FULLT ÖS MEDVEDSLÖS? KNAPPAST

Av:  Bengt Dehlin  oktober 11, 2021

Att entusiasmen och orken avtar med åren det känner nog det flesta till så är det även med mig, även om vissa tror att jag går på droger ”Det finns visst något som heter SPEED” Det är ju inte för inte som några kollegor på jobbet döpte mig till HUDIK EXPRESSEN.

Visst finns det väl en hel del glöd kvar i gubben än men tänker man tillbaka till hur man var i ungdomen så måste man ha brunnit som en majkasa på sista April under dom åren, det kunde vara tok jobba i ett par-tre dygn och sen sova i 4 timmar för att sen vara uppe i fullvarv igen. En av alla episoder tänkte jag berätta om här.

Det hela började med att en kompis ”Ormen” hade köpt en Cheva Blazer som stod nere i Stockholm med sönder frysen motor. Han ringer mig en dag och funderar på om jag vill följa med ner och fixa den en helg? Självklart, plocka ur en motor, riva den och sätta ihop en ny och stoppa tillbaka den. Inga problem man har väl sett på MACKEN. En skiss med en pil ner i motorutrymmet där ska motorn sitta.

Hur det nu än var så bestämdes det att vi skulle åka ner till Stockholm nästkommande helg. Passade mig perfekt då jag hade köpt en Powerglide växellåda till min 64 Cheva HGW av Klinten i Delsbo som inte fungerade, men det var inte hans fel för han i sin tur hade köpt den av en firma i Stockholm som lovade fixa den bara den kom ner till Stockholm.
Sen skulle vi ju även köpa en Jukebox till vår bilklubb och en sådan fanns det även i den stora staden. Varför göra det lätt för sig, hade kanske räckt med att fixa motorn i Blazern. Men icke sa Nicke det kunde ju bli dötid på någon minut och då kan man ju få tråkigt.

ADHD var inte uppfunnit än på den tiden men jag hade tveklöst klassat in mig i den kategorin utan att någon hade i fråga satt det.
Vart fall vår resa började på fredagsmorgonen 04.30 med en frukost hos min dåvarande andra hälft, skall tilläggas att hon tyckte vi var halvt galen när jag berättade vad vi skulle göra under helgen, och andra sidan var hon ganska van så hon visste vad jag brukade ta mig för.
Som vanligt hade vi bråttom och man var odödlig. Så 08.37 sitter vi i en poliskontroll nere i Läby. Tror faktiskt vi klarade oss från fortkörningsböter, däremot fick vi av polismannen en utförlig beskrivning hur man använder ett bilbälte och vi provade även bältena OCH DOM FUNGERADE. Bältena var nog NOS alltså i nyskick och aldrig använda.

Väl nere i El-stockholmia började vi med att fara till firman som sålt växellådan och lämna in den. Därefter åkte vi till en firma för att köpa ett motorblock. Sen till en tredje firma för att köpa packningar och andra atrealjer som kan vara bra att ha när man renoverar en 350 cheva motor.

Nu började hunger att göra sig påmind ”jag har nog mask” klockan var ju inte mer är halv 5 på kvällen alltså 12 timmar sedan vi åt frukost. Efter avklarad middag på någon femstjärnig krog, skulle inte tro det, begav vi oss ner i ett hyreshus garage som vår vän Sten i Stockholm hade fixat fram.

Nu började operation motorrenovering. Av med huven lossa alla slangar, vajrar, stag och annat smått o gott som sitter fast eller i vägen innan man kan bryta ur en 350 ur sitt innandöme. När väl motorn var urlyft var det bara att börja riva. Av med toppar och insug, ur med vevaxel, kamaxel och kolvar. Sen var det bara att tvätta rent alltihopa innan det var dags för i hopsättning igen.

Klockan började nu att närma sig 2-3 tiden på morgonen och jag kommer ihåg att jag hade en vinterfodrad militärmössa, och tog jag på mig den var det som en dimma i skallen det bara susade ganska fränt faktiskt.

 

 

Fram åt morgonsidan var motorn ihopsatt och i lyftning av motorn påbörjades. Jag tror vi var klar vid nio tiden. Då hade jag även hunnit med att råka dränka en av Stens radiostyrda bilar i en dagvatten brun. Han hade en sådan med sig utifall vi skulle få tråkigt på natten när vi skruvade.

Efter en uppstart och konstaterande att motorn gick var det dags för en frukost hemma hos Sten. Det smakade riktigt bra när man hade varit vaken och kört o jobbat i ett dygn. Nu var det bara att ta tag i de andra uppgifterna vi skulle utföra innan vi åkte Norrut igen.

Först skulle vi hämta Jukeboxen, på något sätt fanns det helt plötsligt en lastbil tillgängligt har ingen aning om var den kom ifrån. Men med den rattade jag igenom Stockholms skumma gränder hem till någon lirare som hade en målarfirma.

Skulle inte tro att svenska skattesystemets bankgiro var allt för utnyttjat av denna firma, såg inte ut som så och något kvitto på Jukeboxen fick jag se mig i stjärnorna efter. Vilket fall som helst så lastade vi in positivet (Jukeboxen) bak i lastbilen och styrde sen kosan mot andra sidan stan där min växellåda fanns. In med den och sen tillbaka på andra sidan stan igen. Väl där började vi med att lasta över Jukeboxen i Blazern och min växellåda i Forden som jag körde. Nu var klockan halv sju på lördagskvällen och vi hade inte ätit sedan frukost och inte sovit sedan fredagsmorgonen. In på någon vägkrog och stoppade i oss något gorme aktikt.

Skulle tro att det mesta smakade underbart just då. När detta var avklarat så tog vi E4an norrut.
Ormen låg före i Blazern och jag som låg bakom märkte att Blazern började gå väldigt vingligt i höjd med Märsta och insåg att min kompis nog hade fått John Blund som medpassagerare. Nu blev det bråttom bara att köra om och svänga in på första bästa parkeringsställe. Vi insåg nog båda två att det skulle komma att bli en Lång dags färd mot natt innan vi var hemma. Efter lite kallprat och friskluft rullade vi vidare.

Betänkas ska ju att detta var innan mobiltelefonernas tid så man kunde ju inte ringa till varandra heller och bara tomprata. Vi rullade vidare och märkte efter ett tag att det läkte vatten någonstans så det var bara att ha dunkar med sig. Strax utanför Gävle Blinkade Ormen av och konstaterade att 350n verkade vara väldigt törstig och att det inte var mycket bensin kvar. Jag fixar det sa jag vet var det finns en mack min svåger jobbar där. Kommer snart tillbaka sa jag innan jag for. Om ni bara visste hur fel jag hade.

Jag var nog inte så mycket piggare än min kompis så när jag kommer in i Gävle och skall åka till macken som jag visste var den låg, så hittar jag inte macken. Efter att jag irrat runt i Gävle i en timme stoppade jag en äldre dam på ca 70 år jag var själv bara en bit över tjugo och frågade om hon visste var det fanns en bensinstation. Absolut sa hon och öppnade dörren och hoppade in till mig som såg något förvånad ut. Klockan började nu närma sig ett en lördagsnatt och att hon bara hoppade in i bilen. Hon kanske hade hoppats på något mer än att bara visa var macken låg, vad vet jag. Hur som helst så lämnade jag av damen på macken tankade en dunk och hittade faktiskt upp på E4an igen.
Nu gick det lättare att hitta macken när åkte dit andra gången för att fylla upp Blazern.

Nu hade vi bara 13 mil hem så då ska det väl inte kunna hända så mycket mer. Vad fel jag hade igen. Det gick ganska bra med stopp för vattenfyllning då och då tills att vi har ca tre kilometer kvar hem till mig, där Chevan skulle parkeras då small det! Ett hjul exploderar på Blazern mitt på E4an. NU SKITER VI I DET HÄR JAG KÖR PÅ FÄLGEN HEM TILL DIG! Var kompisens slutsats och så blev det nu började klockan närma sig tre på Söndagsmorgonen och vi hade varit vakna i två dygn.

Så här i efterhand så var det kanske inte det mest intelligenta att sätta sig och köra trettio mil efter att ha varit vaken och jobbat i trettiosex timmar. Men så var det och ganska bra gick det. Men i dag har man nog gjort episoden lite mer bekvämt än i ungdomen.