två tiondelar snabbare än min kvaltid från ifjol och då är det normalt att det går ännu fortare när man lägger på nya däck inför kvalet. Men under tidskvalet, som bestämmer startpositionen, kunde Peggen bara prestera en tid i paritet med förra årets kvaltid.  - Självklart är jag besviken när jag åker saktare på nya däck än jag gör med begagnade, säger Peggen. En titt på dataloggningen visad nu att motorn var på väg att tappa orken. Vad som är orsaken vet inte teamet ännu men det lär bli föremål för utredning.  I heat ett gjorde Peggen en bra start och gled på yttern förbi ett antal bilar när det stora startfältet närmade sig första kurvan. Efter ett varv var Peggen fyra och hade den danske, fd. Formula 1-föraren Jan Magnusen precis bakom sig. Med en motor som inte höll måttet blev Peggen ett lätt byte för dansken. Ni nästa skede blev Peggen påkörd rakt bakifrån så att han snurrader runt 360°. Därmed var hetat i princip avslutat eftersom det inte är möjligt att avancera något i det snabba startfältet från sista plats när det bara är 15 varv kvar.  Några varv ägnade Peggen till att försöka sätta ett snabbt varv för att få så bra startposition som möjligt. Trots att han var helt ensam på banan räckte nu bilens prestanda till en 14:e placering vilket pekar på att motorn nu tappat ytterligare effekt. - När vi körde ut till heat två var min enda förhoppning att motorn skulle hålla ytterligare 16 varv. När man har en ganska snabb avmattning av effekten är det oftast ett alvarligt problem som sluta med att man skjuter motorn i bitar. Det hade kanske varit klokt att helt avstått andra heatet under rådande omständigheter men på hemmabanan vill man ju var med och visa upp sig. Nu höll motorn hela heatet och peggen avancerade upp till en tionde plats innan en krasch lockade ut säkerhetsbilen. När fältet åter släpptes på i full fart blev peggen ett lätt offer för två bilar som sprintade förbi på rakan.  - En tolfteplats är ett dyster facit på en bana där jag skulle kunna vara med på prispallen, suckar Peggen. Det värsta är att vi åkt långsammare, på alla banor, i år jämfört med förra året.  Nu ska både årets racemotor och den motor som förra året gav Peggen två andraplatser testas för att se vad som kan göras för att Peggen åter kan köra om placeringar där han bör vara. Nästa tävling i Camaro Cup körs på Gelleråsen i Karlskoga i början av augusti.
	2011-06-29
	Västkustloppet
	På fredag drar Västkustloppet igång på Falkenbergs motorbana och jag hoppas då att vi verkligen kommit till rätta med de problem som drabbat oss i de båda inledande tävlingshelgerna.  På Knutstorp brottades vi med stora bromsproblem och på Mantorp var det bränslet som inte höll tillräckligt hög kvalitet. När sedan svängningsdämparen, på vevaxeln, strax före start i heat två var det en bottennotering av oflyt under många års deltagande i racing.  Men nu är det alltså dags för helg tre och heat fem och sex i årets Camaroserie.  Förra året kvalade jag in som trea trots att motorn inte var helt i ordning på Västkustloppet. Nu har vi förhoppningen att åter vara med i toppen av årets tävling och att bilen ska fungera problemfritt den här gången.  Samtidigt ska vi vara medvetna om att årets serie har blivit betydligt hårdare med ett femtontal bilar som kan placera sig på pallen.  Det är en bit över 30 bilar anmälda till tävlingen och bara 29 får starta loppet. Det gör att kvalet avgör vilka som kommer att få starta de båda loppen. Kvalet är uppdelat i två avdelningar vilket gör att det kommer att bli en aning lättare att få fria varv. Kvalet avgörs på fredagen och de båda loppen körs på lördag. Keep On Racing Peggen
	2011-05-22
	Ovanligt strulig helg för Peggen!
	Det skulle visserligen vara en tävlig med lite lägre ambitionsnivå än den första helgen på Knutstorp men osedvanligt mycket strul gjorde tävlingshelgen på Mantorp till något som man i det Okome-baserade Camaro-teamet gärna lägger till handlingarna väldigt snabbt. -          Det började redan på den fria träningen. Bilen dog efter vissa kurvor. Vi antog att de var för lite Etanol i tanken även om det tidigare varit möjligt att köra fullt tills sista litern var slut, berättar Peggen. Teamet tankade i tio lite extra inför kvalet men problemet kvarstod. Det visade sig att fler team haft samma problem och orsaken var att en leverans av den enhets-Etanol som klassen kör på var av sämre kvalitet än vad som krävdes.  Bränslet hade för låg kokpunkt och det bildades ånga i bränslepumpen vilket gjorde att den tillfälligt slutade pumpa etanol. Problemet försvann när teamen bytt ut bränslet till heat ett. Men för Peggen var skadan redan skedd eftersom kvaltiden bara räckte till en sextonde startposition. -          Det är omöjligt att göra något ifrån en så dålig startplacering, säger Peggen, speciellt som racet bara är nio varv långt och dess utom avbrutet med två säkerhetsbils-varv skilda åt med ett racevarv.  Fyra placeringar han Peggen Klättra innan målflaggan föll. I Heat två hade Peggen en bättre startposition men ett konstigt ljud från motorn gjorde att teamet tog sig en extra titt under motorhuven strax innan start. Där upptäckte man att en remskiva på motorn gett upp och det var bara att rulla undan bilen då det inte fanns tid att reparera. Nu är det ett uppehåll fram till Västkustloppet och tiden kommer teamet att se över bilen och göra en del tester för att visa var man hör hemma i det tuffa startfältet som är Camaro Cup 2011.     Keep on!  Peggen
	2011-05-08
	Bakhalt på Knutstorp.
	Lika bra att erkänna direkt! Jag chansade på en ny inställning på bilen utan att kunna testa den innan tävlingarna på Knutstorp.  Jag åkte tre tiondelar långsammare med den nya inställningen än jag gjorde på tävlingarna i september 2010.  Resultatet blev att jag bara lyckades knipa en sjunde plats under kvalet vilket gjorde att mitt utgångsläge inte var det bästa inför lördagens tävlingar.  Första deltävlingen i Camaro Cup 2011 blev snarare en transportsträcka än en tävling för min del. Det var svårt att komma om någon och låst bakom en långsammare förare blev jag ett lätt byte för Ros, som jag dessvärre lämnade en lucka öppen åt, och Graff som brutalt stångade sig förbi i kurvan före rakan. Dessförinnan hade han kört på mig så jag höll på och snurra vilket gjorde att jag blev sur och körde om honom i hårnålen.
	Jag lyckades till slut ta mig om två andra förare vilket gjorde att slutplaceringen blev en sjunde plats. Till race två ändrade vi lite på bilen och det gjorde den märkbart bättre. Från min nionde startruta, vi startar efter hur snabba varv vi haft i race ett, började jag nu klättra i fältet. Nu kändes bilen betydligt bättre och jag var efter ett tag uppe på femte plats. Framför mig hade jag Ted Björk, som låg trea och Tobias Brink som låg fyra. Då fick jag en obehaglig upplevelse då bromspedalen plötsligt gick i botten efter den kort rakan på baksidan. Längst ner i botten tog den en aning men enbart på bak-bromsarna. Alla som gjort en handbromsvändning vet vad som hände. Jag snodde runt på banan 360 grader innan bilen stannade ute på gräsmattan. Snurren med stoppet medförde ett ras på 10 placeringar.  Knutstorp blev inte den start på säsongen jag hoppats på och det är bara att glömma den tävlingen och titta framåt. Nästa tävling är på Mantorp Park om två veckor.  Här hittar ni en länk till SVTs eftersändning från STCC och Camaro Cup från Knutstorp. Camaro Cup har i år ersatt Porsche Cup i sändningarna som supportklass mellan STCC-heaten. Camaro Cup startar 25.23 in i sändningan för er som inte vill titta på hela. Ligger ute till den 8 juni. Camaro Cup kommer i år att ersätta Porsche Cup i SvTs sändningar från STCC. TV1    17.00 söndag TV24  21 00 söndag Viasat Motor 19.40 tisdag Viasat Motor 13.00 torsdag
	2011-05-06
	Peggen och Granberg i samma team.
	Det har hänt tidigare! Att Ulf Granberg och Peggen kört i samma team. I Europamästerskapet 1976 och 1978. Nu händer det igen.  Men nu kör evigt unge Peggen tillsammans med Ulfs son Michael Granberg i Camaro Cup 2011. - Vi har samma bas i depån men driver våra bilar separat, säger Peggen. Men vi kommer att hjälpa varandra med inställningar och datalogging under säsongen.
	2011-05-06
	Peggen sluter cirkeln. En vårdag för 34 år sedan steg Peggen Anderson in på kontoret hos Bo Carlsson, ägare till Sko-Boo i Ullared med en lite försynt fråga om det behövdes hjälp i det racingteam som Sko-Boo drev tillsammans med Gekås. Den dagen påbörjades en resa som fortfarande är på väg mot nya mål. Nu knyts banden åter mellan Sko-Boo, Gekås, och Peggen Andersson då de Ullaredsbaserade företagen blir sponsorer för Peggens satsning på Camaro cup 2011. Bilen har delvis lackats med samma gula nyans som Boo Brastas Super Star-bil hade i mitten på 70-talet. Det är faktiskt att just den bilen finns kvar i originalskick sen den ställdes in på museum efter sin sista tävling 1978. -Det är roligt att just den bil jag började min racing karriär med finns kvar i detta skick.   På instrumentbrädan sitter en besiktningsdekal kvar som berättar att bilen godkänts på Ring Knutstorp i april 1977.  Det var just denna tävling som var min första som delaktig i ett racingteam, säger Peggen. Fredag och lördag är det dags för första tävlingen i årets serie. Fler duktiga förare och närmare 40 bilar gör årets Camaro Cup till kanske den vassaste racingklassen vi haft i Sverige på många år. -34 år i racingbranschen ger respekt och det är onekligen så att jag inte är riktigt ung längre. Men det är inget jag sitter och tänker på när jag kör så mina konkurrenter får räkna med mig i toppen ett tag till.
	2011-05-05
	Efter en hård vinter är det nu dags att åter ta teamet till Knutstorp och årets första tävling. Efter framgångarna, i slutskedet, av förra säsongen är det ett förväntansfullt team som styr söderut till den kurviga och publikvänliga banan. Förra säsongen kan delas i två delar. De tre första helgerna brottades vi med ett förgasarfel vilket gjorde att motorn var svårkörd och inte gav full effekt. Andra delen av säsongen var desto bättre med bl.a. två andraplatser. Nu är det ny säsong och teamet är bättre förberett än inför förra året. Men det är också mycket hårdare konkurrens i år. Ytterligare drygt tio bilar är sålda och det blir närare 40 bilar som gör upp om startpositionerna inför första heatet. Ett antal vassa nya förare är på gång och en av dem kan komma att bli den absolut svåraste konkurrenten. Det är den förre F1-förare från Danmark Jan Magnusen som överger STCC-bilen på hemmaplan tillförmån för en Camaro. En annan förare som tar steget från STCC till Camaro Cup är Thed Björk. Klassen blir ett riktigt getingbo och det gäller att vara med redan på kvalen om det ska bli några resultat. En nyhet för i år är att fredagen ägnas åt test och kval medan båda tävlingsheaten körs på lördagen. Om någon behöver biljetter till årets deltävlingar går det bra att kontakta mej via mail eller SMS/Telefonsamtal till 0704 200 980 Helgens tidschema hittar du här! Keep on racing! Peggen
	2010-10-03
	Det var med förväntan vi styrde teamet mot Mantorp i torsdags. De två senaste tävlingarnas resultat visade att vårt lilla team numera tillhör den yttersta toppen av Camaro Cup. En andraplats i Karlskoga följdes upp av ytterligare en andraplats på Ring Knutstorp medan en andraplats förvandlades till en fjärde då säkerhetsbil gjorde det andra heatet till en väldigt kort historia där tillfälligheter spelade större roll än ren snabbhet. Vi hade inte haft möjlighet att testa någonting på Mantorp Park innan tävlingen vilket de andra teamen dockgjort. Senast fredagen före tävling var flera av toppbilarna på plats för att förkovra sig på den snabba banan som numera är den mest internationella banan som ingår i vår tävlingskalender.  Visserligen var det tio år sen jag kört en bil på slicks på just Mantorp men jag inbillade mig att det skulle sitta i ryggraden hur man hittade rund den gansak trevliga banan. Vi har ju också en fri träning på fredag förmiddag och där skulle jag kunna få lite av känslan för banan. Men när fredagsmorgonen kom så var det duggregn i luften och banan var våt. Inte tillräckligt våt för regndäck men allt för hal för att ge någon feedback på hur bilen fungerade under torra förhållanden. Ett annat problem som uppstod var att vi inte riktigt visste vilka däckstryck vi skulle ha på just denna bana vid denna väderlek.  När det var dags för kvalet var banan dock torr och jag påbörjade ganska försiktigt. Efter några varv ökade jag tempot men kom ikapp en bil precis innan chikanen. I stället för att svänga höger, ut på långa rakan, vände bilen åt vänster och snurrade in i barriären. Säkerhetsbilen kom ut och jag siktade på depån för att kolla luftrycket. Det visade sig att vi var på väg att få för mycket tryck i bakdäcken så en justering gjordes och jag gav mig ut igen när det bara var fem minuter kvar att köra. Andra varvet blev riktigt hyggligt för att vara det första jag kört på tio år med max attack.  Nästa skulle säkert bli ännu bättre om det inte hade varit för några långsamma bilar som låg i vägen.  Jag fick inte fler rena varv och jag körde moloken tillbask till depån helt säker på att jag inte skulle vara bland de tio främsta då jag bara fått ett enda rent varv. Men till min glädje, och förvåning, visade det sig att jag på detta förta och enda varv gav mig femte startposition. Snabbast var Graff följd av Ros och Engström. Mellan mig och tättrion hade min namne, världsstjärnan i Rally PG Andersson, klämt sig in. Jag får en bra start i första heatet och hänger med Tomas Engström som har startplatsen framfrö mig. Det går sämre för Ros och Andersson som hamnar bakom mig. Trea in i andra kurvan och det ser riktigt bra ut.  Jag har PG Anderson bakom mig några varv men jag känner att luckan blir större till honom. Men plötsligt är den vita bilen borta och der finns nu en grå/svart Camaro som körs av Fredrik Ros.  Det tar bara ett varv för Ros att komma ikapp och jag försöker köra snålt för att han inte ska köra förbi. Det är bra tre varv kvar av racet och det finns en chans att få ytterligare en pallplats.  Ros ligger på!   Foto Dan Carlsson Ros kör om ändå. Trots att det inte finn plats innanför mig kör han om vilket innebär att han bryskt knuffar ut mej i ytterspår när vi är i Pariskurvan. Jag får fullt upp med att klara bilen kvar på banan och när allt är under kontroll igen har Ros hunnit iväg ca 50 meter. Ingen bakom och jag hänger på så gott jag kan. Jag åker ganska lätt ikapp Ros igen och jag ser att han har väldigt svårt för att få bilen att hålla rätt spår i kurvorna. När vi nästa gång är på väg ner för den långa rakan är jag tätt inpå och får väldigt bra drag genom det mindre luftmotståndet det ger att ligga så nära. I slutet av rakan går jag ut till höger, väntar ett ögonblick längre än Ros med att bromsa, och nu är jag uppe på tredje plats igen.  I detta nu, är jag fyra i Mästerskapet. De konkurrenter jag hade före mej är långt bakom och poängskillnaden skulle vid målgång i detta läget räcka för mej att klättra från sjunde till fjärde plats. I racing gäller inga om och men så när vi startar filmen igen är jag på väg ner mot Mjölbykurvan med högre fart än tidigare, senare bromsning och dess utom inte i det rena spår där man normalt sett bromsar. Allt detta tillsammans gör att jag inte kan hålla innerkant utan flyter ut i kurvan varvid jag kommer utanför spåret och ånyo ut på den smutsiga bandelen. Bilen sladdar och tills slut vänder den sig och jag backar av banan några meter. De sista hundra ametrarna känns som de går i slowmotion. Det går inte heller så fort så jag hinner tänka en hel del och förbanna mig själv för mitt misstag.  I med växel för att komma igång igen men bilen bara slirar. Bakhjulen står över sandbädden och jag kommer inte ur fläcken. Ridå och jag har inget annat att skylla på än mig själv.  Per-Gunnar Andersson kör på Per-Gunnar Andersson Race två, på lördagen, körs åter på torr bana. Min fight med Ros hade inte varit så väldigt effektiv när det gäller varvtider medan Ros jakt på mig gett honom den snabbaste tiden. Själs stod jag åtta vilket kändes lite dåligt med tanke på hur snabba vi kände oss. Starten var helt lysande och jag var femma när vi rundat första kurvan. Men just här får jag en kraftig smäll i bakdelen på bilen och jag håller på att tappa kontrollen på bilen. Det visar sig att P-G Andersson rammat mej bakifrån. I nästa sekund blir jag åter påkörd bakifrån vilket kastar bilen åt höger. Nu kommer Wärn och han kan inte undvika att köra rakt in i mitt framhjul. Bilen kastar tillbaks upp på banan och jag snurrar unt utan att det är lite småträffar från passerande bilar. Till sist står jag still med nosen i banans färdriktning men med en bil som bra är i trasor. I samma ögonblick som bilen stannar blir jag påkörd bakifrån och bakdelen lyfts upp en halmeter. Läge att stänga av motorn och hoppa ur bilen.  När jag kommer ut ser jag att min bil står med bakvagnen ovanpå motorhuven på PO Noréns bil.  PO har tydligen fått någon smäll och det tar en evighet innan räddningspersonalen får ut honom ur det brevinkast till fönster som är vår in och utgång på bilarna.  Dessbättre begränsar sig PO:s skador till lite ömhet och några blåmärken. Här har det börjat lugna ner sig..   Foto John Carlsson Loppet har under tiden blivit rödflaggat och man avser att köra resten av det senare på dagen. Efter några om och men blir beslutet att vi som brutit första delen får ställa upp i andra delen av loppet. Eftersom de som fortfarande var på hjulen kört tre varv bakom säkerhetsbil är den andra delen bara sex varv långt. Jag är ju tvingad att starta sist och med ca 30 bilar framför mig är det svårt att göra underverk. Loppet startar men en kille framför mig vet inte att man måste ha max en bil mellan sig och bilen framför viket gör att jag har 100 meter extra att åk innan jag kan köra om nästa klunga bilar. Ny säkerhetsbil som stannar ute i två varv. Nu har jag tre varv på mig och när målflaggan faller har jag tagit mig upp på 14:e plats.  Sammantaget blev det i princip två brutna tävlingar vilket är den sämsta helgen för vårt team i år. På plussidan står att vi var med när det gäller fart och tider trots att vi inte testa något.  Åt kraschen är det inte så mycket att göra något åt men jag grämer mej fortfarande över att jag inte nöjde mej med att ligga bakom Ros när det var drygt ett varv kvar av race ett. Det hade faktiskt räckt med en femte plats för att jag skulle säkrat en fjärde plats i Camaro Cup. Nu blev det en sjunde plats i stället. Men nu är säsongen slut och vi kan ändå vara stolta över att vi är med längst fram i Camaro Cup. Den nya klassen har placerat sig i spetsen av suporterklasserna till STCC och det kommer troligen ganska många fler bilar nästa år. Troligen får vi se över 40 bilar nästa år och samtliga kommer ratt vara av den nya typen med rörram och plastkaross.  Nu har vi gjort vårt läroår och målsättningen inför nästa år är att vara i toppen även i slutställningen.  Keep On Racing Peggen
	2010-09-30
	Så är det dags för sista helgen med Camaro Cup för år 2010.  Det är med lite blandade känslor man anträder färden mot Mantorp. Dels är det lite skönt att vi lyckat genomföra säsongen på ett så bra sätt trots att oddsen inte precis var på vår sida från start. Dels är det lite tråkigt för det är ett väldigt gott gäng som är med och åker i den bästa supporterklassen till STCC. Det är inte helt enkelt att starta ett team från ett blankt papper när man inte drivit team på tretton år. Men när vi väl lärt känna bilen och börjat förstå lite av inställningar och trix har det börjat fungera riktigt bra. Efter bytet av förgasaren har det blivit två andraplatser 0ch en fjärdeplats där den sistnämnda får skyllas omständigheter utanför teamets kontroll som säkerhetsbilar och illasinnade konkurrenter.  Nu är det alltså dags för de två avslutande tävlingarna, deltävling elva och tolv, på Mantorp. Mantorp Park är en bana som jag tycker gansak bra om. Den är snabb och har långa rakor som borde gynna vår bil nu när vi fått ordning på motorbiten till 100 %. Det är relativt enkelt att ta sig om långsammare konkurrenter då banan är bred och innehåller några passager där man kan hitta alternativa spår.  När det gäller däcksbiten så har vi två stycken nya kvar att utnyttja av de 14 som vi har möjlighet att använda under hela säsongen.  Det som är vår svaghet är at vi inte kunnat testa på banan. Det är alltså ganska många år sedan, mer exakt tio, som jag körde en slicksförsedda bil på Mantorp. Samtidigt vet vi att de snabbaste konkurrenterna varit och kört på banan.  Men det är en nackdel vi får ta då vi inte haft tillräkligt stor budget för att kunna möta upp den mängd testdagar som Ros, Graff och Engström lagt ner under säsongen.  Men under de två senaste helgerna har vi visat att vi häger med dessa förare ändå och det är nog tur för dem att det inte är tvärt om, att jag testat tio dagar och de bara två, för spänningens skull.  Inför nästa år har jag föreslagit förarföreningen för Camaro Cup att vi ska begränsa testandet till en dag på varje bana innan man tävlat klart på banan. Det innebär i klartext att det blir fyra testdagar vilket är gansak rimligt för de flesta team.  För två tävlingar sedan såg poängställningen i Cupen inte så rolig ut. Jag hade 62 poäng och låg på en 13:e plats i tabellen. Men på bara två helger har jag plockat in 88 poäng och ligger sjua i sammanställningen.  Och det finns goda chanser att förbättra det placeringen då det bara är nio poäng upp till fjärde plats.  Segraren får 30 poäng, tvåan 27 och så vidare, 34, 22, 20 ner till 20:e förare som får en poäng. Så nio poängs fördel är inte omöjligt förändra men det är två snabba förare som ligger framför, Ahlberg och Wärn, så det blir till att åka om det för att nå fram.  Däremot är steget upp till de tre främsta i serien allt för stort för att det ska vara realistiskt att komma ikapp. OK, vinner jag båda heaten och Fredrik ros bryter båda så tar jag hans tredje plats men det är nog ett resultat som är mer teoretiskt än möjligt.  Men det som känns viktigt är att vi nu fått teamet att fungera på ett bra sätt och att vi hänger med de allra främsta trotts vårt testhandikapp. Det bådar gott inför nästa säsong då cupen väntas växa ännu mer och som det verkar bli bättre i många olika avseende.  Keep On Racing Peggen
	2010-09-20
	Efter att kommit tillrätta med förgasarproblemen och med en andraplats på Karlskoga i ryggen såg vårt lilla team verkligen fram emot en helg på Knutstorp. Men oturen grinade åter oss i ansiktet och det som såg ut som en säker pole position blev en tredje kvaltid vilket begränsade möjligheterna att ta årets första seger. Men en andra och en fjärde plats är betydligt bättre än inget och poängskörden räckte för att ta Peggen från nionde till sjunde plats i Camaro Cup. Jag såg verkligen fram mot andra tävlingshelgen på Knutstorp efter den markanta ökning av kapaciteten vi fick när vi äntligen fick löst problemet med förgasaren. Direkt var jag med i den yttersta toppen med en andraplats på Karlskoga och nu  såg jag nu chansen att det skulle finnas en seger inom räckhåll på Knutstorp.  Eftersom Klassen var inbjuden till tidningen Bilsports arrangemang ” Muscle Cars On Track” för en vecka sedan tog jag tillfället i akt för att vara lite mer förberedd än jag varit till årets tidigare tävlingar.  Det var en väldigt blöt lördag på Ring Knutstorp men det var med en stärkt självkänsla jag åkte därifrån för det var ingen av de som var där som hängde med när vi fått till en inställning för våt bana.  Dock blev alla tester och tävlingar i helgen körda på torr bana men inte heller det skulle vålla några problem trodde jag. Fria testen. Jag körde på en riktigt gammal omgång däck. Det ultimata hade givetvis varit att haft ganska nya däck för att få känslan för greppet men vår ekonomi tillåter inte sådana utsvängningar. Men fjärde snabbaste tid visade att det inte var några problem att hänga med längst fram ändå och jag såg fram mot kvalet då jag skulle få köra på fyra nya däck. Kval. Det tar några varv att få upp tempen i däcken eftersom de är så hårda. Vi har ju en däckbegränsning i klassen som går ut på att 14 st däck ska disponeras under tolv tävlingar vilket gör att däcken måste hålla länge vilket gör att de får lite speciella egenskaper.  Under de första varven, på kvalet, ligger jag efter Tomas Engström som håller igen tempot en aning. När han går i depå känner jag att däcken börjar närma sig max fäste och jag laddar för en kvaltid. Med drygt 30 bilar på banan är det inte alltid man kan få ett varv utan omkörningar vilket jag omgående får. Trotts att jag legat bakom en långsam bil på banans baksida räcker det varet just då att till att vara snabbast. Nästa varv är på väg att bli betydligt bättre.  Jag kommer väldigt bra ut ur kurvan innan rakan och jag känner att greppet är enormt bra. Perfekt in i kurvan efter rakan och då händer det som inte får ske just nu. Avgasröret glider isär och cupen fylls av ett öronbedövande dån. Någon sekund efter fylls kupén åter, nu med avgaser som gör att ögonen svider och det blir svårt att andas. I ett ögonblick överväger jag att fullfölja varvet eftersom det kanske är det bästa på hela helgen men jag förstår direkt att det inte är möjligt om jag är rädd om hälsan. Det blir att sakta lunka in i depån där mina mekaniker snabbt monterar tillbaka avgasröret på bara några minuter. Det kostade lite sveda och en förstörd jacka och några förlorade varv på kvalet.  Men det som var det värsta var att jag nu hade förlorat det bästa ur däcken. Mitt tidigare snabbaste varv gav mig nu en tid som knappast räckte till topp fem och nu stod jag med utmaningen att på passets fem sista minuter försöka förbättra min tid på de nu begagnade däcken. Jag fick tre flygande varv vilka alla var under en minut och två sekunder. Men det saknades åtta hundradelar för att jag skulle få stå i startruta ett vilket nu i efterhand känns lite snopet eftersom det hade varit mycket enkelt att åka betydligt fortare än så om jag kunnat fortsätta där jag blev avbruten av avgassystemet. Tiden räckte till tredje palts och jag var oerhört besviken över att oturen åter spelat mig ett spratt under denna säsong som markerar min återkomst till banorna.  Tävling 1. Jag gör en gansak dålig start vilket beror på att förstemannen kör ovanligt långsamt. När lamporna tänds går det för sakta för motorn ska dra riktigt på tredje växeln. Min plan är att ligg tätt bakom Graff och därmed komma innanför Engström som står i ruta två. Men min plan går om intet i och med min dåliga start och det blir jag som får en bil innanför mig i stället vilket gör att jag är bara är fyra ner till första kurvan.
	På något sätt, fråga mig inte hur, är jag ändå trea när vi kommer ur startkurvan. En vild jakt startar på de ännu ganska hala däcken. Jag väljer att avvakta bakom Engström och Graff då jag vet att de är väldigt kvicka i början av heatet medan jag brukar bli snabbare och snabbare. Efter ett varv kommer säkerhetsbilen ut eftersom min namne, Per-Gunnar Andersson, valt att lämna asfalten för lite mer hemtama underlag vilket lett till en våldsam krasch. Säkerhetsbilen är ute under två varv vilket gör att det nu är sju varv kvar att kriga. Detta faktum gynnar givetvis Graff och Engström som nu har en betydligt kortare sträcka där deras problem att hålla tempot uppe i slutet av racen nu inte kommer att bli något problem för dem.
	Tittut, Tomas! Här är jag !
	Efter några intensiva varv, där jag titta lite innanför Engström både en och två gånger, får jag chansen i slutet av rakan. Nu är jag tvåa efter en perfekt inbromsning på insidan av Tomas.
	Yes, där satt den!	Nej du! Nu är jag före! Texten på Tomas bakkofångare stämmer verkligen!
	Graff har nu hunnit dra ifrån några billängder och jag sätter fart för att jaga ikapp. Men på tre varv räcker det bara till att jag kommer nära och jag får ingen riktig chans att utmana Alexander.  Det är med lite delade känslor jag kliver upp på podiet efter racet. Jag borde haft pole position inför heatet och därmed kunnat ta årets första seger men samtidigt var jag ju så lång ner som på fjärde plats och då var det fantastiskt att bli tvåa. Att tävlingen blev så extremt kort var ju inte heller något som spelade mig i händerna så sammantaget så var jag trots allt ganska nöjd.
	Det var inte många meter kvar, till Graff,  när målflaggan föll! Ett varv till kanske hade räckt till seger? Tävling två Om jag tyckte att första racet blev rumphugget av säkerhetsbilen så var det inget mot vad som skulle ske i heat två. Jag startade åter i ruta tre eftersom jag hade tredje snabbaste varv i heat ett. Samma killar stod framför mig och nu skulle jag försöka få till en bättre start. Åter körde Graff väldigt långsamt och med tvåans växel fick jag hjulspinn som gjorde att jag inte kunde hänga på honom innanför Engström i Första kurvan. Men jag tappade inte heller någon placering utan var trea ut på första varvet.  I körvan ut på rakan kör Tomas på Alexander och han får ett kast som gör att Tomas, jag och Fredrik ros kommer om honom.    Nu är det åter dags för säkerhetsbil. Den är ute under två varv innan vi kan köra för fullt igen.  När det är dags för omstart gör jag ett gigantiskt misstag. I min iver att plocka Engström drar jag mig ut till vänster inför första kurvan . Det utnyttjar Ros som kastar nu har hela innerytan fri. I röran som uppstår kommer Graff tillbaks och tar mig i nästa inbromsning. Nu är jag fyra bara för att jag inte körde defensivt vid omstarten.  Nu varade racetempot i två varv innan det var dags att åter lunka bakom säkerhetsbilen. Den är ute i tre varv och det är endast fyra varv kvar av tävlingen när vi åter får åka fullt. I omstarten har jag backpegeln full av Michael Wärn. Innan mina däck åter får fäste är Wärn på och hackar och på sista varvet kastar han sig på insidan i vänsterkurvan som vänder upp mot hårnålen. Hans bil slår i sidan på min bil och han är före upp för backen. Nu tänder jag till och kastar mig in i den lilla lucka han lämnar i hårnålen. Ny kontakt men jag är före ut ur hårnålen vilket jag kan håller varvets resterande kurvor och gå i mål om fyra. Efter racet är jag väldigt besviken och förbannad på mig själv som sumpade andraplatsen i dag.  Men efter en stund går det över och jag kan konstatera att jag har en andra och en fjärdeplats efter helgens övningar. Jag har dess utom en hel bil vilket gör att de två veckor som är tillgängliga inför årets sista tävlingshelg, STCC-finalen på Mantorp, inte behöver tillbringas i verkstaden.   Keep On Racing!   Peggen
	2010-09-14
	Nu är det snart dags för race nio och tio i årets Camaro Cup. Nästa tävlingar körs på fredag och lördag på Ring Knutstorp i norra Skåne. (17-18) Det här är en tävling som jag verkligen ser fram emot då bilen går fantastiskt bra sedan vi förgasaren inför racen på Karlskoga. Redan där hade jag en riktigt bra chans att vinna men nöjde mej med en andra plats då jag trodde att Engstöm skulle vara snabbare än han verkligen var. Knutstorp är ännu mer till min fördel då det är mer en förarbana än bilinställningsbana.  I lördags var vi med när tidningen Bilsport arrangerade Muscle Cars On Track och det blev några nyttiga testpass som kördes i blötan. Det verkar ju finnas risk för regn mot slutet av veckan så det kan bli guld värt med denna erfarenhet.  Keep On Racing Peggen
	2010-09-10
	Efter ett uppehåll på några veckor är det nu dags at börja förbereda sig för nästa deltävling i Camaro Cup som körs på ring Knutstorp den 17 och 18:e sep.  Ring Knutstorp är en bana som är väldigt kuperad och mycket publikvänlig och som gillas av de flest förarna. För mig är det en absolut favoritbana vilket inte minst visade sig när jag startade min första tävling på slicks efter nio års frånvara var trea på kvalet och på väg att ta ledningen i båda loppen i våras.
	Nu kom det en del saker i mellan mig och pallen den gången men nu är det dags att vara med i den yttersta täten i Camaro Cup. Det som gör att jag ser fram emot tävlingen så mycket är att vi nu har en betydligt bättre bil än i våras. Förgasarproblemet som spökat de tre första helgerna är löst och en andraplats kom som ett brev på posten i andra loppet i Karlskoga.  Det är alltså drygt en vecka kvar till nästa tävling i Camaro Cup men redan i morgon, lördag, ska vi till Ring Knutstorp och Muscle Cars On Track där Camaro Cup har uppvisningstävlingar av det lite mindre alvarliga slaget.  Men det är ett utmärkt tillfälle att testa lite och det kan bli kul att se lite andra jänkebilar på banan än bara Camaros. Se mer på http://www.bilsport.se/news.php?id=83393 Keep on Racing. Peggen
	2010-08-15
	Förr eller senare borde det ju vända. Men efter deltävling fem och sex i 2010 år Camaro Cup såg det onekligen lite mörkt ut  Vi var hela tiden med bra fartmässigt men alltid var det något som inträffade som grusade våra planer på framskjutna placeringar. Några gånger var det föraren som gjorde bort sig och några gånger var det tekniska som satte käppar i hjulet.  Det var faktiskt så att jag tog en alvarlig funderare på att hoppa över tävlingshelgen i Karlskoga som kördes i fredags och i lördags. Dels för att det är långt att åka och att det inte är en favoritbana för mig och dels för att spara på pengar så att vi kan göra en värdig avslutning.  Till slut bestämde jag mig för att åka i alla fall. Det skulle vara en lågprofilhelg eftersom vi inte haft möjlighet att testa efter Falkenberg och dels för att vi skulle bli tvungna att köra på samma däck som vi redan kört två tävlingar på i Falkenberg eftersom vi bara har rätt att använda 14 däck under alla tolv tävlingarna vi kör under säsongen.  Det som var positivt var att vi lyckats lösa problemet med förgasaren. Motorn bluddrade bara när jag bara körde på första porten i förgasaren och bilen blev därmed väldigt svårkörd då all effekt kom väldigt fort när man öppnade den andra porten. Åtgärderna resulterade också i lite mer effekt i motorn. Detta på alla varvtal.  Fredagen började inte bra! Det var ju ändå den 13:e! När jag åkte ut på banan för den fria testen tog det slut redan efter två kurvor. I ett ögonblick av okoncentration åkte jag av i den andra kurvan. Jag linkade in i depån med splittern, den plana biten under spoilern, bortsliten. Dessvärre hade det gått hål i kylaren när bitarna rasade av bilen och det var bara att ta sig tillbaks till maskindepån. Efter en febril insats var vi klara precis i tid för att ge oss ut på tidsträningen. Inte speciellt kul när man inte hunnit köra något alls. Men det skulle bil ännu värre! De sista varven på andra racet på Västkustloppet hade motorn gått orent i högersvängar. Vi misstänkte att det berodde på värmen som gjorde att bränslet inte kommit fram i tillräcklig mängd. Men nu fanns felet kvar när jag satte fart för att försöka få några bra varv på Gelleråsen. Jag saknade ungefär 1,5 sekund och det mesta berodde på motorns misständning.
	I ledningen före Thomas Engström Foto Dan Carlsson
	Foto Dan Carlsson
	Men efter kvalet hittade vi felet vilket visade sig vara en tändkabel som låg mot ett avgasrör och kortslöt när man svängde åt höger.  I Heat 1 gick bilen klockrent. Det var faktiskt första gången någonsin jag kört bilen och den betett sig precis som jag ville. Jag tog någon placering i starten och ytterligare någon efter några varv. En krasch, där flera bilar framför mig var inblandade, gjorde att jag tog ytterligare några placeringar och jag befann mig till slut på åttonde plats. Framfrö mig låg fjolårsmästaren Lindum och det var tydligt att han bestämt sig för att inte släppa mig förbi trots att jag var betydligt snabbare. En för dåligt fastsatt tändkabel hoppade av med 1,5 varv kvar att köra men jag lyckades korsa mållinjen utan att tappa mer än en placering.  Det mest glädjande var att jag åter, på Gelleråsen, gjort en kanonbra tid på mitt bästa varv vilket gjorde att jag skulle få starta som tvåa i söndagens deltävling. Med tändkablarna ordentligt fastsatta tog jag mig an starten utan några framgångar uttagna i förskott. En pallplats skulle sitta bra men med tanke på hur säsongen gestaltat sig var jag lite luttrad.  Jag var med bra i starten men fick vänta en aning på att vika in efter rakan då jag låg på Yttern. Alexander Graff, som stått i första startrutan, fick en lite tryckare bakifrån och kom in i kurvan en aning fel. Det gjorde att jag kunde accelerera upp vid hans sida och sedan hade jag innespår in i samma kurva jag börjat helgen med att köra av i ett dygn tidigare. Nu var jag i ledningen. Och det var inga problem att hålla den positionen tills jag såg att Tomas Engström närmade sig. Jag lät honom åka förbi för att inte förlora tempo mot övriga förare ett tilltag jag senare ångrade då han inte lyckade köra ifrån mig något nämnvärt. Efter ytterligare några varv började jag åter närma mig Tomas men i min entusiasm var jag när att tappa bilen i S-kurvan och jag fick åter koncentrera mig på att hålla min andra placering något jag också lyckat med när målflaggan för några varv senare.  Nu vet vi med aldeles bestämd säkerhet att det är här vi hör hemma. I den absoluta täten av Camaro Cup.  Och det är med stor entusiasm vi ser fram emot tävlingarna på Knutstorp som körs 17 och 18 september.  Till dess! Keep On Racing! Peggen
	Äntligen på prispallen!  Foto Dan Carlsson
	2010-07-11
	Lördag på Västkustloppet.  Om fredagen är intensiv, med test, kval och ett heat, är lördagen desto lugnare med enbart ett heat.  För tredje gången i år hade jag lyckats tillskansa mig tredje snabbaste varv och startade därmed i ruta tre. Bakom mig har jag de två ekipage som jag räknar som mina farligaste konkurrenter, Tomas Engström och Fredrik Ros.  Jag är åter bra med i starten även om jag inte lyckas ta någon placering. Jag behåller min tredjeplats men få r en tryckare av Tomas i den snabba högern på baksidan av banan som tas i en bit över 150 km. Det blir en bred sladd som jag, över alla under, lyckas häva. Jag bestämmer mig snabbt för att inte stänga Tomas utan han får köra om när han kan vilket också sker efter något varv. Därefter kommer Roos och jag är efter ytterligare några varv femma.  Nu börjar min bil fungera riktigt bra och jag är snabbare än de där framme. Men nu börjar vi varva långsamma förare och precis som i går har jag inte det riktiga flytet utan tappar på bilarna framför.  Men jag följer tätgruppen och är två sekunder efter ettan i mål efter sexton varv. Hoppet till sexan är ytterligare två sekunder så det känns som jag är sämst av de bästa! Det som är lite kul är att jag är med väldigt bra trots vårt teams små resurser. Av de förare som var framför mig så har troligen alla testat mer inför första racet än jag kört hittills under hela säsongen. Och ändå åker jag lika fort! En annan sak som var väldigt positiv var att vi hade en fullständigt problemfri helg. Inte någonting gick sönder. Då är det kul att hålla å med racerbilar. Nu kan jag njuta av sommaren utan att ha en bil som måste repareras, vilket var fallet efter Karlskogatävlingen.  På tal om Karlskoga så är nästa tävling där i mitten av augusti. 13 – 14 för att vara mer exakt! Keep On Racing! Peggen
	2010-07-10
	Det är med skräckblandad förtjusning man närmar sig hemmatävlingen på Falkenbergs Motorbana. Dels är det väldigt skoj med all uppmärksamhet men samtidigt är det ju lite besvärande med alla man känner, och de man inte känner, som följer arrangemanget i tv, radio, tidningar och inte minst på nätet.  Det är mycket som far runt i huvudet inför falkenbergstävlingen och jag måste erkänna att teamet har varit till salu både en och två gånger de senaste dagarna. Eftersom det varit så nära ett antal pallplatser, och kanske några segrar redan tidigare i år har jag ju en stor önskan att det ska släppa. Att jag får en eller några pallplatser och kanske en seger. Jag tror det skulle göra att jag skulle kunna slappna av en aning och det då skulle gå ännu lättare att göra resultat. Anspänningen släpper en aning när jag är fyra på den fria testen som kördes i dag på förmiddagen. Allt fungerade perfekt och jag inbillar mig att jag har en bra chans att sätta snabbaste tiden på kvalet.  Till denhär tävlingen har man delat på startfältet i två grupper eftersom det är så många startande.  Jag är överlägset snabbast i första kvalgruppen. När kvalgrupp två kör tar det en stund, sen sätter Tomas Engström en väldigt bra kvaltid som är ca 3 tiondelar snabbare än min.  Michael Wärn är trea väldigt nära min egen tid. Men Wärn har ju min tid att köra på och försöker inte bara en gång utan ett antal gånger. Till slut lyckas han vara en tusendels sekund snabbare och jag är plötsligt trea. Men tredje startposition är väldigt bra och när jag tittar bakåt hittar jag en så snabb förare som Fredrik Ros några platser bakom mej och mästerskapsledande Kroken syns inte ens på kartan.  När det är dags för start gör jag inte om misstaget att starta på tvåan, som jag gjorde på Gelleråsen, utan ligger på trean. Det var stor skillnad och jag gör betydligt bättre start än de två som ligger före mig Jag skulle nu kunna köra upp i mellan dem men inser att det inte låter sig göras utan risk för att det tar i. Om Wärn sen skulle försöka dra sig åt höger skulle det sluta med en krasch. Så jag stannar snällt bakom och är trea ut på första varvet.
	Foto Dan Carlsson Tempot är inte så överdrivet högt med Tomas först så vi är en klunga med fyra bilar som sticker iväg före resten av fältet. Bakom mig ligger Graff och eftersom jag hela tiden åker idealspåret åker han gansak lätt om mig och jag är plötsligt fyra.  Eftersom vi hela tiden åker ifrån resten av fästet är jag ganska nöjd med min placering och jag är ganska säker på att jag har en bil som kommer att fungera under hela tävlingen. Kanske det går att sätta in en stöt under slutvarven? Efter ett tiotal varv börjar vår grupp i täten varva de första ekipagen. De första går bra men när vi kommer ikapp ett ekipage kommer de tre första i vår grupp om ganska lätt medan jag blir hängande bakom. Det tar hela baksidan innan jag är om och plötsligt är jag ett femtiotalmeter efter. Nästa gubbe är min ständiga plågoande Peo Norén som utvecklat en speciell talang som består av att stänga så fort han får tillfälle. Nu kommer han r depån, efter att fått ett stop and go-straff. Han få massor av blåa flaggor men väljer ändå att stänga mej när jag försöker köra om. Detta trots att han ligger ett varv efter. Mina vänner i täten drar ifrån medan jag kämpar med Peo. Det tar 1,5 varv innan jag kan komma om och då har jag över 100 meter fram till bilarna framför mig.  Nu sätter jag upp farten och märker att jag närmar mej gruppen framför. Jag ökar ytterligare lite men i chikanen sladdar bilen en aning eftersom där är så mycket grus efter tidigare avkörningar. I kurvan efter kommer jag en aning utanfrö idealspåret och med massor av sand sladdar bilen även här, Nu med en retursladd som jag inte lyckas häva utan jag snurrar på platsen. Motorn dör och det tar en stund innan jag kommer iväg. Efter några varv kommer jag i mål som nia vilket inte är så illa i ett fält med 29 bilar där jag hunnit snurra med motorstopp. Det var inte i dag det skull lossnat men jag får en ny chans i morgon. Min bästa varvtid räckte till tredje startrutan i lördagens race och då har jag förare som Tomas Engström en bit bakom mig.  Kepp On Racing Peggen
	Se Visasat Sport TV inspelning från Camaro Cup
	2010-07-05
	Efter några veckors uppehåll närmar vi oss snabbt årets höjdpunkt i tävlingskalendern, Västkustloppet. Tävlingen körs nu till helgen, 9 – 10 juli.I lördags hade vi, tillsammans med Falkenbergs Motorklubb, en aktivitet på Rörbäckstorget i Falkenberg. Massor av folk passade på att göra en närmare bekantskap av vår Camaro Cup-bil.Med på plats var också Fredrik Larsson med sin Carrera Cup-bil och Alex Andersson med sin Formula Renault.Det som händer med bilen just nu är att vår egen motor monteras efter översyn. Det var ju problem med kamdrivningen som strulade i andra heatet på Knutstorp och som tvingade oss att hyra en motor till tävlingen i Karlskoga.  Keep On Racing  Peggen
	2010-05-23
	Vin och vatten i Karlskoga.  (Kanske mest vatten!)
	Så har jag landat på Strandvägen i Falkenberg igen efter en lång helg i Karlskoga och på Gelleråsens Motorstadion. Från början hade vi beslutat oss för att det skull bli en helg med låg profil. Jag hade inte kört något på Gelleråsen sedan mycket längesedan och vi hade beslutat oss för att köra på samma set däck som vi redan kört ett heat på i Knutstorp. Anledningen till detta beslut är att härleda till reglementet då vi endast får använda 14 däck, fritt fördelade, på hela säsongen. Till dessa 14 däck tillkommer regndäck som vi får använda i fritt antal. Eftersom det var så längesedan jag kört på denna bana beslutade vi oss för att åka med en förtrupp till banan redan på onsdag morgon. Anledningen var att det fanns en möjlighet att testa på onsdag kväll. Och det var en väldig tur att vi tog beslutet att göra denna test även om anledningen till detta kanske inte var så rolig, När jag körde andra heatet på Ring Knutstorp tappade motorns effekt och jag tappade placeringar ner till femte plats. Vi upptäckte att tändningen ändrat sig när vi bromsade bilen på en rulland landsväg hos Köhler Racing. När vi ändrade tändningen gav motorn åter full effekt och allt var frid och fröjd även om vi diskuterade fram och tillbaka vad det hela berodde på.  Men det visade sig att vi bara åtgärdat verkan och att det verkliga felet inta alls var att tändningen ”bara” ändrat sig. Foto Dan Carlsson Efter några varv började motorn bluddra och det hördes att nu var det något riktigt galet. Så den för min körning så viktiga testen förvandlades till något helt annat. Men det positiva var att vi två dagar före första tävlingsdagen fåt reda på problemet och att vi nu hade lite tid för att fixa till det hela.  Det visade sig att bultarna till kamdrevet, i kamaxeln, gåt av och att drevet därmed kunde ändra läge. Men styrstiftet var intakt och motorn kunde därmed fungera i lite olika grad. Vår otur när vi bromsade den var att just då fungerade den till 100%. En bit över 400 hästar gav signalen att allt var ok. Torsdag På torsdagen kollade vi upp motorn och vi blev klara över att ventilerna nuddat i kolvarna och därmed var vissa cylindrar otäta. Vi hade turen att få hyra en motor till tävlingen och mina mekaniker fick slita hårt på fredag kväll för att få den nya puffran på plats.  Foto Dan Carlsson Fredag test När testpasset på fredagen drog igång stod bilen färdig och det var bara att ge sig ut på den upptorkande banan. På slicks, trodde jag, men det visade sig att mekanikerna monterat på regndäck utan att meddela mig. Vi måste nog analysera vår interna kommunikation inom teamet.  Eller i klartext, jag måste lära mig lyssna på vad mina killar säger till mig! Min tro på att jag hade slicks på stärktes av att jag var bland de snabbaste och hade en väldigt stabil bil medan andra sladdade våldsamt.  När jag väl upptäckte vad jag höll på med var det för sent att prova med slicksen vilket hade varit bra inför kvalet.  Foto Dan Carlsson Kval Kvalet, några timmar senare, började ganska bra då jag länge höll sjätteplatsen. Det var jag nöjd med eftersom jag var en av få som körde på begagnade däck runt om och att jag inte fått någon test på banan. Jag hade inte heller fått ett enda varv utan att behöva köra om en konkurrent så jag var ganska säker på att kunna förbättra mig innan passet var över.  När en bil for in i räcket, och blev stående, beslöt jag mig att avvakta i depån tills den blev bärgad. När jag sist körde i STCC var det så att man aldrig lämnade trasiga bilar utmed banan för att förhindra olyckor. Men denna policy hade man nu tagit bort och den gröna flaggan plockades fram redan efter två varv medan bilen stod kvar vid bankanten. När jag insåg mitt misstag var det för sent att göra något åt det och jag fick se mig falla ner till tionde plats på gridden. Foto Dan Carlsson Race Från tionde rutan i femte ledet är det inte så mycket man kan göra. Och när Tobias Brink, som stod framför mej, inte kom iväg , i starten, fick jag vackert vänta allt medan bilarna till höger om mej passerade en och en.  Nu var jag nere ytterligare några snäpp och alla idéer om en placering i topp fem var bortblåsta. Jag låg nu bakom PO Norén som inte hade allt för bråttom. En av anledningarna till hans sävliga körning var at han hade ögonen mer klistrade i backspeglarna än på banan framför sig. Om det fanns ett SM i stängning så är utan tvekan PO en av de hetare kandidaterna.  Efter några varv kände jag att däcken blivit varma och levererade ett fantastiskt grepp. Eftersom vi får ha så få däck som därmed måste fungera under längre tid, så gör man dem ganska hårda vid tillverkningen vilket gör att det tar några varv innan de blir riktigt bra att göra snabba tider på. Jag backar nu av på tempot för att få en lucka till bilen framför mig och….fan, där smet Anders Brofalk förbi. Nytt släpp så det bildas en ny lucka fram till Anders också. Och så laddade jag. Det tog bara ett varv att åka ikapp gapet. Det gick lätt att åka om Brofalk så det blev ytterligare ett snabbt varv innan jag åter var ikapp en stängande Norén. Nu trodde jag mig ha ett varv ”på banken” som skulle ge en bättre startposition i race två så jag beslöt att försöka avancera ytterligare. PO tappar sin bil i kurvan ut på rakan och jag accelererar sakta upp utmed sidan på hans bil. Han stänger till och jag hamnar utanför banan. Det går i 200 och räcket på höger sida rusar mot bilen och det är bara med guds försyn som jag klarar mig upp på banan igen. Någon kurva senare är jag åtet ikapp samma förare.  Men återigen så är det SM i stängning. Men så sladdar bilen framför mej åter ur spår och jag glider up utmed sidan. Plötsligt far han in mot innerkanten och jag klipper på bromsen för att inte ramma honom. Med högerhjulen på gräset blir resultatet förödande. Jag far runt och befinner mig nu med fronten mot färdriktningen. Jag ger nu upp försöken att plocka placeringar och jag åker i mål på en inte speciellt hedrande 14:de placering.  När jag kommer in i depån kommer det fram en mekaniker från ett konkurrent-team och gratulerar mig till snabbaste varvet. Min taktik fungerade bättre än väntat och det som var extra kul är att min tid hade räckt till en andra placering, två hundradelar efter Tomas Engström och en halv sekund före kvaltvåan, Ros. Detta var de första fria varven jag kört på Gelleråsen, på slicks, sen 2000 och så var de tillräckligt snabba för att slå de som gjort flera testdagar på banan inför årets säsong! Foto Dan Carlsson Lördag Att starta från första rutan är inte alltid så trevligt och nervositeten är betydligt mer påtaglig än om man får stå någon placering ned. Om detta påverkade min start vet jag inte men att den inte var bra var de flest, för att inte säga alla, rörande överens om. Själv lutar jag åt att det var ett misstag att åka på tvåan i stället för treans växel då jag fick en extra växling nästan direkt efter att startlamporna slocknat.  Jag blir omåkt av Engström och Ros och när jag tar första körvan har jag Michael Wärn på min utsida. Vad som sedan händer vet jag inte riktigt men min bakända tappar greppet och jag slår mitt bakhjul i sidan på Wärns Camaro. Till min förvåning blir det en ganska kraftig smäll och ganska omgående förstår jag att något gått sönder i min bakvagn. Det är bara att linka till depån och lägga en miserabel. Föresten så var den kanske inte så miserabel trotts allt. För det som hänt ger mitt självförtroende en skjuts framåt. På Knutstorp kunde jag vunnit båda heaten och på Karlskoga var jag bland de snabbaste av alla trots att jag inte hade alla förutsättningarna för detta på plats. Jag inser att förr eller senare så kommer allt att klaffa och då kommer vi att kunna räkna in den första segern i vårt nya team.. Foto Dan Carlsson Nästa tävling är på hemmaplan, Västkusloppet, där jag senast körde i Porsche Cup 2004.  Med närmare 40 bilar på banan kommer kvalet att bli rena lotteriet! Keep On Racing Peggen
	2010-05-20
	Så var det dags att ställa kosan mot årets andra tävlingshelg och Camaro Cup-tävlingarna på Gelleråsen strax utanför Karlskoga. Gelleråsen är kanske en bana som inte är den mest populära eftersom den mer är en värdemätare på hur bilen är, eller kanske mer hur motorn är snarare än en värdemätare på föraren. Kraftiga inbromsningar efterföljt av kraftiga accelerationer är banans signum.  Ett faktum som förstärks genom åren då banan begåvats med två nya kurvor som är ännu mer skarpa än desom de ersatt.
	Foto: DeltaFoto.se Men trots detta har jag tidigare haft en del framgångar på banan. Kanske mest utmärkande är i STCC 1998 då jag rasade min motor i BMW’n efter två varv när jag ock Fredrik Ekblom skulle köra en tvådagars test inför loppet där någon vecka senare. Jag tappade två dagars test men kunde ändå vara bara tre tiondelar efter Fredrik på kvalet. Helgen slutade med en Seger för min del vilket minskade min misstänksamhet mot banan en hel del. Inför säsongstart har vi hela tiden haft målsättningen att ”bara” genomföra de två första tävlingarna eftersom vi legat lite efter i förberedelserna och testandet. Trotts framgångarna på Knutstorp, där jag var nära att vinna båda heaten, står denna målsättning fast inför helgen. Bara vara med och ha roligt är vårt måtto! Går det dess utom bra är det bara desto roligare. Keep On Racing! Peggen 2010-05-17 Så var premiären avklarad och jag har fått lite distans till första tävlingen som gick på Ring Knutstorp. Så här efteråt är det med lite delade känslor jag ser tillbaka på tävlingen. Å ena sidan var det fantastiskt kul att det gick så bra som det gjorde och jag direkt ut ur depån, efter flera års frånvaro, kunde vara med i den yttersta toppen.  Å andra sidan förbannar jag mig för den självorsakade snurrning jag gjorde när jag i snabb takt hämtade in ledande Magnus Krokströms försprång. Där rök troligen en säker seger! Inför andra loppet hade jag nu ett självförtroende på topp. Jag gick runt och sa till mina mekaniker att ”ingen tar Peggen” på Knutstorp i regn. Och precis så började racet också. Direkt upp på en andraplats från min fjärde startruta. Men efter några varv tappar jag tempo och bil efter bil glider förbi på rakan. Bara på rakan! När vi är i de kurviga avsnitten hänger jag på bra och åker ikapp de som är framför mig. När målflaggan faller är jag femma men jag inser att jag hade tappat ytterligare några bilar om det varit några varv till. Lennart Köhler sköter den rullande landsvägen. Jag har haft ett bekymmer med förgasaren som vägrar att arbeta på första porten. Det har gjort bilen klynnig att köra då all effekt kommit på en gång när jag gasat så mycket så att andra porten öppnat. Det var inte något jättestor bekymmer när det var torrt före men när banan var blöt var bilen inte helt enkel att hantera. Jag misstänkte att det här var anledningen till att jag blev omkörd på rakan, Att jag inte kom tillräckligt snabbt ur kurvan innan och därmed fick lägre fart. Men det skulle visa sig att förgasarproblemet var det minsta bekymret under lördagens race.  Under körning på rullande landsväg hos Köhler Racing visade det sig att motorn bara hade ca 260 hk i effekt. När allt är bra ska den ge en bra bit över 400 hk.  Nu är både förgasaren och tändningen fixade och det är dags att blicka framåt mot Karlskoga om några dagar.  Att jag hoppade på Camaro Cup just nu är mer än en tillfällighet. Det är alltid bra om man kan vara med från början när det startas en ny klass eftersom alla hela tiden lär sig nya saker och tricks för att få bilarna att gå fortare. Att komma in i en klass när konkurrenterna kört några säsonger är mycket svårare. Men även faktorer som kostnader och stämning i depån är viktiga saker att väga in.  Motorbyggaren Bo Ridström, till höger, och Fredrik Carlsson funderar på varför motorn bara lämnar 250 hk.  I båda de här avseendena är Camaro Cup i dag helt överlägset övriga alternativ. Kostnadsmässigt är det få klasser som kommer i närheten. Jag köpte ett styrstag då mitt hade kroknat en aning när splittern på min bil for av efter att jag satt hjulen utanför banan. 120: - kronor kostade styrstaget och plötsligt vara det roligt att köpa grejer. Fler exempel. All plast på hela bilen, d.v.s. hela karossen, kostar lika mycket som fronten på en Porsche Carrera Cup-bil. Hela växellådan kostar som ett drevpar i Porsches växellåda. Inte konstigt att många som i dag åker Porsche Carrera Cup funderar på att byta till Camaro inför 2011! Att vi bara får använda 14 slicks under hela säsongen är ytterligare en faktor som gör att det går att driva en bil för väldigt rimliga pengar. Stämningen i depån är en annan anledning till varför jag väljer Camaro Cup. Det har skett en stor förändrig när det gäller känslan i depån sedan jag själv körde STCC för tio år sedan. Borta är den vänskapliga, varma, atmosfären som fanns förr.  Men den här stämningen finns kvar i Camaro Cup. Alla är vänliga och hjälpsamma. Det är lätt att låna grejer och alla pratar med alla. En del i det hela, som gör att man umgås mer, är den gemensamma cateringen som klassen har, där teamen och en del av deras sponsorer använder sig av samma faciliteter. Det innebär att man träffas under lättsamma former några gånger varje helg viket är väldigt bra för sammanhållningen.  Jag ser fram emot Karlskoga! Keep On Racing Här är ett sammandrag från TV sändningen. http://www.viasatsport.se/play/229133 2010-05-09 Femma trots krånglande bil och förare.  Andra heatet på Ring Knutstorp kördes på blött underlag. Från min fjärde startposition tog jag två placeringar redan i första kurvan. Ut som tvåa på baksidan lovade mera.  Men det var första gången jag körde på regndäck på tio år så jag lät det ta lite tid att vänja sig vid greppet. Ut på rakan hade jag lite problem på grund av ett litet fel vi har på bilen. Motorn vägrar att fungera rätt när vi bara använder förgasarens första port. När det är torrt spelar det inte så stor roll men i det blöta och hala läget blev det förödande. En bil far förbi på rakan och jag finner mig på tredje plats.  Proceduren upprepar sig några gånger och jag tar målflagg som femma. Precis efteråt är man lite sur eftersom jag kände att jag var snabbare än de som låg framför mig men fick stryk på rakan. Jag själv kunde också varit lite vassare i inbromsningen efter rakan där jag fegade på tok för mycket.  Sammantaget så är vi ändå nöjda med helgen. Visserligen skänkte jag bort en seger till Alexander Graaf i går genom min fåniga snurrning men jag måste ju också vara tacksam att jag är med i toppen trots många års frånvaro från våra banor och utan någon nämnvärd testning.  Nu gäller det att lösa problemet med förgasaren för om två veckor är det andra loppet i serien, nu på Gelleråsen i Karlskoga.  Till dess…. ….Keep On Racing! 2010-05-08 Halvtidsrapport från tävlingshelg 1 Camaro Cup 2010. Det var med lite nervositet vi ställde ratten mot Knutstorp och årets första race i Camaro Cup.  Skulle jag hänga med? Hade jag lagt av farten. Nej, innerst inne trodde jag inte det. Men man vet ju aldrig och eftersom jag inte varit omnämnd i förhandssnacket blir man lite orolig för att belackarna ska få rätt.  Ett stort problem för vårt team är att vi inte hunnit testa i den omfattning vi hade önskat. En enda dag med ca 40 varv på Ring Knutstorp hade det blivit med en del av våra konkurrenter kört ett flertal tesdagar.  Med 31 bilar på Ting Knutstorp blir den första utmaningen att hitta ett fritt varv. Jag fick till det något sånär och lyckades vara 3:e snabbast av alla. Före mej hade jag de två som testat allra mest, Tomas Engström och Fredrik Roos. En gång är ingen gång och vid lunchtiden var det dags för kvalet som skulle avgöra startpositionen inför eftermiddagens race. Samma problem med fria varv nu med men jag får till ett halvdant varv som ger mig andra tiden. Nästa varv blir betydligt bättre men när jag har två kurvor kvar kommer säkerhetsbilen ut eftersom en av mina konkurrenter provat den nya bilens krockegenskaper mot ett av banans räcken.  Efter en lång bärgning körs det ytterligare några minuter i full fart men åter har jag problem med att hitta fria varv. Tomas Engström lyckas sedan peta ner mej till tredje position i passets sista minut. Men med tanke på våra förberedelser är vi väldigt nöjda i alla fall. Att ha för bråttom. Allt kan hända när det körs biltävling och det är en bra beskrivning av mitt första race i Camaro Cup. Efter en lite trevande start där jag förlorade tredjeplatsen till Krokström hängde jag på täten. De kalla däcken är lite lurigt hala de första varven och jag halkade av med ena hjulparet vilket gjorde att spliten, plåten som sticker fram under fronten, for all världens väg.  Jag hänger ändå på trion framför mej och ett varv senare smäller Ros och Engström på varandra så att båda tvingas bryta. Plötsligt ligger jag tvåa en bit bakom Magnus Krokström. Ett varv senare är jag nästan ikapp ”Kroken” men nu gör jag ett ödesdigert misstag. Av någon obegriplig anledning laddar jag hårt för att så snabbt som möjligt komma förbi Skeneföraren. Lite för hårt eftersom jag snurrar två kurvor innan rakan. Ridå! Jag försöker ta mej upp på banan igen , lite för snabbt enligt tävlingsledningen som ger mej straffet att köra sakta igenom depån innan jag får fortsätta. Nu är jag hjälplöst långt bakom och det är bara att vänta på målflagg. Race II körs i morgon, lördag, och eftersom startuppställningen bestäms av resp. ekipage snabbaste varv i race 1 finner jag mig själv på fjärde startrutan. En väldigt bra möjlighet med tanke på att Engström och Ros startar sist! Bara jag kan ta det lite lugnt i morgon! Keep On Racing! Peggen  2010-05-02 Vägen fram till start har varit lite krokig och stenig. När beslutet om att delta i den ny Camaro Cupen togs i julhelgen har det varit ett intensivt arbete med att få allt på plats. Men tidsplanen som då gjordes upp har inte kunna hållas på grund av saker som inte vi kunnat påverka. Bl.a. var bilen kraftigt försenad och de tester jag räknat med att kunna göra innan Göteborgs Motorshow hanns helt enkelt inte med.  Det innebär att jag bara fått en enda dags test till mitt förfogande innan vi rullar ut på tävlingen i Knutstorp den kommande helgen.  Detta medan mina svåraste konkurrenter haft många testdagar till sitt förfogande.  Det innebär att jag inte är så väl förberedd som jag skull vilja vara efter att varit borta från aktivt tävlande i nästan tio år.  Samtidigt är det ganska skönt att inte ha någon press på sig! Tomas Engström och Fredrik Ros är förare som båda är duktiga och som har testat kopiöst mycket. Där kan man snacka om att ha press på sig! De båda första tävlingarna som körs på Ring Knutstorp och Gelleråsen kommer att vara lite ”testtävlingar” för oss. Därefter är det ett uppehåll i säsongen på sex veckor vilket ger oss chansen att se om bilen och kanske göra ytterligare någon testdag för att sedan vara närmare toppen när det är dags för hemmatävlingen Västkustloppet.  Hu kommer det att gå på Knutstorp? Det är det väldigt svårt att sia om. Jag tippar att det kommer att bli en grupp på fem till sex bilar som kommer att vara väldigt snabba. Förutom ovan nämnda förare har vi de båda bröderna Brink, Tobias och Ted som säkert vill ha med ett ord i laget.  Norrmannen Ole-Martin Lindum, som vunnit Camaro Cupp ett flertal gånger, är givetvis också ett hot liksom Alexander Graff. Frågan är när jag kan slå mig in i det här gänget? Bilen Bilen som vi kör med är en Generation 5-Camaro som är uppbyggd av en rörram med plastkaross.  Under skalet sitter en relativ standard drivlina med en 350-motor med gjutjärnsblock och al.-toppar som ger ca 450 hk. Motorn körs på etanol och bilen är försedd med katalysator. Växellådan är 4-växlad och är standard så när som att det sitter synkringar i stål monterade. Även bakaxeln är en standard Camaro-axel  Bromsarna är av racingmodell och bilen bärs upp ab hjulupphängningar som är betydligt bättre och starkare än standardelar. Fjädringen har t.ex. kompakta racingfjädrar och stötdämpare från Öhlins Racing. För er som är mer intresserade av tekniken än så kan det vara idé att titta in på http://www.camarocup.com/pages/57/regler/ BO RIDSTRÖM fixar med Motorn.
	Välkomna till min egen lilla ruta på Usabil.nu! Här kommer du kunna följa säsongen i Camaro Cup och mina försök att göra come back till racing på lite högre nivå efter många års frånvaro. Men först lite bakgrund.  Jag växte upp på en liten bondgård i Okome, som ligger emellan Falkenberg och Ullared, precis i brytningen mellan jordbruk och skogsbruks-byggd, i det mellersta Halland. Efter att startat mitt yrkesmässiga liv som bilmekaniker blev jag snart övertalad att söka som Armétekniker i samband med att jag gjorde lumpen. Det var ett bra val eftersom jag lärde mig väldigt mycket som jag senare i livet fått användning för.
	Ganska snart kom racingen in i mitt liv och eftersom det gick förvånansvärt bra blev det snart ett heltidsjobb. Tävlande förde mig världen runt och det blev tävlingar i många länder i Europa och Asien.  Ett mästerskap som jag körde under två säsonger var det Thailändska vilket jag också vann 1988. Det som gjorde det möjligt för mig att göra denna fantastiska racingkarriär var att just vid den tiden var Volvo 240 Turbo en fantastiskt bra racingbil som kostade väldigt rimliga pengar jämfört med konkurrenterna. Mot slutet av 80-talet blev den dock en mumsbit för bl.a. BMW M3 och jag växlade till en sådan på hemmaplan 1988. Jag stannade hos BMW i tretton säsonger innan jag tog ett break från banåkandet efter säsongen 2001. Detta uppehåll har alltså varat tills nu även om jag gjort något inhopp lite då och då. Under hela detta uppehåll har det funnits en lust att komma tillbaks i något sammanhang. Men JTCC med bara juniorförare och med bilar som har 1600cc stora motorer på 140 hk har inte känts lockande.  Nästa steg har varit Porsche Cup men jag har aldrig riktigt förstått hur man med hjälp av sponsorer ska kunna få ihop flera miljoner för att köra en märkescup.	Peggen tränade redan i tidigt ålder på familjens Grålle!
	Det har dock funnits ett alternativ och det är Camaro Cup som år ut och år in funnits med på våra banor.  Men klassen har inte känts riktigt lockande för just mig. Inte innan man presenterade det nya reglementet so i princip innebär att det är en Nascarbil man ska köra med.  Jag startade faktiskt min karriär inom racingen med Camaro. Som mekaniker. 1977 var jag med Team Tjabo med Boo Brasta som förare och då Boo slutade tävla efter denna säsong blev det Bo ridström som jag mekade åt.
	Med Volvo 240 i DTM kom de första stora framgångarna. BMW M3, här i DTM  på Noris Ring i Nürnberg, fortsatte framgångarna.
	Första säsongen var det en generation II-Camaro medan Bo ridström körde en 69:a. Just därför är det extra roligt att den ny a tävlingsbilen använder en kaross från generation 5-Camaron som lånat sina linjer från just den första generationens design. Några av er som läser var säkert på Bilsport Performance & Custom Motor Show i Jönköping påskhelgen. Då såg ni säkert Camaro Cup-förarförenings monter med olika Camaro-tävlingsbilar. Otroligt nog så stod de båda bilarna jag mekade säsongerna 77 och 78 bredvid varandra i denna monter.  Det var troligen de enda två bilar som överlevt från den legendariska Super Star-tiden och så är det just dessa två bilar som klarat sig!
	De båda bilar som Peggen startade i racing med stod av en händelse bredvid  varandra på Bilsport Performance & Custom Motor Show i Jönköping
	Efter alla års frånvaro från racingen (det är tretton år sedan jag drev eget team) har jag glömt bort hur mycket jobb det var att vara involverad. Men nu har jag blivit varse att det är ett jättejobb att komma igång inför varje ny säsong. Speciellt om man inte har strukturen runt ett team redan klart.  Med en vecka kvar till årets första tävling börjar det mesta komma på plats även om jag önskat att jag hunnit testa lite mer för att skava bort all rattrost som hunnit samlas under de senaste åren.  Men just nu är jag väldigt nöjd över att bilen är klar och dekorerad i teamets huvudsponsor, Harley Davidsons´s, färger.  Keep On racing! Peggen
	2010-04-23 Våren har varit intensiv för vårt team i Camaro Cup. Det är mycket som ska fixas när man startar allt från ett blankt papper. Men nu är bilen hemma och motorn på plats. Bilens design börjar också bli klar och bilen är nu på Göteborgs Bilshow som har öppet hela helgen 22 till 25 april. Direkt efter utställningen påbörjas testerna inför årets säsong som startar på Ring Knutstorp den 7 och 8:e maj.