Chevrolet Parkwood 1959 |
|
| Av Olle Wilson | |
Nöjesvagn
fullastad med bruksvärde
|
 |
| Bilar som förenar
nytta med nöje har alltid varit populära i USA. Idag är det SUV,
Sports Utility Vehicle, som representerar företeelsen. Förr var det
Estate Wagons, eller herrgårdsvagnar som vi säger, som gjorde livet
roligare och mera praktiskt för amerikanska medborgare. På 50-talet var det som hetast i stationsvagnsdjungeln och biltillverkarna hade mängder av olika herrgårdsvagnar att välja bland. Allt ifrån enkla snikmodeller till verkliga lyxskepp. Hos Chevrolet fanns inte mindre än fem olika varianter. Brookwood i tvådörrars och fyrdörrars utförande, Parkwood, Kingswood och Nomad. I den svenska broschyren kunde man få veta om Kingswood, som hade ett tredje extra baksäte, vad tillvaron egentligen handlar om: "Med sitt omvända utsiktssäte i bakpartiet, som man bekvämt når via trappsteget på bakre stötfångaren, med sin tryckknappsmanövrerade bakruta och sina utsökta eleganta linjer är denna vagn en idealbil för stora och gästfria familjer - den orsakar aldrig förlägenhet för bristande utrymmes skull." |
|
 |
Herrgårdsvagnar
kombinerar nytta och nöje på ett idealiskt vis. Esko Ojalas Chevrolet Parkwood förenar också femtiotalsestetik med modern körbarhet. |
|
En som funnit sig väl tillrätta i tillvaron är Esko Ojala i Ludvika, som
inte bara förenat nytta och nöje utan också veterankänsla och modern
funktion. - Jag vill ha en bil som fungerar och går att använda men ändå ser fin ut, förklarar han enkelt. Detta koncept har tagit sig uttryck i en Chevrolet Parkwood från 1959 med modern fyrstegad automatlåda som ger hög komfort och god bränsleekonomi. Fyran fungerar som en överväxel och sänker motorvarvet med 30%. Dessutom har turbinen en mekanism som låser momentomvandlaren så att ingen energi slirar bort. - Det otroliga var att växellådan från en -89:a Cheva van passade rakt av, det var bara att bulta på, berättar Esko. Viss modifiering krävdes ändå, bland annat har bakre infästningen på lådan byggts om och kardanaxeln har kortats. Men med tanke på att bilen är 30 år äldre än växellådan så måste man förundras över att delarna passar ihop. Å andra sidan kanske det säger något om amerikansk konservatism och brist på teknisk utveckling... |
|
|
Parkwood
var en mellanmodell i Chevrolet-utbudet av herrgårdsvagnar 1959. Man ser att det är en lyxigare modell på den långa blanka kromlisten på sidan. |
 |
|
- Det var manuell låda från början men jag tycker det ska vara automat i en
amerikanare med V-åtta, menar Esko som också jobbar med att renovera
automatlådor. Så han är väl lite partisk i denna fråga. - En kul grej när jag hämtade bilen var att länkaget till den gamla lådan satt fel så att treans växel låg på ettans läge. När man la in ettan så hoppade trean i och bilen stannade, skrattar Esko. Dessutom var förgasaren smutsig så att motorn gick väldigt illa. När Esko fraktat hem bilen på trailer 1999 blev den stående ett tag. Esko måste samla sig innan han grep till verket. Det var en hel del jobb som måste fixas innan bilen blev i körbart skick. Karossen var inte rostig eftersom bilen rullat i Californien och Mexico, men bucklor fanns det gott om. Karossen behövde många timmars riktning och inpassning av dörrar och skärmar innan det såg vettigt ut. När det blev dags för lackering valde Esko en budgetvariant. - Jag hade lite färgskvättar i garaget och blandade till en egen kulör, avslöjar han obekymrat. Det är aningen förvånande
eftersom den gröna metallic-färgen ser väldigt tidstypisk ut. |
|
|
Linjer med hisnande raketkänsla kännetecknar 1959 års Chevrolet. Den snygga gröna metalliclacken har Esko Ojala blandat ihop själv. |
|
- Det har nog varit lite lågbudget hela vägen, erkänner Esko som också berättar
att många reservdelar hämtats från helt andra GM-bilar - inte bara växellådan
alltså.
- Tanken har varit att få en trevlig bruksbil för rimliga pengar, en bil som blir för dyr att göra i ordning törs man inte använda, resonerar Esko. Han är själv förvånad över hur mycket det går att plocka ihop med
olika komponenter och ändå få en bra funktion. Bromsarna till exempel. Motorn är dock i orört standardskick. 283 smallblock, legendarisk arbetshäst
som drivit fram General Motors vagnpark i decennier. Esko har inte ens öppnat
den utan bara konstaterat att den går fint och inte drar olja. - På nya bilar är det bara en massa slangar och kablar och ovanpå sitter det plastkåpor som låtsas vara motor, fortsätter han. |
|
|
Emblemet i mitten på bakluckan döljer en vev som används för att veva ner bakrutan. |
|
|
Trots sitt fria förhållningssätt till reservdelar har Esko strävat efter
en tidsenlig stil på sitt ekipage. Det satt aluminiumfälgar på bilen
tidigare men Esko skaffade fram originalfälgar i plåt och monterade riktiga
navkapslar. Första gången bilen kördes på allmän väg var till registreringsbesiktningen 2002. Lättad kunde Esko konstatera att bilen fungerade och bilprovningen gav sitt godkännande utan problem. Nu har Chevan rullat i daglig trafik i två år och det enda som Esko
skulle vilja förbättra är den tunga styrningen. Ett styrservo skulle inte
skada. |
|
|
|
|
Fakta |
Drivning:
bak Bromsar fram/bak: trummor/trummor Antal rattvarv: 5 Vändcirkel: 12,2 meter Hjulställ fram: individuell med skruvfjädrar och teleskopdämpare Hjulställ bak: stel bakaxel med skruvfjädrar och teleskopdämpare Fälgtyp/storlek: stålfälgar 14 tum Hjulbas: 302 cm Spårvidd fram/bak: 153/150 cm Snittförbrukning: 14 liter/100 km |
| Ladda ner hela reportaget som pdf fil | |
| Tillbaka
till Reportage index Tillbaka till www.usabil.nu |
|