De flesta säger bara ”300C” när man talar om 1957 års vassaste version från Chrysler-koncernen. Den hästkraftsstinna modellen med sina 300 kusar under huven, vilket även gav bilen dess namn, gjorde entré 1955.
Två år senare hade effekten höjts till 375 hästkrafter och designen tuffats till ytterligare. Ville man så fanns det även en 390-hästars maskin att välja på. Det gällde dock bara om du köpte den täckta versionen av 300-modellen.
Nu kunde man verkligen snacka om muskelbil – den första i sitt slag, enligt många.
Cheva -57 som förstabil
Ingvar Ahlberg i småländska Liatorp utanför Älmhult har ägt, kört och renoverat amerikanska bilar sedan mitten av 1960-talet.
– Köpte min första bil ihop med brorsan när jag var 15. Det var en fyrdörrars Cheva -57. Min bror var 18 så det blev till att sitta bredvid de första åren, berättar Ingvar och tillägger att det vid den här tiden inte var någon i Sverige som visste vad Chrysler 300 var för något.
Massor med jänkare passerade och 1978 gjorde han sin första stora renovering.
– Det var en Cheva cab -57 som jag ramlyfte och lade ned en massa jobb på.
Det var lite värre med delar då eftersom nytillverkningen ännu inte hade kommit igång, minns Ingvar.
Importerad 1994
Den turkosa 300-cabrioleten köpte han för sex år sedan. Den hade importerats av MoPar-entusiasten Stefan Wernestrand i Lidköping redan 1994 men blivit stående.
– Bilen låg i delar men karossen var upplagad och i princip redo för lackering, säger Ingvar som hade en hel del kartonger att frakta hem till Småland.
Karossen lät han stå kvar i Lidköping eftersom Wernestrand hade bra kontakt med en seriös lackerare.
– Jag koncentrerade mig på att renovera motor och chassi istället, förklarar Ingvar.
New Yorker som mall
Att bygga upp en bil som någon annan skruvat ned är inte så enkelt alla gånger. Som tur var hade Ingvar även en Chrysler New Yorker -58 stående och den kom väl till pass när 57:an skulle sättas ihop.
– Även den bilen har jag köpt av Stefan Wernestrand. Det är en Coupé, så gott som orenoverad och har inte rullat många mil sedan ny.
Han erkänner att det ibland tog stopp då det fattades prylar men tack vare Wernestrands goda kontakter borta i USA gick renoveringen ändå utan större problem.
Appelgrenkamaxel
Det var först när 392-motorn skulle renoveras som Ingvar stötte på problem.
– Jag hade borrat cylindrarna och skaffat nya kolvar, lager, oljepump med mera. Det var bara en ny kamaxel som fattades.
Hur än Ingvar försökte gick det inte att få tag på någon. Han ringde då upp Mats Appelgren i Stockholm.
– Hade fått kontakt med Appelgren då min son körde dragracing.
Jag skickade upp den gamla kamaxeln till Mats för att se om han kunde renovera den.
Appelgren meddelade dock att axeln var kass och att det skulle bli både enklare och billigare om han tillverkade en ny.
– Så fick det bli. Mats räddade hela projektet, säger Ingvar nöjt.
Samtliga 300-vagnar hade beige interiör det här året. Ingvars inredning är ny och kommer från välkända Gary Goer i USA.
Tänker sälja
Han vill även passa på att tacka Stefan Wernestrand för all hjälp under projektets gång.
– Stefan har beställt delar, monterat suffletten, fixat inredningen och en mängd andra saker, förklarar Ingvar som kunde ta premiärturen med Chryslern hösten 2008.
Därefter hade han hela vintern på sig att finjustera det som inte hunnits med tidigare.
– Var inte nöjd med bromsarna så de fick sig ytterligare en översyn.
Passade även på att renovera servon.
Idag har Ingvar Ahlberg kört drygt 1.000 mil med den muskulösa 50-talaren.
– Känner att det är dags för någonting nytt nu, erkänner han och nämner i förbigående att en
New Yorker Convertible 1957-58 hade suttit fint.
Någon som är sugen på en öppen 300C?
Totalt gjordes 2.402 exemplar av Chrysler 300C. Av dessa var endast 484 stycken i öppet utförande.
Ingvar Ahlberg i Liatorp köpte sin 300C av MoPar-fantasten Stefan Wernestrand 2005.
Under huven ser det ut som det ska göra. Original 392-Hemin har renoverats av Ingvar själv. Dubbla 4-portare, mekaniska lyftare med mera, ger 375 kusar.
Medan karossen lackerades i Lidköping arbetade Ingvar med chassi och drivlina hemma i Liatorp.
