Vad gör man om man drömmer om en 426-bil men inte vågar eller har möjlighet att handla med miljonvagnarna? Tomas Johansson i Nybro valde att förse sin Dodge Charger -69 med en sprillans ny maskin som anpassats för att se ut som originalversionen.
Det finns ett välkänt virus som heter MoPar och det är lätt att bli smittad – allra helst om man någon gång hört sången från en 426 Hemi.
Tomas Johansson från småländska Nybro drabbades redan i mitten av 1980-talet av suget efter en egen Chrysler-produkt med massor av originalhästar under huven.
– Det rullade två äkta Hemi-bilar i Nybro vid den här tiden. Trots att jag bara var i moppeåldern gjorde dessa fordon starkt intryck på mig.
Bilarna som Tomas minns är en Charger -71 med originalmonterad 426:a samt en öppen Challenger -70 som numera finns i USA och som då och då byter ägare för drygt en miljon dollar.
Tomas Johansson i Nybro valde att bygga sin egen Hemi-Charger från 1969. Detta med hjälp av en crate-maskin från företaget JEGS i USA. Bara motorn gick på 14.000 dollar, luftrenaren 650 dollar ... Bilen är ursprungligen en SE som uppgraderats med R/T-emblem.
BIARRITZ-RENOVERING
Förutom de båda Hemi-vagnarna rullade det ytterligare en Challenger -70 i kommunen, dock ”bara” med 440-motor.
– Sedan var det en sågverksdirektör som hade en Barracuda Convertible -71 med 4-ports 383 Super Commando under huven.
En av nio som beställdes med automatlåda, säger Tomas.
Nog rullade det en del ovanliga muskelbilar i lilla Nybro i mitten av 1980-talet. Inte undra på att intresset smittade av sig på de yngre grabbarna.
I väntan på att kunna köpa en MoPar blev det Mustang för Tomas.
Detta i form av en Hardtop -68 som införskaffades redan när han var 16 år. Därefter har det blivit en mängd olika amerikanare, bland annat en Cadillac Biarritz -57 som han totalrenoverade under ett par år.
FILMEN BULLITT
Det skulle dröja till 2000-talet innan Tomas började leta MoPar på allvar.
– Det var ju alldeles för sent. Priserna hade rusat i höjden och de bilar som jag åkte och kollade på var både dyra och i dåligt skick.
Utbudet var begränsat eftersom han bestämt sig för en speciell modell samt en viss årgång.
– Det var självklart filmen Bullitt som spökade. Där var visserligen Chargern en -68. Jag ville ha årgången efter då både fronten och bakljusen är betydligt snyggare, förklarar Tomas.
Hans krav gjorde att intressanta salubilar lyste med sin frånvaro.
– Jag satte till slut in en köpesannons
och fick då äntligen napp.
På ”body-brickan” kan man avläsa bilens utrustning. Den monterades med en skruv innan lackering. Därefter vreds den åt sidan så man kunde spruta färg under den. Därför är endast en skruv målad.
Glasfiberkåporna som skyddar insidan av bakljusen är i nyskick trots att Tomas haft barnvagnar här.
KÖPT I TYSKLAND
Bilen stod i Sundsvall och det var en gråmulen luciahelg som den småländske Charger-fantasten tog tåget norrut.
– Där uppe var det snö. Jag kom i lågskor och skulle provköra med
hala sommardäck. Men det blev affär och färden söderut gick faktiskt utan problem.
Den nyinköpta vagnen var en Charger SE, givetvis från 1969, och med en 4-ports 383-motor under huven.
– Det var Runo Hedman i Värnamo som hittade bilen på en Natobas i Tyskland 1972. Han köpte den av en officer för 5.000 kronor och körde den hem till Sverige och staden Västerås där han bodde på den tiden.
TÖRSTIG
Runo blev ingen långvarig ägare av den gröna muskelbilen.
– Han bytte efter ett år in den mot en Mercedes hos Philipsons i Västerås.
Chargern såldes men kom ganska snabbt tillbaka till bilaffären.
– Den nya ägaren klagade på den höga bensinförbrukningen så affären gick tillbaka, berättar Tomas som har bra koll på Dodgens väldokumenterade historia.
Nästa ägare blev Tage Nielsen i Västerås som bytte in sin Ford Capri plus några tusenlappar mot Chargern.
– Under 1970-talet for bilen fram och tillbaka mellan Philipsons och diverse ägare som tydligen tröttnade snabbt på den törstiga vagnen.
UPPGRADERAD
Det var först 1980 som det blev ordning och reda. Då tog nämligen Lars-Erik Fagerman i Fagersta över nycklarna.
– Under de tio år som han ägde bilen kostade han på den en hel
del. Bland annat monterades elfönsterhissar, R/T-trummor, krängningshämmare och förgasare.
Efter en kollision vid ett rödljus blev höger bakskärm något tilltygad.
I samband med reparationen passade Lars-Erik på att lacka om hela bilen hos Bosses Billack i Västerås.
– Han valde en något ljusare nyans än originalets Dark Green Poly, färgkod F8, säger Tomas och tillägger att det även åkte på en vit stripe över aktern samt R/T-emblem.
Plötsligt hade Chargern uppgraderats till en RT/SE.
BILSPORT-REPORTAGE
I mitten av 1990-talet hamnar bilen hos Tomas Wennerström i Hägersten.
– I Bilsport nummer 23 från 1995 finns ett stort reportage om Chargern och kort därpå blir den till salu i Fyndbörsgaraget i Solna. Sundsvallskillen Rikard Bylén tar över ägandet 2001 och passar då på att renovera framstolarna med nytt skinn. Strax därpå svarar han på Tomas Johanssons köpesannons och Chargern försvinner iväg mot de djupa skogarna i Småland.
Tomas bakom ratten i sin Charger -69 som är en SE vilket bland annat innebär träimitation på instrumentpanel.
SMÅFIX
De första vintrarna ägnade sig Tomas åt en del småfix som att reparera blinkersfunktion, bränslearmatur, generator, stolsunderrede, bakaxel, hastighetsmätare plus en del annat som irriterade den noggranne bilentusiasten i Nybro.
– Jag bytte även ut ett flertal Bufo-bultar mot korrekta skruvar samt städade bort en del kablar i motorutrymmet som inte skulle vara där.
Sommartid användes Chargern flitigt.
– Det blev Wheels & Wings i Varberg, Nostalgia Festival i Ronneby, Power Meet i Emmaboda samt mängder med cruisingkvällar med familjen. Var det riktigt fint väder fick den dock stanna hemma eftersom vi även har en öppen Cadillac Eldorado -65 …
BARA ATT HISSA I
Trots att Tomas var supernöjd med bilmodellen han suktat efter ända sedan moppetiden var det ändå någonting som fattades. Nämligen en Hemi-motor.
– Kollade upp vad en nytillverkad 426:a skulle kosta. Den var inte billig precis, 14.000 dollar bara för motorn. Sedan var det ju det där med rätt luftrenare, grenrör med mera …
I januari 2011 hade han funderat färdigt och beställningen for iväg till företaget JEGS i Ohio.
– Det blev en otålig väntan eftersom jag ville ha bilen körklar till den stora cruisingen i Nybro i slutet av april. Men i mars dök trälådan med 426:an upp och då var det ju bara att hissa i den. Det var i varje fall vad experterna i USA hade sagt.
TUNG PJÄS
Strulet började redan när Hemin skulle hissas av från transportbilen.
– Kolossen var så tung att min motorlyft bågnade, säger Tomas med ett skratt.
Att 426:an inte skulle trilla ned i motorutrymmet av sig själv visste han. Bland annat hade speciella motorfästen beställts från USA.
– Bilar med originalmonterad Hemi har en annan framvagnsbalk. Hittar man en begagnad sådan kostar de 30.000 dollar. Därför har någon kommit på att tillverka motorfästen som monteras på balken som sitter i en standardbil.
Däremot blev det en snabborder över Atlanten när Tomas upptäckte att den nya motorn hade åtta bulthål i vevaxeln och hans startkrans endast sex hål.
– Beställde en ny startkrans avsedd till 440 Six Pack – med samma antal hål som 426:an.
ÖVERHETTAD
Efter många svordomar satt Hemin där den skulle med endast någon millimeter till godo på sina ställen.
– Fick bygga om startmotorn, avgassystemet, remskivor, kickdown, oljestickan samt en del annat innan det var dags för provstart.
Med köpet följde noga instruktioner om hur maskinen skulle köras in.
– Man skulle hålla ett visst varvtal under ett antal minuter, därefter öka. Bilen började dock koka nästan direkt. Tomas bläddrade i sina MoParböcker och upptäckte att Hemibilarna hade fler f läktblad än standardmodellen.
– Sedan blev det bättre kylning, men inte perfekt. Fick även skaffa en så kallad ”fan shroud” mellan motorn och kylaren innan tempen blev normal. Givetvis sitter det en sådan kåpa på Hemi-bilarna från fabrik, men det visste ju inte jag.
DUBBLA FYRISAR
Inkörningen utfördes med den 4-portsförgasare som ingick i köpet från JEGS. När Tomas fått allt att fungera byttes insuget mot ett med plats för dubbla ”fyrisar”.
– Det fick jag faktiskt tag på i Sverige och med två nya Edelbrockförgasare går maskinen riktigt bra. Om motorbytet blev klart till cruisingen i april?
– Jodå, det blev ett varv på stan. Dock med fronten långt ned mot asfalten eftersom jag inte visste att 426-bilarna även var utrustade med kraftigare fjädring. Nu har jag bytt ut torsionsstagen mot ett par korrekta, myser Tomas som håller Nybros ädla Hemi-tradition vid liv.
En mängd Bilsport-tidningar har gjort Tomas till MoParfantast. Favoritreportaget är det om Lars-Göran Anderssons äkta Hemi-Charger. Hans egen gröna SE -69 var publicerad 1995.
