Udda fågel

Sven-Olov Karlsson i Skottorp 
tyckte som ung att Hudson  var 
det fulaste som fanns. Nu äger han 
en –46:a Super Six Coupe i trivsamt originalskick. En bilmodell som trots sitt relativt okända namn var ganska vanlig i Sverige på 40-talet.

- När jag jobbade på Gulfmack i Karlskoga på 50-talet var det en kille som hade en –46:a cab och jag tyckte att den var så ful! berättar Sven_Olov Karlsson. Då var bilmodet annorlunda och en 10 år gammal kärra var ingenting att ha. Det var ju också under dessa 10 år som bilar utvecklades och moderniserades i ovanligt snabb takt. Dessutom var tidsandan sådan att allt gammalt skrot skulle bort och ersättas med nya produkter.

- Jag hämtade den uppe i Ödeshög och körde hem till Skottorp i hällregn på kvällen. Det var fruktansvärt. Uselt lyse och vakuumdrivna vindrutetorkare. Som tur var hade jag en följebil så det gick bra, berättar Sven_Olov.

- Den varvade alldeles för mycket på landsväg men nu känns det som en helt annan bil.
Frånsett de jobben har det inte varit så mycket att åtgärda på bilen.

- Jag fick tag på rätt olja till kopplingen också, så den funkar fint och håller tätt nu.
Olja i kopplingen låter märkligt, men en specialitet på Hudson är att kopplingslamellen är belagd med kork och löper i oljebad. En konstruktion som ger silkeslena starter när allt fungerar. Systemet har dock begränsad livslängd och ställde till mycket förtret om oljan läckte ut. Idag finns firmor i USA som nytillverkar och renoverar kopplingarna så att Hudsonägare kan hålla liv i sina korkanordningar.

Bakom ratten i Hudson –46:an noterar man den smala vindrutan och den vidsträckta motorhuven. Framhjulen är det en bra bit till och det ger en speciell karaktär åt styrningen. Det känns som att sitta långt bak i ett tåg och se loket i kurvorna.
Startknappen är en elfenbensvit fyrkant i sargen på instrumentbrädan. Startmotorn driver mödosamt runt sexan som tänder efter några varv och börjar susa framför fötterna. 

Motorn är mjuk och tyst, långt slag och låg kompression ger ångmaskinskänsla och med den fint arbetande Hudsonkopplingen kan jag släppa iväg bilen på tomgång utan att det hackar. Varvtalsregistret är i det närmaste obefintligt och så fort man gasar till lite är det som om det tar stopp någonstans. Det är sidventilsmotorns dåliga andning på högre varv som gör sig påmind. Konstruktionen gör att luften måste svänga skarpt på sin väg ner i cylindrarna och bromsas upp. 
En toppventilare kan fortsätta varva utan att ge mer effekt medan en sida bara tar stopp och nästan bromsar. Det ger en egendomlig upplevelse om man är van vid modernare motorer. 
Fast för sin tid var Hudsons motorer framstående och hade ofta högre effekt än konkurrenterna.

En lustig historia med just denna motor är att den hittades i en container på en bilskrot i Hedemora av artikelförfattaren flera år innan Sven-Olov köpte bilen. Motorn fraktades hem och behölls som en trofè, men kom sedermera att hamna i denna bil vars dåvarande ägare sökte en originalmotor.

Jänkare brukar vara stora och klumpiga men på 40-talet hade karosserna inte börjat svälla så mycket. Visst är det en stöddig pjäs men styrningen går lätt utan servo och man hanterar bilen utan problem i stadskörning. De markerade flyglarna gör det lätt att placera bilen på vägen. Kylarkråkan fungerar också som ett bra riktmärke när man kör.

På 40-talet såldes Hudson av Ostermans i Stockholm och i marmorhallarna på Birger Jarlsgatan har många Hudsonbilar beundrats. Om denna kupé levererades ny där känner inte Sven-Olov till men det är tänkbart. Kanske har den en gång stått där som en magnifik påfågel och lockat den stora skaran av bilsugna strax efter kriget. En tid då bilbehovet var stort och det breda utbudet på vagnar rymde exotiska märken som Hudson

Hudson Super Six 1946