Kriget är slut och vi är i dom sista stapplande åren på 40 talet. Dammsugsförsäljare Lindgren reser runt på landsbygden i södra Norrland och försöker kränga dammsugare. Innan kriget var han handelsresande i Korta varor och sålde damunderkläder, Bijouterier ”smycken av mindre dyrbart material” parfymer, sytillbehör och annat krimskrams. Kunderna är oftast dom samma som innan kriget. Ensamma hemmafruar som han med gott munläder kan smörja och kränga en maskin till innan maken kommer hem.
Innan kriget hade han bara haft råd med en gammal Harley Davidson halvtopp från 1925 med sidovagn som han hade varorna i. Men nu efter kriget när man hade släppt på restriktionerna har han lyckats komma över en 1941 års Studebaker. Den hade en farbror till honom tagit med hem från USA 1942, alldeles innan jänkarna gick med i kriget då han lämnade landet för att slippa bli inkallad till Onkel Sam.
Nu var kriget slut och farbrorn hade återvänt till staterna och Studebakern blev då lämnad kvar hemma på logen. Det passade Lindgren utmärkt då dammsugarna tog större plats än damtrosorna, även om dom kunde vara väl tilltagna ibland. Både Lindgren och den Maronröda Studebakern är välkända i bygderna när dom kommer åkandes på dom dammiga grusvägarna.
Om vi ska frångå den fiktiva historien om Damsugsförsäljare Lindgren med hans munläder och i stället ta reda på hur det egentligen förhåller sig, så heter faktiskt ägaren till denna Buissnes Cupe också Lindgren. Nämligen Örjan Lindgren hemmahörande i Näsviken, och även han har ett skapligt munläder och det ligger ofta nära till ett skratt när man pratar med honom. Örjan köpte bilen 2018 och är fjärde ägaren på bilen. Den importeras redan tidigt 90 tal men av någon anledning blir den inte inregistrerad för än -09. Men nu till själva bilen
Man förstår att handelsresande trivdes i en dylig vagn
Till att börja med så är det en 1941 års Studebaker Champion Cupè eller Business Cupè om man skall vara riktigt noga.
Den har en rak 6a på 79 otämjda hästar och en manuell 3 växlad låda med elektrisk overdrive. Bilen är även utrustad med hydrauliska bromsar som Studebaker hade på sina bilar redan 1925.
Bromsljus var denna Studebaker utrustad med men ingen blinkers, så det har Örjan löst genom att koppla blinkers till baklamporna och sedan monterat en extra bromslampa. Fram har han kopplat blinkersen till parkeringslamporna.
Annars var det elektriska lite spännande när Örjan och kompisen gjorde jungfruturen men vagnen. Helt plötsligt var det som ett nyårsfyrverkeri under instrumentbrädan, det gnistrade och fräste. Han hade kikat på kablarna och sett att det såg ju ny draget ut med tygomspunna kablar jättefint. Det visade sig sen att det var bara den del av kabeln som syntes som hade det där fina tygomspunna skyddet resten var nästan oskyddad. Så det fick bli en smärre översyn på det elektriska, nu är det väl inte kärnfysik att dra el på en 40 talare så det löste sig ganska enkelt.
När vi provkör denna bil blir man imponerad vilken otroligt härlig bil det är. Det ät svårt att tro att denna bil är över 80 år gammal. Det är en sådan otrolig komfort och när mjukt overdriven går i märks det knappt, sedan ligger man och marschar i 90 och bara njuter. Då ska man tänka på att dom däck som sitter inte på är av dags datum utan snarare någon gång från mitten av 50 talet, så fjädringen i det gummit är väl inte något Nils Adamsson precis.
Så man får väl bara önska Dammsugarförsäljaren Lindgren ”eller var det Örjan” lycka till med denna stilrena ovanliga härliga vagn.
Redan 1938 hade Studebaker frångått dom bulliga skärmarna och fällt in lysena i framskärmarna vilket många biltillverkare inte gjorde för än 2 år senare
Det är gott om utrymme i bagaget man får lats med många Electrolux dammsugare där
Modellen Champion introducerades hos Studebaker 1939 och blev en succé
Sökarlykta kan vara bra att ha om det är lite skumt.
Business Cupè
Under 20 och 30 talet såg själva kaross utföranden på bilar ut lite annorlunda än dagens bilar. Till exempel var roadsters alltid den billigaste versionen av alla bilmodeller och köptes av personer som i första hand använde sin bil i affärer. När vädret var ett problem valde dessa affärsmän coupéversionen.
Dessa tvådörrars coupéer började utvecklas till vad som blev känd som "affärscoupén" i tillverkarens termer. Generellt sett var en affärscoupé en enkel tvådörrarsbil utan krusiduller utan baksäte eller avtagbart baksäte.
Biltillverkarna designade dessa modeller för resande säljare som transporterade varor eller prover och inte passagerare. Affärskupéer tenderade att ha större koffertar, vilket gjorde dem populära bland de resande försäljarna.
Bromslyse är definitivt att föredra
En helt otroligt välbevarad inredning
Vilka härliga mjuka smäckra linjer här snackar vi strömlinjeformat
Med den lilla ratten ovanför framrutan justerar man antennen för bästa mottagning
Praktiskt att ha hela service boken i locket på handskfacket
Studebaker Champion
Studebaker drabbades hårt av den stora depressionen på 30 talet och 1933 rekonstruerades företaget under ny ledning och försäljningen tog fart på nytt. Från 1939 anlitade man Raymond Loewys designstudio. Samma år introducerades ekonomimodellen Champion, som blev en framgång.
Grundliga marknadsobservationer hade gjorts som ledde till en del tillverkningsspecifikationer, men den mest avgörande var "Vikten är fienden!".
För sin storlek var Champion den lättaste bilen på sin tid; Den största konkurrent i detta avseende var Willys Americar och tittar man på fronten på denna Studebaker så finns det vissa likheter.
Studebaker var tidig med många saker bland annat hade man redan 1938 års modeller, börjat med att fälla in framlyktor i karossen en årsmodell före de flesta andra. Trettioniornas rena formgivning, inte minst ekonomimodellen Champion gav Studebaker goda förtjänster.
Champion var en av Studebakers största försäljningsframgångar på grund av dess låga pris (endast $ 660 för 1939 års affärscoupé), hållbara motor och styling
I och med andra världskriget befann sig Studebaker som många andra i krigsproduktion, men dom hade ett försteg jämfört med sina konkurrenter, inklusive de tre stora koncernerna: Loewy Studios stod alltjämt för designen och var inte på samma sätt som de interna formgivningsavdelningarna knutna till krigsansträngningarna. De kunde därför slipa på en ny form som snabbt kunde sättas i produktion så fort kriget upphörde. Före alla andra kunde Studebaker visa upp en helt ny bil till 1947 års modeller, två årsmodeller före de största.
Det mesta av arbetet gjordes av Virgil Exner, utifrån grunder som Raymond Loewy tidigare arbetat fram. Exner, som senare blev formgivningslegendar bland annat med Chryslers ”Forward look.
"Snabbstädaren som hjälper husmor att hålla rent” som man sa i reklamen
Gårdfarihandlare Lindgren ilar snabbt i väg glad i hågen efter en lyckad affär innan Husbonn kommer hem