Impala med Bas
Med den rubriken tror säkert många att det kommer att handla om alla omdiskuterade tidiga 60 tals Impala med baslådor stora som hangarer. Den delen har redan klarats av på mängder av forum redan så det lämnar vi åt hän. Nej här handlar det om en otroligt fin 61a Impala där ingen H10 Åkerman har tryck in skuffluckan på den och knappast kommer någon att göra det heller. Nej här har vi en riktig fin bil, och vad menar jag då med rubriken?
Jo det är nämligen som så att ägaren av denna bil heter Robert Viltok och kommer från Bergsjö i norra Hälsingland, och han är en tämligen duktig musiker som har spelat med bland annat Iggesundsgänget och Sigge Hill. Men inte nog med det även ägaren innan som Robert köpte Impalan av är också musiker och han heter Urban Heed och kommer från Forsa utanför Hudiksvall, vilken har spelat även han med bland annat Sigge Hill och även Nisse Hellberg från Willmer X.
Okej vad har det med rubriken att göra då? Jo båda herrarna trakterar nämligen instrumentet STÅBAS med bravur.
Har detta varit i början av 60 talet så har man kunnat tro att det har varit en gammal orkesterbil med ståbasen fastknuten på taket. Det var nämligen inte ovanligt att man hade stora amerikanare som turnébilar på den tiden. Nu var ju inte riktigt fallet så denna gång utan denna bil har nog inte fått bekänna färg med en pilkastar-turné som det kunde vara på den tiden. Med det menades att turnén kändes som att man hade kastat pil på en Sverigekarta och därefter fått spelningar.
Långsele uppe i Norrland ena kvällen för att nästa kväll ha en spelning i Liljekonvaljeholmen i Uppland och Säterdalen samma kväll och sedan Herrljunga kvällen efter det.
Nej det här är verkligen en välbevarad fin bil, Svensksåld skulle man kunna tro då det både sitter sexa i den och tre växlad manuell vilket var det mest vanliga drivpaketet i Svensk-sålda vagnar.
Men så är heller inte fallet utan denna bil importerades 2013 av en firma i Värmland, ni läste rätt Impala och Värmland! Då är det många som ser framför sig ett sönder-hoppat vrak med dieselmotor och en stereo för hundra tusen. Men som sagt inget kan vara mer felvisande i detta fall. Denna bil har inte rullat mer än drygt tre tusen mil vilket verkligen syns på hela bilen.
Robbans enmans orkester har en spelning på bygdegårn
Backar vi tillbaka ca 40 år stod inte en fyrdörrars 61a Cheva så högt i värde även om det var en ht. Andra sidan vet jag inte om jag såg någon fyrdörras ht på den tiden heller. Idag ser man lite annorlunda på saker för i dag uppskattar man dom här lite mer ovanliga bilarna jämfört med alla vanliga bilarna.
Som sagt bilen i sig är i ett otroligt härligt orört originalskick. När undertecknad hoppar in bakom ratten för en provkörning och vrider om nyckeln då surrar symaskins Blue flame sexan i gång, för att sedan knappt höras när man rullar iväg. Det är då man tänker att så här gick den här bilen när den var ny. Tittar man på miles mätaren står dem på straxt över 35000 miles vilket motsvarar en bit över 5000 mil, knappt inkör med andra ord.
Det märks verkligen att denna bil inte har gått speciellt långt när man rullar iväg, inte ett skrammel inte ett gnek någonstans.
Kennedy for President
Man blir alltid lika förvånad när man 65 år efter att bilmodellen var ny hittar en bil som knappt gått någonting. Att denna bil har blivit kvar och orörd, att ingen har hittat den tidigare och kanske stoppat i en V8 i den och en tre stegs automat. Men Robert har forskat lite i bilens historia.
Det sitter nämligen en stålplatta på instrumentbrädan där det står ” This car Made Especially for Marvin O. Mayer. Med lite efterforskning på det namnet har han fått tag på en person i Origon som heter precis så och att den personen även hade ett stort intresse för just Chevrolet bilar. Han har även hittat en döds annons på sagda person som stämmer överens med åren innan bilen blir såld. Vilket kan tyda på att någon yngre släkting har sålt bilen efter att Marvin har avlidit.
Så det kan ju ha varit som så att denna person har ägt bilen under alla år och troligtvis haft andra bilar som han åkt mer och där är förklaringen till att bilen inte blivit använd. Men jag blir ändå alltid lika förvånad när jag möter bilar som den här, varför köpte man en bil och sen inte åkte i den?
Även om bilen är nysåld i Staten Oregon så har Robert fått fram att den är ihopsatt i Kalifornien, säkert därför det sitter Kalifornia kofångare på den alltså en hel kofångare utan skarvar. Det rostade aldrig i Kalifornien så där behövde man kanske inte byta bara ett hörn på kofångaren. Annars är det sparsamt med någon extra utrustning på denna bil det var helt enkelt en helt vanligt lite finare bruksbil eftersom det var en Impala och inte Bel Air eller Biscane
Nu är det dags för turnè synd att man inte hade takräcke
Man uppskattar även dessa vagnar i dag vilket man kanske inte gjorde på samma sätt på 80 talet då man jämförde aktern med 59-60 Impala
Tror aldrig jag såg någon 61a fyrdörrars HT för 30- 40 år sedan
Nu ska vi se var har vi oljestickan då
Även skicket på inredningen är det samma som resten av bilen i ett otroligt fin skick. Till och med plasten sitter kvar på dörrsidorna.
Ja va säg man hä kant bli bätter än så här ”Bergsjömål”
Tycker alltid det är lika snyggt med Karlifonia kofångare utan skarvar
Om vi pratar lite om Robert som äger bilen så är det en kille som varit med i svängen runt jänkare i snart 35 år men det är ändå hans första egna amerikanare. Det hela slumpade sig så att förre ägaren Urban Hed hade bilen garagerad i samma by som Robert bor, och dom kände varandra sedan tidigare.
En sommar frågar Urban Robert om inte han kunde vara fadder åt bilen en sommar. Det skall väl inte vara allt för betungande svarade han.
Det här var en påse som man lade i bilen med bilens handlingar när man lämnade in den på verkstaden.
Att den och instruktionslappen för hur man använder domkraften finns kvar tyder på en väl bevarad bil.
Även föröver och akterut ser man att sakerna har används men med försiktighet
Efter en sommar så kändes det rätt trevligt att susa omkring i en Chevrolet av 1961 år modell tyckte Robert, Nu var det även som så att Ubbe hade väl gått i tankarna att efter ett antal år som ägare avyttra bilen, samtidigt hade han inte någon panik att sälja bilen utan det handlade mer om VEM som köpte bilen. För han ville att bilen skulle få fortsätta att vara i det underbara orörda original skick som bilen är, och att nästa ägare bevarade den vilket han förstod att Robben kommer att göra.
Inte att det omgående hamnade 350 +350 i den här bilen, alltså 350 cheva motor och en tre pet 350 låda. Det är heller inget som Robban någonsin har haft en tanke på, snarare fixa lite mera original saker till den som tex, Fenders skirts. Eftersom Robert inte hållit på så mycket med dessa bilar träffar han en dag en kille på byn som hållit på amerikanare under ett antal år och frågar honom om han tyckte denna bil var värd att köpa? Svaret han fick sedan kompisen tittat på bilen var
– Ja köper inte du den så gör jag det. Så då var inte valet så svårt för honom han slog till ganska omgående. Så det är bara att önska Robban lycka till med denna pärla när han susar fram över täkterna på småvägar uppe i norra Hälsingland spelandes STÅBAS.
Lite små options och en del krom som bara fanns på vissa modeller av 61 Chevrolet
En riktig TÄCKT RÄSER
Så här glad blir man av att ratta runt i en så här välbevarad pensionär
Här har vi MARVIN O. MAYERS namn skylt