I varje förening finns det en eller ett par eldsjälar som alltid ställer upp vid olika arrangemang. Håvard Johannessen i Street & Cruisin’ Club Halden är en av dessa. Han körde amerikanskt redan på 60-talet och senaste vagnen är en ovanlig Pontiac Grande Parisienne från 1966.
Det drar ihop sig till Bilsport Classic Grensetreff som öppnar portarna den 8 augusti och avslutas fem dagar senare. Ett evenemang som leds av Amcar-klubben Street & Cruisin’ Club Halden. Platsen för den stora utställningen är Fredriksten Festning i Halden där Karl XII gjorde sitt sista framträdande för ganska exakt 300 år sedan då någon träffsäker soldat gjorde slut på den svenske konungen.
Lika träffsäkert är det att man ska möta Håvard Johannessen i hans Pontiac under vecka 32. Han har varit delaktig i arrangemanget sedan starten för 20 år sedan och medlem i klubben har han varit sedan 1991.
familjen, men det var en ren slump.
– Min gode vän Petter Jakobsen som tidvis bor borta i Kanada fick i uppdrag att leta upp en Cheva Caprice från 1966. Han hittade en som dock var alltför dålig. Så jag fick tacka nej, minns Håvard.
En tid senare dök Pontiacen upp i stället och den var i betydligt bättre skick.
– Den hade varit i samma familj sedan ny och bara rullat 65.000 miles vilket motsvarar 10.000 mil.
FÖRSTA JÄNKAREN
Håvard har ägt amerikanska bilar sedan 1960-talet.
– I början var vi flera delägare på samma kärra. En Cheva -51 kunde man köpa för 700 kronor och uppåt, berättar den numera pensionerade motorentusiasten.
Håvards första egna bil var en Chevrolet -57
– Det var 1975 och bilen kostade 6.500 kronor trots att det var en 4-dörrars stolpe. Därefter har det hunnit passera en hel del olika amerikanska märken och modeller.
– När jag köpte Pontiacen ägde jag även en Mustang GT -68 sam ten Galaxie -65. Var lite mycket med tre bilar, skrattar han. För drygt 20 år sedan blev det alltså även en Pontiac Parisienne i familjen, men det var en ren slump.
Framme vid hamnen i Baltimore där bilen skeppades till Norge.
Håvard har många trevliga bilar på sitt samvete. Forden från 1948 sålde han för några år sedan.
Efter inköpet i Alberta hösten 1996 transporterades Pontiacen genom ett flertal delstater. En resa på flera hundra mil enkel tur.
Håvards Grande Parisienne köptes ny av en herre i Alberta, därefter tog hans dotter över bilen och körde endast 100 mil per år med den.
Standard i Kanada-versionen var en 283-motor. Här tronar en 325-hästars 396:a. Det gick även att få 427-motor i Grande Parisienne.
På torpedväggen finns ett par kritstrecksmarkeringar bevarade från bilfabriken.
GRAND PRIX
Håvards bil är gjord i Kanada och skiljer sig en hel del jämfört med USA-tillverkade Pontiac-modeller. Under skalet är den en Chevrolet vilket man inte ser på utsidan.
– GM gjorde en hel serie i grannlandet med drivpaket och chassi från Chevrolet. För att bilarna inte skulle förväxlas med de amerikanska fick de egna namn, säger han.
År 1966 het te de mindre modellerna Acadian och Beaumont vilka var baserade på Chevy Nova och Chevelle. Strato-Chief och Laurentian var mellanlyxiga och motsvarade Catalina och Star Chief.
Dyraste versionerna hette Parisienne och Grande Parisienne och var de kanadensiska motsvarigheterna till Bonneville och Grand Prix.
VÄLUTRUSTAD
Bilarna som byggdes på GM-fabriken i Kanada fick inte säljas i USA. Däremot skeppades de till Europa där de blev ett prisvärt alternativ till de USAbyggda vagnarna.
Håvards exemplar är en Grande Parisienne vilket man ser på
taklinjen och bakrutan som den delar med Grand Prix.
– Granden har lite mer utrustning från fabrik. Bland annat är separata stolar standard där förarsätet dessutom regleras elektriskt, förklarar han och tillägger att modellen även är utrustad med elfönsterhissar, justerbar rattstång och defroster i bakrutan.
Inredningen i Håvards Pontiac är helt i orört originalutförande. Separata stolar är standard i lyxmodellen Grande Parisienne.
396-MOTOR
Under huven satt det som standard en Cheva 283-maskin men i Europa-modellen hade Grande Parisienne en 327:a.
– Till min bil beställde första ägaren en 396:a på 325 hästar vilket är ganska ovanligt. Av de drygt 5.000 som tillverkades hade bara 782 exemplar den motorn och automatlåda. Med 396 och manuell gjordes färre än 100, berättar Håvard.
För den som vill ta sig en närmare titt på den fina kanadensaren är det bara att ta en tur till Norge och Bilsport Classic Grensetreff vecka 32. Där finns inte bara Håvard Johannessens Grande Parisienne utan över tusen amerikanska (och kanadensiska) bilar.
Vi syns i Halden!
Att bilen inte rullat så mycket märks bland annat i bagageutrymmet som är helt orört.
Grande Parisienne har en konkav bakruta precis som Grand Prix. Däremot har den enklare Parisienne-modellen Bonnevillens konvexa ruta. I bakgrunden Fredriksten Festning där finalen på Bilsport Classic Grensetreff arrangeras den 12 augusti.
