EFTERKRIGS TIDENS SVERIGE

Av:  Bengt Dehlin  februari 07, 2022

 

 

1947 var det en långdragen kall vår här i Sverige, det var ändock inte speciellt mycket snö. Det var väl inte en lika hård vinter som under krigsåren men långt in i maj var det fortfarande minusgrader och isarna låg tjocka på många sjöar. På servicestationen i Hälsingtuna värmer man upp verkstaden med kol och det köper man av grus-greven Abraham Christerssons firma Slam & Mackadamm uppe i Höglandet.

Just denna dag är det åkardrängen ”Texas” som står för kolleveransen med firmans 33a Ford Pick-up. Då isen fortfarande var tjock på kyrk sjön i Tuna tog han genvägen över sjön när han for då tjänade han nästan en halvmil.

Han visste nämligen att direktör Bengtsson på Servicestationen brukade fara in till staden i sin förkrigs Buick i affärer på torsdagar och då brukade det gå att smyga åt sig en kopp riktigt kaffe med dopp av hushållerskan Aina. Var direktörn hemma var det inte så populärt att det rände en massa karlar hos fröken Aina. Och nog blev det kaffe allt och köpta cigarrer det ser man på kortet då fönstret står på glänt för vädring uppe på pigkammaren.

Det var ingen större brådska för Texas, han visste nämligen att då direktör Bengtsson begav sig in till staden i affärer brukade det även bli en bit mat på Stadshotellet och troligtvis någon Grosshandlar grogg ”Eau.De.vie och Sockerdricka”. Så han förväntades inte hemma förrän åt kvällskvisten.

Texas var nu mer väldigt nöjd med den mjuka gången på sitt arbetsfordon, det var nämligen som så att Åkeriägare Christersson hade efter det att ransoneringen av gummi upphört kostat på det för året ny framtagna slanglösa pneumatiska däck, en riktig revolution inom däckbranschen. Han kommer ihåg när han började som åkardräng bilen han hade då hade Vulstdäck vilket var ett elände för det mesta då kvalitén var som den var och även vägarna med stora stenar. Det var ofta man fick lappa ringarna.

Inne på verkstaden på Service Stationen satt dom tre mekanikerna Röret, Stickan och Karl-Erik med varsin Unikabox och kvarting mjölk på lunchen och diskuterade för tiden världsliga ting. Det största samtalsämnet var hur det skulle gå nu när man skulle byta varumärke på företaget från Texaco till Caltex, vad skulle det innebära? Man hade på morgonen fått den nya pumpen som skulle monteras upp efter att man inmundat saltsillen, pepparrotsköttet och blodpuddingen vilket var vad som fanns dagens Lunchlådor.

Annars så var diskussionerna det nya Jetplanet Tunnan som någon hade sett en bild på och någon av gubbarna hade även sett bilder på en Saab 92. Man funderade på hur det skulle gå med detta företag. Första tar man fram en ny plantyp utan propellrar samtidigt skall man börja att tillverka bilar, det kunde aldrig gå väl. Att Saab ska hålla sig till flygplan med propellrar är alla tre överens om.
Annars berättar Stickan stolt att han har träffat fabrikör Erik Sundin och att han hade fått ett löfte om arbete för sin 13 åriga son Bertil som snart slutar folkskolan, endera på Skidfabriken eller annars på det nyskapade företaget HIAB.

Ja ungefär så här kunde livet ha tett sig en kall vårdag i slutet av 40 talet i en liten Norrlandsstad