Dan före doppare dan

Av:  Kenny Åkerberg  december 23, 2020

Kenny är en kille som skrivit en hel del trevliga kåserier åt Usabil.nu genom åren. Här kommer en liten story dan före dan.. God Jul.

Larry satt på sin knarriga kontorsstol och tog av sig sina glasögon och knuggade sina trötta ögon.
Klockan var snart halv fem och det var dags att knyta ihop säcken inför en välbehövlig Julledighet.
Han tittade på sitt guld förgyllda armbandsur som var en present för trogen tjänst från bolaget han jobbade för som revisor och han kunde lägga detta år 1958 till ett av de bättre i Bolaget snart 60 åriga historia.

Klockan tickade på och Larry reste sig upp och slog ihop kassa böckerna och släckte den gröna lampan som stod på välstädade skrivbordet.
Han tryckte på röda snabbknappen som gick in till sin sekreterare Janet ,på den stora svarta bakelittelefonen .
-Du jag sticker nu ,ska hämta ut bilen från verkstan de har monterat på vinterdäck,
du kan gå sen du har låst kassaskåpet och glöm inte att larm jag kommer ju aldrig ihåg koden
God Jul och ha en trevlig helg.

Larry tittade ut genom fönster samtidigt som han tände en cigarett och såg hur snön ymnigt dala ner i ljuset från gatlyktornas sken längs New Bridge Road där kontoret låg högst upp i den tegelröda kontorshuset.
Han tänkte ta en promenad först men i lågskor i 20 cm snö och inget paraply hejdade han en taxi när han kom ut på gatan.

-Hi ,kör till Bellmonts gummiverkstad ligger på höger in på nästa tvärgata 500 meter bort, sa Larry samtidigt som han slängde ut fimpen genom den immiga sidorutan på den gula Plymouth Belvederen från ,ja va det en 54 tro, har för mig grannen hade en sån innan han bytte upp sig till Dodge 57an, grunnade Larry
-No problem, svarade taxisnubben, som nollställde taxametern med en blick från Larry i baksätet, han var ju inte revisor för intet ,den gode Larry.
Taxi slirade iväg i den moddiga snöslasket och den keps pryda taxichafissen frågade på sin släpiga Texas dialekt
-Jaha det blir nya sulor på kärran.
-Ja Svarade Larry artigt, första gången nu ,har tröttnat på att halka omkring med diagonaler året runt.
- Klokt min vän, tänk om vår boss kunde tänka så även om vi bara kör i stan, svarade Chaffisen och stängde av taxametern på 1,37 dollar.
- Behåll växeln ,sa Larry när han lämnade över två 1 dollarsedlar.

Han gick in på kontoret och mannen bakom disken hälsade välkomnande ,.
-Kärran är klar, jag ska ringa dem på verkstan och be dem kör ut din fina kärra på framsidan åt herrn.
-Ok tack blir bra.
-Vad blir jag skyldig…
-Det blir 54,95 min herre, du ville ju ha med bred ww.
-Ja inga problem ,jag skriver en check på 55 dollar jämnt.
Larry stoppa ner checkhäftet innanför kavajen och tog av sig den blå överrocken ,tackade för sig och gick ut genom dörrn som plingade varje gång nån kom eller gick.
Han la överrocken på det röd skinnklädda ryggstödet på passagerarsidan i sin nyinköpta svarta Cadillac Eldorado Seville

Han tyckte han hade råd i år med en hyfsad fet bonus för ett bra år från Bolaget
Ekonomiskt som han är tyckte han ändå fick dåligt för sin bara tre år gamla Hudson Hornet som han hade trivs med alldeles förträffligt bra åkkomfort, men kanske lite ålderdomlig design nu när vingar och fenor på baksärmarna var högsta modet med mycket krom.

Snön smälte på den varma huven när han fällde ut blinkersen och Larry var tacksam för att det nu var standard med elektriska torkare som höll den ymiga snön borta från den välvda tonade vindruta.
Vilken känsla det var att köra i modden de nya grova White Walls greppade bra i snöslasket som började frysa till nu när solen gick ner över stan och förde Larry tryggt hem ut genom stan mot förorten där fru och barnen väntade.

Men innan så skulle en gran inköpas och nåt till frun va på listan .
Barnens julklappar var redan inköpta och kalkonen var marinerad och klar för ugnsbakning.
Sonen i huset Gene som fyllde 7 ,hade önskat sig en stor rymdraket, gärna silverfärgad med röda fenor som fanns i Blixt Gordon blaskorna som han köpte varje vecka för sin veckopeng.
Dotter Mary Ann 15 vårar, hatade sin lillebror som alltid gick in i hennes rum och lästen i hennes dagbok och ritade fula gubbar i den.

Mary Ann ville ha en LP skiva med Gene Pitney som hon hade tapetserat sitt rums väggar med idolbilder på sin idol.
Larry svängde in på torget när han kom fram till förorten Andersonville som ligger vid norra delen av Clark Street.
Det var lite tunnsått med granar såg Larry när han trängdes med flertalet andra hugade spekulanter, men granförsäljaren ruskade av snön på en lagom stor gran som inte såg tokig ut.
-Med lite ljus å glitter så blir det den grannaste julgran i stan ,skrattade försäljaren glatt när han sträckte fram sin gran.
-Ok, jag tarna om ingen annan vill ha na, då skrattade Larry tillbaka.
-Så ska det låta ,min vän ,one fifty då min herre.

Med halva granen stickandes ut genom bakluckan körde Larry vidare mot guldaffären som ligger på Beumount Street för att se om han kunde hitta nåt glitter till sin kära hustru som var hans stora kärlek sen de körde busrod i sin ungdom.
Gloria hade Larry döpt till henne för det var precis det hon var för honom, men egentligen hete hon Diana.
Gloria var väl aldrig så intresserad av bilar och buskörning på nätterna när det tävlade mot varandras hemtrimmade roddar av olika märken.
Larry var väl en av de som oftas vann sin race med sin hembyggda Cheva 36 coupe utan front och taksänkt och en Dodge Hemi med raka rör och dubbla fyrisar på toppen var ett hyffsat snyggt bygge.
Pling Pling ringde dörrklockan när han gick in genom entren till affären och som tur var det lite folk i affären då klockan tickade på och han ville inte bli allt fösenad.
--Ett halsband tack, sa Larry när det blev hans tur.
--Expediten tog fram den platta glaslådan med halsband som låg på grön sammettyg och glittrade i neonljuset från taket.
--Jag tror jag tar det här halsbandet och höll upp ett tunt silverlänk med pärlor och röda små stenar på.
--Min herre har bra smak ser jag ,log expediten varmt.
--Jag hoppas min fru samtycker , log Larry tillbaka

Väl ute på gatan igen så borsta han bort den nu lite kallare snö från det kromade handtaget som passade så bra att öppna den stor svarta dörren med på sin SeVille som han var så stolt över.
Han njöt av hur fin den kraftiga 365:an med dubbla Rochester fyrisarna lät när han kryssade ut i trafiken mot hemmet som inte låg mer än tio minuters färd nu.
Larry föredrog dubbla fyrportare fram för sixpacken som var standard i år på dessa Eldorado modeller, för Larry hade kunskap sen ungdomen när han gasade vilt på gatorna i Chigagos utkanter på nätterna med polisen hack i häl, men kom oftas undan till den lokala polisen förtret, då de mycke väl kände till vilka som var natten vägraceare.Och Larry var oftas den snabbaste.

Han trampade på manöverknappen under den tjocka golvmattan och radion sökte efter en kanal och femsekunder så ljöd Bings White Christmas ur högtalarna från både fram och baksätet högtalargaller.
Larry visslade med i sången när han svängde upp på uppfarten och tutade hälsande när han stängde av motorn.
Han hade beställt det extra tillbehöret där strålkastarna stängde av sig automatiskt efter en stund när man stängt av motorn som var standard på den mer exklusivare Broughamen.

Larry tog ur granen från bagaget och som tur hade det inte barrat nåt vidare utan han stängde bakluckan och barnen kom ut på den vit målade veranda och ropade glatt.
--Pappa Pappa, jag vill klä den först, Mary Ann sitter bara i telefonen och pratar killar.
--Haha ,jaja låt mig komma in först bara.
Det luktade varmt och gott i hus som var julpyntat från golv till tak med glittrande ljus och grön ban’er med röda band runt om i långa banor.
God Jul ,viskade Larry när han kramade om sin älskade hustru och gav henne en lång kyss under mistel som hängde över den öppna spisen i stora rummet.

God Jul och Gott Nytt År önskar jag alla biltokiga i detta avlånga land

Kenny Åkerberg