Historien bakom en bild kan ibland vara ganska berättande och historien bakom en dålig bild kan man ibland kanske fundera över, varför har man sparat detta kort i fotoalbumet? För den oinvigde ser man på detta foto troligtvis en bil som är röd och vit, dom lite mer inbitna ser kanske att det är en 59a Corvette cab. Om man granskar kortet lite mer ser man kanske att det finns ett blont hår som fladdrar i vinden i den soliga sommardagen ”det där lät nästan lite poetiskt” .
Om man låter fantasin skena i väg lite kan man tänka sig att det är en filmskådis eller skådespelerska i Hollywood, någon gång i slutet av 50 talet som blivit förevigad av en amatörfotograf i hopp om att få kort på en kändis. Kändisen i sig gör allt för att undkomma alla paparazzi fotografer med lådkameror på magen.
Nu var det här varken 50 tal eller Hollywood utan detta var tidigt 80 tal och Norge och jag var 16 år. Det var nämligen som så att jag var på semester för första gången utan mina föräldrar, denna gång följde jag nämligen med min äldre bror och två kompisar till oss. Resa hade gått först gått till Mantorp på dragracing sedan vidare till Eda skroten för att sedan göra en runda i Norge innan hemfärd till Hälsingland igen.
Men som sagt nu var vi i Norge och jag tror det var runt Oslo trakten, det var en väldig solig fin sommardag och jag satt och slöade på en gata kanske väntade på dom andra. Helt plötsligt på gatan som hade lite utförsbacke och var lite kurvig, kommer som i en film en röd o vit 50 tals Corvette cab med två blondiner i! Nu var det inte precis nyaste Samsungtelefonen med kanon kamera man hade i början av 80 talet. Det var snarare en Kodak Instamatic med manuell frammatning så det gick inte alltid så fort när man skulle knäppa kort. Därför innan jag fått upp kameran och slängt i väg ett kort hade bilen med damerna kommit i precis det läge som bilden blev tagen i. Anledningen till att jag inte slängde kortet när jag såg det är minnesbilden jag har av hela situationen påminner mig varje gång jag ser det.
Nu är det som så med mig att bara för en händelse har skett släpper jag inte det och tänker jaha så var det med det och aldrig funderar med på det. Jag är mera att varför blev det så där vad berodde det på och hur kunde det hända. Så under alla år hade jag en fundering. Hur många sena femtitals Corvette cabbar fanns det i Norge i början av 80 talet? Hur kunde det komma 2 blondiner i en sådan? Nu var det nämligen som så att om Sverige hade hårda dyra lagar vad det gällde importer av amerikanska bilar, så hade Norge det sjufalt mycket värre på den här tiden. Det var i princip omöjligt att plocka in en bil till Norge.
Man använde gamla papper som man flyttade över till importerade. Jag har för mig att man kunde ta in en bil som flyttgods men jag kan ha fel.
Hur som helst åren gick och mycket vatten rann under broarna, bilar kom och gick och jag fortsatte att knäppa kort på bilar år efter år. Men hela tiden grodde det i huvudet hur kunde det finnas en 59a Corvette cab i Norge i början av 80 talet? Ett år är jag på Hot Rod Reunien och en kväll sitter jag och tar en kall med några norrmän, efter lite prat om bilar så kom jag bara på den här historien och mitt minne om episoden. Jag berättade om min fundering hur det kunde finnas en 59a Corvette cab i Norge tidigt 80 tal. Då berättar Gutten jag språkar med att det var en tjej i jag tror Oslo som hade denna Corvette.
Jag har för mig att det var hennes pappa som hade fixat in denna bil. Sen säger han att den tjejen fortfarande har kvar bilen jaså säger jag, och förresten säger han - tjejen står där borta under huven och skruvar med den där race bilen. Jag tittar på grabben och säger – Driver du med mig? Ha Ha skrattar han nej det gör jag inte, gå och snacka med henne. Jag gör som han säger och presenterar mig och berättar hela historien. Kommer inte ihåg vad hon heter men bara grejen att man fick träffa någon som man tagit ett kort på 25 år tidigare och funderat på under alla år var ganska häftigt. Det år sådana saker jag gillar