Dodge Cornet 1959, Vägmaskinen.
Sitta hemma är inget för Piteåbon Peter Larsson. Nej då är det bättre att åka på träffar i Dodge Coroneten, en riktig vägmaskin från 1959 som är lika fin som när den blev klar efter renoveringen 1997 – med den ovanliga 326:an och med garanterat bra bromsar dessutom.
Vänta lite nu – MoPar har väl inte tillverkat någon 326 V8? Jodå, men den motorn fanns endast 1959. Den ersatte 1957 och 1958 års 325:a som minsta V8:an i personbilarna från Dodge.
I grund och botten är det en Chrysler A-motor med den största borrningen, hela 3,91 tum, och en slaglängd på 3,31 tum. Motsvarande siffror för föregångaren 325 är 3,69 och 3,80.
I 1959 års försäljningsbroschyrer marknadsfördes 326 som en HC HE-motor, High Compression High Economic, vilket fritt översatt bli ekonomisk högkompressionsmotor.
FANNS MED 425 KUSAR
Det ligger sanning i båda påståendena, då 326:an hade9,2:1 istället för 9,0:1 mot föregångaren och med sin enda tvåportsförgasare var den merekonomisk än Super D 500:anpå 383 kubiktum, 425 hästar och dubbla fyrportsförgasare.
Även om det var en bra motorhar den inte lämnat några djupare avtryck i bilhistorien och redan 1960 ersattes 326:an av den klassiska 318-motorn.
VÄLUTRUSTAD
Peter Larsson i Piteå äger en Dodge Coronet från 1959. Modellen var märkets enklaste, eller rättare sagt Coronet Six hette grundutförandet.
Den som betalade extra fick med andra ord en V8 i sin nya vagn.
– Första ägaren i USA bytte in sin Ford -54 och gav en slant i mellanskillnad.
Nu var han inte nöjd med basutbudet utan plockade på en lång rad tillbehör, berättar Peter.
Red Ram kom som motornamn redan 1953. Detta är den ovanliga 326:an som endast fanns 1959 och var den minsta V8:an som Dodge personbilsavdelning erbjöd det året. 1960 hade den ersatts med den klassiska 318 V8:an.
Redo för en vintertur – lägg foten på bromsen och tryck in D till vänster om instrumenten. Lätta på bromsen, gasa och njut av hur smidigt den trestegade Torquefliteautomaten växlar.
Svivel seats, det vill säga svängbara säten, var ett nytt tillbehör 1959.
Den gulsvarta 59:an är bland annat originalutrustad med det för året nya påfundet Swivel Seat samt en fullt modern transistorradio.
I dag, mer än 60 år senare, är bilen i lika fint skick som när den lämnade fabriken i Newark, och används nästan lika mycket.
– Ja men inte på vintern, förklarar Peter som äger Dodgen tillsammans med sin fru Ewa Wahlvik.
– Men det är klart att jag gör ett undantag för Bilsport Classic, säger han och startar den udda motorn.
Jämn och fin gång och riktigt välputsat under huven gör det till ett nöja att se och höra.
TRYCKKNAPPSAUTOMAT
Efter någon minuts tomgångskörning lägger Peter i backen, eller rättare sagt trycker in knappen R till vänster om instrumenten. Självklart utrustade första ägaren bilen med en Torqueflite tryckknapps- automat.
– Den är trestegad och den dyraste lådan. Treväxlad manuell var standard och den enklaste automaten var en tvåstegad Powerflite.
Det vintriga väglaget till trots ligger Dodgen hyfsat stadigt på vägen, och först när Peter parkerat märks att det är blankis på marken.
Bagageutrymmet är i nyskick, men titta hellre på insidan av fenorna och njut av detaljarbetet.
– I normala fall ställer jag undan bilen på hösten och plockar ut den till Valborg när vägarna torkat upp häromkring. Den helgen brukar vara riktpunkten för de flesta som kör jänkare och hoj.
Peter köpte bilen redan 2003 men hade span på den flera år
tidigare, redan när den kom till trakten på 1990-talet. Då var den
i något sämre skick, men köptes 1996 av Berndt Björk i grannbyn
Roknäs.
– Dodgen var nedplockad och jag hämtade karossen på ett ställe medan ramen fanns på ett annat, berättar Berndt för Bilsport Classic.
Det var trots allt ett tämligen komplett objekt och ett perfekt vinterprojekt. Ramen blästrades, karossen rostlagades och drivlinan renoverades, ja utom motorn som redan var genomgången.
– Det är alltid vanskligt att köpa ett nedplockat objekt, men det gick ganska smidigt att få ihop bilen.
Jag hade letat efter en sådan här Dodge och tanken var att jag skulle behålla den själv, förklarar Berndt.
HELLRE BUICK
Av den enkla anledningen sparade han ingen möda och gjorde allt
arbete så bra han bara kunde. Men bara en kort tid efter den blev klar sålde Berndt bilen.
– En av mina absoluta drömbilar är Buick Roadmaster -58. En sådan i bra skick blev till salu och för att finansiera inköpet sålde jag Dodgen år 2000 till en kille i Kiruna. Han blev nöjd och jag fick min Buick, och den har jag fortfarande kvar, säger Berndt.
– Då, år 2000, fick jag veta först i efterhand att Dodgen skulle säljas.
Annars hade jag köpt den direkt, säger Peter.
KÖPT I KIRUNA
Varför? Jo för Dodge 1959 är en av ”top five” av bilar som Peter gillar bäst och dels för att denna var ordentligt iordning.
– 2003 dök det upp en annons med en Coronet till salu. Första frågan som jag ställde var om det var Berndts gamla och om den i så fall var lika fin som den var 1997.
När Peter fick ett ja på båda svaren blev nästa steg att köra till Luleå och därifrån ta tåget till Kiruna.
När bilen var kollad överlämnade Peter handpenningen.
– Nästa helg for jag upp och hämtade bilen – det blev sådär 80 mil tur och retur.
Det behövs inte lång stund i bilen för att förstå varför Peter gillar modellen. Torsionsfjädringen fram gör att Dodgen ligger bra på vägen och hade inte Chrysler-koncernen hållit fast vid bladfjädring bak utan bytt till skruvfjädrar som GM hade de varit långt före konkurrenterna.
– Jag kör bilen mycket och håller den i skick. Skulle jag få ett stenskott är det inte hela världen, det visar bara att den används på sitt rätta sätt, och jag är övertygad om att alla fordon mår bäst av att användas.
LINJESKÖN DESIGN
Men ett flitigt brukande kan ha sina avigsidor. När Peter och Eva var ute och körde en dag höll de på att köra på en ren som hoppade upp framför Dodgen, ja de bor i Norrland så det var en så kallad strören och inte tomtens.
– För mitt inre sinne såg jag såg hur tusenlapparna fladdrade iväg och hur jag skulle få tillbringa många timmar i garaget med att fixa till bilen, samtidigt som jag låste bromsarna.
Det rejäla däckskrik som då hördes gjorde att renen gjorde ett lappkast och försvann in i skogen igen.
– Det visar att bromsarna också är bra, men det är inte det bästa med bilen – det är formerna, säger Peter.
Visst är karossen är otroligt vacker, kanske den snyggaste som producerades i USA under 1950-talet. Den är smäcker och linjeskön med ordentliga fenor, stora men inte för stora. Smaken är ju som baken – delad och det är ju tur annars skulle alla vilja äga en Dodge från 1959. ■
Den 23 november 1996. Bernt Björk i Roknäs har precis fått hem karossen till vinterns projekt.
Allt kromades om och det rostfria är riktat och polerat
Ramen började blästras i råkallaste vintern 1996, och rullade då på Volvofälgar.
Lagom till det blev barmark 1997 var karossen grundad och klar för lack.
Berndt var klok och kopplade in all el till panelen innan sofforna monterades
Lövsprickningstider och lackeringstider 1997. Nu ska ”bara” resten monteras
