Nu kommer det en raggarhistoria om hur det kunde gå till när man köpte en bil på 80 talet.
Denna historia utspelar sig för ca 35 år sedan.
Det hela börjar en lördagseftermiddag i slutet av sommaren, min bror ägde då en Dodge-58 cab, inköpt på våren samma år. Vi står hemma på gården och fixar något med denna och funderar på vad vi skall göra på kvällen, är det något på gång eller blir det bara varvet på stan?
Helt plötsligt står det en kille bakom oss som om någon hade släppt ner honom. Han säger lite försynt hej och tittar lite på Dodgen går runt ett varv och frågar om det är någon av oss som äger den. Ja svara brorsan samtidigt som han tittar på mig med en blick som undrar, var kom han ifrån?
Efter ett tag frågar han om den är till salu vilket den inte var. Han gör något varv till runt bilen innan han berättar att han har varit i grannbyn och tittat på en Chev 51a. Jaha svarar vi lite undrande, och funderar vem är det här?
Men det var inget ja egentligen var intresserad av säger han efter ett tag. Nähä svarar vi ännu mer undrande.
Man började nu fundera va det här är för person? Har det varit några år senare kunde man ha trott att det var den där bärsafarbrorn i Roy & Roger mack som letade en Opel. Nä han var som sagt helst sugen på en Dodge-58 cab men hade ändå åkt och titta på Chevan fast han inte var så intresserad. Av Cheva ägaren har han fått reda på att det fanns en Dodge här.
Vi börjar ändå efter ett tag få igång en konversation med honom och frågar om han åker någon Jänkare själv för tillfället. Jodå han hade en Pontiac 58a Fyrdörrars stolpe den står bakom huset säger han efter ett tag. Vi går runt och tittar på Pontiacen som står där i lagom bruksskick. Ska du sälja den säger brorsan? Och det kunde han nog tänka sig att göra.
Vad är priset då, jo han ville ha tjugo tusen för den. Han bli erbjuden nitton och det går han med på. Sagt och gjort det skall bli affär på Pontiacen. Men hur har du tänkt dig att komma du hem nu då undrar vi? Det hade han ju inte tänkt på att han just nu var på väg att bli utan bil trettio mil hemifrån en lördagskväll i början på åttio talet. Inte ens då hade SJ allt för många tågavgångar en lördagskväll.
Du får arton så skjutsar vi hem dig säger brorsan. Ja varför inte tyckte killen, för när man inte kunde köpa någon Dodge-58 cab så skulle man åtminstone ta chansen att få åka i en, en lördagskväll. Pengar skrapades ihop, affären gjordes upp och en chaufför ringdes in. Sedan med lite medhavda drycker började färden hem med grabben.
Det tankades en del under färden ner och det tog några timmar innan vi var hemma i hans stad, så vi var väl lite runda till mans när vi kom fram.
Om killen var mest rusig av dryckerna eller av att han fick åka Dodge-58 cab det vet jag inte men när vi kommer in i staden och ner på det lokala torget så sitter killen på cab ställningen och vrålar till kompisarna
JA HAR ÅKT DODGE 58 CAB! Vi åker hem till hans föräldrar för att lämna av pengarna han fått för Pontiacen, då frågar hans farsa vart han har gjort av Pontiacen. JA HAR ÅKT DODGE 58 CAB! Får han till svar. Fadern tittar förvånad på sin grabb och funderar nog om han mist allt förstånd. Vi lämnar av grabben på torget och rullar sedan hem i sommarnatten skrattande åt hur många som fick höra den kvällen att han HAR ÅKT DODGE 58 CAB!
Kvällen i sig blev lyckad även fast det inte blev någon dans eller varvet på stan och det roligaste av allt just då min bror blev en jänkare rikare.